Jag börjar skönja ett mönster här i polisens arbete. De försöker verkligen dölja sina avsikter men jag har kommit på dem...

De har satt skugga på mig. Jag är punktmarkerad!

Det är ganska uppenbart när man lägger ihop ett och annat; först en fejkad demonstration precis när jag in vid stationen. Massor av poliser. Sen tycker jag det ekar i telefonen när det ringer. Avlyssnad. Internet går väääääldigt långsamt... På väg till pastasalldsmackstället nu på lunchen kom det TVÅ polisbilar och körde förbi mig - sakta. Stod i kön för att betala min plastbytta med räksallad (räkor, pasta, majs, ett skivat ägg och en coctailtomat. Helt okej men ebarmligt trist. Köpte vitlök- och basilikadressing till. Hyfsat god) och hörde plötsligt "bliiiipettibliiipp" bakom mig och minsann - en poliskonstapel i full mundering och wåkitåkin i bröstfickan!

Han såg RAKT på mig när jag vände mig om, jag såg nog hur han låssades att det var en tillfällighet och hur han försökte se snäll ut! Det enda han ville var att slita upp den blippande sändaren ur fickan och ropa "objektet är spårat" eller nåt, men jag blängde på honom så han lät bli.

Det är något skumt på gång. Har de kommit på att jag felparkerat i ett och ett halvt år och att de missat ge mig böter?

För det är måååååndag morgon... å mitt huvud känns så tuuhuuungt....

Det har varit en bra helg som ni märker. Inga blogginlägg på hela helgen! Har inte haft tid.

Jag har sprungit på marknad, grillat massa mat, druckit vin, umgåtts med nära och kära, grävt om ett land, rensat ogräs och njutit av solen.

Idag körde jag storfisen till Malmötåget. När vi svängde upp på stationsområdet möttes vi av en jäkla massa folk som stod och viftade med... tomma plakat (??), nästan lika många poliser och fullt pådrag. Jösses, vad händer?

Storsonen ringde mig efter några minuter. Det var "demonstrationsövning"... Hahahaha, tycker jag var jätteroligt! En hel folkhord skrek slagord om ingenting och viftade med plakat om ingenting och polisen gjorde... ingenting? Men de hade piketbil med sig! Om utifall antar jag...   

Bra att de övar! Det inger en känsla av att polisen kompetensutvecklar vilket i sin tur vidareförmedlar en stark trygghetskänsla hos mig som samhällsmedborgare.

Kommer osökt att tänka på när jag för några år sedan kom körande till stormkarknaden, parkerade bilen och på väg in i entrén hamnade mitt emellan något nasistparti och antinasister som stod på varsin sida av parkeringen... Jag fattade ju i vanlig ordning ingenting, undrade bara varför det var så konstig stämning och varför det stod så mycket folk och tryckte innanför svängdörrarna istället för att gå ut...? När jag såg mig omkring upptäckte jag också att jag, förutom de här demonstranterna då, var den enda människan på hela parkeringen. Helsjukt!

Det var förvisso massa poliser där då också, men de stod liksom på behörigt avstånd så det noterade jag inte förrän efteråt. Jag kommer ihåg att det var alldeles tyst! Förmodligen kom båda sidor av sig när en dum blondin helt frankt klampade in mellan slagorden, glatt visslande och med ordet "shopping" skrivet i hela pannan. Poliserna höll förmodligen andan av pur skräckupplevelse förutom en som säkert väste i wåkitåkin; "blåögt objekt passerar mellan kombatanterna, vi gör en kringgående rörelse runt vänsterflanken och arresterar idioten med en gång, jag upprepar, arrestera med en gång!! Lås in henne och släpp aldrig ut henne igen!"

Fast då hade de förmodligen inte övat för jag hann in i affären innan de ens hunnit dra på sig skottsäkra västar...   

"Du måste lära dig äta ordentligt" sa sköterskan på Ftg-hälsan.

"Tre mål mat om dagen och två mellanmål!"

Jag, som äter lite som jag känner för, har svårt för det där. Ibland kan jag komma på klockan åtta på kvällen att jag glömt äta nånting alls, ibland äter jag hela dagarna...

Men visst - äta regelbundet. Fixar väl det!

Fast det är inte alltid helt enkelt. Visst kan man ta med sig mat hemifrån, men det är inte självklart att det blir mat över till en "jobbet-burk". Då hänvisas man till lunchutbudet i stan, vilket i sin tur får sorteras i "hur-mycket-tid-har-jag" lista. I närområdet finns en Sibylla, en Pizzeria, en pastasalldsmackaffär, två cafeer, en thai-restaurang och en Subway.

