Jag har precis lärt mig något revolutionerande!!! Helt tagen! Chockerad!

Såhär är det;

Jag har i alla tider, och då snackar vi låååååång tid, 20 år typ, fått lära mig att BH med A-kupa köper man om man har små bröst, sen B-kupa, C och ja ni fattar...

Det enda jag behövt mäta är alltså omfånget UNDER bysten och sen handlar det om att prova sig fram. DET, my friends, är vad JAG en gång fått förklarat för mig. Nu är jag ju inte precis underdimensionerad varken under eller rakt över om man säger så, så jag har kört på 90-95 och sen C-kupa och guppat runt i livet...

Förvisso har jag alltid varit småirriterad. Det har aldrig varit helt okej liksom - skavt lite här och inte riktigt suttit som det ska där och jag har försökt hitta lagom inställning på banden och då fått ont i axlar och tja... inte helt hundra alltså. Jag har provat olika märken och modeller och nöjt mig med det som suttit minst obekvämt.

Råkade surfa runt lite här och där och hittade en "BH-expertsajt" där man kunde ange sina mått och få en exakt BH-storlek presenterad för sig.

Jag ramlade nästan av stolen; enligt den sajten skulle jag ha 95 A?????? A?? Men vaff... Jag hittade femtioelva andra sajter och skrev in mina mått överallt - samma resultat!   

Började forska i det här med storlek... Såhär är det:

Man mäter rakt över bysten där den är som störst. Sen mäter man under. Sen minskar man det första måttet med det andra och det är DEN skillnaden som avgör vilken kupa du ska ha!!

Det är alltså inte storleken på mammograferna - det är måttet MELLAN dem och bröstkorgen som avgör! Ju större skillnad desto längre ner i alfabetet, om man säger så. Herrejösses, varför har ingen SAGT nåt till mig?

Kolla!

http://www.kvinnligtunder.se/storleksguide-c-189-1.aspx

http://storlekar.se/bh-storlekar.html

Förvisso är jag helt felskapt uppenbarligen eftersom 95 A inte finns att köpa någonstans men what the heck - B är ju åtminstone bättre än C i så fall.

Gissa vem som ska ut och shoppa nya mammografhållare imorron!   

Torsdag, detta jefulens påfund!

Skulle öppna bagageluckan igårkväll och tryckte in knappen. Tror ni den ploppade ut sig igen??? Nä! Inte en milimeter. Den bara FASTNADE där och bakluckan går därmed inte att stänga!

Fick köra runt med den skakandes därbak och varje gång kupelampan blinkade skrek ungarna; "NÅN DÖRR ÄR INTE STÄÄÄÄÄÄNGD" och jag förklarade sammanbitet att det-är-luckan. Fjorton gånger.

Maken kom hem från Tyskhamburgarland igårkväll. Jag tror jag slog rekord, för innan han hunnit hänga upp jackan och plocka upp en-litersflaskan Baiyles han köpt till mig, hade jag hunnit haspla ur mig ALLT som jag fått stå ut med medan han varit borta, inklusive bakluckan.

Nu är han inte typen som hetsar upp sig i onödan för saker som fastfrusna bakluckslås så han sa lugnt att "det löser vi med låsolja" och jag tackade för Baileysen, la mig på soffan och somnade som en stock. Det är jobbigt att skotta snö!

Idag skulle jag till jobbet. Kollade låset. Nu var det inte bara fastfruset utan även inbäddat i ett tjockt lager is... (KAN ha att göra med att jag försökte tina upp det med varmvatten igår men det frös innan det hunnit rinna ner för nummerplåten). Eventuellt.

Gick ut i garaget och hittade två flaskor med låsolja. Läste på den ena: "bäst, brabrabra, bästa grejen, ger dig typ nytt liv. Tinar INTE redan frusna lås". Öh, okej... Läste på den andra; "Bäst, brabrabra, bästa grejen, ger dig nytt liv. TINAR redan frusna lås!" Valet blev enkelt!

