Återigen är det larmrapporter på hög nivå - LCHF och GI misstänks ligga bakom ett jordskred av bröstcancer.

Ja, vad vet jag, jag är novis på området, men jag tänker lite...

Och jag tänker att förr, när mormor och farmor var unga och pigga och inte lika döda som de är nu, då fanns inte pasta. Då fanns inte heller halvfabrikat, snabbmatskedjor, pommes och pizza.

Då köptes inga kalopser på burk, nedfrusna köttbullar i enkilosförpackningar eller kebaber med åsnekött.

De lagade mat från grunden, köpte slaktade halvgrisar och heloxar och malde, kokade, bökade och stökade. De använde smör, grädde och mjölk med fettklumpar. De var smala som pinnar och hade getingmidja trots att de bakade och åt bullar och kakor på löpande band. De åt hemkokad sylt, drack saft och jag garanterar - det var varken stevia eller andra intressanta sötningsmedel i dessa varor, det var socker!

Däremot åt de inte flera kilo godis om året.

Bröstcancer och all övrig form av cancer drabbade även dem, men kanske inte i den omfattning som idag. Då hade det ju inte gått ut rikslarm om saken nu, eller hur?

Sen hände det något. Farmor och mormor betraktades som förtryckta, förnedrade, inlåsta hushållerskor utan möjlighet till utveckling och frigörelse. Nästa generations kvinnor skulle minsann inte stå där och sköta hushåll åt mulliga mansgrisar och bortskämda skitungar - näver!

Nä, då fanns det bättre alternativ - att ala arbetar sjudagarsvecka med 12-timmarsdagar med övertiden inbakad i lönen, att vara ständigt nåbara och att varken hinna äta lunch eller frukost, än mindre laga mat! DET är modellen! Och till på köpet öppnar vi dörrarna åt alla som kan tillverka låssasmat på kemikalisk väg för då blir vi mätta och goa och kan lära våra barn micra en pan-pizza!

Dessutom kan vi alla ägna den lilla tid vi har över åt att bråka om vilken diet som är farligast, vilken gym som är bäst och vilken minfulnessföreläsare som bäst lär oss låssas att vi lever här och nu.

Av alla människor jag känner är det ytterst få (undrar om det finns någon alls faktiskt) som verkligen trivs med ekorrhjulen vi springer i. Jag undrar om jag hört någon sista åren som säger; jo, men jag känner faktiskt ingen press utan lever mitt liv precis som jag vill! Jag hinner med det jag ska, sover det jag behöver, har tid med mina barn och lever ett behagligt liv.

Ångest, känslan av otillräcklighet, utbrändhet och stress tar kål på oss. Därtill ska vi vara smala, snygga, gymmiga, joggiga och hurtiga till max. För att vila måste vi boka semestrar långt hemifrån, helst dit där det är så dyrt att ringa så man bara kan kolla jobbet med ett SMS om dagen. För kolla jobbet måste man ju, annars kanske man är utbytt när man kommer tillbaka...

Ja, ni hör att jag raljerar lite här men andemeningen framgår ju ändå.

Vi har bytt något som säkerligen inte var optimalt då till något som absolut inte är optimalt nu. Vi har tappat kontrollen. Kontrollen över tiden, över vad vi äter, över hur våra liv faktiskt ser ut. Vi styr inte våra liv själva, vi styrs av marknadskrafter som skapat virtuella liv som vi tror att vi valt själva.

Vi är sååååååå lurade. Larm efter larm slås om hälsotillståndet hos våra barn och ungdomar. Är det så konstigt att de mår dåligt - de har ju sett hur vi, deras föräldrar, lever. De vet vad som väntar, skillnaden är bara att de måste högprestera på något universitet innan de erhåller biljetten till galenskapen. Den som inte har teoretiskt läshuvud är dömd redan från start, för även om du planerar ett liv som landets bästa snickare måste du ju kunna din Religion och Samhällskunskap A, hur skulle det annars se ut?

Går det att hoppa av den här karusellen då? Säkert. Men inte utan att bli ifrågasatt. Jag kan bara se till mig själv som inte kan begripa hur man kan leva ett liv utan Fäjsbock. Sen skäms jag lite, för vem är jag att ifrågasätta andras, sunda val... Jag som vägrar vara nåbar på mobilen när jag inte anser mig ha tid. Eller inte vet var den ligger...

Jaaa... lite så tänker jag såhär på onsdagsmorgonen. Min LEDIGA onsdagsmorgon. För jag vill inte jobba mer än att jag hinner med allt annat som jag anser behöver göras. Laga mat exempelvis. Riktig mat.

 

BaraJag

22 februari 2013 12:54

Jag tycker att du blandar äpplen med apelsiner när du drar in den kvinnliga frigörelsen i hälsosam mat? Att folk i gemen inte blev överviktiga handlade ju inte enbart om att någon (läs:kvinnan) stod hemma vid spisen och lagade mat utan också om att alla (eller iallafall de i bondesamhället som du syftar på) hade betydligt mycket mer rörliga jobb än vad vi har nu.

Det är liksom två olika saker...

Sajberlena

24 februari 2013 20:40

Tja - i vissa lägen passar äpplen och apelsiner ganska bra ihop, inte minst för att belysa ett samband mellan mindre hemlagad mat, sämre kosthållning och behovet av två heltidsarbetande vuxna i varje hushåll.

Sen vill jag poängtera att jag inte enbart syftar till övervikt - jag talar om det allmänna hälsotillståndet som jag tror direkt påverkas av det liv vi lever och den mat vi äter idag; diabetes, stress, utbrändhet, ångest, cancer, allergier...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hörrni, jag har flyttat nu.   Ni hittar mig här!   www.sajberlena.blogspot.se   ...

Jo, vi är ju skogsägare då... Jaså, visste ni inte det? Nämen oj, har jag glömt berätta det... Förlåt mig. Jomen vi har ju en skog. Med träd. Och buskar och blåbärsris och en upptrampad stig. Den är inte så stor kanske, men den är hög. Fullt tillräck...

Är ni lika trött på mig som jag är? Jag har flamsat och tramsat och haft mig i flera år nu, först på freewebs.com och sedan här.   Jag funderar allvarligt på att flytta härifrån. Gjorde ett försök för länge sedan, men den nya fungerade inget vida...

Åkte till jobbet. Kom dit innan nio - måste nästan vara OB-tillägg på sånt va? Jag menar, att jobba mitt i nätterna? Sen jobbade jag och jobbade och jobbade ÖVER! Jobbade så länge att de hann tömma postlådorna innan jag hunnit få med mina fakturor......

När jag har en blogg men skiter i att blogga på flera dagar så hamnar jag i läget att det finns så mycket att berätta så man inte vet var jag ska börja, och det blir jättejobbigt att sortera ut så jag hoppar över det en dag till. Och en till. Och en ...