Igår var inget vidare faktiskt. En sån där dag man lika gärna kunde varit utan.

Planen var:

Åka till lasarettet med son. Åka tillbaka, droppa son i skola. Maken fortsätta hem och städa, jag fortsätta till jobbet i lugn och ro. Avverka en eftermiddag med förutbestämda arbetsuppgifter; bokföra moderbolagets verifikationer.

Resultatet blev:

Åka till lasarett med son. Ett par mil härifrån ringer mobilen, precis när maken hämtar sonen i skolan. Besöket måste ställas in, läkaren har sjukt barn. Tillbaka till skolan med sonen, maken kör hem och jag till jobbet. Bra där - fick mer tid på jobbet!

Fick inget gjort, det krånglade hela tiden.

Var astrött, jättegrinig och ganska agressiv.

Stannar på Apoteket för att hämta medusin åt mellanson. "Den har jag inte, kommer på tisdag" säger tant Apoteket. "Ska jag beställa?"

Nä, det finns FLER apotek, jag hittar ett som har, tack och adjö.

På väg från mitt ena jobb till mitt andra passerade jag Lindex, DaCapo, Indiska och Skofynd. I samtliga affärer utom DaCapo tillfrågas jag om jag har deras
)¤¤?=#&" medlemskort. Jag fräser att jag inte orkar med alla )¤&#%"# plastkort och att hela mitt hus är möblerat med plastkort och jag ORKAR inte fler plastkort och svaret är alltså Nej.
Jag kommer till andra jobbet och ska börja boka in verifikationerna. Var är plastmappen med underlagen? Borta. Totalt borta! Uppslukade från jordens yta.

Hela eftermiddagen gick åt att leta. När eftermiddagen var slut konstaterar jag att revisorn tagit dem med sig vid sitt sista besök och så var den eftermiddagen bortkastad.

Hämtar upp storson vid tåget.

Kör till Morris-apoteket för att göra ett nytt försök att hämta medusin åt mellansonen. Nitisk Apotekstjej knappeliknappar på sin dator och tittar på mig under lugg. "Den här medicinen får inte ges till barn under 18 år!" Öööh... Nähä?! "Men läkaren har ju skrivit ut den till min son, han behöver den?" "Aaa, men du vet, då skulle läkaren skrivit att hon tar på sig ansvaret... Du vet, jag kan inte ta ansvaret och lämna ut den om inte läkaren skriver att hon tar ansvaret. Då kan ju JAG få problem för JAG inte tagit ansvaret. Vem ska ta ansvaret då?"

Jag suckar djupt, sänker rösten ett par tonsteg och säger långsamt: "JAG tar ansvaret. Jag vet att det inte är lördagsgodis jag ska hämta, jättebra att ni är om er och kring er men medicinen är utskriven i samråd med psykolog, kurator, överläkare och dietist på barnmottagningen, kan jag FÅ MIN MEDICIN???"

"Nämen du vet, jag har kollat Fassen här då, och jag kan inte ta ansvar för detta. Jag måste ringa läkaren".

"Läkaren är hemma för vård av barn, hon ringde mig idag och bokade av vårt planerade besök... Men prova överläkaren på barnavdelningen i Kalmar, han vet att det är okej."

"Har du numret till Kalmar lasarett?"

"Nä."

"Okej, jag försöker ändå". Smajl, ursäktande leende och in på ett kontor. Jag sätter mig på en soffa och väntar. Snygga och bekväma soffor har de i alla fall, privatapoteken. Tjusigt.

Nitisk apotekstjej återvänder. Skakar beklagande på huvudet och meddelar att hon inte fick tag på läkaren. Tell me something I did´nt know...

Hon ropar på sin chef, diskussioner, blablabla, jag förklarar återigen att han SKA ha den här medicinen och att detta har diskuterats fram på ett utvärderingsmöte med dietist, läkare, psykolog, kurator, oss föräldrar och sonen själv.

"Ahaaa, så DU vet att han ska ha den?" Suck och jaaaaaa. Annars stod jag ju inte där och skulle hämta den...?

Efter mycket om och men med ordet "ansvar" inbegripet sjuttioelva gånger fick jag medicinen i en påse, ytterligare ursäktande leenden och  förklaringar på hur situationen uppstått "ansvaret du vet, vem ska ta ansvaret" och med tillägget att Nitisk Apotekare var nyutbildad och precis börjat sitt första jobb. Brabra, okejokej, kul att du fått jobb, kan jag få den jävla påsen nu OCH ÅKA HEEEEEM???? Jag har haft en skitdag och jag orkar just nu inte med en ännu längre skitdag och jag är hungrig, trött och mina muskler mellan skulderbladen blir kortare och kortare och mina axlar möts just nu ovanför mitt huvud.

