Vet inte varför allt jag företar mig alltid måste bli ett heldagsprojekt?

Dagens planerade uppdrag - hänga upp ny köksgardin och sedan relaxa lite.

Ville ha en virkad gardinkappa i köket som jag fått av svägerskan för 100 år sedan men som inte passat in längdmässigt någonstans. I väntan på att ett ännu icke upptäckt fönster av perfekta mått plötsligt skulle ploppa upp i huset har den legat nytvättad och struken i en låda. Det har helt enkelt burit mig emot att klippa av den och virka ner den... Men idag vaknade jag plötsligt och insåg att ett sådant ingrepp nog var att föredra framför att stackars gardinen skulle ligga och samla damm utan nytta; sagt och gjort.

Nästa bekymmer - inga gardinringar till mormorsstången. Eller jo, det fanns men inte tillräckligt många. Ner i källaren, rota och leta, släpa upp "hittepålösningar" och trixa till det. Det funkade, men det tog tiiiiiiid!! Pill och pet, planera och planera om, räkna gardinringar och vilket avstånd blir bäst, inte så, göra och göra om.

Och när man ändå håller på - varför inte byta gardiner i vardagsrummet? De röda julgardinerna har liksom gjort sitt nu va? Men var kommer de skitiga fönstren ifrån? Och när man ändå står uppflugen på en stol och ser dammlagren på bokyllorna - varför inte storstäda?

Stryker man en bordsduk kan man lika gärna stryka hela tvätthögen, torkar man spisen kan man lika gärna göra ren fläkt och ugn. Tar man fram trasor och rengöringsmedel kan man väl passa på att torka alla skåpsluckor och städa kylen?

När man vattnar blommor bör man naturligtvis plantera om dem och vips! är det bara att börja om städandet från början...

Nu är huset uppochnervänt, strykbrädor, tvätthögar, sorteringshögar, gardiner, stolar - allt ligger överallt  och jag är trött och hungrig och snart kommer make och son hem från innebandyn och hela min lugna relaxdag är slut!!!

Jag skulle ju bara hänga upp en gardin....   

Hahahaha - ni måste få möjlighet att ta del av det här reklamutskicket jag fått!

Vi får ju hoppas att företaget bygger bättre än de skriver... Observera nu att det är total korrekt överfört hit - det står verkligen såhär!

"Har drivit byggfirmai bär 6ar i SVERIGE.

Inehar av F-SKATTSEDEL.

Har bra samarbetet med mange producenter ar följande varor.

-Kakiel till badrum kök samt klinkier til golv, mozaik,isolering till badrum PCI,ARDEX

-möblar till badrum kadkartra tvättsa VC-stol samt armatur dito

-fönster ar trä,plast,aluminium

-dörra trä,plast,aluminium

-köksinredning som kunden bestäler

FÖLJANDE ARBETE KAN UTFÖRAS

-renowering av yttertak samt byte av takpannor

-kan ären renovering med vasstaäk

-putsa och rappning med akryl,mineral,silikon

-murning, spakling dranering

-malning och tapesering

-lägga parkett,kakel till vägg golv

-till lägsisolering renovering av käk byte av fönster

-kan bygga hella hus trä eller murrat och montering färdigt

-VI GÖR FAKTURAMODELLEN FÖR ROTAVDRAG"

Hahaha, jag tycker det är jätteroligt!!   

Vill ni ha numret så maila mig!

Idag var det dagen S - skriv på ny bil!

Spykersaaben har ju varit på semester hos Toyota i Emmaboda för lite genomgång och värdering och idag skulle bilorna falla... Utrustad med hammare och bogserlina for vi till Emmaboda för fällande dom och pappersskrivning av min Toyota. Jag var nämligen beredd på att få bogseras hem med orden "ta du din Saab och sälj avgassystemet på blocket och skrota resten" och betala fullt pris för min nya, röda bil. Hammaren skulle vi ha till att banka lite på generatorn ifall den la av.

Men så blev det inte! Av någon outgrundlig anledning - kanske tyckte han synd om mig, kanske hade han en bra dag - bjöds vi 7 000 kronor för bilen, ett förslag som fick maken att skrika "taget" innan säljaren ens hunnit pratat klart.

