Nämen heeeej och Välkommen!

Kul att just du ville komma förbi, nyårsafton och allting!   

Jaaa, så ska vi då sammanfatta ett års bloggande... Det är inte så lätt men vi gör det enkelt. Vi konstaterar helt sonika följande:

Året 2010 har bestått av

Vinter...

...å vår...

Påsk var det också! Minns ni det...?

...å sommar....

...å höst...

Å allt vatten som kom in överallt innan snön kom....

Även där man minst anade det!

...å vinter igen...

Ibland har det varit uppåt...

...å ibland lite mer neråt...

Det har varit olika frisyrer och olika hårfärg...

...och diverse olika cravings...

Barnen har vuxit och mognat, dock i olika grad *suck*...

Sen var det ju det där med Spykersaaben dårå... Den har ju haft sina stunder!

Jag köpte nya tallrikar - som inte fick plats i skåpen...

Ja, man kan väl säga att året bestått av både det ena och det andra va?

Och bloggande. Även om jag tagit mina pauser så har det blivit några inlägg, trots att jag egentligen inte haft ett smack att blogga om! Fascinerande... Dessutom har en del människor LÄST det här!

Men nu lägger jag av, åtminstone ett tag. Kanske återkommer jag men någon annanstans och på något annat vis - den som lever får se. Först ska jag försöka få lite distans till alla texter som snurrar i mitt huvud hela tiden. Det har alltid varit så för mig - allt jag upplever och allt som händer formas till textblock i mitt huvud. Där andra tänker i bilder tänker jag i texter. Nämen jag har väl aldrig sagt att jag är normal heller! I så fall har jag ljugit...

(En gång skulle jag peka ut en eventuell misstänkt person i polisens fotoalbum. För mig såg alla människor likadana ut, trots att jag suttit öga mot öga med den misstänkte... Däremot hade jag hela händelseförloppet printat och klart i huvudet in till minsta detalj. Men hur personerna såg ut - det hade jag ingen aning om!)

När det blir för mycket text så blir det ingenting av det alls! Orden blandas ihop, historierna vävs in i varandra och kapitel och styckeindelning försvinner. För mig blir det så att jag skriver om samma sak flera gånger och eftersom jag inte är helt närvarande bildmässigt så minns jag inte alltid om jag berättat saker eller skrivit dem.

Så - nu ska jag skaffa lite bloggdistans, ägna mig åt mina övriga skrivprojekt och med säkerhet veta att saker jag säger har jag SAGT och inte bloggat om.

Återigen - tack för att ni kom förbi, tack ni som läst och hängt med och tack för alla inputs och trevliga kommentarer.

Nu tackar Dysfunktionella Familjen för sig och önskar er alla ett

GOTT NYTT ÅR!!

PS! Ni ska få ett bloggtips av mig - en blogg jag hittade för bara några veckor sedan och som är underbart rolig! Har ni inte redan hittat den så kolla upp den - www.ketchupmamman.se

En blogg helt i min smak!

Hörni, nu har jag varit här i ett år. Drygt. Jag kom hit i början av december  2009 efter en flytt från en annan bloggsajt.

Ett år är ganska lång tid. Eller alltså, det beror ju på vad det gäller; ett års förhållande är kort men ett års förkylning är asjobbigt. Tror jag. Jag har aldrig varit förkyld i ett år men jag kan tänka mig...

Hur som helst - efter ett år blir det lätt så att man börjar bli tjatig. Jag menar,
Spykersaabar, bad parenting och ett förvirrat liv i ständig jakt på förändring blir inte mer spännande än såhär. Till slut börjar man tjata om saker man redan sagt och jag tror, utan att veta, att jag redan börjat.

Det kommer bara sluta med att ni tycker jag verkar senil och konstig och jag kommer gagga om samma saker; trasig bil, oförstående make och konstiga barn. That´s my life i ett nötskal.

Så jag tänkte lägga ner det här bloggandet innan ni lessnar alldeles. Inte idag dock - jag tänkte återkomma på nyårsafton med ett nyårstal och ett tårdrypande avsked!

Sen vet man ju aldrig - kanske gör jag en Schulman och återuppstår i bloggform igen nån gång nånstans! Om andan faller på och jag byter bil, skaffar fler barn till dysfunktionella familjen eller så. Eller om vi nu mot förmodan skulle vakna en vacker dag och vara en helt normal familj! DET vore ju något att blogga om! Eller om jag helt enkelt inte kan låta bli...

Men välkommen på avskedsfest på fredag alltså!   

Jahapp. De va de... Julen är över och lugnet har infunnit sig. Barnen leker med julklappar, hunden löper och är galen och jag har haft en längre relation med Frasier säsong 10.