Japp, ni hör själva; inte mycket till gedigen husmanskost precis...

Jag GILLAR inte mackar, torftiga pastasallader i plastburkar eller pizza till lunch. Jag vill ha raggmunk, kycklinggryta, kroppkakor, pannbiff och löksås... Riktig mat!

Fast det tar lite för lång tid... Får springa till andra sidan stan typ.

Idag blev det Sibyllahamburgare med strips. Dressing, lök, tomat, sallad, räksallad, ketchup, Pucko. Förmodligen inte den typ av lunch sköterskan menade. Nu vill jag kräkas i papperskorgen....

Öööörrrrk - fullkomligt vidrigt!!!   

Prediabetes. Inte typ 2-diabetes alltså, bara nästan! Hipp hurraaa!

Stick i fingret (haaaaata stick i fingret!!) och förhöjda värden men inte SÅ höga! Tiddelipom...

Nu ska förvisso de här värdena också ner på något vis, men jag slipper sticka mig i fingrarna om mornarna (haaaaata stick i fingret!!) och hålla massa koll. Livet leker! Läste att alkohol sänker blodsockret. Måhända är det ett sätt att hålla det nere...? Nu är det snart sommar, sol och salta bad som enkelt kan avrundas med ett glas torrt, vitt vin. "Asch, ja veeet, ja drack i hick går o i förrgår o varsche da hela schommaren men asså, du vettju - jag måschte hick hålla blockschockret i schahack..."

Närå - jag skojar lite här. Är bäst att tillägga. Ni behöver inte ringa varken AA eller Barnavårdsnämnden.

Men lite glad är jag i alla fall - ska inte göra nya stick i fingrarna (haaaaaatar VERKLIGEN stick i fingrarna!!!) förrän i augusti, låångt till dess.

Igår var det simskola! Lillfisen simmade runt i pölen med flytgrejer under, över och genom sig tycker jag det såg ut som, trasslade in flytetygen i både det ena och andra men jäklar i havet (!), jag tror han kommer fixa det här till sommaren!

Ikväll ska han på filmkväll hos tjejkompisar. Lite orolig var han... "Tänk om det blir en tjejfilm ..." Nu hade jag viss förhandsinformation om filmvalet, Alice i Underlandet - den läskiga varianten. Just de sista tre orden avgjorde saken. Då var det okej.

"Vad tror du de önskar sig i present då?" frågade jag.
"Äh, Barbisar... My Little Pony... Du vet, sånt där som tjejer gillar..."

När jag, sådär politiskt korrekt, upplyste min könsdiskriminerande åttaåring om att tjejerna kanske vill ha Backugan eller Transformers skrattade han rått och undrade stilla vilken värld jag levt i under sista åtta åren.

Alla genusneutrala föräldrar som, till motsats till mig då tydligen, gör rätt; vad ska jag göra nu då?

Mina söner (förlåt, BARN) har vuxit upp med dockor, leksaksspisar, röda vinteroveraller med blommor och sängarna fulla med gosedjur i kombination med Star Wars-lego, Transformers och bilar. Ändå blir det så fel!

Ska jag förskjuta honom, skaffa en ny "hen" och börja om från början? En av fyra "rätta" barn är ju bättre än ingen alls...

Fast ärligt talat - jag tror jag skulle välja att göra likadant en gång till. Låta även det barnet få utvecklas som den individ hen är.

Väckte lillfisen idag. Stor dag! SIMSKOLEDAG!!

"Har du packat grejerna mamma?"

"Japp!"

"Har du packat mufflorna?"

"Näpp! Du behöver inte dem, allt du ska ha finns där."

"Åh, bra. Glöm inte att ta med nån mat till mig!" (utlovat eftersom vi åker direkt från fritids).

"Nä, jag fixar det!"

"Det är långt till Växjö...."

"Växjö?"

"Ja. Du sa ju att simskolan låg i Växjö..."

"Va? Jag har inte sagt ett ORD om Växjö! Vi ska inte till Växjö..."

"Men åååååhhhh...."   

Plötsligt försvann hela glädjen med simskola. Den som av någon anledning i Lillfisens huvud flyttats till äventyrsbadet i Växjö.

Bäst jag köper med mig något riktigt gott åt honom att äta på väg till badbaljan på Möre hotell... En utmärkt badbalja förvisso, men något äventyrsbad är det ju inte direkt.

Det är ganska kallt ute. Jag är lite bekymrad över mina fina blommor jag köpte förra veckan och som jag inte vågat sätta ut i krukor än. Lejongap, vitasmåblommorochsmågrönablad, rosaklockormedgrönablad och nån annan sort. Fuchsica? eller något liknande...?

I alla fall!