Tog flaskan med mig, pssssschhhhade på låset, psssssccch, pssss---------------------. Tomt. Slut. Over.

Jag kör fortfarande omkring med en öppan baklucka....

För några år sedan, när vi var nyinflyttade och inte kände så många, hade vi svårt att hitta adressen till Tomten. Det är ju så när man flyttar till nytt ställe.

Visst, som förälder kan man ju klä ut sig och LÅSSAS att man är Tomten men det blir aldrig riktigt bra när barnen passerat blöj- och vällingstadiet. Framför allt inte när det finns äldre syskon med i bilden som utan betänkligheter kan få för sig att "hahahahaaaa, dålig du är pappa"-avslöja hela köret.

Men vi hade ju en himla tur! För på julafton gick vi en promenad i skogen hela familjen, och även om vissa av arvingarna starkt ifrågasatte vitsen och nöjet med saken så lyckades vi samla allihop. Vi gick och gick och rätt som det var såg vi något rött mellan trädstammarna! Det röda syntes då och då och ingen fattade vad det var.

Till slut kom vi fram till en liten glänta där vi tänkte vända och gå hem igen. Men KAN ni tänka er! Där, mitt i gläntan, på en sten, satt han! TOMTEN! Han ojade och ujade sig - tydligen hade släden vält och ALLA julklapparna fart iväg som projektiler i hela skogen. Renarna blev så rädda så de sprang vidare och nu satt han där och väntade på Tombulansen... Han var ju både gammal och halt så han orkade inte gå så långt själv.

Han bad oss gå runt och kolla om vi händelsevis kunde hitta några julklappar och naturligtvis ville vi hjälpa honom med det. Vi ilade runt bland fur och gran och hittade massor av paket; de hängde på grenar, låg bakom stenar och under granar. Överallt hittade vi julklappar. Och det bästa av allt - alla hade de våra namn på etiketterna!

Glada i hågen och med julklappshögar upp till hakorna travade vi hem igen och Tomten vinkade och lovade köra försiktigare året efter.

Tydligen blev han lite konvalecent av händelsen, den kära Tomten, för jag vet att grannarna fick påhälsning av en inhyrd Manpower-Tomte samma kväll. De brukar ha lite otur tror jag, för något år senare fick de en praktikant-Tomte som avlade examensprov.

Det måste ju vara nån galning som väljer att arbeta som Tomte när man inte ens är färdigutbildad för uppdraget. Det kan ju bara bli galet...   

Imorse ställde sig maken och började stryka skjortor. Inget onormalt i sig, men han brukar bara stryka EN. Sen såg jag hur han plockade ner de nystrukna skjortorna i en väska...? Och sen plockade han ner byxor, hårborste, schampoo... Jag väntade lite på att han åtminstone skulle berätta hur han tänkt sig med barnen, men han bara visslade och sa ingenting.

"Jaha? Ska du flytta nu eller..." undrade jag.

Han stirrade på mig med lätt uppspärrade ögon och utbrast; "Nämen jag ska ju för fan till Hamburg! På blablajobbetyadayadamöte... Det har jag ju SAGT miljoner gånger!!!"

Märkligt. Jag menar, av en miljon gånger borde jag väl åtminstone hört ordet Hamburg EN gång va? Näää. Nä, jag tror faktiskt inte han sagt nåt. Nope.

"Har jag inte hört nåt om" sa jag.

Nu såg han väääääldans trött ut och - hör här - HIMLADE typ med ögonen åt mig!!

Men i alla fall, han skulle tydligen dit och kommer inte hem förrän väldans mittinatten imorgon nångång. "Du kan ju köpa lite öl med dig hem" tyckte jag men han hade fullt upp med att sucka och voja sig om att hans fru inte förstod honom eller vaddenuva så han lyssnade inte. Han lyssnar aldrig på vad jag säger!

Jaja. Så gräsänka it is. Bara sådär. Synd att jag hade andra planer bara, men man är ju flexibel!

