Nädå, jag är inte död - jag har bara hamnat lite i ofas med med livet.

Jag fasar till det så gott jag kan och återkommer, förhoppningsvis klokare, mer förståndig och full med insikter om varför man inte ska fly från sig själv. Det funkar så sällan.

Love and peace!   

Skum dag.

Först sov jag. Sen pratade jag i telefonen. Sen sov jag. Sen såg jag ett avsnitt av Lagens änglar (long time no seeing). Sov lite. Sen kom maken hem från jobbet vid lunch. Åt lite mat. Sen la vi oss på varsin soffa och sov. HELA DAN!!

Mellansonen är sjuk och hemma och sov nästan hela dagen han med, lillfisen kom hem från skolan och roade sig fryntligt med barnprogram mitt på dagen, åt upp ett halvt paket Kalaspuffar, pladdrade på av sockerchocken och fick mumlande mmm till svar av sina sovande föräldrar. Han har haft en höjdareftermiddag!

Kaffet är slut och jag har inte orkat släpa mig till affären för att köpa nytt. Försöker desperat dämpa blixtrar och dunk med jättestarkt te men... Nä, det är inte samma sak!

Maken är i väg i innebandyärenden och har lovat komma hem med både kaffe, pizza och diverse andra förnödenheter. Tur han finns!

Nämen hörni, nu får det vara bra med det här soveriet! Nu jäklar sätter vi fart här!

Jag ska elda, röja upp (hur kan det bli stökigt när man inte ens är vaken under hela dagen???) och ta mig ut i duschen. Sätta igång en tvättmaskin, vika färdig tvätt och få iväg lillfisen till Fredax.

Eller...

Eller blir jag kvar här på soffan, framför programmet "Kinas mat", bearbetande ångesten över att ha sovit bort en hel dag och sover lite till.

Nån som ser ett tydligt mönster över en s k "ond cirkel" här?

Har varit krasslig och liggande några dagar. Är lite bättre idag och orkar med att göra en sammanställning av sista tidens intryck.

1. Det är fruktansvärt mycket skit på TV! All skit som sänds på kvällarna sänds även på dagtid. Lagar man inte mat så lagar man hus eller jagar äkta hälfter i egenskap av bönder eller mammor. Eller så kör man repriser på komediserier som vi sett repriser på sedan åttiotalet. Yay!

2. Man sover bättre i soffan än i sängen. Då har man ändå känsla av att man klivit upp men ändå kan få sova lite till. Helt okej.

3. Barns välbefinnande har inget värde i kommunpolitikers ögon. Det är därför helt okej att fatta beslut om att utreda huruvida man kan låta ungar i åk 5 och 6 få fem mils bussresa om dagen t o r för att spara 300 000 kronor om året. Tur att vi har politiker som tar ansvar för ekonomin nu när de inte tar något ansvar för livskvalitet, fungerande samhällsservice eller hänsyn till kommuninnevånarnas åsikter. Pengar framför allt, 300 000 kronor om året kommer bli kommunens frälsning till framgång! Good work!

4. Överväger att prova på LCHF ett tag. Tänk att få vräka i sig smör och grädde och bli smal som en gärdsgårdsstör - låter ju som rena drömmen. Har grottat lite på nätet och bortsett från bristen på vin känns det som en bra väg!

5. Hundar sover lika mycket som sjuka människor. Åtminstone min hund. När hon inte kliar sig i örat eller tuggar på naglarna. Något understimulerad möjligen?

Stor happening i skolan idag - alla skulle till simhallen och bada hela dagen! Sonen började redan i fredags: "Jag vill ha pannkakor med mig mamma, får jag det?"

"Jadå, vi fixar det!"

Hela lördagen: "Du glömmer väl inte att jag ska ha pannkakor med mig mamma, på måndag, till simhallen, har du gjort dem än?"

"Nä, det är lugnt, jag fixar det imorron"

Söndag morgon: "Du har ju inte gjort någora pannkakor än! När ska du göra det?"

