Ledig idag! Och genomförkyld... Alltså är det helt okej att man inte studsar upp och klär på sig, man kan släpa sig ner till soffan, linda in sig i filt och zappa mellan TV-kanalerna. Det är tillåtet när man är halvsjuk, visst?

Fast just nu önskar jag att jag inte hade gjort det. För jag zappar mellan en uppsjö av nyheter av modellen "krig, katastrof, upplopp, kupp", fullständiga Ringolingoidiotprogram och TV-shop. Jösses - vi betalar flera hundra  kronor i månaden för - DETTA????

Fastnar vid det enda program känns riskfritt från ett totalt adrenalinutbrott; Rachael Ray. Sitter totalt fascinerad framför detta program! HUR har denna jättesöta, halvhesa, pladdermaja kunnat bli en megatalkshowstjärna i USA? Hon släpar in en countrystjärna, Tim McG---- nånting, ställer frågor och innan stackarn ens hunnit dra efter luft för att besvara dem har hon hoppat vidare till nästa fråga. Han får inte en syl i vädret! Mitt i alltihop pladdrar hon på om alla give-aways som den uteslutande kvinnliga publiken ska få med sig hem, countrystjärnans egenhändigt skrivna barnbok och hans egenhändigt uppfunna parfym. En kvinna i publiken formligen studsar ur sin stol och jublar med händerna mot himlen.
Mellan raderna kommenteras hela tiden Tims sexighet, manlighet och inte minst hans frus vältränade kropp. RR fnissar och fnittrar och konstaterar att hon "minsann VET att han är en "guy" och förstår att han vill göra "guy stuff"...

Countrystjärnan lämnar studion utan att jag har en aning om vem han är! Han har inte fått besvara en enda fråga.

RR övergår nu till att laga mat. Hon har tre stekpannor på spisen med samma mat fast i olika stadier. Tjofftjofftjoff, ready to serve. Det är Polenta med fyra nävar riven ost, skinkstek som droppar av fett och det ser faktiskt ganska läskigt ut. Och nu det mest fascinerande; varje gång hon ströar salt, vitlök, chilisås eller vad-hon-nu-häller-i-stekpannorna APPLÅDERAR OCH JUBLAR hela publiken?????? Hon nickar instämmande, utan att höja blicken, och kraxar fram "yes, I love garlic to...".

Jag sitter helt fascinerad i soffan med öppen mun och begriper ingenting! Vad applåderar de åt? Vad jublar de åt? Vad ÄR det för fantastiskt jag inte SER?? Det är något fel på mig! Det måste vara fel på mig!

Naturligtvis är det så. Det är jag som inte begriper...

Ett tag var jag stor fan av Oprah Winfrey. Ända till hon började se sig som jordens frälsare och inte heller kunde öppna munnen utan att allt hon sa dränktes i hyllningsjubel. Det blir liksom för mycket.

En annan period var jag beroende av dr Phil. Ända till han började se sig som moralens och mänsklighetens frälsare och övergick till att bli pösmunk på hög tron.

Det händer att jag fortfarande tittar på dr Phil, även om jag mer och mer ifrågasätter i princip allt han säger.

Är det månne mitt svenska jantelagsarv som gör att jag reagerar negativt på fenomenet amerikanska talkshows? Kan vara, kan vara...

Nu ska jag titta på Alla älskar Raymond. Så fort galningen som står och tjatar i det fullkomligt vansinniga Ringolingoidiotprogrammet behagar sluta... Alla älskar Raymond - en av de komediserier som tilltalar mitt sinne för humor. Tröttnar nog aldrig på den.

Jag VET att det finns en avstängningsknapp. Men jag betalar som sagt flerahundra i månaden för att bli underhållen av min TV, jag är sjuk och jag orkar inte aktivera mig. Alltså tänker jag fortsätta irritera mig, kritisera det som visas och vara på dåligt humör! Så det så!    

Om någon tvivlar på att det varit påsk så har jag bevis här:

Om någon tvivlar på sonens talang som skräckkonstnär så har jag bevis här:

Nu måste jag återgå till Herman Lindqvist och Bernadotte. Jag är nästan lite kär i Jean Baptiste Bernadotte - också.

Om ni letar efter mig så finns jag i slutet av 1700-talet, mitt favoritårhundrade! Tror jag genomlevde mitt förra liv under den tiden...

Jag tror att jag är gift med en av de mest humoristiska män som finns. Han kan vara så vansinnigt rolig ibland och kan skämta om precis allting!

Ta bara det här; häromdagen pratade vi om våra önskelistor inför vår och sommar, vad vi behöver köpa och göra.

