Jag har inte hunnit uppdatera här för jag har varit fullt upptagen med att bråka om vår nya soffa. Om ni undrar alltså.

För jag har blivit erbjuden en soffa av en god vän som ska köpa en ny. Vill vi ha den så kan vi hämta den bara! En jäääättestor soffa, sån där med både fåtölj, säng och sittplats ni vet. Och jag VILL verkligen HA den där soffan, för jag har fått vinterkräksjuka varje gång jag går in i vårt vardagsrum.

Eller jag ska kanske ta det lite mer från början...

Vi köpte en ny soffa när vi flyttade till lägenhet. En tre-soffa och två såna där ligga-och-sova-fåtöljer med gung.

Sen köpte vi ett hus med ett litet och inte alltför möbleringsvänligt vardagsrum. Där blev den där tresoffan och två fåtöljer lite för mycket... Men då kom en annan kompis och frågade om vi ville ha deras soffa, och jag sa "absolut". Sen ringde jag maken som fick åka och hämta den. JAG kunde ju inte veta att det var en soffa av dansk design som vägde ett ton! Dessutom visade det sig vara en bäddsoffa - det visste inte ens kompisen som haft den i flera år. Det tycker jag var lite kul. Att han inte visste det alltså... Men jag var jätteglad, madrassen i den soffan är bättre än den vi har i våra sängar och nu hade vi en extrabädd helt plötsligt! Kollade lite på nätet och upptäckte att den där soffan vi fick betingar ett nyprisvärde om 15 papp, då blev jag ännu gladare! Tänk att vi hade en så fin soffa liksom...

Nåväl.

Nu passar inte den där bäddsoffan så bra ihop med den gamla tresoffan dårå, och fåtöljerna är utplacerade lite här och där i andra rum... Jag vill inte ens vara i vardagsrummet, än mindre släppa in andra människor där för det är så läskigt fult så jag skäms! Samtidigt känner jag att det är komplett vansinne att lägga pengar på en ny soffa när vi inte ens vet hur vi kommer att disponera våra rum när vi renoverat färdigt nångång runt midsommar år 2053 eller nåt. Det finns dessutom miljarder andra, viktigare saker att lägga pengar på när man lever i ett renoveringsobjekt.

Men så kom då erbjudandet från den goda vännen att få deras soffa och jag tyckte det var kanon liksom! Så glad i hågen meddelade jag maken att nu hade jag löst soffbekymret och tänkte att "oh vad glad HAN ska bli då" - och så blev han inte det. Nä, han ville se kort på den... Suck. Så jag fick ett MMS som jag skickade vidare till honom men det dög inte - han ville se den i tydligare format... Suck suck. (Varför inte bara tro mig när jag säger att det blir bra liksom...?)

Å så fick han se den i datorn då men si, nu dög inte färgen! Brun soffa var INTE vad han hade tänkt sig! Öh, nähä? Men nu råkar händelsevis JAG vilja ha en brun soffa (eftersom den nu råkar vara brun, hade den varit turkos hade det varit PRECIS turkos soffa jag ville ha) för jag har bestämt att vi ska HA den här soffan!

Så nu har vi diskuterat fram och tillbaka hela kvällen och då visar det sig att makens problem inte alls är att den är brun, stor, fel sort eller nånting; han orkar bara inte hämta en ny soffa och därtill fundera ut vad vi ska göra med de två andra åbäkena! Snacka om att hitta på problem liksom!

"Inte vet jag" sa jag, "men det löser sig väl..."

Maken har nu deklarerat att HAN tänker då fan inte bära soffor fler gånger och muttrar något om att jag är en pain in the ass med mina soffor, bilar, TV-apparater (jag samlar på tjock-TV-apparater eftersom de är så billiga nu och går sönder hela tiden och man får köpa nya på blocket var och varannan vecka) och jag tycker det är lite orättvist för jag tycker att just the pain in the ass-fenomenet hör till min charm på något sätt.

Så jag sa att "du behöver inte vara inblandad ALLS, jag fixar det här HELT på egen hand" och nu måste jag fundera ut hur bara.

När han inte såg mig så var jag för säkerhets skull inne och mätte vardagsrummet i smyg och nu misstänker jag att den här soffan är ALLDELES för stor för att ens mulas in därinne men det säger jag inte. Inte än. Först måste jag komma på en smartare ursäkt i så fall, för jag kommer ALDRIG erkänna att jag inte kollade den biten först...

Annars är det lugnt!

Nästa vecka ska vi försöka klura ut hur vi ska få ner vår nya panna á 400 kilo till pannrummet, synka en VVS:are som koppar ihop det, en murare som gör hål i murstocken, åka på kurs i Stockholm fyra dagar, ha hit en husvärderingsman och dessutom visade det sig att det tydligen är sportlov?!

De e mycket nu. Hade varit skönt med en soffa att koppla av i...

 

Catten

17 februari 2012 20:33

Inte för publicering!

Om - jag säger OM - maken ändrar sig angående sofferiet så kan det eventuellt vara så att jag kan ordna ett nytt hem åt er bäddsoffa, om det är en del av problemet!?

Mitt Älsko bor ju inte så värst långt ifrån er och han har länge haft behov av en bäddsoffa (har jag bestämt)....

Så om - jag säger OM igen - det skulle bli aktuellt med soffbyte för er så får du gärna höra av dig, du får min "officiella" adress så att du förstår att jag för en gångs skull är allvarlig :)

pernillaramstrom@hotmail.com

http://catten.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hörrni, jag har flyttat nu.   Ni hittar mig här!   www.sajberlena.blogspot.se   ...

Jo, vi är ju skogsägare då... Jaså, visste ni inte det? Nämen oj, har jag glömt berätta det... Förlåt mig. Jomen vi har ju en skog. Med träd. Och buskar och blåbärsris och en upptrampad stig. Den är inte så stor kanske, men den är hög. Fullt tillräck...

Är ni lika trött på mig som jag är? Jag har flamsat och tramsat och haft mig i flera år nu, först på freewebs.com och sedan här.   Jag funderar allvarligt på att flytta härifrån. Gjorde ett försök för länge sedan, men den nya fungerade inget vida...

Åkte till jobbet. Kom dit innan nio - måste nästan vara OB-tillägg på sånt va? Jag menar, att jobba mitt i nätterna? Sen jobbade jag och jobbade och jobbade ÖVER! Jobbade så länge att de hann tömma postlådorna innan jag hunnit få med mina fakturor......

När jag har en blogg men skiter i att blogga på flera dagar så hamnar jag i läget att det finns så mycket att berätta så man inte vet var jag ska börja, och det blir jättejobbigt att sortera ut så jag hoppar över det en dag till. Och en till. Och en ...