"Jag fixar det ikväll! Promise!"

Söndag eftermiddag: "GLÖM nu inte pannkakorna mamman, när ska du göra dem, du har väl inte glömt...?"

"NEJ jag har inte glömt, jag gör det när du har lagt dig!"

Söndag kväll: "Gonatt nu då mamma, och du, du glömmer väl inte pannkakor till mig imorgon då va...?"

"Nä, glömmer inte det"

Idag på morgonen: "Du GLÖMDE väl inte pannkakorna mamma, du gjorde väl inte det, var är pannkakorna??"

Stolt plockade jag fram en matlåda ur kylen. "Kolla här nu; pannkakorna har du här, sylten har du här, i facket här ligger en gaffel!"

"Jaaaaaaa, och kolla, du har lagt SYLTKAKOR där i lådan, woooow, de ska bli efterrätt va mamma, jag får ta dem till efterrätt eller hur?"

"Mhm, det var så jag tänkte. Och här har du badbyxor, handduk och tvål, okej?"

"Ooooo så bra, så braaaaaa!"

Good parent! So very good parent!!!   

Fast jag undrar lite över varför han var så orolig att jag skulle glömma...   

Jag trodde barn hade bra förträngningsmekanismer?   

Nä, nu räcker det! Nu är det bra! Enough is enough!

Drog på mig ett linne och över den en tröja i "nätmodell".

Sen drog jag på Fars-dags-fika hos svärfar i bästa "Jag är en kassler"-looken...

"Jamen", säger maken. "Känner du så måste du bara börja röra lite på dig ju! Fast JAG tycker INTE du ser ut som en kassler..." tillade han, han är ju sådär snäll ni vet. Utom när det gäller Spykersaaben då alltså.

Sorterade ur min garderob lite. Planerade tre högar;

"Tröttnat-på-hög", "Alldeles inte min stil-hög" och en "Ahahahaa, hur tänkte du där-hög".

Plötsligt stod jag bara med en enda stor; "Moahahaha-tro-inte-att-du-nånsin-kan-ha-oss-igen-hög"... Den var inte planerad, den bara blev.

Nu har jag till råga på allt typ ingenting kvar att ha på mig!

Söndagar är ganska deppiga.

Borde inte sitta här, borde ut och springa. Om jag bara kommit i joggingdressen...

Mycket snack nu om det där med curlingföräldrar som resulterar i barn som är dömda till ett liv i helvetet...

Jag har inte sett programmet. Men å andra sidan är begreppet inte nyare än att man kan ha åsikter om företeelsen som sådan.

Eller åsikter och åsikter - i vanlig ordning begriper jag ingenting...

Jag fattar inte varför man inte önskar se sina barn växa upp till självständiga, sociala och starka individer.

Jag fattar inte varför man inte förstår att ens barn en dag ska bli lika gamla, vuxna och mogna som man är själv och då behöver klara sig själva.

Jag fattar inte varför man utplånar sig själv som människa när man får barn och fortsätter sitt liv genom dem.

Jag fattar inte varför vanliga, sunda människor inte ser konsekvenser av att agera butlers istället för föräldrar...

Det här är inte att skämma bort - det här handlar om att inte ge sina barn en ärlig chans att klara sig själva en dag. Det är beyond skämma bort.

Jag undrar om föräldrar som springer benen av sig för sina ungar hade uppskattat om deras föräldrar gjorde likadant mot dem? Hade min mamma levt allt tråkigt i livet åt  mig och jag sluppit hade jag förmodligen blivit galen. Kan själv!

Det kommer en dag när barnen ska flyga ut, hemifrån och bort. Skapa sig ett eget liv, bilda egen familj och klara sig själva. Min roll som förälder måste ju vara att lära dem hur man gör - inte göra det ÅT dem?

Hur blir det sen, när curlingbarnen vuxit upp, föräldrarna dött och hela landet består av människor som inte kan laga sin egen frukost? Vem ska ta hand om vem då?