Jag var lite rädd nu för jag tyckte kylan bet lite i kinderna när jag var ute så jag har släpat in alla blommor till köksbordet. Det vore ju trist om de frös ihjäl innan de ens hamnat i rabatten!  Nu sitter jag här och passar lite på dem... Tycker det ser ut som ett par är lite hängiga, så jag plockar lite på dem, talar lite med dem och pysslar på.

Men nu blev jag lite osäker - vad ska jag göra av dem inatt? Bör jag bädda in dem i filtar och ställa dem vid elementet? Eller ska jag helt enkelt ta med dem upp i sovrummet och ha dem i makens säng?

Jag inser vikten av god utbildning. Naturligtvis vill jag att mina barn ska ha den bästa - man kan aldrig få för mycket kunskap.   

Stofisen har sin väg klar, Mellanfisen vet vilken väg han vill gå och nu är det dags att lägga upp plattformar för Lillfisen.

Jag har länge letat efter rätt skola för Lillfisen. Jag vill att han ska klara sig flytande genom livet, att han aldrig ska bli rädd för att sjunka. Det har inte varit lätt - oftast är det lång kö och väntetid innan man får plats. Dessutom måste lektionerna vara förlagda så att jag som förälder har möjlighet att skjutsa dit min arvinge. Många gånger kan man ju välja kommunalt alternativ, men i vår kommun har jag inte hittat något som passar. Det fick bli den privata vägen. Dyrt men intensivt och förhoppningsvis givande...

Nu är det äntligen klart! Mailet plingade i inboxen idag - han har fått tid två kvällar i veckan!! Jag är såååååå glaaaad!!! Han kommer aldrig behöva skämmas över bristande kunskaper! Sen förutsätter jag att han kommer få både utmärkelser och diplom som bevis på sina färdigheter.  

Lite vemodigt känns det ändå - varje liten nyförvärvad kunskap innebär ytterligare ett kliv på självständighetens väg... *snyft* Men det är väl så det ska vara.

Nu är det hans tur. Nu ska det dags för omvälvande händelser i Lillfisens liv!

På torsdag börjar han simskolan!!!   

Jag är som bekant inte en vän av rutiner, ordning och repriser. Jag vill ha omväxling, stora utrymmen och massor av oförutsägbara happenings!

Alltså borde jag ju gilla det här vädret - ömsom sol, snö, drivis, hagel och högsommar. Konstaterar förvånat att nä. Det gör jag inte.

Måhända är det en mognadsprocess jag genomgått, måhända är det helt enkelt för mycket även för mig. Jag vet inte, jag vet bara att jag *ogillar.*

Dagen har gått i praktikant-anda; måste säga att det är en vansinnigt duktig praktikant jag fått! Inga långa förklaringar eller demonstrationer krävs, bara "gör si och gör så för att det och det skall hända", hon gör och allt händer som det ska. *Gillar!*

Igår ringdes det också till Skatteverket. 27 minuters väntetid. "Hej, jag heter och jag behöver..." "Nä, det går inte, vi kan inte skicka, du får skriva ut från nätet. Om du HAR nät?" "Nä, har jag inte". Det är klart jag har internet, men jag blir så vansinnigt sur när allt bygger på att man MÅSTE ha det för att få en sketen blankett så jag demonsterar i vanlig ordning. På mitt eget sätt.

"Nähä... Nääää... Hm... Jaaa, nämen då vet jag inte..."

Grejen är att de har kunnat skicka efterfrågat papper vartenda år men nu plötsligt är det omöjligt?? *Ogillar!*

Idag ringde en försäljare från Comhem till jobbet. De har ringt varenda dag i flera veckor och säger "Hej, jag heter och ringer från Comhem, jag söker Kalle (chefen)." "Nä, han är ute och jobbar" svarar jag, samma harang varje gång. "Okej, men då återkommer vi" säger Comhem. "Gör ni det" säger jag och lägger på.

Sådär håller vi på! Utom idag... Idag ringde de från Comhem och sa "Hallå?" när jag svarade. "Ja, hallå hallå" sa jag. "Jag vill tala med Kalle". "Nä, han är ute och jobbar." "Ha, tack då" klick. *Ogillar.*

Hahahhaaaa - jag tror de börjar bli sura!! Jag tänker vänta ut dem. Bara vägrar tala om att det är totalt meningslöst att de ringer det numret för chefen är inte tillgänglig på kontoret. Han är ute och kör brädor eller vad han nu gör. Bara vägrar tala om att de lägger MASSOR av tid och energi på att söka en chef som de inte kommer få tag på för att sälja något som de aldrig kommer får sälja.

Ha - telefonförsäljare. Där fick ni! *Gillar!*