Vet inte varför allt jag företar mig alltid måste bli ett heldagsprojekt?

Dagens planerade uppdrag - hänga upp ny köksgardin och sedan relaxa lite.

Ville ha en virkad gardinkappa i köket som jag fått av svägerskan för 100 år sedan men som inte passat in längdmässigt någonstans. I väntan på att ett ännu icke upptäckt fönster av perfekta mått plötsligt skulle ploppa upp i huset har den legat nytvättad och struken i en låda. Det har helt enkelt burit mig emot att klippa av den och virka ner den... Men idag vaknade jag plötsligt och insåg att ett sådant ingrepp nog var att föredra framför att stackars gardinen skulle ligga och samla damm utan nytta; sagt och gjort.

Nästa bekymmer - inga gardinringar till mormorsstången. Eller jo, det fanns men inte tillräckligt många. Ner i källaren, rota och leta, släpa upp "hittepålösningar" och trixa till det. Det funkade, men det tog tiiiiiiid!! Pill och pet, planera och planera om, räkna gardinringar och vilket avstånd blir bäst, inte så, göra och göra om.

Och när man ändå håller på - varför inte byta gardiner i vardagsrummet? De röda julgardinerna har liksom gjort sitt nu va? Men var kommer de skitiga fönstren ifrån? Och när man ändå står uppflugen på en stol och ser dammlagren på bokyllorna - varför inte storstäda?

Stryker man en bordsduk kan man lika gärna stryka hela tvätthögen, torkar man spisen kan man lika gärna göra ren fläkt och ugn. Tar man fram trasor och rengöringsmedel kan man väl passa på att torka alla skåpsluckor och städa kylen?

När man vattnar blommor bör man naturligtvis plantera om dem och vips! är det bara att börja om städandet från början...

Nu är huset uppochnervänt, strykbrädor, tvätthögar, sorteringshögar, gardiner, stolar - allt ligger överallt  och jag är trött och hungrig och snart kommer make och son hem från innebandyn och hela min lugna relaxdag är slut!!!

Jag skulle ju bara hänga upp en gardin....