Och ensam är jag ju inte heller, jag har flera miljarder ton snö att sällskapa mig med. Igår ramlade markisen ner! Ja, jag vet, man kan inte ha en markis utfälld när det snöar men den har gått sönder och gick inte att veva in. Så vi skulle ta det "till helgen", montera ner eländet och laga den. Nu behöver vi inte montera ner den, den monterade ner sig helt på egen hand! Bra markis.

Visst var det synd att den inte ramlade helt och hållet utan hängde sig på trekvarten rakt över köksfönstret, men man kan ju inte få allt. Vi hjälptes åt att montera ner resterna (maken klättrade och skruvade, jag höll i ficklampan och gnällde för det snöade) och nu måste vi köpa ny, fin markis till våren, hurraaaaaa!!!!

Nu - lite glögg!

Jag missade mammografin (fick betala ändå). Jag missade cellprovstagningen (fick betala ändå). Jag måste boka av tandläkaren. Jag måste boka av frissan. Jag har glömt ringa vårdcentralen. Jag hinner inte ringa diabetesmottagningen. Jag kom för sent till sonens utvecklingssamtal. Jag hinner inte träna som jag tänkte. Jag måste ringa optikern för synkontroll till Lillfisen. Jag kör ifrån min mat, plånboken, mobilen.

Idag åker maken till Tyskland på "bisnisstripp" tills imorgon sentpåkvällen. Det är snöstorm, massor av minus och måste eldas och skottas. Ikväll är det julavslutning med en styrelse innefattande socialisering och samkväm.

Om 20 dagar är det julafton...
Fr o m imorgon går jag ner i arbetstid.   

  Jaha. Man går och lägger sig till ösregn, gyttja och lervälling. Vaknar upp med snö till taknocken, fjorton minusgrader och något krispig luft.  Omväxling förnöjer men det hade ju känts bra med lite, LITE förvarning käre Kung Bore. Möjligen har det nämnts något på nån väderleksrapport kanske, men det går ju ändå inte att lita på dem så jag lyssnar inte så noga.

Morgonen har varit ungefär så som man kan förvänta sig när världsomvälvande happenings sker och det plötsligt inte finns varken vantar, mössor, halsdukar, raggsockor eller skodon som är anpassade till väderleken. Eller jo, det finns, det är lite trist att allt är trasigt, för litet och "määääääh ocoooooolt" dårå.

Nu är det ju tur att jag har lunchrast ungefär mitt på dagen så att jag kan susa iväg och införskaffa barnen varsin ny vintergarderob då.

Igår skulle jag lägga på juldukar på borden tänkte jag. Efter lite rotande här och där och kliande i hårrötterna kom jag på var jag hade dem. De låg, snyggt ihopknölade i vackra röd- och vitrutiga högar i ett skåp. Aha.
Förträngda minnen från svunna tider, närmare bestämt mitten av januari 2012 kom plötsligt över mig. Det var då jag tvättade allt sånt efter förra julen, stod och funderade ett tag och bestämde mig; "jag stryker ingenting nu det gör jag i höst istället"... Jamen hösten gick ju så jäkla fort!!! Finns ju inte en människa som hunnit med såna grejer som att stryka och mangla liksom.

Fick ett gott råd; lägg ut dem i snön ett tag innan du stryker. Bästa grejen ju! Jag svepte elegant ut dem över den nyfallna snön och gick in. När jag skulle gå ut och hämta dem fanns inte tillstymmelse till stora, röda linnedukar någonstans! Helt översnöade var de och inte förrän maken i princip trampade på dem återfanns de. Nu är jag osäker på hur många jag slängde ut men jag antar att jag fick in alla, annars lär vi hitta nån till framåt mars eller så...

Nu ligger de i vilket fall som helst nystrukna och hyfsat ofläckiga - än så länge - på borden och på dem står adventsljusstakarna, tomt gapande.

Ingen minns nämligen var jag ställde hela kartongen stearinljus som jag köpte för ett par veckor sedan...   

Antagligen är det mitt minne som spelar mig ett spratt här men nog fanken började julen senare förr än den gör nu?

