I min ständiga jakt på förhöjd livskvalitet har jag ägnat lite tid åt att, utan inbördes ordning, lista de tråkigaste sakerna jag vet för att sedan utvärdera om det går att komma runt dem på nåt vis... Tyvärr inser jag ju att det är en lista som blir svår att ta sig runt. Nu får jag ägna tiden åt att klura ut något sätt att komma undan:

1. att fylla på kaffe från paketet till kaffeburken när det är slut.

2. att tanka bilen.

3. att beställa besiktningstid.

4. att betala räkningar.

5. att plocka undan efter mig.

6. att köpa skor.

7. att ta in posten.

8. att köra ut soptunnan till vägen när maken glömmer det.

9. att slänga återvinningssopor.

10. att äta frukost.

11. att klä på sig och göra sig iordning på mornarna.

Ibland är livet bra trist...   

Nu kan jag meddela till alla som inte vet - det är diskmaskiner som is da shit!   

Om någon nu händelsvis missat mitt tragiska öde att diskmaskinen pajade för en evighet sedan och att begreppet livskvalitet därmed försvann som en avlöning så vet ni det nu.

Två timmar om dagen med händerna i diskvatten kan jag leva med. Men det inferno som rått i mitt kök sedan DD-day (DiskmaskinsDöden) har jag svårare att hantera. Jag är inte bortskämd med överdrivet mycket bänkyta i köket och när den yta som finns upptas av skitiga tallrikar och två gigantiska diskställ blir jag lite frustrerad. Det blev ju som bekant även kaffebryggaren som vägrade nedlåta sig att leva i denna krigszon så den la sig ner och dog den också.

Men nu har maken i samverkan med min alldeles egen älskvärda bror löst problemet och hapiness och harmoni kommer fr o m ikväll åter råda i mitt inre och i mitt kök.

Blocket är en fantastisk uppfinning. Maken ringde på en diskmaskin som visserligen redan var såld, men där annonsören OCKSÅ hade en bra bror (trodde det bara var jag) med en maskin till salu! Den tog vi. Å min söta bror hämtar den åt oss i sin skåpbil och kör hit den, kan man ha det bättre än så?

Aaahhh, life is gooood!

Dessutom verkar det som om julplanerna börjar ta form och det lutar åt en jul med massor av syskonbarn! Härligt!!!   

Har precis landat i hemmet efter ytterligare en påhälsning på Citygross. Skulle bara handla "lite" och det blev bara fem kassar! Brabra...

Nåväl. Det är alltid en happening när jag handlar. Vet inte om det händer er men det blir aldrig någonsin bra liksom... Är det verkligen bara jag som upplever det som värsta tortyren?

Jag vet inte vad jag gör för fel  men nåt måste det vara. Det brukar funka bra hela vägen runt affären, jag plockar ner det jag behöver och lagom på väg mot kassorna upptäcker jag att jag glömt det och det och det. Då brukar jag ställa vagnen och skynda tillbaka för komplettering. Sen hittar jag naturligtvis inte tillbaka till vagnen för jag har ingen aning om var jag ställde den... Det brukar bli lite spring innan jag hittar den igen, men oftast går det bra.

Sen återvänder jag mot kassorna och det är då det hela börjar...

Idag är ett typexempel;

Jag kommer fram. Inga köer. Damen framför mig är precis klar och ska betala. Medan damen betalar börjar jag lasta upp så bandet är fullt när kassörskan nickat och hälsat och trycker på nån knapp så det börjar rulla. Då börjar jag bli nervös. Bandet rullar fort och som den omtänksamma person jag är har jag naturligtvis lagt alla koder åt rätt håll. Blipp, blipp, blipp säger det men inte in samma takt som jag fyller på - blippandet går betydligt snabbare än jag hinner plocka upp.

Jag brukar här få lite problem med VAR jag ska ställa vagnen för att på bästa sätt kunna nå mina varor. Hur gör ni? Ställer ni den framför er, ställer ni den bakom er, ställer ni er mellan vagnen och bandet eller hur gör ni? Jag brukar nog stå mellan bandet och vagnen och plocka. Detta resulterar ofta i att jag fastnar med handväskan eller min kappa snärjer in sig i kassadisken eller kundvagnen.

Efter lite omflytt av vagn och mig själv är bandet nästan tomt, jag kastar mig ner i vagnen och öser upp prylar i det varuberg jag på stora skyltar vänligen ombeds att INTE bygga. Jag blir svettig, pulsen ökar och plötsligt fastnar min schal under nån vara och börjar åka med bandet, jag känner hur lufttillförseln avtar och jag drar och sliter, svetten rinner och när jag kommer loss ser jag hur kassörskan får lyfta alla mina saker för att något fastnat längst ner där man plockar i varorna.