Måhända var det farthållaren som gjorde susen? Bandspelaren i original från 1995? Jag vet inte, jag vet bara att jag ÄNTLIGEN fått bekräftat att min fina Spykersaab hade ett värde, trots alla höjda ögonbryn och suckande läten från nära och kära!

Ha! Där FICK ni!   

Imorron ska jag köra dit med sommardäcken, reservnyckel och något papper som jag glömt lägga i Saaben. Sen ska jag ta ett tårdrypande farväl, klappa lite på den och önska den lycka till i framtiden. Säga vad man vill - det var äkta kärlek en gång i tiden...   

Vet ni, jag fick dessutom ett års garanti på min nya bil! ETT ÅR!! Då förstår ni själva - har ni inte köpt bil på Toyota i Emmaboda tidigare så gör det!    

Nu ska jag pimpa den lite. Ni vet - rattmuff, doftgran och rosa fäll till förarstolen.   

Nu är den min!

Jag börjar fundera lite på om jag borde börja fundera på vad jag håller på med...

Igår skulle jag äta lunch med en kompis. Jag stod utanför bestämd restaurang med skallrande tänder och istappar i ögonfransarna både länge och väl för att vänta på kompisen som alrig kom. I sedvanlig ordning hade jag naturligtvis kört ifrån mobiltelefonen hemma också...

Nåväl, jag gav upp och gav mig ut på shoppingtur istället! Köpte en matta (som jag kanske egentligen inte behövde) en matta till (som jag verkligen inte behövde men som var snygg), en bok (som jag inte behövde men som var fin) trots att jag egentligen behövde en köksduk och ett överdrag till soffan.

Återvände till jobbet, skickade mail till kompis om mina istappar och min eviga väntan. Faktum är att det var inte förrän hon svarade framåt kvällen som även jag insåg att jag stått utanför restaurangen en dag för tidigt...

Det är ju en sak att ta fel på dag, men när man inte ens kommer på det uppenbara förrän man får det ingnuggat i fejjan börjar oron sprida sig.

Till saken hör att jag under ett telefonsamtal med maken igår eftermiddag konstaterade högt och tydligt att "ja, det är ju ONSDAG" - inte ens då ramlade poletten ner.

Det var väl under det samtalet jag också kom underfund med att jag på kvällen skulle vara värdinna för en hel samtalsgrupp om åtta personer i mitt hem, något jag också totalt glömt bort...

Jag ska inte uppta er dyrbara tid med att rabbla upp de övriga miljoner omständigheter som får mig att slås av tanken att jag faktiskt är ganska illa däran, men något är i total obalans i tillvaron just nu.

Tror jag ska gå ut och krama ett träd medan jag funderar på vad det kan vara... Bäst jag skyndar mig innan jag glömmer bort vad jag skulle göra!

Jag hör ingenting på vänster öra. Eventuellt har jag glömt ta ut hörsnäckan till MP3-spelaren eller nåt och nu är den för evigt på vandring i min hjärna. Alltså blir jag inte så bekymrad över rösterna jag hör i huvudet, det är förmodligen bara en roman eller nåt.   

Det kan också vara en indragen trumhinna som ställer till det. Kanske.

Men för säkerhets skull borde jag väl prova Revaxör. Jag hatar Revaxör. Det är obehagligt, bubblar i örat och sen ska man skölja. Stå som ett fån över handfatet med den där oranga gummigrejen och skölja, vatten som rinner nerför halsen, nerför handleder och jag får det aldrig lagom varmt. Men det är väl höjden av hemska upplevelser, när det rinner vatten nerför armar och hals? Som när man ska spara tid och bara tvätta håret över badkarskanter och man lika gärna kunde duschat för man blir ändå lika blöt överallt... Grrrr.

Appropå de där oranga gummigrejerna man sköljer öronen med... I vår familj har vi ALLTID haft en sån. Den ligger här och där, när barnen var små låg den för det mesta i deras leksakslåda. Lite söndertuggad vid själva pipen, dammig och alltid ivägen.

