Alla vet hur det ser ut i familjer med barn i skolan. Första åren är köksväggar och kylskåp helt överbelamrade med teckningar på huvudfotingar, färgade prickar och streck. Sen utvecklas teckningarna till a) stugor, äppelträd och prinsessor eller b) mördarrobotar med blodiga vapen, allt efter hobbies och intressen.

Sen... Sen börjar det. Skapandet. När de små liven upptäcker att skapande är mer än papper och filtpennor. När de upptäcker kartonger, limpistoler och piprensare. När de kommer hem med landskap, akvareller och möbler till gosedjuren.

Slöjden introduceras och hela källare fylls med plankor med spikar, svarvade gubbar och ihopsnörda tygstycken. Långa, långa tre cm breda virkade halsdukar med hål i. Barn som ser förebrående på en och iskallt förkunnar att det man trodde var en jäääättefiiiiin grytlapp är en bordsduk avsedd till bordet i finrummet. Slutligen brukar det hela utmynna i riktigt tjusiga saker faktiskt! Skåp, ljusstakar och hyllor.

Och man älskar allting de släpar hem. Man förundras, man berömmer och man frågar sig själv; "vad månne det bliva av detta mitt barn? En Hydman-Vallien? Rembrandt? Chagall? Bruno Mathsson?"

Tja. Eller helt sonika en arbetslös ekonom utan större framtidsutsikter!

"Älskling, du FÅR inte släpa hem stenar och pinnar i jackfickorna! Det förstör dina kläder, det förstör tvättmaskinen och dessutom HAR vi redan massor av sten och pinnar hemma, vi behöver inte mer. Lek med dina leksaker för hundramiljarder kronor, du vet, de där som du aldrig leker med och som är så trååååååkiga men som ändå alltid ligger slängda över hela huset? Okej. Inga mer stenar, pinnar eller glasbitar i fickorna nu, lova mig det!"   

"Nänädå, ska inte då...."

"Det är farligt också, du kan skära dig på glasbitar och vassa skärvor..."

'suckar' "Jajaaaa, ska inte..."

Med tanke på dagens fickskörd ska jag komma ihåg att inkludera även byxfickor i det löftet... Detta var bara från EN byxficka.   

Som jag nämnt tidigare har jag kommit på kant med min plånbok vad gäller utemöbler till altanen. Man skulle kunna säga att jag är på kant med det mesta vad gäller dessa jäkla möbler, för ska jag vara helt ärlig har jag inte ens hittat det jag verkligen vill ha än heller...

Nåväl. Tanken på en hel säsong utan möbler ter sig än tristare än tanken på omedgörliga plånböcker, så jag funderade lite. Å så fick jag en idé! Efter lite botaniserande i uthus och källarförråd, lite släpande, putsande och torkande så tror jag mig ha hittat en lösning som gör att jag slipper konfrontera plånboken och dessutom kan lägga ner mitt idoga letande!

För faktum är att jag tror jag kan leva med detta under kommande säsong;

Lite mer blommor ska till, men annars - överlevnadsbart som sagt.

För att bli fullkomligt övertygad provades lösningen med följande attribut:

Det blev ungefär såhär:

Och jorå - det funkar!

Saknade vissa invanda sommarljud bara, men med hjälp av mellanfisens insats fixades även det!

Såååå. Vill ni mig något så återfinns jag på min altan, lyssnandes till det rofyllda ljudet av fontänplask!

Jorå, så atte...

"Mammaaaa, får vi popcorn?"

"Nä, gå å städa ditt rum..."

 "Mammaaaa, får vi glass?"

"Nä, gå å städa ditt rum..."

 "Mammaaaa, är marängerna färdiga?"

"Nä,gå å städa ditt rum..."
"Mammaaaa, får vi kolla TV nu?"

"Nä, gå å städa ditt rum..."

"Mammaaaaa, storebror är dum, vi får inte våra...."

"Har du städat ditt rum?"

"Nä..."

"Mammaaaa...."

