När jag har en blogg men skiter i att blogga på flera dagar så hamnar jag i läget att det finns så mycket att berätta så man inte vet var jag ska börja, och det blir jättejobbigt att sortera ut så jag hoppar över det en dag till. Och en till. Och en till. Och en... ja ni fattar. Den taskiga spiralen gräver sig allt djupare på nåt vis.

Ungefär så är det just nu. Med andra ord är det värdelöst att hoppa över bloggandet. För att göra en lång historia kort så har jag varit på galej med mina vänner, jag har köpt stolar till altanen (som ligger kvar i bilen, stolarna alltså, inte altanen, för jag har inte orkat lyfta ur dem), jag har spacklat väggarna i en klädkammare, jag har deppat över min garderob och köpt nya byxor, jag har skjutsat på mina barn och jag har varit i Stockholm och åkt tunnelbana och rulltrappor, gått vilse på NK och varit på barndop. Mellan varven och på nätterna har jag plöjt mig igenom säsong 1 och 2 av Downton Abbey.

Det är väl i stort sett det mesta.

Barndopet var jättefint, fast jag hojtade i psalmerna när jag inte skulle för det var bara "försångaren" som skulle sjunga verserna men det fattade ju inte jag... Prästen höll på att dränka det förtjusande barnet och sen tappade han hörsnäckan i dopfunten men han fiskade upp den igen. Ja, barnet också. Sen fikade vi och alla kom därifrån med livet i behåll.

Vi har återupptagit vår renovering som legat still ett par år eller så, med andra ord har sågspån och slipdamm blivit vår huvudsakliga föda och jag lever nu på hoppet att det ska vara aningen mindre kalorier i den kosten. För allvarligt talat börjar det bli kris här, jag har en hel klädkammare full med kläder och ingenting passar!
Storsonen, som förärar oss med ett besök på sådär 14 dagar, försöker antyda att jag borde röra lite mer på mig men jag tror han ljuger. Jag rör mig massvis, in och ut ur bilen och fram och tillbaka till kopiatorn hela dagarna!

Det där med renoveringen är ganska kul - när jag berättar för folk att vi håller på har flera reagerat med orden "Renoverar ni nu igen???". Det är ju en fullständigt normal reaktion med tanke på att vi hållt på i snart åtta år och på den tiden borde vi väl varit klara kanske men nä; vi renoverar FORTFARANDE. Vi tar bara osedvanligt långa pauser och vilar mellan varven. Ett år eller två. Men den här etappen kommer göra ganska stor skillnad, för när vi är klara om en - eller kanske 42 - månad/er så är hela övervåningen klar!

(Sen kan man ju diskutera det smarta med att göra den färdig istället för undervåningen som vi tillbringar mest tid på men äh - det är som det är).

Har jag berättat att jag fick virus i datorn förresten?

Jag fick virus i min dator. Det slog ut hela skiten. Jag försökte med fyra olika virusprogram och tre olika antispyware-historier - det enda jag lyckades uppbringa var en konflikt mellan de olika programmen och förstörda uninstallfiler så jag får inte bort dem.

Nu tar det tjugo minuter att få igång den och sju minuter mellan varje sidbyte. Detta jag använder nu är min reservdator. På den har jag inget officepaket. Jag ägnar huvuddelen av min fritid på Word och Excel. Mhm, do I need to say more? Ikväll har jag lagt två timmar på att ladda ner alla miljoner foton från min backup på nätet till den här datorn. Sen tappade den kontakten med backupen och jag fick avbryta alltihop.

Ibland önskar jag att jag var datatekniker. Eller rörmokare. Rörmokare hade varit kanon...