Julafton bestod ju då av sedvanlig matfrossa, tomtebesök och pappersrivande, gårdagen bestod av soffläge och harmoni och idag har jag klippt klorna på galna hunden och dammsugit. Kloklippningen höll på att gå om intet eftersom hunden råkade se när jag kom ut ur badrummet med klotången. Det tog tio minuter innan vi hittade henne, inkrupen långt under vår säng... Kloklippande är inte hennes favorit, skulle man väl kunna säga.

Igår skulle jag öppna en vinkartong som inte var speciellt tillmötesgående och jag fick därför ta en liten kniv till hjälp för att få upp den där luckan man drar ut hällpipen igenom. "Men sluuuuta" sa maken, "du kommer sticka hål i påsen om du gör sådär!" "Gör jag inte alls, jag är ju försiktigt fattaruväl" sa jag.

Sen fick hela familjen mobilisera sig för att leta tomflaskor och rädda det som räddas kunde eftersom kniven slant och gjorde hål i plastpåsen och vinet flödade ymnigt i kartongen och började droppa ut både här och där.  Det var ju lite synd på så gott vin...

Så alltså; jul eller inte - här är allt som vanligt....

Kvällen den 23 december har för mig alltid varit lite av det magiska slaget. Julafton och resten av julhelgen innebär oftast mer stök och bök och inplanerade aktiviteter och jag får sällan - numera - den där genuina julkänslan då.

Men den 23 december... När allt är klart, när julklapparna ligger på plats under granen och barnen ligger i sina sängar och snurrar... De springer upp och ner, dricker, går på toa, suckar, vänder sig några varv till för att till slut somna av pur utmattning. När maken och jag sätter oss i varsitt soffhörn, pustar ut och kommer på allt vi glömt men samtidigt inser att "äh, de blir jul ändå juh". Maten står i matkällaren, skinkan är avsmakad och julmusten nästan redan slut. På radion spelas julmusik och utanför tjuter vinden runt husnknutarna.

Då, mina vänner, när lugnet lägrat sig och hela tillvaron känns rofylld och harmonisk - då är änglakören inte långt borta!

Dofterna, ljusen, färgerna och all snö - mer jul än såhär blir det inte!

Medan jag njuter av tillvaron passar jag på att önska er alla en God Jul och hoppas ni får det lika mysigt som jag tänker ha det.

http://www.youtube.com/watch?v=VzB8xC_CwH8

Kram på er!

Igår genomfördes familjens "julshopping" i stan med stort K.

Jag vet egentligen inte vem som kom på den smarta idén att HELA familjen skulle åka och handla samtidigt, men det var förmodligen inte jag. Det säger sig ju självt att det inte är rätta modellen för julshopping.

Nu blev det inte hela familjen för mellansonen ville inte följa med, men jag garanterar att det var tufft nog ändå. Själva julklappshandlingen gick ändå ganska bra, det blev några "nu får du blunda", "men kolla inte dårå!" och "neeeej, gå härifråååån" blandat med lillfisens "fnissfniss mamma, fnissfniss jag vet vad du ska fååååå" men vi gjorde så gott vi kunde.

Värre var det med matinköpandet...

Som tidigare rapporterats så är det ju oftast jag som ansvarar för sånt (enligt överenskommelser hit och dit är det maken men det har ju inte gått så bra) och jag har genom åren byggt upp en viss rutin. Den rutinen funkar inte när man släpar på en make som springer runt på Maxi och skjuter övriga kunder med scannern och leker StarWars, en storson som blippar på allt han ser och en lillfis som har ooont i fööötternaaaa och är töööörstig hela tiden.

Jag kom på bästa upplägget - jag hämtade varor, la dem i sitsen där barn ska sitta och så skulle family ansvara för blippandet och nedläggandet i kassarna. Jag vet inte vad som inte uppfattades i dessa enkla regler, kanske var jag aningen otydlig någonstans för det blev som kaos i vagnen.

Sen blev det diskussioner om den där burken rödkålen som maken lyckligt höll upp. "Å vem ska äta den?" frågade jag. "Jag tar en sked!" svarade han och jag suckade och förklarade att det är meningslöst, ingen äter den ju, men i ett obevakat ögonblick blippades den och lades ner i korgen den med.

När vi äntligen var klara och skulle checka ut var alla fullkomligt slut efter flera timmars spring i affären.

Vid utcheckningen drog jag kort efter konstens alla regler och fick upp en stor text med "kalla på personal" i rutan. "Vaddå?" frågade maken och jag förklarade att vi förmodligen skulle få en avstämning och skulle få packa upp och ner allt en gång till.

