Efter en längre tids ohälsa har jag nu tagit det drastiska steget att kontakta vårdcentralen. Eftersom besök hos vårdcentraler brukar utmynna i två tänkbara scenario när det gäller mig ogillar jag att gå dit. Antingen säger de A) Men snälla du, vad gör du här, du är frisk som en nötkärna! (Pinsamt). Eller så säger de B) Du är jättesjuk och varför kom du inte förut för nu kommer du snart att dö (Vill inte veta sånt).

När människor ringer vårdcentralen brukar de - inbillar jag mig - berätta vad de har för fel, få sig en tid tilldelad och sen åker de dit, får medicin och åker hem.

När jag ringer vårdcentralen berättar jag vad det är för fel - so far so good - och gör det stora misstaget att jag nämner mina egna tankegångar; det KAN ha med sockervärden att göra. Eventuellt.

Genast lyfts då frågan om jag varit i kontakt med deras diabetessjuksköterska. "Nä, jag ringde henne i ett års tid och fick aldrig tag i henne. En gång svarade hon och skulle ringa tillbaka men hon ringde aldrig."

Big mistake.

För den mycket snälla och vänliga sjuksköterskan vill nu inte annat än hjälpa mig på alla sätt och erbjuder sig att be diabetessköterskan att kontakta mig! Fast... jag vill inte dit, jag vill till en läkare. Och jag får då ångest över att behöva säga nej, låta otacksam och gnällig och ja ni vet.

Så det var snubblande nära att jag tackade ja till det och la på - men! Jag gjorde inte det! Jag var tuff! "Nämen jag vill gärna träffa en läkare, men jag vill att han tar de prover som behövs för att utesluta socker. OM det visar sig att värdena är för höga så kan jag gå vidare med diabetesspåret efter det!" Hörde ni hur tuff jag var?! Oooh, I´m goood!

Vi utvecklade mina symtom och hon började bli mer och mer övertygad om att jag nog behövde massor av olika prover tagna. Kanske var det bättre att jag fick en akuttid imorgon förmiddag - proverna skickas ju klockan ett och nu fanns det bara tider senare i eftermiddag... Kunde jag ringa igen imorgon bitti?

Återigen - det var nära att jag sa ja till det. Men jag rätade på ryggen och tog ny sats. "Jag är hemma från jobbet idag för att få en tid. Jag är inte sjukare än att jag kan jobba och jag vill inte vara hemma mer än nödvändigt. Jag känner bara att något är fel i huvudet på mig och behöver få veta vad och varför. Alltså vill jag komma idag, behöver läkaren ta mer prover kan jag köra förbi imorgon bitti på väg till jobbet och ta fler prover, eller hur? Visst?" (Ångest ångest ångest, jag är nästan lite otrevlig här och KRÄVER saker, känns inte okej...)

Jag fick en tid idag. 14.20 "Ååååhhh, tack tack" sa jag och skrev på en lapp samtidigt som hon sa det. "13.20 alltså!"

"Öh, näää, 14,20" sa den trevliga sjuksköterskan. Jag tittade på min lapp. 13.20 Jag skrev 13.20

Förstår ni hur knäpp jag är? Jag skriver precis samtidigt som hon säger tiden och skriver fel. Det är DET som är mitt problem. Jag funkar inte! Varken hemma, på jobbet eller nån annanstans. Allt jag gör blir fel - jag tänker rätt och gör fel. Jag glömmer allt, jag är okoncentrerad, jag tappar allt jag håller i och jag funkar inte alls.

Om jag träffar dr Staffan i eftermiddag 14.20 och får höra att jag är kärnfrisk får jag nog ta mig en allvarlig fundera på djupare saker än sockervärden...

Men just nu är jag bara stolt över att jag är så himla tuff!   

 

Catten

11 februari 2013 10:55

Bra där! Jag blev också hemma idag, i samma förhoppning som du, med ungefär samma symptom som du: jag funkar inte.

Tyvärr visade det sig att jag inte funkade i diskussionen med VåC heller. "Stanna hemma och vila några dagar" sa de. Jag vilade i 17 dagar över jul, nyår och 13-tid men det hjälpte inte...och så länge lär jag ju inte få vila den här gången. Inte utan att träffa en läkare i allafall, och det får jag ju inte? Men det sa jag inte, för jag orkar inte ens tjafsa med en sköterska på VåC... :(

Jag hoppas att de hittar något lite lagom hos dig, något som är lätt att reparera så att du får må bra!

http://catten.bloggplatsen.se

Sajberlena

12 februari 2013 13:26

Nej, det är just det! Man ORKAR inte ta diskussionen med grindvakterna när man är ur funktion, istället lägger man på och gråter sig en skvätt och nästa gång vågar man knappt ringa alls...

Hoppas det löser sig för dig med och att du snart kan må bättre!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hörrni, jag har flyttat nu.   Ni hittar mig här!   www.sajberlena.blogspot.se   ...

Jo, vi är ju skogsägare då... Jaså, visste ni inte det? Nämen oj, har jag glömt berätta det... Förlåt mig. Jomen vi har ju en skog. Med träd. Och buskar och blåbärsris och en upptrampad stig. Den är inte så stor kanske, men den är hög. Fullt tillräck...

Är ni lika trött på mig som jag är? Jag har flamsat och tramsat och haft mig i flera år nu, först på freewebs.com och sedan här.   Jag funderar allvarligt på att flytta härifrån. Gjorde ett försök för länge sedan, men den nya fungerade inget vida...

Åkte till jobbet. Kom dit innan nio - måste nästan vara OB-tillägg på sånt va? Jag menar, att jobba mitt i nätterna? Sen jobbade jag och jobbade och jobbade ÖVER! Jobbade så länge att de hann tömma postlådorna innan jag hunnit få med mina fakturor......

När jag har en blogg men skiter i att blogga på flera dagar så hamnar jag i läget att det finns så mycket att berätta så man inte vet var jag ska börja, och det blir jättejobbigt att sortera ut så jag hoppar över det en dag till. Och en till. Och en ...