Jag fick påsen, efter att ha avlämnat telefonnummer, mobilnummer, mitt namn, läkare och psykologers namn. Jag frågade om jag skulle skriva på någon ansvarsförbindelse men Nitisk Apotekar-chef sa att jag inte behövde det. Tack och hej.

Idag är det lördag. Idag är jag snäll igen och jag är ju inte dummare än att jag förstår deras problematik. Förstår jättemycket. Förstår bara inte varför jag alltid kommer i skottlinjen när saker krånglar?

Köpte även ett par nya skor på Skofynd. Letade efter ett par nya mormorskängor men det är tydligen bara jag som gillar såna, för de fanns ingenstans. Hittade ett par andra snörkängor, bruna.

Maken tyckte de var tråkiga.

Jag tycker han hade en tråkig inställning.

Hur vet man att ens barn börjar mogna, bli äldre och att det finns hopp om att -  mot alla odds i den här familjen - de trots allt ska bli någotsånär anpassade samhällsmedborgare?

Kan möjligen det faktum att mellansonen kliver upp, gör sig iordning och åker till skolan som värsta a-pluggisen trots att han inte behövde vara ett gott tecken?

Jag väljer att tolka det så.

Och jag klappar mig själv på axeln, torkar tårar av rörelse ur ögonvrån, väcker maken med kaffe på sängen och ett stort GRATTIS - we did it! (Nu raljerar jag lite, han fick inget kaffe).

Jag väljer nämligen också att inte uppmärksamma den där diffusa tanken långt bak i huvudet, den som säger att vi nog missat att tydligt kommunicera hur dags vi skulle åka till lasarettet idag.

Idag vill jag bara känna att jag är en good parent! VERY good parent!   

Som grädde på kladdkakan ska jag också ringa till hans prao-plats och meddela vilken vecka han kommer. Det har bara gått en vecka sedan jag lovade den informationen till hans handläggare, men man kan ju inte komma ihåg allt.

Men idag känns det nog som en bra dag att göra även det.

Igår stod jag och vek tvätt klockan två på natten. Båda barnen har både rena underkläder, strumpor och tröjor som ligger i deras garderober och inte i tvättkorgar här och där. 

Jösses, jag blir väl snart nominerad till Årets Morsa!    

Kan någon vettig människa förklara för mig varför barn i skolan har obligatoriska läxor två gånger i veckan?   

När jag gick i skolan, sådär för länge sen, då fick vi läxor när vi inte hann det vi skulle och eventuellt behövde jobba ifatt. Eller inför prov. Men inte på lågstadiet!

Vad är det som gör att alla barn idag har läxdagar inplanerade i "fritidsschemat"?

Vilken vuxen hade accepterat att ha obligatorisk övertid varje tisdag och torsdag? "Öh, jo, ditt jobb här är åtta timmar om dagen men sen tillkommer den obligatoriska övertiden två gånger i veckan. Finns speciella hemmajobbsuppgifter numera, dem kan du ta i korgen vid stämpelklockan när du går hem, okej?"

Det gnälls massvis på att familjer idag inte har tid för varandra. Att det är för mycket aktiviteter, för mycket stress och för lite kvalitetstid. Varför ska man då äta upp den tid som finns med läs- och matteläxor???

Man trycker t o m upp färdiga "läxböcker" som skolorna har till barnen och som enbart är till för att göras i hemmet. Varför då? Räcker inte tiden i skolan till för att barnen ska lära sig eller vad?

Det är inte det att jag tycker det tar för lång tid - det handlar inte om timmar av läxor när man går i första och andra klass. Jag hakar upp mig grejen som sådan för jag förstår inte syftet. Blir barnen mer intelligenta och lär sig mer om de gör övningarna hemma?

Hos oss är vi sällan eller aldrig hemma före klockan fem. Lillfisen har tre timmar på sig innan han ska i säng under vilka det ska ätas, pratas, plockas ur väskor, lekas, lösas problem, skapas nya problem, bråkas med brorsan, förberedas en ny dag, kramas och ses på TV.

Han klagar aldrig på läxorna. Men jag tycker det finns så oändligt mycket roligare saker att göra den där halvtimmen än sätta honom på en stol för att räkna tal eller svara på läsförståelsefrågor.

Bort med obligatoriska läxor!   

Jag har ju som bekant en ny mobiltelefon. En sån där übermodääärn med tapptappfunktion. Inga riktiga knappar utan bara såna där som låssas att de finns fast de inte finns.

