Igår skulle storsonens bohag hämtas upp i Lund, köras till Karlskrona för förvaring och där hämtas om en vecka och vidarefraktas till världens ände. Omständligt? Japp. Den här logistiken går inte av för hackor, den är framtagen av bästa organisatörerna (maken och mig tillsammans med min chef).

Son ska från Lund till Sundsvall. Han har inget körkort eftersom han anser att det är "onödigt". Mhm, ni hörde... Sen har vi tidsaspekten här då; lägenhet skall tömmas samtidigt som lägenhet 100 mil bort skall fyllas. Gammal lägenhet väntar ny hyresgäst.

Problemet, som vi såg det, är just avståndet. Det är ett omänskligt uppdrag att tömma en lägenhet i Lund och anlända ny lägenhet i Sundsvall på ett och samma dygn. Dessutom skall övervägande del av detta uppdrag genomföras på helger för att göra så lite påverkan på jobb och skolor som möjligt.

Utöver detta skall det befintliga möblemanget kompletteras med en soffa, modell större, härifrån föräldrahemmet. Som då ligger 25 mil från Lund på fel håll på vägen mot Sundsvall. På nåt vis ska den med, men hur?

Nu har vi som sagt löst detta på bästa sätt men jag kan garantera att jag kommer behöva vila under september.

Inte minst med tanke på att jag igår fick köra med största släpet som någonsin uppfunnits bakom bilen - jag har inte kört släp på 20 år.

Glatt studsade jag in på släpstället igår morse och fick en sladd och glada tillrop och gick sedan ut för att koppla på släp no 11 på min lilla bil. Eftersom jag planerat en resa helt utan backningsmoment var allt uträknat i minsta detalj - två söner skulle få dra och baxa och putta om det behövdes. Släpet stod uppställt med de bästa förutsättningar, det var bara att backa intill och koppla på! Bra grejer!

Vi skulle bara putta lite på det för att få det över dragkroken. Det gick inte att putta. Det stod bergfast kvar. Jag kliade mig i huvudet. Hm, där var en spak som såg ut som en typ handbroms, den borde kanske ha med saken att göra? Jag drog lite i den och den satt hårt men gick ändå att röra liksom. Fanns det ingen knapp att trycka på? Nä. Efter mycket om och men upptäckte jag hur att få loss den - det var bara att dra ordentligt så var saken klar.

Nästa grej; en stålvajer med en hake. Asså - suck. Jag ringde hem. "Vart ska den där grejen ta vägen?" Maken förklarade lugnt och tålmodigt och jag kopplade och hade mig. "Sen är det nog bromsat också, du måste släppa bromsen på släpet" sa han. "Jamen det begriper jag väl, det har jag redan gjort för länge sen" fräste jag. "Tror du jag är dum eller??" Han svarade inte på det. Vi gjorde en check - alla lampor blinkade där de skulle och vi åkte.

Sonens lägenhet ligger i marknivå på en jättejättejätteJÄTTEsmal återvändsväg. Det går alltså inte att köra runt, man måste köra fram till dörren och backa ut. Det GÅR att vända längst ner om man backar och kör fram, backar och kör fram men jag lovar - det går INTE att vända med släp!

Alltså; släpet måste "backas" in till dörren på den smala vägen, lika bred som släpet ungefär. Det här hade jag klurat på både länge och väl - hur skulle det gå till? Det skulle inte gå till. Jag körde fram så långt det gick, gjorde ett tappert försök, såg att det stod en gubbe i en balkongdörr och titta på mig, gick resolut ur bilen, kopplade av släpet och sen puttade vi upp det! Haha, kanon ju!

Sen kunde jag bara backa upp bilen, koppla på släpet igen och tadaaaaa - nemas problemas!

