Idag har jag VAMS:at hela dagen. VAMS = vård av mig själv. Det betyder att jag ägnat dagen åt att liggandes på soffan funderat över om jag verkligen gjort allt jag ville i livet, eftersom jag varit övertygad om att slutet är nära.

Inatt var jag säker på att jag skulle få ringa ambulans för att jag antingen drabbats av tarmvred, blivit bärare av en växande alien på väg att brotta sig ut eller råkat svälja ett bowlingklot. Kort sagt; jag har ont i magen.

Jag, precis som korna, är behäftad av flera magar; en övre, en i mitten och en nedre. Är det den övre som spökar är det förmodligen magkatarr, men det var länge sedan. Är det nedre så är det mensvärk, den känner jag igen. Är det alla tre samtidigt med utgångspunkt från mitten, så är det lite krångligt att avgöra var problemet ligger. Jag vet bara att jag krupit runt och tyckt synd om mig själv ända fram till klockan tre i eftermiddag…

Men nu känns det lite bättre! Imorron får jag tillsammans med läkare undersöka saken lite närmare. Kanske måste vi amputera lite inre organ, inatt hade jag verkligen uppskattat ett sådant ingrepp. Nu är jag lite knäsvag, lite darrig och fortfarande med känslan av att bära fullgångna trillingar men kan åtminstone stå på benen.

Inte kände jag mig bättre av att jag i eftermiddag tvingades glo på den sämsta film jag någonsin sett i mitt 25-åriga liv heller, men TV-kontrollen låg så långt bort så jag kunde inte nå den. Nån ungdomsromantisk skitfilm från 1988 som fick mig att nästan önska att jag skulle svimma lite för att slippa se eländet… Det var nästan värre än magproblemet!

Lite synd om mig idag alltså…