Ibland undrar jag om vi är konstiga på nåt vis, och kom på att det är vi naturligtvis; det finns aldrig nånting som fungerar hos oss som hos alla andra! "Alla" andra får värme när de eldar i pannan, vi får bara luft. "Alla" andra har bilar som startar, här blir jag lika förvånade varje dag det lyckas. "Alla" andra har det städat hemma, välstrukna kläder och bäddade sängar. Vi har hem, kläder och sängar. "Alla" andra har fredagsmys i soffan hela famljen med chips, dipp och TV. Våra barn hämtar chipsskålar i köket, släpar ut i vardagsrummet och spelar WII hela kvällen medan maken och jag fastnar i djupsinniga, filosofiska diskussioner vid köksbordet med varsitt glas vin. När andra pratar Let´s Dance och Idol vet jag knappt om det är TV-program eller dataspel man menar.

Ibland blir jag lite avis på "alla" de där andra som verkar ha ett fullkomligt normalt liv och undrar hur man får till ett sånt. Mat var fjärde timme, välstädade hem och tomma tvättstugor. Jag ser framför mig hur barnens kompisar kommer välkammade och nyputsade till skolan i strukna kläder och med ombyte i skolväskorna medan jag ägnar en hysterisk kvart åt att komma på vad jag ska skicka med för matsäck för det slår mig halv åtta på morgonen att det är utflykt med fritids. Eller förbannar mig själv för min dåliga förmåga att ha koll medan jag står och frenetiskt torkar nytvättade barnstrumpor med hårfönen tio minuter innan skolbussen kommer.

Vi försökte oss på det där med "normalt liv" för sisådär en 20 år sedan. När vi fick vårt första barn intalade vi oss att vårt bohemiska, oorganiserade liv måste upphöra och att hemsydda barnkläder, hemlagad barnmat, åtta timmars sömn och obligatoriskt fredagsmys i vardagsrumssoffan was the shit!

Det var det kanske också, men inte för oss...

Jag har svårt för rutiner, svårt för förutbestämda återkommande aktiviteter och svårt att motivera mig till sysslor om jag inte känner för det när det ska göras. I min värld är det mer att  nu vill jag måla ett tak och då målar jag ett tak, vare sig det behövs eller inte. Känner jag inte för det så funkar det inte och blir inte gjort. Maken hävdar ofta att man inte kan leva efter känsla och ta-dan-som-den-kommer hela tiden och han kanske har rätt, men jag har klarat mig rätt bra ändå tycker jag. Men det beror nog till stor del på att han står på motsidan och drar åt rätt håll kanske? På så vis landar vi på någon gyllene mellannivå där taket blir målat men bara när det behövs. Eller nåt.

Just nu har jag väääääldigt svårt att motivera någon entusiasm för vare sig målning, spackling eller dammsugning. Jag känner inte för det helt enkelt! Jag har nu en vill-bara-dricka-te-och-kolla-på-Alla-Äskar-Raymond-säsongerna-period. Men det går ju inte, det fattar jag också; ett visst uns sunt förnuft är jag nog begåvad med nånstans innerst inne.

Men ibland kan man väl få hemfalla åt totala dekadensen, kan man inte det?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hörrni, jag har flyttat nu.   Ni hittar mig här!   www.sajberlena.blogspot.se   ...

Jo, vi är ju skogsägare då... Jaså, visste ni inte det? Nämen oj, har jag glömt berätta det... Förlåt mig. Jomen vi har ju en skog. Med träd. Och buskar och blåbärsris och en upptrampad stig. Den är inte så stor kanske, men den är hög. Fullt tillräck...

Är ni lika trött på mig som jag är? Jag har flamsat och tramsat och haft mig i flera år nu, först på freewebs.com och sedan här.   Jag funderar allvarligt på att flytta härifrån. Gjorde ett försök för länge sedan, men den nya fungerade inget vida...

Åkte till jobbet. Kom dit innan nio - måste nästan vara OB-tillägg på sånt va? Jag menar, att jobba mitt i nätterna? Sen jobbade jag och jobbade och jobbade ÖVER! Jobbade så länge att de hann tömma postlådorna innan jag hunnit få med mina fakturor......

När jag har en blogg men skiter i att blogga på flera dagar så hamnar jag i läget att det finns så mycket att berätta så man inte vet var jag ska börja, och det blir jättejobbigt att sortera ut så jag hoppar över det en dag till. Och en till. Och en ...