(Din mamma bor inte här, hon befinner sig på Heklafjällkur och har just nu ett utbrott och spottar aska över hela Europa och kan därför inte ta sig hem, förmodligen aldrig mer för hennes utbrott kommer räcka till du blir pensionär)

"Ja. Älskling. Vad. Vill. Du?"

"Ha glass, popcorn och maränger..."

"Okej."

Oooooaaaaaahiiiiiaaaajjjaaaooooooo!!! (Jag sträcker på mig, lite lojt sådär).

Leeeedig idag! Lillfis har kompledigt eftersom hans skola hade "övertid" med öppet hus i lördags och mellanfis är hemma och sjuk. Eller han är inte sjuk nu, men han var inatt så han fick stanna hemma idag. Jag är ledig för att fira Ers Majestät konungen på fölsedan. Eller inte. Men det kändes som en bra anledning vid inlämnandet av ledighetsansökan.

Ute kvittrar fåglarna, ett lätt vårregn duggar, det är en behaglig vårmorgon. Kan en människa idag minnas hur det såg ut för bara några veckor sedan? Inte jag i alla fall. Förträngda är minnena om meterhöga snödrivor, om pulsande över åker och äng med snö till midjan och om bitande kyla som fick en att börja fundera över ett liv i Västindien.

Nu säger livet "vi flytt int en meter".

Har precis intagit en s k frukost, andra kanske hade kallat det tidig lunch, med två av tre förtjusande små arvingar. Den tredje behagade inte närvara då han istället valde Paris framför den svenska våren, pancakes och sirap. Konstig unge... Han ska enligt uppgift anlända våren i Sverige idag, jag är i spänd förväntan över rapport om resans gång.

Annars inväntar en liten runda till stora staden för inhandling av träningsoverall, skor och fotbollsstrumpor. Nog för att det är kul att shoppa men jag lovar - det är inte jag som ska ha prylarna vilket förtar glädjen lite. Sedan vankas valborgseld hos svärfar, för första gången utan barn... De vill stanna hemma och elda med grannarna i byn och tja... de börjar bli stora nu. Eller större i alla fall.

Gårdagskvällen tillbringade jag med att surfa på nätet och leta sadlar... Ujujuj, it´s a djungle out there...    Får gå till botten med frågan med lite expertishjälp. Man bor ju inte i hästriket för inte!

Sen ska väl resten av helgen gå i "jobba-igen-massa-vab-dagar"-tecknet, men det orkar jag inte tänka på just nu.

Så... Ha en bra Valborg folks! Det ska jag ha.   

Okej, såg då alltså Avatar igår...

Jag en stolt person som sällan erkänner när jag har fel, alltså gör jag det inte nu heller. Erkänner alltså. Men jag är ju lite konstig; jag gillar inte Harry Potter, jag gillar inte Vampyrer och jag gillar inte Matrix. Det är för mycket liksom, jag har nog med att hålla reda på verkligheten utan att behöva fokusera på parallella sagovärldar på något vis. De berör mig inte. (Fast även där är jag naturligtvis motsägelsefull - jag gillar Star Wars första tre filmer och jag gillar Sagan om Ringen... Varför skulle det vara enkelt?)

Däremot kan jag säga att det är dumt att ha förutfattade meningar, inget jag rekommenderar. Det var nära att jag missade se denna film på grund av sådana, och misstänker att det finns ganska mycket som sorteras bort hos mig för att "jag gillar nog inte den eller det".   

Fast å andra sidan... Den känsla man får när man påbörjar något med en negativ inställning och sedan blir positivt överraskad är ganska skön. När man är tveksam till att delta i något jippo, släpar sig dit med inställningen "jag ska gå hem om en halvtimme" och sedan nästan gråter flera timmar senare för att det är slut - det är bara så härligt!

Avatar var bra! Den var faktist beyond bra, den var jättebra. Storyn i sig var väl... som en amerikansk filmstory är. "Hjälte räddar världen". Därmed inte sagt att den var dålig, tvärtom. Och för en gångs skull fanns det ett budskap som berör.

