Alla inlägg under augusti 2012

Av Sajberlena - 26 augusti 2012 10:29

Igår skulle storsonens bohag hämtas upp i Lund, köras till Karlskrona för förvaring och där hämtas om en vecka och vidarefraktas till världens ände. Omständligt? Japp. Den här logistiken går inte av för hackor, den är framtagen av bästa organisatörerna (maken och mig tillsammans med min chef).


Son ska från Lund till Sundsvall. Han har inget körkort eftersom han anser att det är "onödigt". Mhm, ni hörde... Sen har vi tidsaspekten här då; lägenhet skall tömmas samtidigt som lägenhet 100 mil bort skall fyllas. Gammal lägenhet väntar ny hyresgäst.

Problemet, som vi såg det, är just avståndet. Det är ett omänskligt uppdrag att tömma en lägenhet i Lund och anlända ny lägenhet i Sundsvall på ett och samma dygn. Dessutom skall övervägande del av detta uppdrag genomföras på helger för att göra så lite påverkan på jobb och skolor som möjligt.

Utöver detta skall det befintliga möblemanget kompletteras med en soffa, modell större, härifrån föräldrahemmet. Som då ligger 25 mil från Lund på fel håll på vägen mot Sundsvall. På nåt vis ska den med, men hur?

Nu har vi som sagt löst detta på bästa sätt men jag kan garantera att jag kommer behöva vila under september.

Inte minst med tanke på att jag igår fick köra med största släpet som någonsin uppfunnits bakom bilen - jag har inte kört släp på 20 år.

Glatt studsade jag in på släpstället igår morse och fick en sladd och glada tillrop och gick sedan ut för att koppla på släp no 11 på min lilla bil. Eftersom jag planerat en resa helt utan backningsmoment var allt uträknat i minsta detalj - två söner skulle få dra och baxa och putta om det behövdes. Släpet stod uppställt med de bästa förutsättningar, det var bara att backa intill och koppla på! Bra grejer!

Vi skulle bara putta lite på det för att få det över dragkroken. Det gick inte att putta. Det stod bergfast kvar. Jag kliade mig i huvudet. Hm, där var en spak som såg ut som en typ handbroms, den borde kanske ha med saken att göra? Jag drog lite i den och den satt hårt men gick ändå att röra liksom. Fanns det ingen knapp att trycka på? Nä. Efter mycket om och men upptäckte jag hur att få loss den - det var bara att dra ordentligt så var saken klar.

Nästa grej; en stålvajer med en hake. Asså - suck. Jag ringde hem. "Vart ska den där grejen ta vägen?" Maken förklarade lugnt och tålmodigt och jag kopplade och hade mig. "Sen är det nog bromsat också, du måste släppa bromsen på släpet" sa han. "Jamen det begriper jag väl, det har jag redan gjort för länge sen" fräste jag. "Tror du jag är dum eller??" Han svarade inte på det. Vi gjorde en check - alla lampor blinkade där de skulle och vi åkte.

Sonens lägenhet ligger i marknivå på en jättejättejätteJÄTTEsmal återvändsväg. Det går alltså inte att köra runt, man måste köra fram till dörren och backa ut. Det GÅR att vända längst ner om man backar och kör fram, backar och kör fram men jag lovar - det går INTE att vända med släp!

Alltså; släpet måste "backas" in till dörren på den smala vägen, lika bred som släpet ungefär. Det här hade jag klurat på både länge och väl - hur skulle det gå till? Det skulle inte gå till. Jag körde fram så långt det gick, gjorde ett tappert försök, såg att det stod en gubbe i en balkongdörr och titta på mig, gick resolut ur bilen, kopplade av släpet och sen puttade vi upp det! Haha, kanon ju!

Sen kunde jag bara backa upp bilen, koppla på släpet igen och tadaaaaa - nemas problemas!

Tre timmar senare hade vi lastat nästan allt, var nästan färdigstädade, det var bara lite stolar, micro och annat krafs kvar. Sönerna gick för att köpa mat. Jag stod där och torkade skåp i godan ro när någon plötsligt ropade på mig genom den öppna ytterdörren. "Jag kommer inte ut" sa en ung, olycklig kille. Han hade kört in sin bil längst upp på vägen och nu skulle han köra ut och där stod mitt flyttekipage och blockerade hela vägen.

Först var jag på väg att be honom flyga och fara - han hade alltså stått där i flera timmar och han höll INTE på att flytta varken ut eller in, trots att man faktiskt inte FÅR parkera på den vägen alls! Hade jag varit sådär tuff och cool som jag tror att jag är så hade jag helt enkelt sagt att "nä, men du, då får du vänta till vi är färdiga" men nu är jag ju inte det så jag blängde istället surt på honom och suckade högt och tydligt.

"Kan du köra släp" frågar han. Jag stirrade på honom med stora, runda ögon och sa att "Nääää, vet du vad, det kan jag inte, kan du?". Jodå, det kunde han, sa han. "Jamen bra hörru, då kör jag fram släpet, släpper ut dig så backar du in det åt mig igen!" sa jag. Han tittade på släpet, på vägen, på släpet igen och skakade olyckligt på huvudet. "Nä, alltså... nämen det går ju inte att backa upp det här släpet på den här vägen" sa han.
"Nä, precis" sa jag surt.

