Känner mig otroligt frustrerad över den bloggtidsbrist som råder - ni aaanar inte vad mycket jag skulle vilja skriva om egentligen! Grejen är bara att jag hinner inte just nu...

Men imorron är det årets sista dag, om det nu händelsevis undgått någon. Och i sedvanlig ordning är jag just nu i full färd med att lägga upp strategierna för Mitt nya liv som - även det i sedvanlig ordning - börjar på söndag. Eller måndag kanske, måndag blir nog bättre. Jorå, jag vet att jag har sagt det förut men DEN HÄR gången är det på riktigt! DEN HÄR gången kommer jag att lyckas! DEN HÄR kommande första måndagen på det nya året börjar mitt nya liv! Igen!

Det kommer bli såååå braaaa! Jag kommer bli snäll, vänlig, tolerant, glad, smal, hurtig, rökfri, få normala sockervärden och bli den BÄSTA mamman ever! Mitt hem kommer bli som nytt för jag kommer att hålla iordning, mina barn kommer aldrig mer behöva gå till skolan i gårdagens strumpor för att jag glömt tömma tvättmaskinen och min bil kommer vara i perfect shape!

Ni fattar? År 2012 kommer bli DA YEAR alla kategorier!!

Eller hur?  

I alla fall önskar jag er alla ett riktigt GOTT NYTT ÅR och så hörs vi nästa år igen!

Jahapp! Så var julen över, matfrosseriet klart och en abrupt återgång till det vanliga, hemtama och trygga livet gjordes klockan 06.00 igår morse när klockan ringde.

De va de!

Det har varit en himla trevlig julhelg på alla sätt, även om den i mitt tycke var lite kort... Men man kan väl inte få allt. Men jag fick ett trådlöst tangentbord och dito mus, hörlurar, målargrejer, almanacka, fönsterlampa, fotgrejer - jag säger ju att jag varit snäll som ett lamm!

Julgranen har vält tre gånger och börjar anta formen av en nakengran - dels ramlar alla barren av och fastnar i min långhåriga ryamatta och dels orkar jag inte hänga tillbaka alla kulorna hela tiden... Nu ligger de i en snygg hög under granen istället och jag inser mer och mer att det faktiskt kan vara en ny julinredningstrend som börjar ta form - glöm bara inte var ni hörde det först! Tredje vältet gjorde den rätt över en barnvagn och det var ju bra att det inte låg något litet barn i den, för då hade det lilla barnet förmodligen blivit lite lesset.

Jobbet stod kvar och nu har jag kört ett tolv- och ett trettontimmarspass - det verkar som om jag är den enda som firat jul? Alla andra har tydligen arbetat ihärdigt och lagt allt som producerats på mitt skrivbord? Visserligen är det årsskifte och inte den lugnaste perioden i mitt yrke men ändå...

Till alla som säger att det är varmt och skönt ute - det kan synas så. Men om man blir utelåst på en trappa utanför jobbet i bara skjortan och får stå där en kvart är det inte ett varmt klimat som är det största bekymret. Då är det helt andra saker man funderar på för att inte frysa ihjäl; var man kan stå för att det skall blåsa minst exempelvis. Uppenbarligen har fastighetsägaren varit förutseende nog att förstå att många är lediga och för säkerhets skull sett till att porten går i lås under mellandagarna. Bra tänkt! Typ... Synd att jag inte tänkte på det när jag tog en liten rökpaus, då hade jag kanske tagit nycklar med mig ut.

Av en ren tillfällighet hade jag mobilen med mig, något som sällan händer annars. Chefen fick göra en nödutryckning. Det var ju en himla tur att han inte var på semester i Thailand!

Å nu ska jag sova lite för imorron är det en ny arbetsdag!

Från mig alla till er alla;

En Riktigt God Jul!

Sen hörs och syns vi när jag har hunnit öppna alla mina PERSONLIGA julklappar som inköpts, bara till mig, med tanke på mig och på hur snäll jag varit hela året! Det torde bli några stycken, så det tar väl sin lilla tid tänker jag...?!   

Jag är snart tillbaka och har massor av reflektioner om både julklappar, julkort, hur att iträda sig en egen gloria och om att köpa varandra en krater på månen.

Så, med denna otroliga cliffhanger - stor kram till er!   

Sådärja! Nu har sista arbetsdagen innan jul avverkats och det jag inte gör imorron och på fredag får jag göra på tisdag istället. Så pratar vi inte mer om det...

Nu är inköpslistan färdig, julgranen är klädd och saker börjar ta form här. Imorron blir det storshopping i stan och imorgonkväll blir det matlagning heeeeela kvällen! Yay... eller nåt. Ni hör ju - allt är kvar utom julgranen...

Julgranen ja.

Vi bor i skogen, omgiven av miljoner granar. Det är inte våra granar, men vi delar vardag med varandra kan man säga. När vi bodde i stan hade vi plastgran. Det var enklast så. Som vi bor idag vågar jag knappt säga det högt...

