Igår morse lämnade vi ett fullkomligt igensnöat Sundsvall och begav oss till södligare nejder. Det är en nätt bilresa om ca 12 timmar, med packning, julklappar, tre personer i baksätet och en hund i bagaget. Yeah...   

Maken stuvade och stuvade och fick till det ganska bra där bak med ett helt okej litet krypin till hunden mellan termobyxor och julklappsböcker. Han bleknade dock lite när vi kom till svärmor för avfärdsfrukost och hon packat ihop en kasse av modell stor resväska med kakor och bullar, och hade han fått bestämma hade vi lämnat Norrland utan den kassen. Men en annan är ju inte bortskämd med dylika gåvor, så med lite press och sparkande så fick vi in den kassen också! Nu ligger den och förgyller vår annars ganska tomma frysbox!   

Med tanke på att det var just vi som åkte alla de här milen så borde man kunnat förespå ett helt blogginlägg av alla galenskaper som inträffade, men faktum är att resan gick otroligt bra! Barnen skötte sig exemplariskt och storsonen sov nog mest hela tiden, så om man bortser från att spolarna till lysena på bilen inte funkade så vi inte såg ett smack sista sju timmarna av resan så är jag djupt imponerad. Eftersom vi inte såg något fick jag ta över ratten när det mörknade (ja, fråga mig inte varför, men han tyckte väl det var en bra idé, familjens överhuvud) och det var ju bara att hänga på lyktorna framför så gick det bra! Man får ju chansa lite här i livet...

Huset stod kvar och våra högt värderade grannar hade eldat åt oss, så det var varmt och gott. Vad som inte fanns kvar var snön! Den hade totalt regnat bort och hur kul var det på en skala...? Nu är det grått, regnigt, lerigt och isigt - med andra ord klart deprimerande! Dessutom är man tillbaka på jobbet igen, och det är inte utan att jag undrar vad som hände... Har det varit jul? Snö? Helg? Ledighet? Hm... Man har svårt att tro det när man slänger en blick genom fönstret här på kontoret. Suck.

Annandag jul här i Norra delen av landet. Mulet blåsigt och ruggigt. Och vad gör man då? Man dividerar om UTEaktiviteter!! Jag menar, vad är det för feeeel på att sitta inne och bara vara? Jag gillar inte uteaktiviteter, såvida de inte företas på hästryggen.   

Att åka skridskor är överreklamerat - man fryser, får ont i fötterna och man slår ihjäl sig om man ramlar. Skidor har aldrig ingått i min egendom. Äger knappt vinterkläder ju! Det är inte lätt att vara den enda soffpotatisen i hela släkten!!

Jag bara suckar och skakar på huvudet när alla försöker övertyga mig om hur mysigt det är utomhus...   

Med andra ord - jag bara vägrar. Släkten skakar bekymrat på huvudet och jobbar på, jag kämpar för att komma undan. Livet är en strid. Heja  mig!

Annars är allt väldigt bra! Efter en lång kväll med massor av vin hos svärmor känner jag mig lite mosig - det känns och ser ut som om vinet har samlat sig i små egna baginboxar under mina ögon... Men trevligt var det. Igår i alla fall.

Nu ska alla miljarder prylar plockas ihop och stuvas in i bilen i väntan på att forslas hem alla milen till min lilla by. Dessvärre är ju den långa vägen hit lika lång hem. Imorgon bitti bär det av.   

I Sundsvall är det trevligt. Det är snö och det är kallt. Det finns massor av affärer och alla som jobbar i affärerna är mycket trevliga.

I Sundsvall pratar man ganska roligt. Man låter alltid snäll när man pratar.

Det finns mycket mat i Sundsvall. God mat. Och öl. Och vin.   

Här finns julgran. Det är bra med julgran när det är jul. Under granen ligger paket. De ska alla få öppna imorgon, julafton.

Det tog väldigt lång tid att köra hit. Massor med timmar. Långt var det. Men det gick bra, vi lyssnade på Bamse hela vägen.

En gång tänkte vi flytta hit. Det blev inte så, men vi hade nog trivts här!

Står vid väggen med TV-spel på Elgiganten. Stirrar på alla miljoner spel som stirrar tillbaka utan att ge mig en enda hint - vad var det jag skulle ha??? Två olika söner med två olika önskelistor.

Ringer hem.

Tut tut.

- A Micke!

- Hej, du, vad var det för spel jag skulle ha nu då?

- Ja, vi pratade ju om A till Lilleman och B till Storebror och sen eventuellt C till båda eller till Lilleman om inte B fanns men det beror ju på om C finns då, för i så fall ska vi inte ha A...

