Har precis vaknat, andra dagen i rad jag vaknar på soffan... Tredje gången, möjligen fjärde, på en vecka.

Är vansinnigt trött på det här nu!

Nä, jag är varken utstängd från sovrummet, osams med maken eller av andra intressanta orsaker hänvisad till denna obekväma nattlogi. Problemet är bara att jag börjat titta på TV.

Inte ofta jag gör det annars. Men jag har mellan raderna läst kritiken som nära och kära riktat mot mitt datoranvändande och min brist på deltagande i andra aktiviteter än just datorn och - som den lyhörda och omtänksamma person jag nu är - försökt tillmötesgå outtalade önskningar.

Därför har jag på sista tiden försökt ägna mig åt "samvaro framför TV:n" som tycks vara det alternativ som erbjuds. Ja, om jag inte vill vika tvätt, damma eller utöva andra hushållssysslor alltså. Och det vill jag ju inte... Jag ser inte att det är sysselsättning som leder till fördjupat umgänge med övriga familjen, alltså hoppar jag över den biten.

Detta har då vissa biverkningar. Exempelvis den att jag efter 10 minuter in i ett tv-program när jag måste blinka råkar blunda aningen, aningen längre än gången innan. Till slut har blinkningarna en tendens att övergå till att ögonlocken sluts längre än de är öppna - för att till sist inte öppnas alls. Det går inte! De är tunga som brunnslock!

Ni hajar.

Maken brukar ha vett och förnuft nog att gå upp och lägga sig, samtalar med mig innan och jag svarar, piggt och vaket. "Jaja, jag kommer" säger jag och han går upp. Sen somnar han också, fast i sängen då. Eftersom jag ändå ska upp så släcker ju inte han lamporna. Det gör jag. Runt klockan fem-sex på morgonen, då jag vaknar frusen och ledbruten...

Ibland tänker jag att det är tur man bor som man gör... Det är inte precis E4 som går utanför huset och förhoppningsvis är det inte alltför många som kör förbi klockan tre på mornarna och behöver ägna tid åt att fundera över "det där konstiga huset där lamporna är tända dygnet runt jämt".

Fast för ett tag sedan mötte jag en pappa till sonens kompis i affären. En sån där härlig människa som säger vad som faller honom in. "Hejhej" hojtade pappan. "Vad är det egentligen med er och ert nattsudd - förklara för mig varför är det tänt hos er mitt i natten?"

Måhända sitter vi hela nätterna och betalar elräkningar...?

Igår kväll klockan 20.00;

- Lillfis, du måste i säng nu.

- Meeeeeen dååååh... Jag är inte trött!!

- Nä, men imorron är du trött, du ska lägga dig nu, kom igen!

- Ååååhhhhhh (stamp stamp, släng släng, smäll smäll i dörrar, tårfyllda ögon)   

- Godnatt älskling, sov gott!

(Kompakt tystnad)

Idag klockan 07.20:

- Godmorgon solstråle, dags att vakna!

(Kompakt tystnad)   

Klockan 07.25

- Wejkypejky killen, du måste upp nu!

Klockan 07.30

- Nu går snart bussen, UPP NU!

- Fräääääääs, moooorrrr, aaaaaarggghhhh; JAG ÄR TRÖTT!!!   

- Mhm, jag vet, men du måste upp ändå! Komsi komsi, på med kläderna. Vad vill du ha till frukost?

- Inget.

- Nähä, men då får du kuddar och mjölk.

- Nä, vill inte ha.

- Macka?

- Nä.

- Nähä, vad ska du HA då?

- Vet inte.

- Okej, men då bestämmer jag så får du äta vad det blir. Upp nu!

Två minuter senare - stamp stamp i trappen, släng med stolen, suck över frukost, tjureri och grineri.

- Men du, vilken tur du inte fick vara uppe längre igår kväll då - då hade du varit ÄNNU tröttare idag jue!

- Jag e inte trött! (stirrar envist åt alla håll utom mitt)   

- Joho, lite trött och grinig är du allt...

- NÄ DET ÄR JAG INTE ALLS!   

- Du, till mig kan du prata helt normalt, finns ingen anledning att skrika!

(Svarar inte, vägrar fortfarande se på mig)

- Du får ha gummistövlar till skolan idag, dina vanliga är genomblöta! (Värsta fotbeklädnade i historien om man frågar honom)

(Jättesuck, lek med skeden i mjölken, vägrar svara)

- Sen brukar vi väl svara varandra i det här huset va?

(Behandlas fortfarande som luft. Dålig luft).

- Du...

(Inget svar)

- Hörru!

(Inget svar)

- Men du... Jag ska viska dig nåt... (viskar i hans öra) FISRUMPA!!!

(Tyst fniss)   

- Va? SKRATTAR du?

- Nä! Görjante!   

