Alla inlägg under juni 2010

Av Sajberlena - 30 juni 2010 16:56

En dag på utomhuspoolbad med barnen har resulterat i en ojämn, grisskär och inte allt för vacker solbränna på hela mig. Mycket irriterande med tanke på att det var i runda slängar 43:dje året i rad detta händer och jag aldrig lär mig någonting!


Annars var det mot alla odds en mycket trevlig dag med tanke på hur den startade:


- Mammaaaa, ska vi åka snart?

- Ja, om en stund.

- Mammaaaaa, NÄR ska vi åka?

- När Mellanfisen vaknar och jag plockat ihop allt jag ska...

- Mammaaaaa, ska vi åka NU då?

- Gå och städa ditt rum!


När både barn och jag plockat ihop och fått med oss det vi behöver börjar först lillfisen:


- Detta blir ingen rolig badresa för det kommer bli dåligt väder!

- Varför tror du det?

- Kolla molnen! (Pekar mot en klarblå himmel med små, vita tussar)

- Äh, det blir bra, nu åker vi så vi hinner bada INNAN det blir snöstorm!

Och då börjar mellanfisen:

- MÅSTE jag följa med?

-JA, det MÅSTE du, in i bilen och håll klaffen nu, vi ska åka och bada och vi ska ha det mysigt och nu slutar ni gnälla!

Spykersaaben drar iväg med tre sura, tysta och buttra passagerare...

Stopp vid affären för fikabunkring.

- Vad ska vi ha för fika?

- Jag ska inte ha nåt... (mellanfisen)

- Jag vill ha godis... (lillfisen)

- Nä, men vi kan köpa kex och dricka och frukt. Ska vi köpa äpplen?

Tysta, tveksamma nickar.


Iväg till baderiet. Framme plockar vi ur grejerna men lillfisen vill inte ta sin väska.


- Ingen idé, jag tänker ändå inte bada...

- ????

- Nä, det är dåligt väder och jag tänker inte bada!

- Nu tar vi med väskan ändå för säkerhets skull. Du behöver inte bada men om du ändrar dig tänker jag inte springa tillbaka! Varsågod, bär!

Släpsläp, hashas, tjureri..


Sen badades det.  Och badades och badades och solades och fikades.

Tror ni lillfisen ville upp ur poolen när vi skulle åka hem tre timmar senare?


Nope.


Var alla nöjda och glada när vi kom hem?


Jupp!


Ser vi ut som tre små grisar varav en är mycket större än de andra?


Jajamen!    

Av Sajberlena - 29 juni 2010 23:10

Jaha, nu var det så dags igen! Detta evinnerliga slitande för att få in lite sketet (eller helst rent förstås) vatten i det häringa palatset... Jag blir tokig, tuggar fradga och börjar undra om inte en lägenhet i stan hade varit helt okej!


Plötsligt har vattentrycket från brunnen in i huset minskat så pumpen klarar inte att fylla på i samma takt som det rinner ut om man t ex duschar.
Min teori: filtret i slangen i brunnen är igensatt. Makens teori: Tror jag inte. (Han vill inte klättra ner i brunnen och kolla, vilket jag har full förståelse för).


För att undkomma detta mindre trevliga uppdrag - klättra ner i brunnen på en stege alltså - har vi nu ägnat fem timmar åt att utesluta alla andra bekymmer. Kort sagt innebar detta ett isärplockande av HELA vattenanläggningen, från inkommande slangar till pump till hydrofor till luftinjektor. Hela kittet med andra ord. Dessutom rensade vi röret ut till brunnen med en elsladd modell väldigt lång, och man kan säga att det var ganska grisigt...


I början var det ganska roligt, vi skruvade och bankade och lossade och hade oss. Efter ett par timmar blev det mindre roligt eftersom våra vedermödor inte ledde till någonting, förutom att vi blev skitiga som grisar och fick källaren full med vatten, och barnen började tjata om mat.


Efter ytterligare ett par timmar talade vi inte längre med varandra förutom när vi fräste aggressiva ord till varandra (detta började i och med att vi ägnade en halvtimme åt att leta efter en packning som jag trodde hade lossnat men som sedermera visade sig sitta där den skulle, shit happens) och barnen ägnade sig åt att äta sig mätta på chokladpuffar och glass. Vi kunde inte laga mat eftersom vi inte hade något vatten...


