Jahaja, så var det måndag fast det är söndag! Gillar det!   

Maken är på golfbanan för årets premiärsvingande och jag, jag står här med disken jag... Hm. Nåt känns lite snett i den fördelningen, ska försöka klura ut vad...   

När maken kommer hem till väldiskat och iordningplockat litet hem tänkte jag hälsa på hästen och sen - sen smäller det! Då är det dags! Då ska jag försöka övertyga centern om att min idé till valkampanj med tillhörande event kommer blir jättebra! Men som vanligt - när man under lång tid varit övertygad om att man har funnit det bästa och absolut mest suveräna upplägget som går att hitta så sitter man ändå här, samma dag som det ska presenteras, och undrar om det är en så bra idé egentligen... Ni vet, modet sviker, tvivlen börjar gnaga och allt känns egentligen som en fullkomligt vansinnig och ogenomförbar tanke. Månne det vara ett sätt att försöka tråckla sig ur det obekväma i att behöva presentera det hela tro...? Kan vara, kan vara.   

Men äh, klart jag vet att det är en bra idé! Jag ska dra hela min vision här också, men jag vill se om den håller där den ska först. Det vet jag ikväll...

Kollade på film igårkväll, District 9, en film som normalt sett hade gått mig förbi utan att dess existens ens noterats, men som jag nu blev placerad i en fåtölj för att se. En lite annorlunda actionfilm som fick en att tänka både en och två gånger, alla specialgrejer till trots. Jättebra film! Sen hade änglarna hyrt en "mammafilm" också, Veronica bestämmer sig för att dö", mina pojkar vet vad jag behöver! Kalasfilm!

Nähä, nu var det visst disken som ropade ja... Suck och stön...

Om jag nu händelsevis råkat säga något ofördelaktigt om hästen, typ hamburgare eller annat elakt, tar jag tillbaka det! Hästar är underbara, ädla djur, vackra och lättsamma.   

Har precis haft ett fullkomligt suveränt ridpass i duggregnet, det var bara att gå ut och hämta in hästen, sadla och sen rida som några problem aldrig funnits i världen...   

Elegant i form - nåja, då och då i alla fall - snygga övergångar (åtminstone var femte övergång var kanon), lugnt och behärskat tempo (i alla fall hälften av tiden) och fullt kontrollerat rörelseschema (med jämna mellanrum).

Dessutom susade vi över megahinder, de var åtminstone 40 cm höga och vi svävade i luften två gånger av tre. Den tredje hoppade hon före mig, men det gick det med...

Wow, vilken riddag!   

Nu ska det ätas rester! Jansson har inte lämnat oss helt än...

Kram!

Funderade lite över varför jag känner mig så vansinnigt trött idag, men kom på att det måste bero på gårdagens idrottsaktiviteter - det sätter sina spår! En heldag med innebandy i idrottshallen skojar man inte bort. Nu var jag förvisso inte där som spelare men den mentala pressen som påhejare är ingen barnlek! Vann gjordes det inte heller, men Big Team Skruvemåla avgick som ett icke-besegrat lag genom att spela oavgjort de matcher man inte vann! Snyggt jobbat!   

Annars bestod dagen av en liten tur till affären mellan två matcher, det köptes
bl a  en flaska Pucko som inte hade åtdragen kork och som därför rann ut med ljudligt skvalande över övriga matvaror och tulpaner som tagit plats i kundvagnen. Därtill rann den vidare ner över golvet i affären och bildade en tjusig pöl ungefär vid godishyllan. Personalen på ICA var naturligtvis som alltid tillmötesgående och trevlig och kom med Torkyrullar och torkade av både varor och golv. Det torkades så till den milda grad att även streckkoden på min burk med Favoritsås torkades bort, varför det blev aningen förvirrat när burken skulle betalas...

"Jag ser inte streckkoden" sa kassörskan.

"Men jag kan hämta en annan burk" sa jag och snodde iväg. Nu fanns det inga andra burkar, så jag fick läsa priset på hyllan och kassörskan slog in den. Men hon behöll burken vid sidan om kassan, och tur var det väl att jag såg det för annars hade jag kommit hem utan sås...   

Nåväl, hela innebandylaget (huvudsakligen bestående av bröder, bröders respektive och bröders respektives barn med kompisar och en handfull egna söner) landade sedan här i Persson Casa för påskmatsförtäring. En angenäm afton - som alltid.