Tre timmar senare hade vi lastat nästan allt, var nästan färdigstädade, det var bara lite stolar, micro och annat krafs kvar. Sönerna gick för att köpa mat. Jag stod där och torkade skåp i godan ro när någon plötsligt ropade på mig genom den öppna ytterdörren. "Jag kommer inte ut" sa en ung, olycklig kille. Han hade kört in sin bil längst upp på vägen och nu skulle han köra ut och där stod mitt flyttekipage och blockerade hela vägen.

Först var jag på väg att be honom flyga och fara - han hade alltså stått där i flera timmar och han höll INTE på att flytta varken ut eller in, trots att man faktiskt inte FÅR parkera på den vägen alls! Hade jag varit sådär tuff och cool som jag tror att jag är så hade jag helt enkelt sagt att "nä, men du, då får du vänta till vi är färdiga" men nu är jag ju inte det så jag blängde istället surt på honom och suckade högt och tydligt.

"Kan du köra släp" frågar han. Jag stirrade på honom med stora, runda ögon och sa att "Nääää, vet du vad, det kan jag inte, kan du?". Jodå, det kunde han, sa han. "Jamen bra hörru, då kör jag fram släpet, släpper ut dig så backar du in det åt mig igen!" sa jag. Han tittade på släpet, på vägen, på släpet igen och skakade olyckligt på huvudet. "Nä, alltså... nämen det går ju inte att backa upp det här släpet på den här vägen" sa han.
"Nä, precis" sa jag surt.

Nu var vi ju i princip klara och inga stora grejer skulle ut, så jag fick med gnisslande tänder köra ut ekipaget och ställa det på parkeringen långt borta, koppla av släpet, backa upp bilen och ta resten i bagaget. Killen körde upp bredvid mig och frågade vänligt om jag behövde någon hjälp och jag sa grinigt att "Nä, kan själv" och han körde.

När vi skulle åka hem skulle nycklar och annat lämnas hos hyresvärden som hade kontor långt bort. Återigen paniken över att behöva hamna nånstans där jag skulle tvingas backa körde jag in på en stor parkering, ställde mig i två rutor och sen fick Storsonen gå därifrån. Här chansades inte!

Hem kom vi i alla fall, lastade ur, körde tillbaka släpet och lyckades faktiskt få det på nästan exakt samma ställe som vi tog det!

Backa med släp kan jag fortfarande inte, men jag är numera totalproffs på att koppla på och koppla av det från bilen, veva upp och veva ner stödhjul och dra åt och släppa handbromsen!

Jag övade faktiskt lite på att backa när vi lastat ur det, på asfaltplanen vid jobbet. Hade inte sönerna ylat och gnällt om att de var trötta och hungriga hade jag nog hållt på tills jag kunde.

Jaaa, det var det...

På torsdag hämtas nästa släp, grejerna lastas på igen, sen bär det iväg.

Men då ska maken köra, han kan både framlänges och baklänges!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hörrni, jag har flyttat nu.   Ni hittar mig här!   www.sajberlena.blogspot.se   ...

Jo, vi är ju skogsägare då... Jaså, visste ni inte det? Nämen oj, har jag glömt berätta det... Förlåt mig. Jomen vi har ju en skog. Med träd. Och buskar och blåbärsris och en upptrampad stig. Den är inte så stor kanske, men den är hög. Fullt tillräck...

Är ni lika trött på mig som jag är? Jag har flamsat och tramsat och haft mig i flera år nu, först på freewebs.com och sedan här.   Jag funderar allvarligt på att flytta härifrån. Gjorde ett försök för länge sedan, men den nya fungerade inget vida...

Åkte till jobbet. Kom dit innan nio - måste nästan vara OB-tillägg på sånt va? Jag menar, att jobba mitt i nätterna? Sen jobbade jag och jobbade och jobbade ÖVER! Jobbade så länge att de hann tömma postlådorna innan jag hunnit få med mina fakturor......

När jag har en blogg men skiter i att blogga på flera dagar så hamnar jag i läget att det finns så mycket att berätta så man inte vet var jag ska börja, och det blir jättejobbigt att sortera ut så jag hoppar över det en dag till. Och en till. Och en ...