- Hm. Okej. Hejdå.

Tittar lite till. Ser nåt jag känner igen. Men... Var det verkligen det? Och PS3 - har vi ens någon konsoll som HETER PS3??? X-Box kanske! Vi har ju ett sånt, ett lila!

Ringer hem.

Tut tut.

- A Micke!

- Hej, du vad var det nu för spel du sa?

- (Kan ha fel men tycker mig höra hur maken undslipper sig en kvävd suck...)Jo, A till Lilleman och B till Storebror och sen eventuellt C till båda eller till Lilleman om inte B fanns men det beror ju på om C finns då, för i så fall ska vi inte ha A...

- Okej, till X-box då?

- X-box, vi har väl inget X-box!! Vi har ett WII och PS2!

- Okej. Men vilket ska vara till vad då, C eller vaddå?

- Nä, det ska vara till PC!

- Öh... Jaha... Men kan vi inte köpa ett Singstar till PS3?

- (Nu kväver han inte sucken längre, den hörs tydligt genom telefonen!) Vi HAR inget PS3...

- Men det lila spelet då?

- Det är en GAMECUBE, det finns inga spel till den längre alls!

- Nähääää... Ojdå. Okej, ses sen!

Hittar äntligen ett spel som jag VET står på önskelista och som jag vet är rätt spel till rätt grej! Wow, jag kan jag kan!!

Maken ringer.

- Du! Det där spelet (det jag precis hittat och känner igen, jätteglad) det beställde du ju på Ginza häromdagen, det kom just i brevlådan!!

- Okej... Ses sen...

Drar en djup suck och börjar om från början...

Jag har ett antal mil till jobbet. Av dessa mil körs ca 2,5 på skogsvägar och byvägar, d v s mindre underhållna vägar alltså.

Nu är det snö. Det är kallt som f-n och massor av snö. De som plogar dessa vägar är suveräna, man plogar och plogar och plogar ibland nästan innan det ens börjat snöa tror jag! Ingenting att klaga på där inte!   

Men sen då? Jag menar, är det någon som vet vad som händer när man plogar och sen låter bilarna packar snön som är kvar, packar och packar och - ja, precis! Man kunde lika gärna stått med en vattenslang och spolat vägen. Man hade kunnat köra isdans, långa programmet med både hopp och skvadronletter och döende svanar på vägen till mitt jobb utan problem.   

Var f-n är sanden??? Varför SANDAR man inte vägen? Har sanden tagit slut? Har det blivit en bristvara i landet????? Att resurserna i landet är dåliga har jag hört, men inte sandresurserna väl?

Tre gånger fick jag bromsa för rådjur på vägen idag. Tre gånger försökte de stackarna ta sig över till andra sidan och in i sin trygga skog - men benen for åt alla håll, de höll inte på att ta sig över! Detta anser jag belyser graden av halka jag pratar om. Snacka om Bambi på hal is (aaaahhhh, f´låt, kunde inte låta bliiiiii fast jag försökte).   

Ge mig min sand - nu!!!     

Igår klockan 22.00;

Barnen är jättegoa, planerar pulkabacke och snölekar hela morgondagen. Maken och jag dricker glögg, har läget under kontroll - det ska nog fanken bli jul i alla fall! Granen står så grön och grann i stugan...

Idag klockan 11.00;

Barnen bylsar på sig, glada och förväntansfulla, kompis står utanför dörren och väntar, pulkabacken skall invaderas, maken tar fram snowracers, jag plockar fram sockor och halsdukar - full febrilitet råder.
Granen står så grön och grann i stugan...

Idag klockan 11.05;

Barnen försvinner, jag får raskt fram kartonger med oinslagna julklappar och tänker naturligtvis passa på när arvingarna är ute. Fram med papper, tejp, sax, snöre - ni vet hur det funkar! Maken går ut och skottar snö, bär in ved, fixar och donar, visslar lite...
Granen står så grön och grann i stugan...

Idag klockan 11.20;

Jag ser genom fönstret hur barnen kommer tillbaka från pulkabacken... Hysteriskt kastar jag ner alla julklappar, fortfarande lika oinslagna, i lådorna igen, slänger ut kartonger i tvättstugan. Lilleman ylar och tjuter, storebror är vansinnig, pappa är jätteirriterad och grälar på barnen, pulkorna flyger, lilleman har ingen mössa... De kommer in. Lilleman snorar och deklarerar att:
"DETGÅRJUINTEATTÅKAPULKAFÖRNÅNHARHUGGITNERMASSA
GRANARSOMLIGGERNEDANFÖRBACKENOCHSTOREBRORKASTADEEN

SNÖBOLL
OCHSNÖNHAMNADEINNANFÖRJACKANOCHLIVETÄRPESTOCHSKITP

ULKAN
FUNKARINTEOCHVARFÖRFÅRVIINTETITTAPÅTVOCHVISKULLEJU

GÖRAGODIS!!!!!!!"