Har någon av er försökt ringa t ex telefonbanken från en sådan telefon? Om inte så behöver ni inte göra det – det är nämligen stört omöjligt. Åtminstone från den jag har. Telefonbanksdamen och jag har haft många o-givande samtal som brukar sluta med att hon envist maler: ”Du har tryckt fel på något av valen, var god försök igen”.

Däremot är den asbra på att ringa upp kreti och pleti utan att jag ber den! Här talar vi om social kompetens på högsta nivå.

Det KAN ha att göra med att jag oftast har den i BH:n, jag vet inte.

Varför jag har den i BH:n?

Ja, var ska man annars ha den…? Jag menar, grejen är ju värdelös: det går inte att ringa på den, det går inte att svara om någon ringer för fyrkanten man ska dra till ”Svara” rör sig inte, det går inte att prata i den för vi har för mycket granar i vägen. Alltså använder jag den som kamera och MP3-spelare. Och väckarklocka.

Tidigare hade jag en MP3-spelare av en cigarettändares storlek som jag alltid brukade sticka in under BH-bandet och fördjupa mig i mina ljudböcker. Numera använder jag mobilen istället och den är för tung för att stanna under bandet – alltså måste jag mula ner den i BH:n. Glasklart? För det finns ju naturligtvis ingen sån där klickgrej så man kan sätta fast den i livremmen eller byxkanten inte, nä, det är ju onödigt…

Hur som helst så roar jag mig ibland med att med tummen rulla igenom alla uppringda samtal och det är några stycken. Fast JAG har inte ringt, det gör den som sagt alldeles själv.

Och jag måste ju ha den med mig i alla lägen. Annars får maken vatten på sin kvarn då han fortfarande skakar på huvudet och ifrågasätter varför jag ens köpte den…

Appropå köpa ja. Jag känner mer och mer att jag nog inte överlever om jag inte köper en sån här:

och en sån här:

Vill ha. Måste ha. Behöver verkligen.

Japp.

För ett tag sedan slog det mig att jag när jag tog körkort, hörde körläraren nämna att man ibland måste fylla på olja i bilen. Det är ju i runda slängar 100 år sen, vet inte varför jag plötsligt mindes något sådant?!

Nu tänkte ju jag att det förmodligen inte gäller Spykersaabar, de går säkert bra utan olja, men försäkerhets skull kollade jag upp saken.

De behöver också olja.   

Jag joxade och petade och kladdade i motorutrymmet och kunde till sist konstatera att oljenivån nog behövde höjas över lägsta strecket på mätgrejen.

En snabbcheck med maken avgjorde saken. "Du måste köpa olja. Nu." konstaterade han när jag stolt visade min mätgrej.

Brabra, fixar det! In på macken och botanisera. Det fanns mjölk, bröd, skivor, thaimat för avhämtning och spargrisar. Efter mycket om och men hittade jag ändå en hyllsnutt med flaskor i olika färger på vilka det stod "super", "speziale", "engine" och andra bra ord som alla slutade med "oil". Vilken skulle man välja?

Jag konsulterade personalen bakom disken. "Behöver olja." "Okej, syntet, mineral eller halvsyntet?"

Oh. Ouh.

"Höhö... Olja? Sa jag olja? Aaaahhh, tokiga lilla jag! Jag menade ju en trisslott. Ja, ta nummer fyra! 25 kronor? Jajamen, varsågod. Tack och hej".

Så...

Hjälp...?   

Vi har ett sånt där ”enskilt avlopp” som det brukar stå i husförsäljningsannonser. Det betyder att vi har en avloppstank av betong på baksidan som vi då och då måste få tömd av slambilen.

I fem års tid har det där fungerat perfekt! En gång om året har Franssons tankbilsservice varit här helt automatiskt och en gång om året har vi fått ringa dem för extra tömning. Bilen har kommit, gubbarna tömt och odören spridit sig över hela nejden. Precis som det ska vara. Nemas bekymmer.

För något år sedan kollade Fransson (eller vad gubben nu kan hetat, Johansson eller Söderkvist kanske) ner i brunnen och sa att ”den börjar nog ge med sig lite, ni får nog börja tänka på att byta om nåt år eller två. Ha en trevlig dag och tack ska ni ha!”   

Trevliga Skitgubbar. Bra service.

Sen fick kommunen för sig att vi skulle anslutas till annat sop- och tankbilsställe, KSRR. Jag hade inga tankar om det alls, jag reflekterade knappt alls. Först.

Men så började brevlådan fyllas med massa regelbroschyrer, order och förmaningar.