Detta är bakgrunden till att vi åt middag halv elva på kvällen, att maken och jag nu konstaterat att vi måste klättra ner i brunnen och ta loss slangen och rensa filtret (ni minns vem som sa det först va?) och att problemet som startade det hela är fullkomligt olöst. Dessutom har nu tillkommit ytterligare ett litet bekymmer, för nu öppnar plötsligt inte magnetventilen som den ska och jag hatar allt som har med egna brunnar, järnhaltigt vatten och reningsanläggningar att göra.


Dessutom har jag fullt med järnavlagringar under naglarna.


Nu ska jag gå och lägga mig.

Av Sajberlena - 28 juni 2010 10:14

Jahapp - nu var midsommar avklarat, ett halvår har passerat (snart) av 2010 och det är väl dags att börja ta tag i livet kanske...?


Jag menar, har man låtit hela tillvaron stadigt rulla utför under ett halvår är det väl inte mer än rätt att man stoppar jordskredet utför och börjar mota tillbaka lite, eller hur?


Åtgärdslistan kan göras lång:

Vågens +10 kg - åtgärdas med det snaraste.

Ökat intag av nikotin och taskiga luftrör - åtgärdas men lite i taget.

Intag av socker och mörkröd, fyllig Rioja - totalt uppehåll med det snaraste.

Lathet och behaglig tillvaro i hammocken - dras ned på.

Koll på papper, barnens aktiviteter och koll på allmänna läget - förbättras omgående!

Brist på motion och fysiska aktiviteter - åtgärdas med det snaraste.

Osv, osv, osv.


Ser ni något totalt samband här? Jag menar, vem orkar röra på sig när man lägger på sig 10 kilo utan att blinka, genom att bara ligga i hammocken och tro att livet sköter sig självt? När man reser sig enbart för att äta och röka liksom? Nämen precis...


Nä, rättning i ledet! Två veckor kvar till semestern... Så mycket att göra och så lite tid!



Av Sajberlena - 24 juni 2010 13:25

Jag har alltid haft en viss avog inställning till folksamlingar och trängsel. Inte så jag får panik eller blir sjuk och få anfall, men jag trivs inte helt enkelt.   


Undviker alla s k "folkfester" såsom Sail, stora marknader, festivaler och gatufester. Man ser aldrig något, kommer varken fram eller tillbaka, köar och köar och jag hajjar inte vitsen? När man var ung och på hugget gick man för att alla andra gick. Nu stannar man hemma för att alla andra går... Men irritationen över att ständigt behöva köa i överfulla öltält, stå och vänta på att få köpa marknadsgodis vid stånd utan kösystem och där den som armbågar mest får handla - det är inte min grej!


Idag är det Lövmarknad i staun. En jäääättegaaaammal, väl förankrad tradition såhär dagen för midsommarafton. Det är t o m så att företagen oftast betalar ut lönen på lövmarknadsdagen så att alla ska kunna handla! Fint tycker jag. Att få lönen tidigt alltså, även om man inte lägger den på marknaden. Många är lediga för att kunna utöva kvalitetstid med sina barn den här dagen (läs; dra på barnvagnar i en fullkomligt vansinnig folksamling i stekheta stan). De flesta tycker det är trevligt, barnen äter godis och får ballonger och alla är så glada! Utom jag.


Nädå, jag är glad jag också, men mest för att jag insett att bara för att det är marknad innebär inte det att man måste GÅ på den! Jag låter bli! Alltså är jag väl opåverkad av dylik happening, så vad gnäller jag om?


Jo, jag vill ju till jobbet. HELA stan full av bilar på varenda parkeringsbar ruta!Fräck som en hyena parkerar jag på plats där en elak skylt säger "Parkeringsförbud". Ha! Try me! Går utmärkt att ställa bilen där ändå! Måhända kommer det kosta mig lite, men å andra sidan hade det kostat mer om jag dragit runt barnen på marknaden, så man kan ju säga att jag TJÄNAR på att felparkera en dag som denna! Visst?   