Vagnarna på Citygross är gigantiska och jag når nästan inte ner till botten utan får hänga mig på kanten med häcken i vädret och måste vifta på fötterna för att nå golvet igen. Eftersom pulsen skenar i 380 och jag ska skynda mig tappar jag alla varor och får dyka efter dem flera gånger medan kassörskan står och väntar.

Ungefär nu kommer då nästa man som vill betala och ställer sig bakom mig.

Allt är upplockat, kassörskan hatar mig och säger med högdragen min "fleratusenochfemtio" och jag letar febrilt efter mitt cigarettmärke i hyllan ovanför henne. Hon väntar och tänker förmodligen på att hon helst av allt vill byta jobb. Jag hittar mina cigaretter, slänger dem till henne och hon blippar dem. "Fleratusenfemtioåttaochtjugofem" säger hon nu och jag fumlar med kort, väljer fel kort och måste byta, drar kortet på fel håll och glömmer koden. Efter mycket om och men är det äntligen betalt och klart.

Nu börjar nästa moment - varorna skall plockas ned i fem kassar. Jag hugger en kasse och försöker planera mitt packande genom att välja ut varorna i en ordning som gör att kassarna räcker. Rycker och sliter i mitt varuberg, plockar och plockar samtidigt som nästa kund börjar få sin halva av hyllan påfylld med sina varor. Naturligtvis kan kassörskan inte dra över den där flyttbara armen för mina varor ligger i vägen så hon får lyfta kundens varor också...

Jag plockar och plockar, ser att kassarna inte kommer räcka och nu kommer kund no 3 och börjar plocka upp. Kassörskan börjar fylla på den kundens varor på min sida och - av ren protest förmodligen - väntar hon inte, så den kundens varor hamnar bland mina.

Nu känner jag mig gråtfärdig, jag vill ringa maken och meddela att jag tänker lämna in skilsmässoansökan eftersom det bara är JAG som handlar fast det egentligen är hans jobb men han handlar så tråkigt så jag måste göra det i alla fall.

De sista varorna kastar jag ner ovanpå de fyllda kassarna, jag marscherar ut ur affären med bestämda steg och kastar in lösa prylar i bilen och bestämmer mig för att aldrig, aldrig mer storhandla.

Inte förrän nästa vecka i alla fall...

"Vi måste göra något åt våra ohälsosamma liv" sa jag till maken igårkväll. "Vi är ju helt försoffade, rör oss inte, äter inte nyttigt (syftande på chokladen vi just glufsat i oss) och hittar massor av ursäkter för att slippa ta tag i saken".

Ursprunget till mitt konstaterande var ett radioreportage jag hörde på väg hem från jobbet om att varannan kvinna och var tredje (? osäker där, minns inte exakt) man anser sig missköta sin hälsa genom att att "leva fel".

"Meeen HUR ska vi hinna DET?" frågade maken. "Det är ju fullt upp hela tiden med innebandy, möten, matcher, möten, skjutsa barn och möten! Dessutom är det mörkt när vi kommer hem, man kan inte ut och springa i beckmörker."

Han har rätt i sak. Vi tillbringar tre till fyra kvällar i veckan och en av helgdagarna på olika aktiviteter utanför hemmet. Men ändå...

"Man måste ju inte vara ledig för att sluta röka" menade jag. "Och äter gör vi ju varje dag, frågan är om man kan äta lite nyttigare mat? Jag är ledig på onsdagseftermiddagar och du på fredagseftermiddagar - då hinner man väl röra lite på sig?"

Men det är de eftermiddagarna man måste göra allt man inte hinner när man jobbar. Ringa samtal, betala räkningar, handla, planera mat, diska, tvätta, städa, vika förra veckans tvätt, byta lakan i sängar, borsta hunden, räfsa löv, ta in ved, umgås med vänner, plocka svamp... När man ringt nödvändiga samtal och betalat räkningar är klockan redan sex och det är kväll!

När jag tänker "sunt leverne" så ser jag framför mig hur man frossar i frukt och grönsaker, hur man gör sin egen juice och hur man dricker typ granbarrsavkok eller nåt... Man blötlägger bönor och bakar bröd på vattnet som blir kvar när bönorna är blöta. Varför man ska ha blöta bönor vet jag inte, jag har aldrig gjort det och äter inte bönor. Eller granbarrsavkok. Men det låter hurtigt och nyttigt! Men hur ska man hinna sånt?