”Det ska vara såhär och såhär – annars tömmer vi inte era sopor. Det ska se ut såhär och såhär, annars tömmer vi inte ert avlopp. Det ska sitta en flagga här och här, annars hittar vi inte er brunn (trots att den legat på samma ställe sedan sextiotalet).     

Jag har ingenting emot att man talar om hur det ska vara. Vad jag motsätter mig är HUR man valt att säga det mellan raderna;

”Såhär ska det vara, och ni ska veta att ni är tvångsanslutna hit och har inget val och ni ska lyda och hålla klaffen. Vi har monopol på era sopor och service kan vi inte stava till. Ni har inga rättigheter och lyder ni inte tar det hus i helvete. Vi hämtar bara er skit för att vi får betalt för det, inte för att vi är ett serviceföretag som gillar vårt jobb.  Sätter ni inte ut soptunnan såhär *bilder på hur och var den ska stå* så kan ni köra era sopor själva. VI gör det inte! Det är vi som bestämmer!”

Jag har jobbat med service i hela mitt liv och blir som en obstinat treåring vid såna här tillfällen. Men jag tänkte att tja, jag får väl med ålder och mognad rätta in mig i systemet och gilla läget…

Så jag slutade sopsortera eftersom man tydligen plötsligt kommit på att det som tidigare var en livsnödvändighet för planetens överlevnad var helt onödigt – här skulle inte mat, kläder och brännbart sorteras, här skulle våra tidigare tre sopkärl plötsligt bli ett och allt slängas i samma! Jag vet inte vad för revolutionerande insikter man kommit på, men det blev ju bekvämt för mig.

De var här och tömde vår brunn två gånger – inga problem. Förrän NU helt plötsligt…

Maken nämnde, försiktigt och i förbifarten, att tankbilen varit här i fredags. ”Brabra” tyckte jag.

”Joo” fortsatte maken och drog lite på det. ”Meeeen… han vägrade tömma den…”

”VA, varför då???”

Nä. För NU plötsligt kunde stackars skitgubben inte köra upp på vår väg – det var ju träääääd i vägen… Och de trädens grenar hängde på lägre höjd än föreskrivna regelverkets fyra meter ovan mark… Ujujuj.

DET ÄR SAMMA JÄVLA TRÄDGRENAR SOM HÄNGT PÅ SAMMA JÄVLA HÖJD SEDAN ELDKVARN BRANN!!!!!   

Vi har haft lastbilar, tankbilar, kranbilar här i skytteltrafik i FEM år utan att det någonsin varit några bekymmer! Fransson, Johansson och Söderkvist har ALDRIG haft problem att köra upp till vårt hus! Det hade inte KSRR´s eminenta tankbil heller men ”det står ju i regelverket”.   

Dessutom hade han gnölat över att vårt lock till brunnen var trasigt i kanterna. Maken hade förklarat att vi har för avsikt att byta avloppsbrunn nästa år och därför inte avsåg att köpa något nytt lock nu. Han frågade också om Skitgubben inte kunde tömma från den plats bilen stod, men si det gick inte för han hade inte så lång slang… ”Sa du inte till honom att KÖPA mer slang då?” undrade jag men det hade maken inte gjort.

Maken var nog mest lättad över att jag inte varit hemma när bilen kom, för han visste att jag skulle gå i taket. De träd som diskuterades är nämligen en gammal, tronande och pampig ek och en bok som är fullkomligt fantastisk. Jag släpper hellre in vildsvinen i trädgården än sågar ner något av dessa träd! Han lyckades avstyra mina planer på att ringa upp dem och tala om vad jag tycker och tänker och han lyckades t o m få mig att låta bli att skicka ett inte alltför smickrande mail till dem.

Han är beundransvärd på många sätt, min man.

Istället gick han ut och mätte upp en planka på exakt fyra meter, sen sågade, filade och joxade han så gott det gick för att bevara så mycket som möjligt av mina träd. Sen ringde han och meddelade att regelverket var uppfyllt beträffande grenarna och nu kunde de komma med skitbilen. (Det sista sa han inte. Det var mitt tillägg. Ni får betänka att han är tre år äldre och därmed mognare än jag).

Idag har de varit här. I dörren satt en lapp instucken där man meddelade att man tömt men att ”vi måste byta lock och dessutom var brunnen i allmänt dåligt skick” ungefär.

Det vet jag väl!

Tror de att vi tänker byta ut den för att vi tycker det är roligt??? Och något nytt lock kan de se sig i stjärnorna efter. Jag gillar trasiga lock och jag tänker BEHÅLLA mitt trasiga lock! Tror t o m att jag ska återanvända det även till den nya brunnen när det är så dags… Japp, det ska jag!