Budskapet var glasklart och jag fascineras över hur världen kan se ut som den gör med tanke på att man kan sammanfatta resultatet av vår framfart i en film på två och en halv timme. Vad är det vi inte begriper?   

Den var så otroligt vacker! Färger, miljöer - allt var så vackert så jag blev nästan sur för att det bara är på låssas.

Mellanfisen frågade flera gånger om jag var säker på att det inte fanns en Pandora-planet i rymden, för även han var nog frustrerad över att det inte var på riktigt.

Maken uttryckte det så himla bra när sluttexterna rullade; "när jag ser en sån här film blir jag nästan religiös och börjar fundera över varför jag fokuserar så otroligt mycket på oväsentligheter".

Kunde väl inte sagt det bättre själv! Sen satte vi på den en gång till.

Sååå... jag erkänner inte att jag hade fel. Men jag lovar att jag aldrig mer ska ha förutfattade meningar om saker jag inte sett eller provat. Inte så mycket i alla fall.   

Har du inte sett Avatar? Gör det!

Har tillbringat eftermiddagen i sällskap av en mycket trevlig radioreporter! En timme satt jag och svamlade i en mikrofon för att det sedan skall klippas ner till 10 minuter... Att vara reporter kräver förmåga att sortera väsentligheter vill jag lova.

Själv tycker jag att jag pratade och pratade, min vana trogen med otaliga utsvävningar och kom aldrig fram till något svar på en enda fråga, men reportern var jättenöjd! Fast det säger hon kanske till alla...

Snackat har jag gjort i alla fall, så jag har nästan kramp i käkarna.

Maken har idag klockan 07.10, någonstans, lyckats lägga rabarber på dvd-filmsupplagan av Avatar och jag har fixat "god" kvällsmat som skall intagas i vardagsrummet! Stor happening.

Jag har väääääldigt mycket fördomar om den här filmen och är ganska övertygad om att jag inte kommer att tycka om den, så jag ser verkligen fram emot att få bli omvänd. Fast mest ser jag fram mot kycklingpaj och en god sallad.

Nu ska filmkvällen förberedas! Återkommer med resultatet av en kväll tillsammans med konstiga, blå varelser...

Räkningar och övriga ekonomiska olyckor har en våldsam benägenhet att gadda ihop sig mot en på nåt vis!

Varför blir det alltid såhär; 2 bilen med behov av service (stoooor service, kamrem och sånt skit), däcken slut, barn utan kläder, husförsäkringar och djurförsäkringar med samma förfallodag, mamma utan kläder, barn utan skor och detta samma månad som man bör införskaffa trädgårdsmöbler, plantor och utomhusmålarfärg?

Naturligtvis är det alltid det roliga som får stå tillbaka, plantor, buskar och trädgårdsmöbler. Ja, å så mammas kläder då förstås... :-(

Detta samtidigt som man varit hemma med sjuka barn, varit sjuk själv och lönen försvann innan den ens betalades ut liksom.

Galet tråkigt är vad det är!

Men det skumma här hos oss är att de där jäkla trädgårdsmöblerna och plantorna ALDRIG blir införskaffade! Fem år i rad har de nu ramlat ur planeringen vid samma tidpunkt och jag börjar misströsta... Vad är det med lönen i april, varför ska den alltid bråka? Man pratar om aprilväder, men aprillön...?

Det finns ju en uppsjö av billiga trädgårdsmöbler förvisso, men jag vill inte lägga ens lite pengar på något som jag egentligen inte vill ha.

Nåja. Man kan leva utan dem. Uppenbarligen.

I alla fall kom en festinbjudan från makens jobb i brevlådan igår! Hemligt värre med hemliga artister och egentligen ingen information alls, bara tid och plats och "festklätt". Äääälskar sånt! Ska bli vansinnigt kul.

Ledig dag imorron! Så idag är det tisdagsfredagskväll. Tisdagsmys ni vet! ;-) Undrar om det inte är värt ett glas vin?