Här är min önskelista;

Nya trädgårdsmöbler till altanen.

Ny vårgarderob.

En vecka i stugan på Öland.

Badstranden.

Nya dynor till hammocken.

Ett gäng bra böcker att läsas på nya dynor i hammocken.

Ett sånt där jätteparasoll som hänger över fikabordet.

Trätrall till altanen.

En miljonvinst på Trisslotteri.

Makens önskelista:

Färg till räcket på balkongen och altanen.

Renovera fönster på övervåningen.

Nya trädgårdsmöbler till altanen (!)

Renovera dålig balkongdörr.

Nya sommardäck till Spykersaaben.

Måla trappan och grunden.

Nytt avlopp.

Stapla veden tidigare i år så den hinner torka bättre.

Hahahaaaa - älskar hans humor!!!   

Så - sista sjuårsdagen i familjen avklarad! Den gick alldeles utmärkt, och vi har en mycket nöjd men trött liten son i soffan.

Sista sjuårsdagen i familjen... Visst låter det fruktansvärt vemodigt och trist?   

Födelsedag eller ej - idag fick det bli ett röj i barnkammaren! Jeezzuuuss vad pryttlar och pinaler ärad liten son stuvat in i skåp och lådor... Stenar, glasbitar, vackra småbitar av takpannor, bra-svärd-pinnar, små tygbitar, allt i en salig blandning av miljarder Pokemonkort, teckningar och fritidspysslade möbler till Orvar, en lurvig gosedjursekorre med eget boende i skokartong under sängen. Orvar har mobiltelefon, walkietalkie, dator och Nintendo DS - allt tillverkat i kartong, piprensare och svarvade träbitar. Han har sovsäck, matbord och små knäckformar fyllda med mat. Tyvärr är Orvar lite slarvig. Han har inte alla dessa tillbehör i sitt lilla bo utan utspridda över hela rummet... I själva bostaden har han - ingenting. Dessutom tycks han själv ha sjappat för han stod inte att finna under utrensningen. Månne bostaden varit lite kal för hans tycke? Nåja, han lär dyka upp, han har en förmåga att göra det. Förmodligen leker han kurragömma under nån soffa nånstans.

Tror vi rensade ut i runda slängar 100 teckningar med motiv som fantasifulla robotar och "dö-skelett" ("det heter bara skelett älskling". "Jamen de ÄR ju döa!!"), alla i full strid med någon utomjording eller onda orcher. Svärd, blodbesudlade med röd tuschpenna, dubbelpipiga gevär och gigantiska lasersvärd är bara ett axplock ur dödskelettens vapenarsenal. Dessa mordiska småbarnsteckningar är så otroligt detaljerade så man häpnar...   

Mhm, jag vet att han är för liten för sånt, men det vet uppenbarligen varken sonen eller sonens kompis som kreerat hälften av teckningarna. Jupp - bad parent.

Men så länge han har vett att kärleksfullt sörja för Orvars välbefinnande och lägga ner otaliga timmar på att en leksaksekorre ska ha det bäst är jag inte speciellt orolig för hans mordiska fantasifigurer. Balansen känns rätt normal.

Dagen har avslutats med tacos, tårta och glass i goda grannars och farfars sällskap, och nu är mamma helt färdig!

Snart är det dags för barnkalas. Men det får dröja nån vecka så jag hinner hämta mig. Det är inte bara barnen som blir äldre...   

Ah, ljuva födelsedagar!

Upp mitt i natten, stapplandes ner till köket, anordna frukost på bricka, samla ihop hela högen med paket och resten av familjen och sen upp och kraxande framföra Ja må han leva till klarvaken, låssassovande sjuåring - det är något speciellt med det!

Riv och slit i pakethögen, innehållet i varje paket undersöks, kommenteras och läggs på ny hög. Sjuåringsblicken irrar över de återstående paketen - kan det vara något av dem som innehåller det där...? När alla paket är öppnade och välkomnade med glada tillrop återstår bara ett... Kan det vara DET?

Riv och slit... Och... JAAAAAAAAAAAAAAAA!!!! Där VAR det!!! Det hett, hett efterlängtade, önskade och jag-kan-inte-leva-utan-spelet till Nintendo DS!! Pokemon Heartgold - en sjuårings absolut högsta dröm!

Hur trött man än är, hur ont i halsen man än har, hur huvudet än molar på grund av en jag-har-gömt-mig-länge-men-nu-du-nu-kommer-jag-förkylning så blir man nästan lika glad som sjuåringen!