Frukt och grönt äter vi ju. Fast oftast köper jag fem äpplen och barnen äter två, efter några veckor är huset fullt av flugor och jag fattar inte varifrån de kommer? Ända till jag hittar några f d äpplen som ligger och dräller nånstans...

Och sallad äter vi nästan varje dag! Grönsallad, gurka och paprika. Och Fetaost och olivolja och salladskryddor. Aaaah, när jag känner efter så kan jag nog förnimma hur vitaminerna formligen rusar runt i blodomloppet. Eller var de nu tar vägen, de där ruccolasalladsvitaminerna. Möjligen bäddas de in i tjocka lager av Chokladkakeavlagringar och placerar ut sig i fettcellerna runt rumpan, kan vara så...

Men allvarligt talat - vad är det som kännetecknar en hälsosam livsstil? Bönorna? Motionen? Aktiviteterna? Sociala kompetensen? Antirökningen naturligtvis, men rödvin? Hur är det egentligen med rödvinet?? Ena dagen är det nyttigt och nästa dag är det onyttigt...

Alla människor som upplever att de lever ett hälsosamt liv - hur gör ni? Hur plockar man in hälsosam livsstil i en normal vardag?

Ytterligare en hektisk dag har passerat och aldrig kommer den igen.

Förkyld lillfis, vabbande make och själv har jag grottat ner mig i semesterlöneskulder och lite annat smått och gott.

På vägen hem inhandlade jag en ny kaffebryggare eftersom den gamla valde att dö utan förvarning och vi under en period använt oss av en 100 år gammal campingbryggare. Den gör kaffe som också smakar 100 år och camping. Så kan vi ju inte ha det, sa jag och sträckte fram en tom hand till maken. Vips fylldes handen med kaffebryggarpengar som jag alltså nu lämnat i Ge-Pe-affären.

Nu häckar jag i soffan och mumlar då och då tröstande ord till maken som hävdar att han "håller på att bli" förkyld. Han är inte ens där än och ändå låter han som om det är skarpt läge att ringa 112. Detta bådar inte gott... Men jag matade honom precis med en chokladkaka som han lagom lidande har lyckats peta i sig samtidigt som han kollar på nåt på TV. Vet inte vad det är men det verkar vara någon form av tävling i att kasta sig på gräsmattor med snyggaste stilen. Nån boll är visst inblandad också och jag misstänker att maken hejar på laget som inte har oranga tröjor för han låter inte så glad.

Fick skrapa rutorna på bilen imorse vilket osökt fick mig att börja fundera över julen som är i antågande. Det börjar väl bli dags att planera den antar jag...

Hämtade upp mellansonen från konfirmationsläsningen och han ägnade hemfärden åt att tydligt deklarera att han "aldrig i livet tänkte fullgöra sina ålagda sysslor att gå runt med kollekthoven på juldagen klockan 7". Som den ansvarsfulla moder jag nu är och för att göra en lång historia kort så slutade det hela med att det ska han nog visst göra det! Därtill tror jag han lärde sig ett och annat om "ansvar", "åtaganden" och "gilla läget". Man hinner med mycket uppfostran på 20 minuter.

Örk, jag åt också en chokladkaka och nu har jag både ångest, ännu mer övervikt och imorgon ska jag börja ett nytt liv. Eller på torsdag möjligen, får se vad det är för väder imorron...

Jag behöver en ny diskmaskin, har jag sagt det?

  Gick upp och nattade lillfisen för en stund sedan. Läsning, kramning, pussning och hela kittet.   

"Sov gott nu" sa jag och släckte lampan. Lillfisen låg där med gosedjuret i form av en julmus (!), lyssnande till Bert på CD-skiva (vilken f ö har snurrat i CD-spelaren varenda kväll sedan i maj eller nåt och håller på att driva resten av familjen till vansinnets brant).

Jag gick ner och började med sånt som mammor gör när barnen lagt sig, d v s kollade lite på disken på diskbänken, betraktade den ovikta tvätthögen, suckade och satte mig för att kolla så min FB-chokladfabrik tuffade på.

Rätt som det är hör jag hur lillfisen ylar i högan sky! Jag rusade upp för trappan, övertygad om att han klämt fingrarna av sig eller slagit hål i huvudet... Jag hörde hur maken talade lugnande till honom och sprang in; "Men lille gubben va ä de då?"

Julmusen hade tappat benen...

Ni kan alla vara lugna - jag har lekt julmuskirurg och sytt fast dem igen.  

Blommor och krya-på-dig hälsningar mottages tacksamt.

Och ja, chokladfabriken på FB går jättebra!   

