Jag har köpt ett dataspel!!!   

Ja! Ni läste helt rätt – jag har köpt ett DATAspel, ett alldeles eget!!!

För den svindlande summan av 99 kronor kunde jag igår inhandla ett Agatha Christie-spel, ”Mordet på Orientexpressen”, det kom visst ut 2006 eller nåt men spelar roll – jag har ju aldrig spelat det!

Nu ska jag leka blond assistent till Hercules Poirot under ca 20 speltimmar och knäcka deckargåtan. Enligt uppgift ska det INTE vara samma upplösning som i boken, då hade det ju varit lite enkelt kanske…

Satte mig igår kväll och installerade min alldeles egen CD-skiva. Tuggtuggsvichsvich sa cd-läsaren och sen… hände ingenting.

Försökte igen och igen men nä. Nu kom maken in i köket och hängde över axeln på mig och – naturligtvis – fann jag mig i samma ögonblick förpassad från min stol som plötsligt intogs av honom medan han tryckte och fibblade och grejade. Till slut tog han med skivan upp till sin dator för att ”prova där”. Sen var han borta en halvtimme, kom tillbaka och meddelade att det skulle funka, försökte igen och efter en halvtimme till så TADAAAAA! började spelet! Maken stod kvar och hängde över axeln på mig och kom med glada rop och förslag ända till jag vänlig men bestämt frågade om han möjligen ville ta över eller  låta mig spela ifred, varpå han skamset avlägsnade sig.   Kan själv!

Jag sprang runt där på skärmen, iklädd 30-talsdräkt och löste uppgifter; flyttade en get, stal en kruka, hämtade ett paraply… Det är sånt man gör i spel för att komma vidare!

Jättekul var det!

Sen blev det klurigt… Jag skulle tydligen samla ledtrådar för att se vem som mördat han som låg mördad i sin kupé där på tåget, och jag sprang fram och tillbaka till Poirot som hela tiden sa att ”du måste leta ordentligt” och till slut blev jag irriterad och googlade ”walkthrough”. Inte för att fuska eller så, bara för att få en hint! NATURLIGTVIS kom maken ut i köket igen precis när jag hittat den.   

”Vad GÖR du???” utbrast han i mycket överdriven upprörd stämma (tyckte jag).

”Jag måste ha en liten ledtråd bara” sa jag.

”Men du är ju HOPPLÖS, du kan ju inte fuska dig igenom VARENDA spel du spelar!”

”VADDÅ varenda spel, jag spelar väl aldrig spel!”

”Det var precis likadant när du spelade Master Lu 1994! Du klarade inte spelet och fuskade dig igenom hela skiten!”

Men hallå där va… Jag spelade The Riddle of Master Lu precis ungefär när dataspelen övergick från kassettband till floppydiskar, jag tycker inte det är relevant om jag fuskade lite då. Dessutom skulle man i det spelet bygga en maskin av konstruktionsmodell mindre kärnkraftverk och jag lovar – t o m maken hade haft svårt att få till den maskinen utan fusk!

Hur som helst så blev jag sittandes där till mitt i natten och sprang fram och tillbaka till den högdragna skitstöveln Poirot som hela tiden tjatade om samma sak, och våpet till mitt alter ego ifrågasatte inte hans tjat en enda gång och till slut blev jag förbannad på riktigt på henne och stängde av…   

Jag menar, nån måtta får det väl vara på korkade blondiner t o m i dataspel!

Fast nu idag har jag klurat lite och tror jag kommit på vad jag glömt… Jag ska prova en gång till ikväll och funkar inte det så får det vara!

Åtminstone till imorron…  

Trött idag.

Sov tre timmar - resten av tiden ägnades åt en liten fis som var rädd för att det var strömavbrott, rädd för att det blåste, rädd för att inte komma upp på morgonen, rädd för att hunden lät konstigt, rädd för att huset skulle blåsa sönder, rädd för att träden skulle blåsa ner, rädd för att det skulle komma åska, rädd för att vi inte skulle överleva helt enkelt.

Efter att ha förklarat, lugnat, tröstat på precis det pedagogiska sätt som kan förväntas av två förälder som knappt vet vem ungen är vid den tiden på dygnet lugnade han sig och skulle sova lite till. I vår säng. Och han snurrade, vände, bökade, suckade, snurrade ett par varv till ända till maken gav upp. Det var liksom ingen idé att försöka sova, han skulle ändå snart upp. Så istället för att sova vidare kom han - maken alltså - på den briljanta idén att börja spela spel på sin mobil i väntan på att kliva ur sängen.

- Haha pappa, du förlorade! Varför gör du så? Vad går det ut på? Ska du ta de där gröna eller vaddå?

Vet inte vilket som var värst... När maken klev ur sängen klockan sex följde lillfisen med och jag fick sova en halvtimme till. Vaknade igen av att maken förklarade att han satt igång elaggregatet och att det gick att duscha och nu stack han till jobbet.

Medvetslös släpade jag mig ur sängen, trevade mig in i duschen, försökte i skenet av levande ljus få på mig ögon och kamma håret, släpade ner kaffebryggaren i källaren för att med hjälp av elaggregatet få till stånd en kopp kaffe.

Då tog bensinen i elaggregatet slut.

SMS till maken; "Bensinen tog slut". Fick det uttömmande svaret "Skit" och sen radiotystnad.

Jag är trött idag, som sagt. Jättetrött.