Nu ber jag bara om att mina söner inte gifter sig med curlade flickvänner. Risken finns att det blir mina söner som då får överta rollen som butlers - de har nämligen fått lära sig hur man både städar toaletter, att livet består av annat än räkmackor och att man måste anstränga sig för att nå dit man vill.

Förr sas det att "den man älskar agar man". Vi lärde oss hur totalt crazy det var. Nu har det vält över åt andra hållet. Förhoppningsvis lär vi oss hur lika crazy det är...

Har varit och motionerat. Eller nja, motionerat och motionerat... Har rullat runt i simbassängen som en strandad val, svalt massa vatten och försökt andas in genom näsan och ut genom munnen. Men det är nog fel - jag hörde på radion idag att man ska BARA andas genom näsan! Det var en immunologiprofessor med i programmet som klart redogjorde för vilken "otroooolig schillnad det gjort i mitt liiiiv" och som berättade att hon numera sover en timme mindre varje natt och är klarare, orkar mer och i princip att hon har fått ett nytt liv. Åtminstone tolkade jag henne så. Allt bara genom att sluta flåsa med munnen och bara andas genom näsan!

Jösses, varför har ingen berättat det för mig? Här håller jag på och sliter mitt hår och simmar mig svettig för att få upp flås, energi och bli en lycklig människa medan allt som behöv är att tejpa för munnen om nätterna och andas genom näsan! Man kunde använda kirurgtejp, sa de i programmet. Att tejpa för munnen med alltså...

Tror ni mig inte så kan ni lyssna själva, http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=3925

Tejpen och näsan kom i slutet på programmet... Andningsexperten lärde oss också hur att låta som Darth Wader, något jag känner kommer bli till stor nytta nästa gång jag behöver låta som just Darth Wader. Det skulle visst vara bra till något annat också, men uppriktigt sagt lyssnade jag inte så noga.

Tro nu inte att jag på något sätt vill förringa varken immunologiprofessorn eller förlöjliga vetenskapliga teorier som lades fram i programmet! Tvärtom, jag hoppas verkligen det funkar - ingen blir gladare än jag.

Ska nu kolla förrådet av kirurgtejp så får jag återkomma med rapport!

Idag är det 10 år sedan jag gifte mig! För andra gången. Med samma karl. Ja, det är 10 år sedan han gifte sig med mig också, för andra gången. Himla tur vi gifte oss samtidigt och med varandra! Båda gångerna!

Vi gifte oss utomhus (fullkomligt normalt att göra det i november!?), på klipporna ute på Verkö (det blåste lite, okej), med släkten som sällskap. Nu har vi inte så mycket släkt kvar för de flesta blåste bort... Men bortsett från blåsten var det en perfekt höstdag!

Det är väl ungefär så det har fortsatt, skulle man kunna säga. Perfekt men blåsigt med en och annan stormvarning då och då.

All min beundran till maken som faktiskt har stått ut med mig i alla år. Att leva med mig är ingen tågresa precis. Eller jo, det är det nog. Om vi väljer att jämföra med SJ alltså. Man vet vart man vill, man vet vart man tänker åka men man vet aldrig hur långt man kommer eller när man kommer fram. Snöar det så blir det haveri om inte maken skottat ordentligt. Ändå gillar vi SJ, eller hur? Det är lite spännande, det är lite oförutsägbart och när det tuffar på är det både bekvämt och miljövänligt. Och SJ kan vara väldigt romantiskt! Ni har väl sett filmerna där han hänger ut genom tågfönster och hon står på perrongen med tårar rinnande och de älskar varandra och man vet aldrig om de ska ses igen... Eller nä, jag har inte heller sett den filmen men jag vet hur den skulle kunnat se ut!

Ungefär så ser nog en djupsinnig analys av 10 års äktenskap ut....

Å jag har älskat varenda minut av resan!