Jahapp! Det var det - nu är det kallt, frost, is och vinter!

Mössorna, vantarna, halsdukarna - var finns allt sånt?

Vet inte!

I våras plockade jag eventuellt ur allt sådant, la i nån bra liten låda och tänkte att "jag lägger allt här så vet jag var jag har det till nästa vinter" och på den vägen är det. Eller, möjligen, har allt sånt rymt sin väg under sommaren då de känt sig lite glömda och övergivna. Prylarna i det här huset har en viss förmåga att göra så. Mucklor kanske?

Bara att köpa nytt, betala och se glad ut. Sen står jag framåt mars och kliar mig i huvudet och undrar var alla 100 mössor, 100 udda vantar och sjuttioelva halsdukar kommer ifrån. Jag brukar frenetiskt försöka pracka på barnens alla  kompisar varma ytterkläder i tron att de glömt prylarna här, men det visar sig alltid att det är våra egna saker som jag glömt att jag köpt...

Lillfisen behövde en varmare jacka idag, lite synd att den slutade under armhålorna och i armvecken bara... Den gjorde liksom ingen större nytta i år.

Dubbla tröjor, halvvarm jacka, hårdrocksscarf och nyinköpt mössa och vantar får göra honom varm.

Nu brukar ju sådana här dagar bli både soliga, varma och ganska okej framåt dagen vilket innebär att kläderna kastas av plagg för plagg och sedan får de återhämtas i skolans och fritids "glömda kläder-låda" när förrådet hemma sinat.

Jojo, inom vissa områden är man både erfaren och rutinerad! Synd bara att man glömmer väsentliga saker inom andra områden lika lätt... Som var man ställt lådan märkt "Vinterkläder" till exempel. Om man ens gjort någon alltså...?!

Man brukar lätt känna igen mina barn när första kylan kommer. Det är de som har för små jackor, för små skor och olika vantar. Oftast toppat med en mössa som är antingen för liten eller hänger långt ner på nästippen.

Bad parent... I know.   

Nu har jag fått ett "nästanbadrum", ett badrum med fungerande dusch fast bara på låssas!   

Det är okej, jag kan ta det.

Av två alternativ i detta totalrenoveringsobjekt är det nog det näst bästa, och faktum är att efter lite fix och don så känns det överlevnadsbart. Lite glad för det faktiskt! Den gamla duschen har ju funkat den med, men den är pytteliten, mörk, äcklig och varenda gång man duschar kastar sig duschdraperiet över en och klistrar sig fast runt benen på en. *ryyyyys*

Förresten, vad är det med duschdraperier som alltid överfaller en när man duschar? De sträcker sig efter en och omsluter en, kalla och äckliga och det spelar ingen roll hur man gör - de får alltid tag på en! En gång, för länge sedan, hörde jag att man skulle forska om det där men jag har inte hört något resultat.

För att återgå till verkligheten - vi har nu också två fungerande toaletter vilket förkortar kötiderna på mornarna avsevärt. Guld!

Tanken är sedan att installera en sån där dusch med ånga och massage ni vet, men först måste tvättstugan byggas om och gamla duschen rivas och yadayadayada.

Gårdagskvällen slutade som förrgårskvällen, film på TV och en mamma sovandes i soffan. Min kära family börjar bli lite less på mig nu, jag känner det även om de inte vill säga något högt. Förutom storsonen då, som översvallande hjärtligt tackade mig för sällskapet igår morse. Jag kunne skönja en viss ironi i hans utläggning men låssades inte om den utan genmälde ett "men DET var så lite, älskade barn, hade jag varit vaken hade nöjet varit helt på min sida!"

Vet inte vad det är de inte förstår när jag säger "jag kan inte titta på TV för jag bara somnar" men nånting är det. De tror jag skojar!

Jag hann i alla fall äta både kladdtårta och negerbollar innan jag sakta sjönk in i det ljuvliga tillståndet av mjuk, skön sömn med min snarkande hund bredvid. Det var ju en himla tur, tänk om jag missat det också!   

Idag är det innebandypremiär för mellansonen, maken har gjort funktionärsschema och jag ska stå i kiosken. Sen ska jag slänga mig i bilen, skjutsa storson till tåget för hemfärd till Malmoe, åka hem, laga middag och - förmodligen - lägga mig på soffan och somna. Eller skura golv i köket, har inte bestämt mig än. Då håller jag mig åtminstone vaken!

Erkänn att ni är vansinnigt avundsjuka på mitt spännande liv, eller hur?   

Btw hade det suttit fint med en ny diskmaskin.