Jag blev lite orolig ett tag att maken skulle ta vagnen och springa genom utgången, vilt skjutande med scannern och att vi skulle få lösa ut honom på hospitalet under eftermiddagen, men när personalen kom visade det sig att de bara vill kolla så jag var 18 år. Vi hade ju köpt svagdricka... Jag klarade ålderskollen och vi kunde lämna affären utan större skandaler. 

Sen drack vi glögg och åt pepparkakor med goda vänner och idag ska vi steka köttbullar och koka skinka! Och åka och handla lite mat - jag upptäckte att vi inte har NÅNTING att äta i huset utom julmat och det var väl lite dåligt planerat kanske... Man kan ju inte tänka på allt!

Okej - jobbade, körde hem i en hisnande hastighet av 50 km/timmen, mötte en bil som körde ut i kanten och hamnade halvvägs i diket, stannade för att se om han tog sig upp (vilket han gjorde), kom hem klockan 17.00, skulle fylla en kastrull med vatten, torkade hela köket och mig själv eftersom någon placerat gladpack på kranen med gummiband och allt blev nersprutat, satte på pastavatten, sprang ner i källaren och tände på i pannan, sprang upp och satte på stekpannan, sprang ner för att kolla om det tagit sig i pannan (det hade det inte), sprang upp och hällde i köttfärs i stekpannan, sprang ner och tände i pannan igen, gjorde köttfärssås, sprang ner till pannan igen, ringde maken som var på väg hem, gjorde macka till lillfisen, instruerade storsonen om hur att göra för att a) fylla på mer ved i pannan och b) häva en eventuell kokning av pannan, körde iväg till skolans julfest, stannade på vägen och köpte nässpray, anlände skolan 17.50, såg barnen uppträda, fikade, pratade och åkte hem, åt mat, drack glögg och fick huvudvärk.

Vad har ni gjort idag?

... någon mer än jag som har noterat att det råder VINTERväglag på våra gator och skogsvägar måntro?

Jasså, det verkar inte så!

Vet ni, alla blindgalna bilister som tror ni kör ensamma på någon sommarautostrada nånstans - jag är också ute och kör. Och även om ni - och för all del även jag - skiter i om ni kör ihjäl er så innebär inte det att jag vill bli offer för er framfart!

När nu snövallarna råkar ta upp halva vägen så innebär det att utrymmet mellan vallarna är aningen begränsat. Alltså - på väg där endast en bil får plats får man helt enkelt visa varandra hänsyn, köra väääääldigt långsamt och eventuellt
t o m STANNA för att genom ögonkast och gester låta varandra passera utan plåtskador.

Jag VET att vissa tycker det är vansinnigt kul att köra vinterrally på våra igensnöade, krokiga och ganska spännande skogsvägar. Men jag VET också att ingen av er vill ha min Spykersaab i er front, än mindre mina 80 kilo i er vindruta!

Förvisso hör jag inte till de mest långsamkörande förare som står att finna men jag var med på den körlektion där man fick lära sig att a) anpassa farten efter väglaget och b) försöka tänka längre fram än till ratt och gaspedal. Vart var ni, var ni sjuka den dagen eller??

SÅ TA OCH LÄTTA LITE PÅ GASEN VA OCH INSE ATT BAKOM NÄSTA KRÖN ELLER EFTER NÄSTA KURVA KOMMER JAG KÖRANDE MED MINA BARN I BILEN OCH HÅLL UNDAN FÖR I HELVETE!!!!   

Melodi: den där mössen sjunger i Askungen på julafton... Framföres skrålande, falskt och forcerat.

Jag fejar å jag grejar å jag byker å jag stryker

Inför stora julakvällen, å sen för nyårssmällen

Över snödrivor jag hoppar när jag är ut och shoppar

Å jag rastar väl mitt kort å saldot sjunker ganska fort

Å julklappspappret har tatt slut och tejpen meeeeee!

Å paket jag skulle skicka upp till landets norra ände

Men när jag skulle köra, vet ni vad som hände?

Jo plötsligt kom jag på, att paketen var för få

Ett låg kvar hemma på bordet och jag mumla fula ordet

Vände Spykersaaben om och körde heeeeeeem!

Hugga gran det kan vi glömma, den i snötäcket sig gömma

Och uti mörka smålandsskogen, dit hittar inte plogen

Så från skogen får vi fara för att julefriden klara

Hela vägen in till stan och pröjsa massor för en gran

Den logiken är ju skum och väldigt duuuuuuum!

De e massor kvar att göra, några resor till att köra

Innan julefriden vinner – jag undrar om vi hinner?

Men inget ska få hindra, söners ögon från att tindra

Dygnet har så lite timmar och här sitter jag och rimmar

Kanske borde jag istället koka knäääääääck?