Nu var vi ju i princip klara och inga stora grejer skulle ut, så jag fick med gnisslande tänder köra ut ekipaget och ställa det på parkeringen långt borta, koppla av släpet, backa upp bilen och ta resten i bagaget. Killen körde upp bredvid mig och frågade vänligt om jag behövde någon hjälp och jag sa grinigt att "Nä, kan själv" och han körde.

När vi skulle åka hem skulle nycklar och annat lämnas hos hyresvärden som hade kontor långt bort. Återigen paniken över att behöva hamna nånstans där jag skulle tvingas backa körde jag in på en stor parkering, ställde mig i två rutor och sen fick Storsonen gå därifrån. Här chansades inte!

Hem kom vi i alla fall, lastade ur, körde tillbaka släpet och lyckades faktiskt få det på nästan exakt samma ställe som vi tog det!

Backa med släp kan jag fortfarande inte, men jag är numera totalproffs på att koppla på och koppla av det från bilen, veva upp och veva ner stödhjul och dra åt och släppa handbromsen!

Jag övade faktiskt lite på att backa när vi lastat ur det, på asfaltplanen vid jobbet. Hade inte sönerna ylat och gnällt om att de var trötta och hungriga hade jag nog hållt på tills jag kunde.

Jaaa, det var det...

På torsdag hämtas nästa släp, grejerna lastas på igen, sen bär det iväg.

Men då ska maken köra, han kan både framlänges och baklänges!



Av Sajberlena - 13 augusti 2012 22:13

...kom hon TILLBAKA!!! Mooooaahahahhahaaaaaaaaaa!   


Hejsvejs, hur har ni bara haft det med livet utan mig? Tomt och innehållslöst ja, jo, jag trodde väl det...


Men jag har haft sån där... sån där... hm, vad heter det nu igen? Jo just det; S E M E S T E R heter det ju. Japp! Ja, åtminstone står det så i almanackan, att det är semester jag haft, själv har jag inte märkt av den nåt vidare om jag ska vara ärlig.


Jag kan sammanfatta den ungefär såhär: Svisch.

Sån semester har jag haft.


Men det var väl i och för sig ett ganska trevligt svisch, åtminstone säger alla andra att det har varit okej. Jag får liksom förlita mig på att de har rätt för jag har inte haft tid att känna efter.


Först jobbade jag typ tre dygn i rad för att hinna HA nån semester, sen jobbade jag några dagar under min semester och sen bråkade jag och massvis med andra människor med våra politiker som vill lägga ner våra mellanstadieskolor, sen var jag i Köpenhamn och på Öland och sen var semestern slut. Under hela processen har samtliga tre söner varit samlade under samma tak som maken och jag så jag har lagat mat, tvättat kläder, skaffat lägenhet (inte åt mig utan Storsonen), bevakat politikerbråkgruppen på FB, skrivit massa arga kommentarer, gjort ren poolen två gånger om dagen, bråkat på barnen, handlat, plockat blåbär, bråkat med Maken, diskat och druckit drinkar i brassestolen ute i trädgården.


Sen  har jag kramats med Tommy Nilsson och det var ju inte fy skam!


Det jag inte hann med och som jag får ta igen nästa sommar är umgås mer med mina vänner och renovera fönster.

Nu har jag varit igång i en vecka och jag känner mig redan trött, möjligen gjorde jag vissa felprioriteringar just den här semestern.

Med andra ord är allt precis som vanligt!

Men den här hösten som nalkas kommer bli annorlunda! Ja, skratta ni - det kommer den att bli!


För den här hösten kommer jag att gå ner i vikt, sluta röka, jobba mindre, bli en bättre människa och en good parent!
Det sista blir kanske lite enklare med tanke på att två av arvingarna flyger ur boet, en flyttar till världens ände (nåja, nästan, Sundsvall är väl så nära man kan komma) och en till eget boende i tätorten. Med andra ord blir det bara en liten fis kvar hemma och det vore väl då märkligt om jag inte skulle hinna laga mat åtminstone ett par dagar i veckan!

Men först, innan hösten kommer, ska tre nu på varandra följande helger läggas på packning, flyttning, uppackning, lägenhetsstädning, det skall företas en resa till den där världens ände med flyttlass, det skall flyttas in och hängas tavlor och köras bil. Så OM jag nu inte hör av mig på ett par dagar så dra ingen lättnadens suck för det - jag är bara tillfälligt upptagen.

Sen... när allt är klart... när alla är på sina rätta platser... DÅ jäklar!

Har ni noterat att det har varit OS på TV i sommar förresten? Igår var det handboll och Sverige var tydligen med. Jag låg på soffan med datorn på magen och slösurfade medan sonen skrek sig hes vid sidan om. Då ringde det en försäljare som vill prångla på mig Kalle Anka för tredje gången den här sommaren. "Heeeeeeeej Leeeena, hoppas jag inte stöööööör" sa han. "Stör? STÖR???" skrek jag i luren. "Du ringer för f-n mitt under HANDBOLLSFINALEN, det är väl klart att du STÖR!!!!" Killen blev helt knäckt och bad om ursäkt med darrande stämma och la på. Jag kunde lugnt återgå till mitt slösurfande, mycket tillfreds med att jag äntligen insett vitsen med OS.   



Presentation


Låt oss prata friskvård, hälsa, motion, potatisavkok och aktivt, bullbakande föräldraskap - bara inte just här. För just här pratar vi om ingenting...

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2012 >>>

Tidigare år

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Ämnesområden


Skapa flashcards