Inte gick jag och botaniserade bland julpyntet i affärerna i oktober för 10-15 år sedan? Och inte var väl allt julpynt slutsålt när jag äntligen behövde det en vecka innan jul? Julpynt ska man ju köpa EFTER jul, då kostar det hälften så mycket. Problemet är bara att numera finns det bara tufsiga tomtar utan ben och slokiga glitterremsor som ratats av hela befolkningen kvar efter jul. "Nä", säger affärsinnehavarna när jag kommer den 23 december och vill köpa en julgransfot. "De sålde vi slut vid Alla Helgonahelgen vettu..."

Det är ju därför jag också, om än motvilligt, dras med i den här karusellen och börjar julförbereda strax efter nyårsafton!

Kom på mig själv med att känna mig superstressad förra veckan för att vi inte hängt upp ljusslingorna ute. Och adventsljusstakarna, var har vi dem? Julgardinen är inte ens tvättad eller struken sedan förra året och jag har ju glömt köpa saffran!!

Jag firar ju min 25-årsdag varje år i början av december nånstans. Det enda jag vill minnas som var viktigt till min födelsedag förr om åren var att det fanns lussekatter och glögg. Julpynt och sådant - förutom adventsljusstakar då alltså - kom aldrig fram förrän framåt mitten av december.

Ikväll är det julfest på jobbet. Julfest - i november! För mig är julfest något man har i mitten av december... Och grejen är att jag har inte ens reagerat, jag är så invaggad i dessa nya rutiner så jag reflekterar inte ens. Förrän nu då, när jag tänker efter lite..

Nåja. Jag har köpt sill och jag har köpt saffran. Jag har bakat en omgång lussekatter. Ljusslingorna är på plats och trädgården ser ut som ett tivoli.

Nu får jag väl börja planera påskfirandet...

Jag gillar klassisk musik. Jag gillar opera. Jag gillar rock. Jag gillar pop. Jag gillar progg. Sammanfattningsvis - jag gillar ALLT.  I lagom doser och - framför allt - rätt musik vid rätt tillfälle!

Exempelvis vill jag ha partymusik när jag ska på fest, progglåtar när jag sjunger, popmusik när jag poppar popcorn, opera när jag kör bil och klassisk musik när jag jobbar.

Där har jag lite problem.

I vårt nya, fina lager- och kontorshus är jag den enda som uppskattar klassisk musik och opera. Verkar det som. Däremot står radion på HELA dagarna och då med nån reklamkanal som spelar SAMMA låtar om och om och om och om igen... Det driver mig till vansinne, men det verkar vara vad majoriteten föredrar och jag rättar in mig.

Häromdagen nämnde jag, i förbifarten och ytterst ödmjukt att "vi kan väl för f-n spela lite opera och klassisk musik på den här tredje klassens sylta" och blev omedelbart inrättad i ledet. "Kommer aldrig hända" sa en av delägarna till fastigheten. ´kej, ´kej...

Idag satt jag där och jobbade i mitt anletes svett och då just denna fastighetsägare ropade på mig. "Leeeenaaaaa" skrek han. Jag ilade ut som en gasell och undrade vad han ville?

"Detta händer bara en gång och det händer nu, ba så du vet" sa han och tryckte på fjärrkontrollen till stereon.

Ur högtalarna vällde de ljuvaste musik - det var Sommar av Vivaldi och Nötknäpparen av Tchaikovsky och massor av andra stycken och jag har väl aldrig jobbat så bra!!

Alla andra gick in till sig och stängde dörrarna. Jag hade min på vid gavel och njöt i fulla drag. Den musikansvarige fastighetsägaren fick förklara flera gånger för upptittande gäster att "det var för Lenas skull".

Ibland blir man nästan rörd till tårar av andras uppoffringar. Fast jag tror inte någon snyftar över mina, där jag sitter och lyssnar på Darins Astrologen fem gånger i timmen - den är ju inte ens tillnärmelsevis lika bra som originalet...

Nästa vecka ska jag vara snäll hela veckan!   

http://www.youtube.com/watch?v=iz10t_B9xNE