Ungefär var åttonde år eller nåt får någon i familjen ett plötsligt behov av att skölja öronen och VIPS är gummigrejen puts väck! Som uppslukad av jorden! Och jag springer till apoteket och köper en ny, möjligen används den en gång (eller inte) och sen ligger den och dräller överallt ända till den behövs. Då dräller den bara med sin frånvaro den också.

Nu är barnen lite större och har inga leksakslådor på samma sätt längre, så nu ligger den och samlar damm i medicinskåpet. Men där har den legat så länge så jag tycker den är lite äcklig, så jag har varit och köpt en ny. För säkerhets skull. Ifall någon skulle behöva skölja öronen.

Kanske jag ska använda den idag? Och sen ge den till hunden som leksak?

Nu har jag bestämt mig - röd Toyota Avensis får det bli!

Fast...

Vad ska jag nu blogga om då? Utan Spykersaab menar jag.

Spykertoyota?

Om ni undrar kan jag också meddela att jag fortfarande inte kan röra mig. Det är som det är. Vad som stör mig mest just nu är att alla utbrister i ett o-er-hööört förvånat "VA? GYMPA? DU???" så fort jag berättar varför jag går som en trädgårdsstör med kryckor.

Vad menar alla med det???   

  I mitt album från barntiden finns ett foto när jag är med på lekskolans gympa. Iklädd sockiplast, linne och trosor sprang vi runt i grupp och gjorde koordinationsövningar.

Sen dess har jag inte utövat den formen av idrott. Förrän idag...

Goda vänner skulle på Friskis och Svettis; visst borde jag väl följa med? Nä, det borde jag väl inte va? Eller...?

Jag följde med. Mot bättre vetande. Mest för att vännen utlovade en underbar avslutning med suverän avslappning.   

Efter att ha ägnat över en timme åt att hålla i ena foten med en hand bakom ryggen stående på ett ben, hoppa på knäna samtidigt som jag knutit ihop mina armar bakom ryggen medan ledaren räknar "å fyr å fem å sex å åtta" fanns det inga avslappningsövningar i världen som kunde uppväga den smärta som övertog mina armar, ben och mage. Ingen!

Betänk också att jag rasade längre och längre ner i avgrundsdjupt, svart hål när jag insåg att hela min kropp var i vägen för sig själv inför varje övning. Det där jäkla traktordäcket runt midjan som var i vägen varje gång man skulle vika sig dubbel, gäddhänget som slog mig på öronen när vi viftade med armarna och baksidan som satt som en magnet i golvet när man skulle lyfta och knipa - var kom alla dessa hinder ifrån??? Har de varit där hela tiden?

Hur som helst, jag tog mig - nästan - igenom hela passet även om jag bitvis mer låssades röra mig än rent fysiskt verkligen gjorde det.

Nu går jag runt och snyftar lite tyst för mig själv. Det är omänskligt att ha sån smärta i ben, armar och mage! Det är förmodligen förbjudet i någon bra lag.

På söndag ska jag på´t igen. Och både maken och mellansonen har aviserat önskemål om att hänga med...

Jösses, efter det passet lär vi få ringa hemtjänsten...   

Kära vänner, jag behöver lite hjälp här...

Ni vet den här?

Den har liksom fått slut på batterierna. Orkar inte ladda upp sig. Tar sig bara fram med hjälp av dragare och bogserlina... Trots att den redan är renoverad för tjugotusentals kronor!

Jag börjar inse att vår relation lämnar en hel del övrigt att önska. Vi drar hela tiden åt olika håll! Har helt olika målsättningar!

Dåliga relationer tär hårt på energin. Någon gång måste man kanske inse att det är dags att gå vidare men på varsitt håll? Det är tungt men bäst i det långa loppet.

Men jag vill inte leva som gångtrafikant, jag behöver etablera en ny relation!

Därför undrar jag nu - ska jag våga satsa på den här tycker ni?

Nä, jag vet - man ska inte slänga sig in i nya förhållanden alltför snabbt, men jag måste säga att det känns bra än så länge.

Frågan är om jag klär så bra i rött...?