Som bortkomna stadsbor på landet åkte vi och köpte gran första åren vi bodde här. Fast riktig gran då alltså. När grannarna som äger granarna vi bor bland insåg detta blev de milt chockade och undrade nog om vi var som vi skulle. "Hela skogen är ju full! Det är bara att ta en!" Vi tackade och bockade och blev jätteglada, naturligtvis.

Så vi gjorde det. En gång.

Året efter var det snö ända upp till grantopparna så då kunde vi inte hämta någon. Det fick bli köpegran. I år ringde vi och frågade om vi fick ta en, och det "fick vi naturligtvis".

Maken tog Lillfisen med sig ut i skogen och kom hem. Utan gran. "Nä, vi hittade ingen" sa de. Jag kände mig lite tveksam till detta. Jag hittar granar så fort jag öppnar dörren...

Möjligen berodde granbristen på dåligt väder, blöta marker och skymning, jag vet inte. Hur som helst - någon mer tid till granletning fanns inte att uppbringa så nu har vi köpt en gran i år igen. En JÄTTEstor silvergran.

Jag frågade barnen om de ville vara med och klä den. Här kör vi vartannat år "mammagran" och vartannat år "övriga familjen och Disneygran". I år var det min tur. Nä, ingen ville vara med. Alla tycker det är trist att bara få hänga röda och guldfärgade kulor i granen. Så jag klädde den själv när barnen lagt sig. När jag var nästan klar så välte den och nästan allt ramlade av. Göra och göra om.

Morgonen efter tände jag granen lagom till Lillfisen kom ner för att se på julkalendern. Han bröt ihop för att den var klädd utan hans medverkan... Jag fick dåligt samvete och lovade både det ena och det andra som kompensation över mitt tilltag att inte fråga en gång till, så jag åkte på att steka pannkakor ikväll. För DET hade jag ju massor av tid till - not.

Men nu är den klädd som sagt, luktar gott gör den och nu ska jag bara klura ut hur vi ska få plats med 14 personer i det hörn som återstår av vardagsrummet och som inte är upptaget av grankvistar med röda och guldfärgade kulor...!

Snart är det julafton!

Fattar inte alltid hur jag tänker egentligen...

Drabbas som av nån storhetsvansinneshybris ibland och agerar utan eftertanke! Som det här med köttbullarna...

Nu råkade jag ju då ha både älgfärs och fläskfärs (egenhändigt mald, naturligtvis!) i frysen och planerade ju för köttbullsstekning. Jag plockade upp några påsar av varje ur frysboxen och la fram för upptining. Idag när jag skulle sätta fart så vägde jag hur mycket jag hade tagit upp. Sex kilo. SEX KILO! Tre av varje sort.

Jag menar, jag hade inte ens en bunke stor nog att blanda smeten i!

Och eftersom allt var upptinat och klart så fanns det ju ingen återvändo - eländet måste stekas!

Jag släpade fram skinkgrytan och började klafsa ihop smet av drygt hälften och sen rullade jag och rullade och rullade och stekte i ugnen. Köttbullarna blev större och större, smart sätt att skynda på arbetet! När jag äntligen var färdig så hade jag ju då lika mycket färs kvar.

Det fick bli köttfärslimpa. Orka liksom...

Så nu får vi äta köttfärslimpa hela veckan ända fram till jul, sen får vi äta köttbullar av storleksmodell tennisbollar ända fram till nyår.

Å nu sitter jag och kan inte bestämma mig om jag ska göra saffranspannkaka, lussekatter eller helt enkelt bara lägga mig och se på film en stund.

Ikväll skall en körsjungande make belyssnas i kyrkan. Det är bra. Jag behöver komma i lite julstämning, den fattas mig!

Nästa helg är det jul enligt min almanacka. Lite synd att min hjärna inte följer min almanacka bara.

Igår insåg jag, högt och tydligt, att "detta är sista helgen innan jul, vi måste fixa de å deådeådeåde...." och maken suckade och sa "ja, visstja..."

Å idag har vi fixat deåde, så nu är det bara deådeådeådeådeåde kvar! Bra va!

Jag hör till typen som vägrar stressa inför jul. Så jag chillar på, som jag hade sagt om jag var tonåring, eller tar det kallt som jag som mogen kvinna i mina bästa år uttrycker det hela.

Idag har tomtarna fått flytta upp från källaren, imorron ska jag baka och göra köttbullar.  Nästa vecka ska alla julklappar köpas, julgran fixas, julmat inhandlas, övrig matlagning göras och däremellan ska det jobbas av en häck eller två men det är lugnt - jag har övat i flera år.

Har jag berättat om hur släkten planerade att blåsa mig på julklappar? Inte? Ujujuj...

Maken fick en idé om att vi skulle införa dagis på julafton, anonyma julklappar som passar alla och så får alla DRA en julklapp liksom... Sen drog han idén för släkteriet UTAN att först konsultera mig... Men det är inte det värsta - det värsta är att släkten tyckte det var en BRA idé! Ja, ni hör vad jag säger!

Jag fick ställa mig på bromsen, ni förstår vad jag säger? Jag menar, lite måtta får det vara på galenskapen. Jag vill ha julklappar! EGNA julklappar. För jag har gått och varit snäll i ett HELT år - ska det inte betala sig kanske va? 