Nu ska jag snart hem. Slutar en timme tidigare idag, jag känner att jag vill ha tid på mig att ta mig härifrån. Ja, sen ska jag förvisso till systämbolaget också, det lär ju inte vara folktomt där heller.


Sen ska jag fira midsommar! I mina nya, fina trädgårdsmöbler i grön plast och med ett parasoll som var för stort för att kunna placeras i det på bordet avsedda hålet. Och som inte matchar det blå hammocktaket och som inte alls minner en sekund om den vintagestil jag letat efter...   


Men de är nya, de är på plats och de är MINA!   


Hello midsummer - here I come!

Av Sajberlena - 23 juni 2010 09:02

Onsdag = leeedig!!


Brabra!


I två dagar har jag gått och tänkt; nä, jag gör inte det idag jag väntar till onsdag...

Och nu kommer jag inte ihåg vad det var jag inte gjorde och skulle göra idag?! Eller är det kanske så att listan är så lång att jag inte vet var att börja... Får väl ta tag i mig lite och börja sortera?


Äääääh... Det lät tråkigt.


Förmodligen handlade mina tankar om att jag skulle placera mig i min nyoljade hammock med en kopp kaffe och lösa ett korsord eller två, visst? Men vänta lite. Hammocken är nyoljad, men dynorna... De ligger kvar i källaren. Och bordet står kvar i mitt renoveringsrum där det agerat arbetsbänk för mina fönsterrenoveringar...


För att göra verklighet av mitt - som jag tror - planerade projekt krävs således en massa arbetsinsatser. Uuuuhhhh!   


Dessutom är det inte så fridfullt att sitta i hammocken innan jag är klar med fyllandet av sten i landet, vilket innebär att jag måste ta tag i tvättandet av stenarna. Annars kommer ångesten att gnaga i mig under hela min sittning och korsordet aldrig bli löst. Dubbeluuuuuhhhh!    


Det lutar väl åt att jag måste köra iväg nånstans för att slippa jagas av alla "måste-fixa-borde-vart-klart-för-länge-sen". Problemet är bara att då måste jag ta tag i min Spykersaab som för tillfället är fylld till bredden av diverse "orkar-inte-bära-in-just-nu"-prylar... Dessutom har den stått under nåt läckande träd i stan och döljer sig under en beläggning som påminner om outspädd apelsinsaft. Ska jag åka nånstans kräver det minst lika energiska insatser som allt annat alltså.


Kanske bäst att jag håller mig här vid köksbordet, i lugn och ro, så jag inte upptäcker fler saker jag borde göra men inte vill. Eller ta tag i mitt liv och jaga bort alla måsten genom att helt enkelt bara GÖRA dem?


Får fundera på det medan jag dricker kaffe och löser ett korsord...   



Av Sajberlena - 23 juni 2010 00:18

Jag gillar att lära mig nya saker, gillar utveckling och framåtanda - utom på en punkt. Jag gillar inte nya datorprogram...


Vi har haft ett lönesystem på jobbet i många år som funkat okej, men där jag saknat vissa funktioner som jag fått sitta och göra i Excel som komplement.


Men nu kom ett erbjudande om att uppgradera nuvarande system till ett helt nytt och där det verkade som mina saknade bitar fanns med! Jag nappade och införskaffade nyheten fick hem det och genomförde de sedvanliga installationsmomenten. Som ett barn på julafton väntade jag på de gröna stolparna som skulle bli färdiga och tadaaaa - programmet var klart att öppnas! Himla bra, jag fick det precis samma dag som lönerna skulle köras!


Klicketiklick, Sesam öppna dig och där! Ja, vaffan var DET???


Det fanns inte en enda likhet med föregångaren! Inte en liten liten en! Det var liksom en helt ny värld...


Insåg ganska snabbt att jag nog fick köra lönerna i det gamla systemet den här gången också, det skulle inte gå i en handvändning att sätta sig in i det där kaoset.


Men nu har jag suttit hemma och lekt lite, provat mig fram och hittat massor av roliga funktioner som kommer underlätta arbetet massvis. Problemet är bara att jag också hittat en hög roliga grejer som jag inte riktigt vet hur jag ska implementera i just våra löneadministrativa rutiner... Kul grejer som finns men som vi inte använder, lite trist. Kanske kunde jag få killarna att börja tidrapportera via nätet? Hm... Eller inte.