Å granen ligger grön å grann i stugan...

Drog iväg med två barn i panik till skoaffären idag. Inser ju att tre dm snö kräver något annat än gympadojjor på barnens "små" fossingar...

Så, till tätortens skoaffär - en riktig skoaffär, med personlig service och sånt där som vi nästan glömt finns.

Lilleman först. Jättefina vinterstövlar av märket Kompis för 300 kronor, många olika att välja på!  "Får jag PAX?" frågar sonen och pekar på ett par för 600 spänn på hyllan. "Kompis blir bra, nu provar vi Kompis." "Okej" säger sonen och provar på, glad i hågen. Puh. Hittar ett par som känns bra, bestämmer sig och vill inte ta av sig dem igen. "Vi kan ta de gamla i en påse" säger han.

Mellansonens tur. Han vill ha nåt varmt men coolt. Skoaffärens ägare springer runt och pekar "såna och såna" och frågar vilken storlek? "Tja, 40" säger jag lite svävande. "Jag behöver 41" säger sonen bestämt. "VA" säger jag, "du är 13 år, vaddå 41?"   Han tittar lite uppgivet på mig, suckar, vänder sig om till herr skoaffärsinnehavare och upprepar "41 tack". Det provas och hittas snygga vinterkängor av tuffare modell, sonen provar 41 varefter han ber om - 42... Jag säger inget, är bara djupt skakad och inser bara att jag har noll koll på läget. Nu igen. En stl 42 skakas fram, passar utmärkt och samma sak där - vi låter de nya sitta på och tar de gamla i samma påse som lillebrors sopskor.

När jag ska betala klagar mellansonen lite över att skorna känns olika stora. "Äh, det är förmodligen dina fötter som är lite lite olika" säger jag, "det känns nog bara så i början." "Nämen det känns jättemycket" säger sonen. "Gnäll, nu är det så, gilla läget - det är dina fötter det är fel på, inte skorna" menar jag och blippar in pinkoden för betalning. Herr Affärsinnehavare börjar nu skruva lite på sig och harklar sig... "Du, fick du verkligen två 42:or...? Undrar om du inte bara fick en..." Snabb koll - ungen har en sko av varje storlek.   

Snabb skiftning, ny dojja i rätt storlek, vi köper godis, frid och fröjd och endast tomten är vaken!   

Detta börjar likna jag-vet-inte-vad men det är helt sanslöst!

Två arbetsgivare, två julfester - jag var inte med på någon. Sjukdomar och dålig tidstajming satte käppar i hjulen. Nu tänkte jag ta igen båda festerna på en gång och bjöd hem arbetskamraterna på en "förjulfest". Idag fick vi ställa in för hela familjen har/har haft maginfluensa...   

Är det inte meningen att man ska få ha något kul alls?

Hur är det meningen att man ska orka med hela januari-mars som är så vansinnigt tråkiga månader utan en enda liten rolig fest att komma ihåg???? Nä, ska det vara såhär vill jag inte va me!

Efter en plågonatt i badrummet känner jag mig som om jag körts över av en ångvält, men jag är pigg och på benen igen. Just den här oerhörda smärtan i hela kroppen var ytterligare ett starkt skäl för fest och party, nu får jag bli sittande och känna efter hur otroligt ont jag har överallt istället. Tänker lägga hela dagen och hela kvällen på att bara tycka synd om mig själv!

Livet är orättvist.   

Det är massor med snö utanför och det snöar fortfarande. För att ytterligare belysa min kaotiska tillvaro kan jag meddela att mina barn varken har tillräckligt stora overaller, vinterstövlar eller i övrigt tarvade vinterkläder... Jag har helt enkelt inte hunnit med att köpa dessa förnödenheter utan helt förlitat mig på att snön skulle göra som vanligt - lysa med sin frånvaro. Lilleman har visserligen termobyxor och jacka, men vad hjälper det när han hela tiden glömmer termosarna i skolan och ska pulsa ut i snön till bussen på morgonen utan dessa benkläder... Idag fick han trava iväg in sin allt för urvuxna overall med glipor mellan vinterskor (han har som sagt inga stövlar) och byxben och sen hoppas vi att han hittar sina termosar i skolan och kan byta om till dem.

Har sagt det förr och säger det igen - ibland undrar jag om jag borde ha barn!