Nu fick jag väl som jag ville då, ingen säck med anonyma prylar typ "onesizefitsall". Hmpf.

Å nu ska jag laga middag till min lillebror och hans familj. Han ringde igår och frågade om vi var hemma och jag sa att visst, men vi har häcken full så jag lagar ingen middag! Han sa: "nähä... nä vi får väl ta med oss mat då...." så nu har jag lagat middag åt oss allihop och om någon försöker hävda att jag är en curlingsyster som skämmer bort min lillebror så är svaret - japp!
För det är han värd, både han och hans familj.   

Häpp!

Jomen jag försökte faktiskt höra av mig häromdagen, skrev ett låååååångt inlägg om hur det gick till när jag blev en sån där übermodern husmoder och köpte en halv gris men sen dog nätet och inlägget försvann...

Då blev jag trött och orkade inte skriva om.

Men jag gjorde det, köpte en halv gris alltså, på riktigt! På en gård, utav människor som är snälla mot grisarna och som bryr sig om djur. Det kändes bra!

Jag fick ju då be om en lektion om vad som var vad, jag har lite svårt för att skilja kotletter från fläsklägg när det inte står på klisteretiketter på ett plasttråg.

Sen stod jag hela kvällen med förkläde på och packade och frös in och kände mig som bästa husmodern i stan! Coolt. "Nämen du vet, jag måste hem och mala fläskfärs..."

Nu ligger massa påsar märkta "Kotletter", "Karré", "Filé" och "Vet inte men kan nog användas till gryta typ..." i frysboxen i källaren. Och det var ju på tiden att den fick börja jobba lite, frysboxen alltså, för den står oftast med ett par påsar fryst majs och tre brödlimpor i.

Sen fick jag ju massor av massagetid på Carlskrona City Massage av maken i fölsedaspresent och idag var jag där för första gången. När hon var klar skakade hon lite på huvudet och sa att "jo, vi har ju lite att jobba med här" och undrade hur det kom sig att jag inte hade mer ont i ryggen än jag har.

Och jag har inte gått ner i vikt, inte slutat röka, inte börjat motionera och inte blivit en sund, hälsosam människa trots att året snart är slut. Inte heller har jag blivit en bättre mamma, slagit av på arbetstakt eller lärt mig fånga dagar och mindfulness. Faktum är att jag inte är ett skit bättre människa än jag var när  året började och nu känner jag lite stress pocka på här... Jag vet inte vart tiden tog vägen!

Om jag verkligen skyndar mig kanske jag hinner?

Kära ni,

Hur är det bara med er? Tänkte att jag skulle höra av mig med ett par rader och tala om att jag lever. Dessvärre blir det lite långt mellan

raderna

men precis som så många andra lider jag stor brist på tid. Jag hoppas för övrigt att ni såg mitt skojsiga lilla skämt vad gäller radavståndent...?

Jag kan i alla fall berätta att fredagens födelsedagsfirande gick bra, trots utebliven middag, kall glögg och storm. Strömmen gick precis när jag satt in potatisgratängen i ugnen och den kom inte tillbaka förrän många timmar senare. Den planerade menyn innehållande smördegsknyten med ost och skinka fick ersättas av tunnbrödssnittar med skinka och creme fraiche.

Tappra försök gjordes att värma glögg med hjälp av elaggregat och microvågsugn men aggregatet orkade inte med micron så det gick inte. Värmeljus fick fungera och sent om sider kunde vi dricka den jäkla glöggen utan att få frostskador på tungan i alla fall.

Maken letade lääääänge efter gasolköket som tydligen fått fötter och travat iväg till en bättre och inte så slarvig familj. Antar jag.

Vi hade roligt med goda vänner och skrattade hela kvällen. Sen kom strömmen tillbaka, vi fick riktigt varm glögg och kaffe och då blev vi ännu gladare! Det var dock lite för sent för att ställa sig att baka smördegsknyten så vi hoppade över dem.

Sen blev det lördag och då åkte vi och hälsade på svärfar. Där hittade vi också vårt gasolkök som nu flyttat hem igen och lagts på en säker plats. Vi lär dock glömma vilken plats till nästa strömavbrott...

När vi kom hem jobbade jag lite, sov mig igenom Smurfarna på DVD, vaknade och gick och lade mig igen. Sov ingenting för jag hade ont i ryggen.

Sen vart det söndag och det skulle firas lucia i vår gamla skola och jag gjorde vad jag kunde med huvudvärk i hela ryggen. Det gick bra, var jääääättemycket folk och vi kokade kaffe, sålde lotter och sjöng. Barnen luciade och var söta som socker.

Å nu, nu är det måndag och jag visste att jag skulle klippa mig men jag hittade inte lappen med tiden. Så jag körde jättejättejättefort till stan eftersom det KUNDE vara klockan nio jag skulle vara där, ramlade in på salongen ett par minuter över nio och fick reda på att jag skulle vara där klockan elva. Nu ska jag jobba lite innan jag klipper mig.

Ha det nu så jättebra tills vi hörs igen!

Hälsa alla jag känner.

/L