- Och vet du mer? Jag ska viska en sak till: BAJSKORV!!!

(Gapskratt)   

- Haha, du är ju knäpp mamma!

Funderade lite när han glatt skuttade iväg till bussen med gummistövlar på fötterna... Kanske är metoden aningen okonventionell men vaddå - den funkar ju!   

Jag lever med ständigt dåligt samvete för bristen på intresse av mitt hår... Jag gillar kläder, jag gillar smink, jag gillar krämer och ansiktsmasker men håret - det är en sorglig historia...

Jag är ingen direkt frekvent frisörbesökare. Vet egentligen inte varför... det BLIR liksom inte så! Jag går dit, klipper av hälften eftersom det alltid är totalt utslitet och svintoaktigt, kladdar på nån gegga för att återföras från numera råttfärg till tidigare naturligt blont och går hem och väntar på att det ska växa ut igen. Ungefär så.

Varenda gång jag kommer spärrar frissan upp ögonen och utbrister något "Oj, länge sen va?" och tror inte att jag ser i spegeln hur hon viskar med sina kollegor. Kollegorna i sin tur skakar beklagande på huvudet, klappar frissan på armen och dunkar henne i ryggen. "Lycka till, tur det inte är vår kund"...

Sen diskuteras lite, hur vill jag ha det och vad vill jag göra och jag svarar att jag vill ha det långt, tjockt och volymized, frissan ser lite chockad ut medan hon sliter i mitt hyfsat korta bebishår och inser efter ett tag att jag skojar. "Jag har ingen aning, gör nåt" och frissan kommer med förslag och jag nickar och så grejar hon. För det är alltid en hon.

Ungefär här känner jag oftast att jag vill sjunka in i min tankevärld, fundera lite på mig och mitt och att jag har konverserat klart. Mycket sällan känner frissan likadant. Nästan aldrig faktiskt. För nu ska vi konversera, skvallra, prata barn, snö, vinter och jobb. Nåja, jag bjuder på det. Jag är ju inte precis blyg och bortkommen så det får ju gå...   

Frissan kladdar, målar färg, kommer med tidningar och kaffe och jag springer mellan hårtvättar och stolar och sitter si och lutar så och gör precis som hon säger. Det svider, det bränner, det är varmt och det är kallt. Dessutom ser man alltid ut som en rynkig flodhäst i deras jäkla speglar som de envisas med att hänga upp överallt! Sen fibblar hon med hårfönen, jag försöker desperat memorera hur hon gör, hon frågar om det är bra och jag säger "kanon", betalar fleratusenochfemtio och går hem.

Nä förresten; först frågar hon om jag behöver några produkter. "Nä", svarar jag, "jag har produkter". Men hon ser lite tvivlande ut - jag har förmodligen inte samma produkter som hon tycker jag ska ha. Jag har inte volymizingheatprotectionbalm, återuppbyggande schampoo för färgat hår med vitamininpackningskoncentrat som mitt hår MÅSTE ha eller snabbverkande vitaminaliseringsmask för blont hår. "Man måste ju vara rädd om håret" tycker frissan och pekar på flaskor och burkar för 239 kronor/schamponeringen.

Sen får jag gå hem då, med skammen brännande i kinderna. Skammen över att jag inte tar ansvar för mitt hår, att jag inte anser det värt alla nödvändiga produkter och att jag inte unnar mitt hår lite vitaminer... Jag ser hur frissan tänker att jag är en otacksam kund som inte har för avsikt att faktiskt uppskatta hennes arbete genom att åtminstone FÖRSÖKA bibehålla hennes verk under mer än en eftermiddag.

Redan nu vet hon att hennes slit är totalt meningslöst - om ett halvår kommer jag tillbaka och hon får börja om igen. För att döva samvetet accepterar jag att "vi redan nu bokar en ny tid om sex-till-åtta veckor", det är nämligen med den intervall HON tycker jag borde komma dit. Fast både hon och jag vet att jag kommer boka av den tiden fjorton gånger innan mitt obligatoriska halvår har passerat.

Nästa dag, när jag står därhemma framför spegeln och gör precis likadant som hon gjorde med hårfönen blir resultatet alltid något helt annat... Måste ju beror på att jag inte köpte det där superglazevaxetmedskimmereffektförfinthår eller hur?!

Eller så är jag helt enkelt bara väldigt blåst när det kommer till hårfönar...  

Trodde jag hade en eventuell vaxpropp.

Sov med Revaxör.

Sköljde öronen med gummigrejen.

Nu är jag så yr i huvudet så jag måste hålla mig i väggarna...

Kanske inte så smart att skölja öronen i kallvatten...?

Enligt hälsorådgivningen på nätet ska man mäta vattentemperaturen till 37 grader med termometer för det ska absolut inte vara för varmt eller kallt. Då blir man yr.