Nästa gång det är soptömning tänker jag slänga saker i soptunnan som man inte FÅR.

HA! HA! HAAAA! Där fick ni! Nu är det krig…  

Vi lever med en ganska mastig hotbild för tillfället.

Ute i skogsmörkret glimmar det av ögon och tänder, det hörs knakande och brakande och man kan, om man lyssnar noga, höra hur det flåsar och snörvlar.

Jag pratar vildsvin. De kommer närmare varje dag och nu har de hälsat på i grannarnas trädgårdar. Normalt sett är det ju trevligt med besök - men inte av den här sorten...

De bökar nämligen upp en hel trädgård på nolltid och förödelsen de lämnar efter sig minner om en jordfräsattack. Då, mina vänner, är 14 galopperande hästar i trädgården en minibagatell i jämförelse.

Rådiga grannar har satt upp fårstängsel för att hålla svinen ute. Vi har ingenting att fästa något stängsel i, vi går och lägger oss och hoppas på det bästa. Åtminstone hoppas jag att när de kommer så väljer de att glufsa sig igenom den igenväxta f d köksträdgården, den hade vi ändå tänkt plöja upp och göra till gräsmatta...

Fick tipset att lägga ut kaffesump, svinen gillar tydligen inte det. Likaså fick jag höra att de inte gillar bananer eller apelsinskal.

La fram det förslaget till maken vid middagen. Han såg dock aningen skeptisk ut och undrade väl vilket som var värst - att ha en trädgård som ser ut som en komposthög eller som en upplogad åker?

Jag bryr mig inte om vad han tycker. Jag tänker lägga ut min kaffesump i alla fall!

...har vi gott om. Framför allt i vårt designade jävla badrumsskåp som inhandlades för mer pengar än mina bilar i en utställningshall för fem år sedan. Meningen var att vi skulle ha det i vårt nya badrum, ni vet det där som aldrig blir gjort. Flådig pryl, med handfat, speglar, lysen och kran.

Förvisso har inredningen hela tiden varit i vårt badrum, dock förpackat och intejpat i svarta sopsäckar och undangömda i ett hörn bakom ett duschdraperi, men ändå!

Sedan dess har runnit mycket vatten (ahahahaaaaa) även under broar här och där och vi har konstaterat att den här inredningen är ju inte alls vad vi ska ha i ett badrum - om vi nu får något nångång - alltså var det ett idiotköp från början till slut.

Men samtidigt kände vi väl att det var lite synd att det inte kom till användning ändå... Vi kläckte den braiga idén att montera upp eländet i vårt "reservbadrum" som aldrig används, så kunde vi ju börja använda det istället! Braaaaa täääänkt!!

Maken skruvade, svor, svettades, skruvade igen, hade fel kopplingar, köpte nya kopplingar men fel ändå, tätade, svor igen, joxade lite till och plötsligt en dag såg han ut som en lycklig man! "Kom och se" sa han, "skynda dig!"

Allt satt på plats och han sken som en sol. Faaaaast... Sidospeglarna satt upp och ner. Jag vägde mina ord på guldvåg och sa som i förbifarten att "men vi får väl vända de där så är det perfekt sen!" Nu visade det sig att för att vända de där fick man montera ner hela skiten för det var sladdar och lampor och... Jaja, jag ska bespara er det.

Det fixade sig, och nu återstod bara för mig att gå in och röja upp och dona till det så hade vi ett badrum som kunde användas! Nu fick jag lite annat för mig så det gick nån vecka eller två (nej, jag spelade inte FB-spel. Inte bara i alla fall) innan jag idag skulle in och göra iordning.

Kan i förbifarten nämna att vår vattenpump har haft den fula ovanan att med jämna mellanrum sätta igång sig helt utan anledning sista tiden. Det brukar vara nåt litet gruskorn eller så som sätter sig i backventilerna och man får banka lite med en gummiklubba. Jag har bankat. Utan effekt. Jag har bankat med en slägga. Utan effekt.

Nu har jag hittat felet!! Bra va!  

Hela badrumsskåpet var fullt av vatten som snygg läckt ut från kopplingarna under handfatet!! Visserligen har större delen av vattnet lämnat skåpet och runnit ut på golvet, så vi har både badrum och inomhuspool!

Nu kan jag bara konstatera och vänligen informera om följande;

Designad, svindyr badrumsinredning är inte ett jävla dugg bättre än billig, odesignad badrumsinredning. De ogillar att dränkas i vatten de också, och blir precis lika fula som andra. Tro mig, jag vet.

Nu ska jag bara klura ut varför man gör badrumsinredning som inte tål att dränkas i vatten ett par veckor...