12 personer som äter middag genererar en del disk och diskmaskinen vägrade naturligtvis delta i evenemanget... Yey...   

Nu ligger huvuddelen av familjen utslängda i soffor och fåtöljer och "vilar" sig lite - utom maken som av någon anledning tycker han har energi att dammsuga bilen. Grattis till honom!

Själv tänker jag förflytta mig till hästhagen jag... När jag vilat klart!   

Ajajajaj... Ooooohhh... Smärta. Väldigt väldigt synd om mig.

Nejnej, har varken skadat mig eller slagit mig. Har räfsat löv och städat trädgård... Dessutom har jag i två dagar gått i skor utan klack - det gör något vansinnigt ont i hälsenorna kan jag meddela. Fyra timmar i trädgården med fysiskt kropparbete och sen en timme och tjugo minuter av springande i en hästhage - det känns liksom. Jag är inte van!

Springandet i hästhagen var inte precis något jag gjorde för att det är så vansinnigt roligt, det berodde mest på att hästhamburgaren stod i ena änden av hagen och hånskrattade åt mig ända till jag kom fram. Då kutade hon järnet till andra änden av hagen och så höll vi på...

Någon ridning hanns således inte med, det fick bli en kamp på liv och död i hagen och när jag väl fick in henne i stallet blev det rykt och sen en liten stunds longering - allt för att inte ge henne sista ordet.

Nåväl.

Blev premiärgrillning när jag väl kom hem, och den middagen åts som jag föreställer mig att man gjorde på vikingatiden. Det smackades, glufsades och åts med fingrar och fullständigt frosseri är nog inte så långt från sanningen. Alla var fruktansvärt hungriga efter en lång dags aktiviteter och första grillningen är första grillningen!

Efter maten hördes konstiga ljud från maken och han såg både förvånad och förtjust ut.

"Jag hickade!"

"Jo, vi hörde..."

"Jag har inte hickat på flera år!!!"

"Öh... Nähä... Nä..."

Som sagt - vi är fullkomligt normala i vår familj. Nästan.

Nu ska det göras gratänger och Janssonar till morgondagens frosseri!

Jahaja, nu står det "påååsk" i min almanacka! Tur man har den, annars hade jag förmodligen missat alla högtider och storhelger också. Minnet är bra men det funkar väldigt dåligt...

Har rasslat runt ikväll och hängt upp häxor och något påskpynt av något slag, lagt gula dukar på borden och bytt ut vita ljus till gula ljus! Så, nu kan det börja!

Eftermiddagen har tillbringats i affären och det var uppenbarligen fler som kommit på DEN briljanta idén. Vi var ganska många i lokalen nämligen. Men vi susade igenom, storsonen och jag, efter halva listan (som jag naturligtvis glömde hemma och fick försöka återskapa mellan öronen) fick sonen ta över vagnen för den var så tung så jag orkade inte. Som sagt - vi har sa möe maaaad... Det ska visst dyka upp ett par bröder på påskafton och bröder kräver möe mad. Åtminstone om det är mina.

Så nu är kylen full, jag hoppas ingen blir hungrig innan lördag och får för sig att öppna den, då rasar allt ut!

Lillfisen har "påsk-gubbat" med barnen i byn, han har cyklat runt iklädd kavaj, slips och mustasch och den godispåsen han ramlade hem med räcker nog till jul. Nu har han slocknat, dubbelvikt i soffan, starkt påminnande om en ihopsäckad fågelskrämma.

Medan han var på tiggarrunda spelade de hemmavarande sönerna, maken och jag sällskapsspel. Det var ett märkligt spel vilket resulterade i att maken satt vid köksbordet med hela nyllet insmort i margarin medan jag låssades rida runt i rummet på en häst i skritt, trav och galopp, storsonen satt och sjöng en egen påhittad sång och mellansonen smorde in fötterna i matolja. Därtill åt maken upp en hel matsked ketchup medan vi övriga betraktade spektaklet gröna i ansiktet. Dessemellan skrattade vi.

Spelet heter Trodde du ja och - tja, det stod att man skulle göra så! Regler är regler! Nu pratar vi inte mer om det.

Imorgon är det låååååång fredag och jag ska rida. Jag ska rida även på lördag, söndag och måndag och de eventuella hinder som försöker ändra dessa planer kommer jag elegant att totalt nonchalera! Sådeså!

