Jorå, jag stickar ju då. På nätterna. På kvällarna jobbar jag eller springer på möten. Men nätterna - då stickas det! Med datorn i knäet och i sällskap av  avsnitt efter avsnitt av Lilla huset på prärien blir tröjan längre och längre. Förstår plötsligt att mitt maniska stickande hänger ihop med någon form av stressyndrom. Ungefär som när hunden inte fått sin, enligt henne, tillräckliga dos stimulans och tuggar på naglarna liksom.

Och nu har jag stickat så långt att jag skulle "dela jobbet yadayada, sticka fram och tillbaka yadayada och bygg en rymdraket yadayada" och allt stod på grekiska.

Så jag gjorde efter bästa förmåga och gjorde - fel.

Och jag repade upp och gjorde om och gjorde - fel.

Och jag repade upp och gjorde på annat sätt men det var tydligen också fel. Såvitt man inte gillar tröjor med halssprund i armhålan då alltså.

Sen blev jag väldigt frustrerad och gjorde en professor Baltazar; funderade, och funderade, och funderade... Å så fick jag en idé!!! Kunde de möjligen mena...?

Ah, visst gjorde de! Så nu har jag delat arbetet i ett halssprund!!! Alldeles själv!! Å jag är så OMÅTTLIGT stolt, glad och mallig så hälften kunde varit nog.

Det blir rätt. Inte snyggast, men rätt och heeeeelt okej!

Den här tröjan blir inte världens vackraste. Den lär inte vinna pris för snyggaste handarbetet och den har någon liten miss här och där men den kommer vara en av de viktigaste tröjorna jag någonsin ägt. I varje varv, maska och konstighet bor så många känslor; glädje, frustration, ångest och lycka och varenda centimeter är en centimeter av terapi. Varje rand i tröjan symboliserar något livsavgörande, livsviktigt och någon insikt, alltifrån vad som är väsentligt i livet och vad som faktiskt är betydelselöst. Allt sånt där som jag tänkt, funderat och klurat på medan jag stickat och stickat och stickat och då och då bölat till familjen Ingalls öden och äventyr.

Sista randen jag gör kommer att symbolisera det typiska för mig och mitt liv. Det faktum att jag inte kan göra någonting normalt - jag kan inte ens sticka en tröja som får vara just en tröja utan måste nödvändigtvis transformera den till en terapeut...

Men hey - that´s the way it has to be!

Min mamma hade varit stolt över mig!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hörrni, jag har flyttat nu.   Ni hittar mig här!   www.sajberlena.blogspot.se   ...

Jo, vi är ju skogsägare då... Jaså, visste ni inte det? Nämen oj, har jag glömt berätta det... Förlåt mig. Jomen vi har ju en skog. Med träd. Och buskar och blåbärsris och en upptrampad stig. Den är inte så stor kanske, men den är hög. Fullt tillräck...

Är ni lika trött på mig som jag är? Jag har flamsat och tramsat och haft mig i flera år nu, först på freewebs.com och sedan här.   Jag funderar allvarligt på att flytta härifrån. Gjorde ett försök för länge sedan, men den nya fungerade inget vida...

Åkte till jobbet. Kom dit innan nio - måste nästan vara OB-tillägg på sånt va? Jag menar, att jobba mitt i nätterna? Sen jobbade jag och jobbade och jobbade ÖVER! Jobbade så länge att de hann tömma postlådorna innan jag hunnit få med mina fakturor......

När jag har en blogg men skiter i att blogga på flera dagar så hamnar jag i läget att det finns så mycket att berätta så man inte vet var jag ska börja, och det blir jättejobbigt att sortera ut så jag hoppar över det en dag till. Och en till. Och en ...