Nu har det byggts nytt lego i tre timmar. Nu ska mamma hjälpa till och bygga om lite så legogrejen funkar! Sedan ska det göras minigosedjur av garnbollar och piprensare. Å gungan ska hängas upp. Och Pokemonspel ska spelas. Där behövs inte mina insatser - tack och lov!

Nu - tårtfix! 

I några dagar nu har jag sett att Spykersaaben börjar bli oroväckande platt på höger framdäck. Jag har intalat mig att jag nog parkerat på dumt ställe så det har SETT platt ut, men si det funkade inte så bra idag. Jag stod nämligen parkerad på plan asfalt och däcket var... typ ganska platt... Men inte helt! Jag kunde köra till närmaste mack och pumpa i utan större bekymmer!   

Väl hemma bad jag maken att byta till sommardäcken, varvid han konstaterade att jag har tre bra däck och en gummi-ring-utan-mönster. Hm. Hur kan det bli SÅ?

Nåväl. Jag passade på att be honom kolla vad det är som skramlar under bilen också, när han ändå höll på menar jag. Å jag fattar inte varför han ALLTID ska se så trött ut när jag ber om en liten liten sak? Dessutom - varför kan han inte bara gå ut och kolla, varför måste han ställa miljoner konstiga frågor; När började det låta? Varifrån låter det? Låter det hela tiden eller bara när det guppar?   

Öh... Jag har ingen aning om när, eller varifrån, och det låter väl mest när man kör antar jag...

Jag svarar och svarar men han är aldrig nöjd ändå! Han går faktiskt så långt att han påstår att jag inte har koll!! Jag menar - hallåååå! Jag har STENKOLL! Bilen har ett platt däck och bilen skramlar nånstans - kan man ha mer koll än så, jag bara undrar?   

Nåväl, han gick ut, suckande och stönande och muttrande massa konstiga saker och kom in igen ganska snart. Det råkar vara så att jag under sista ett och ett halvt åren kört omkring med en gammal fax/skrivare i bagaget, jag har liksom inte riktigt kommit mig för att plocka ur den... Nu var DEN i vägen för luckan med domkraften, och dessutom trodde käre maken att jag hade lyft ur den bilen för ett år sedan! Jag menar, krav och pretantioner liksom. Jag sprang ut som en gasell och lyfte ur den med ett svisch och ställde den på marken! Tadaaa!

Nu håller han på och grejar därute, jag hoppas verkligen inte det är något löst under bilen för då blir han nog lite trött... Tror jag ska fixa lite fika åt honom till han kommer in, så han minns hur otroligt snäll och omtänksam fru han har...   

...sitter man instängd på ett kontor när solen skiner utanför och man hellre vill uppbåda lite fräknar på näsan?

Gjorde misstaget att ringa hem till påsklovslediga barn och deras semesterlediga far för att kolla vad de hade för sig. De höll på att sätta upp studsmattan för säsongen. Fikade säkert ute. Pulade lite och hade det lugnt och skönt.

Livet är inte alltid rättvist!

Men snart ska jag gå hem. Och ta vägen genom leksaksaffären - gissa vilken lillfis som fyller sju år imorron! Får väl sluta kalla honom lillfis nu och inse att lillfisarnas tid är förbi.

Undrar om det inte hade varit väldigt roligt med en hundvalp...!

Så - nu var mötet avklarat!

Jag presenterade min idé, lagom skakig och lagom svettig men jag fick sagt det jag hade planerat. Hur det lät sen är en annan femma...

Idén verkade gå hem hos de flesta, den måste naturligtvis skärskådas, analyseras, kostnadsberäknas och detaljplaneras men på det stora hela så är det nog ingen dum idé!

Jag kan ju inte lägga upp den här ännu, den är ju inte klar än, men det kommer! Annars kanske någon snor den rakt av, jag har inte patentsökt den...   

För övrigt har det ridits idag igen, maken var med (!) och han smugglade med sig kameran. Alla våra eleganta svävarhopp över hinder igår var det ingen som filmade, dock är dagens hopp - då hästen hoppade tre meter innan jag gjorde det och fortsatte, med mig hängandes på trekvart utan stigbyglar,  glatt galopperande tillbaka till stallet - förevigat för eftervärlden...     Typiskt en sådan film som skall arkiveras och brännas när ingen ser på.

Nåja, vi gjorde om´et igen och det blev betyyydligt bättre.

Kvällen har bestått av nyfunnen gammal vän, det bandet knöts kring 1970 tror jag, som jag inte hört av på minst 25 år! Facebook må i mångt och mycket vara ett fördärv, men ett trevligt sådant! Sådana avslut på dagarna tycker vi om!