Mitt totala nonchalerande av gårdagens mäktiga måste-lista gör att jag idag har lite svårt att få ner puls och andning. Även om solen skiner och jag tillbringar större delen av dagen på jobbet vägrar alla punkter på listan att försvinna av sig själva.   

Osedvanligt korkade politikers uttalande i radio Kalmar bidrog till hyverventilerandet. Nej, detta är egentligen inte en politisk blogg, men eftersom den handlar om ingenting så innefattar det i mångt och mycket även politiken.

Maken och jag gjorde gemensam inköpslista igår, men båda två var rörande överens om att det nog var bäst att jag handlade. Tack och lov.

Listan blev gedigen och ändå är jag helt övertygad om att jag hittar lite till när jag väl är i affären. När vi hade fått i hop ett A4-ark konstaterade maken att "jaha, det är påskafton det, vad ska vi äta de övriga dagarna...?" Börjar undra om jag inte överdrivit en aning eller två? Citerar ur en berömd Poppe-fars som jag glömt namnet på: "vi har sa möe maaaad".

Stor son ska återigen berika oss med ett besök såhär i påsktider, han behöver väl lite mat och moderliga omsorger. Mat ska han få i alla fall, i övrigt är hans mor kanske inte så omsorgsfull... Han får helt enkelt börja besöket med att vara behjälplig med kånkande och bärande av matkassar. Nån nytta ska man väl ha av sina arvingar!   

Nu ska i alla fall skrivbordet påskrensas från dammiga högar!  

Utgångsläget:

Onsdag, ledig dag, ensam hemma ända till klockan två. Ingenting inplanerat mer än ett redaktionsmöte för tidningen - hemma hos mig - klockan 19.00 Guldläge.

To do-listans utformning:

Påskstäda. Tvätta. Hänga tvätt ute. Göra klar min livsbeskrivning. Fixa inköpslista. Förbereda valkampanjspresentation. Gå lång runda med hund. Rida. Fixa fika till kvällens möte.

Avprickat på to do-listan:

Fixa fika till kvällens möte.   

Sammanfattning av läget:

Dagen är slut och ingenting har blivit gjort. Mer än ett väldigt najs möte med härliga tjejer som resulterat i en välplanerad tidning.   

Djupanalys av det kapitala misslyckandet:

Saker händer kring mig som jag inte kan eller vill påverka.

Ett oplanerat  besök av goda grannar. En son som vill leka med kompis. En insändare som måste skrivas. Kommentarer till tidningsartiklar måste göras. Telefonsamtal som måste ringas. Jobbrelaterade frågor som måste besvaras. Spontantbesök av svärfar som med glädje prioriteras. Kort sagt - saker händer, saker som flyger förbi måste tas om hand. Är det inte det som kallas "lev i nuet"?

Konsekvensanalys:

Min enastående förmåga att engagera mig i spontana saker och ting istället för att målmedvetet fokusera på inplanerade to do-listor gör mitt liv roligare. Samtidigt återstår listan nästan i sin helhet. Den ger mig ångest. Det roliga förtas av uppskjutandet till morgondagen. Dessutom hamnar nöjen såsom ridning hela tiden längst ner på listan - det enda jag egentligen önskar skulle ligga högst upp.

Jag måste helt enkelt skärpa mig.   

Japp.   

Ska göra det imorgon!

Idag är det 16 år sedan vi förlovade oss! Det vet jag, för min man talade om det för mig igår... Ja, det står i min ring också, men jag kollar inte så ofta i den.

Jag blir lite förvirrad ibland eftersom vi är förlovade och gifta två gånger; vi förlovade oss 1988 och 1994 och vi gifte oss 1989 och 2000. Mycket datum blir det, lätt att blanda ihop!

Men maken har koll!   

Så idag kom jag ner till dukat frukostbord, levande ljus och nybakade frallor... Och ett vackert kort.

Lillfisen konstaterade att "pappa är ju snäll, han har gjort frukost till oss för att vi har varit så duktiga" och jag höll naturligtvis med. "Men han har nog gjort det mest för att han tycker så mycket om oss" sa jag.  "Kolla, vi har fått en blomma också" sa sonen och pekade på makens tackblomman från innebandykillarna igår vid avslutningen. "Nej, den är pappas, den fick han igår". "Ah, men nu är den nog vår för den står ju här" trodde sonen.

Gullunge. Klart blomman är till oss!   

Onsdag - ledig dag.

Oooo, så mycket att göra och så lite tid... Bäst att börja beta av to do-listan!