Jag leker vidare lite och hoppas på det bästa! Blir det ingen lön så får de väl vänta till nästa gång, mina förstående och sympatiska snickare, eller visst?!    

Av Sajberlena - 21 juni 2010 22:58

- Mammaaaa, han säger att jag ska...


- Lägg av nu!


- Han LYSSNAR ju aldrig!


- Mammaaaaa, han SLOG mig!


- Gjorde jag inte alls! Jag bara SNUDDADE...


- Yyyyyyl tjuuuut snörvel


- Jag blir galen på den ungen!


- Elak du är!


Snart är det semester tillsammans med dessa änglar. Nån som vill ha mina veckor så jag kan få jobba...?

Av Sajberlena - 21 juni 2010 11:04

"Vad är det pinsammaste du varit med om?", frågade en vän häromdagen. Berättade om hur jag inför makens prominenta affärsbekanta från hela världen under en fest presenterat festens kock (berömd från TV)  som "one of Swedens most famous cocks". Ett febrilt handviftande uppstod när alla överslätande meddelade mig att jag menade "chef", och maken funderade på om han inte borde skaffa sig en ny fru...


Funderade lite på det där med pinsamheter igår... För saker man gjorde när man var yngre som var så pinsamma så man var helt övertygad om att Man. Skulle. Döööö - de ter sig ofta inte speciellt pinsamma idag! Ni vet, när man var tillsammans med tjejkompisarna och nåt hände och kompisarna flämtade sig knallröda i ansiktet, vek sig dubbla och bröt ut i hysteriska gapflabb och bara ville dra med en därifrån. Eller när man satt några vänner i någons rum, smygkedjerökte och drack te med jordgubbssmak, berättade anektdoter ur sina liv och hamnade som en hög ryamattor på golvet, kiknande av skratt. 


Jag vet hur mina kompisar formligen dog tillsammans med mig när vi gick på högstadiet och jag var oerhört, innerligt och dödens förälskad i en kille i samma klass. På insidan av min biologibok hade jag vackert präntat hans namn med blommor och hjärtan, sådär som man gör (gjorde, man kanske har slutat med sånt nu?) när man drömmer sig bort från tråkiga biologilektioner på högstadiet.


På rasten försökte någon annan klasskompis vara rolig och snodde min bok, kastade den en bit varvid den landade precis framför fötterna på Honom. Det kunde ju varit bra med det, men naturligtvis landade boken så att hela den vackert präntade insidan lyste över hela världen... Det faktum att jag överlevde det har gjort att jag tror mig överleva det mesta här i världen! Dessutom fick jag vackert knalla fram och plocka upp boken, knäböja framför Hans fötter och till ljudet av hjärtslag och blodvinande i öronen gå därifrån med min stackars bok...   


Grejen är att jag än idag minns hur alla bara stannade upp, blev alldeles tysta och just den där sekunden, innan alla bröt ut i ett Ooohååååhahhhahhaaa, wwwoooaaawww, jassåååååå, höhöhööööö - just den sekunden är jag än idag övertygad om att jag faktiskt var död en smula.   


Jag minns också hur någon uttryckte ett menande "höhöööö, jasså du" även till den Gudomlige Killen, varpå han tog ett tag i retstickan och - lika generad som jag - väste något om att "det menades inte mej du!" eller nåt liknande.


Hujedamej.


Vi blev tillsammans sen, Den Gudomlige och jag. Vi var ihop i två veckor, under vilka vi inte såg på varandra eller talade med varandra en enda gång - det var alldeles för genant. Sen gjorde han slut, jag grät floder, snöt upp en rulle toapapper och gick över på nästa projekt...   



Presentation


Låt oss prata friskvård, hälsa, motion, potatisavkok och aktivt, bullbakande föräldraskap - bara inte just här. För just här pratar vi om ingenting...

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8 9 10
11
12
13
14 15 16 17
18
19
20
21
22
23 24
25
26
27
28 29 30
<<< Juni 2010 >>>

Tidigare år

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Ämnesområden


Skapa flashcards