Oh. Ouh.

Vet inte varför allt jag företar mig alltid måste bli ett heldagsprojekt?

Dagens planerade uppdrag - hänga upp ny köksgardin och sedan relaxa lite.

Ville ha en virkad gardinkappa i köket som jag fått av svägerskan för 100 år sedan men som inte passat in längdmässigt någonstans. I väntan på att ett ännu icke upptäckt fönster av perfekta mått plötsligt skulle ploppa upp i huset har den legat nytvättad och struken i en låda. Det har helt enkelt burit mig emot att klippa av den och virka ner den... Men idag vaknade jag plötsligt och insåg att ett sådant ingrepp nog var att föredra framför att stackars gardinen skulle ligga och samla damm utan nytta; sagt och gjort.

Nästa bekymmer - inga gardinringar till mormorsstången. Eller jo, det fanns men inte tillräckligt många. Ner i källaren, rota och leta, släpa upp "hittepålösningar" och trixa till det. Det funkade, men det tog tiiiiiiid!! Pill och pet, planera och planera om, räkna gardinringar och vilket avstånd blir bäst, inte så, göra och göra om.

Och när man ändå håller på - varför inte byta gardiner i vardagsrummet? De röda julgardinerna har liksom gjort sitt nu va? Men var kommer de skitiga fönstren ifrån? Och när man ändå står uppflugen på en stol och ser dammlagren på bokyllorna - varför inte storstäda?

Stryker man en bordsduk kan man lika gärna stryka hela tvätthögen, torkar man spisen kan man lika gärna göra ren fläkt och ugn. Tar man fram trasor och rengöringsmedel kan man väl passa på att torka alla skåpsluckor och städa kylen?

När man vattnar blommor bör man naturligtvis plantera om dem och vips! är det bara att börja om städandet från början...

Nu är huset uppochnervänt, strykbrädor, tvätthögar, sorteringshögar, gardiner, stolar - allt ligger överallt  och jag är trött och hungrig och snart kommer make och son hem från innebandyn och hela min lugna relaxdag är slut!!!

Jag skulle ju bara hänga upp en gardin....   

Hahahaha - ni måste få möjlighet att ta del av det här reklamutskicket jag fått!

Vi får ju hoppas att företaget bygger bättre än de skriver... Observera nu att det är total korrekt överfört hit - det står verkligen såhär!

"Har drivit byggfirmai bär 6ar i SVERIGE.

Inehar av F-SKATTSEDEL.

Har bra samarbetet med mange producenter ar följande varor.

-Kakiel till badrum kök samt klinkier til golv, mozaik,isolering till badrum PCI,ARDEX

-möblar till badrum kadkartra tvättsa VC-stol samt armatur dito

-fönster ar trä,plast,aluminium

-dörra trä,plast,aluminium

-köksinredning som kunden bestäler

FÖLJANDE ARBETE KAN UTFÖRAS

-renowering av yttertak samt byte av takpannor

-kan ären renovering med vasstaäk

-putsa och rappning med akryl,mineral,silikon

-murning, spakling dranering

-malning och tapesering

-lägga parkett,kakel till vägg golv

-till lägsisolering renovering av käk byte av fönster

-kan bygga hella hus trä eller murrat och montering färdigt

-VI GÖR FAKTURAMODELLEN FÖR ROTAVDRAG"

Hahaha, jag tycker det är jätteroligt!!   

Vill ni ha numret så maila mig!

Idag var det dagen S - skriv på ny bil!

Spykersaaben har ju varit på semester hos Toyota i Emmaboda för lite genomgång och värdering och idag skulle bilorna falla... Utrustad med hammare och bogserlina for vi till Emmaboda för fällande dom och pappersskrivning av min Toyota. Jag var nämligen beredd på att få bogseras hem med orden "ta du din Saab och sälj avgassystemet på blocket och skrota resten" och betala fullt pris för min nya, röda bil. Hammaren skulle vi ha till att banka lite på generatorn ifall den la av.

Men så blev det inte! Av någon outgrundlig anledning - kanske tyckte han synd om mig, kanske hade han en bra dag - bjöds vi 7 000 kronor för bilen, ett förslag som fick maken att skrika "taget" innan säljaren ens hunnit pratat klart.

Måhända var det farthållaren som gjorde susen? Bandspelaren i original från 1995? Jag vet inte, jag vet bara att jag ÄNTLIGEN fått bekräftat att min fina Spykersaab hade ett värde, trots alla höjda ögonbryn och suckande läten från nära och kära!

Ha! Där FICK ni!   

Imorron ska jag köra dit med sommardäcken, reservnyckel och något papper som jag glömt lägga i Saaben. Sen ska jag ta ett tårdrypande farväl, klappa lite på den och önska den lycka till i framtiden. Säga vad man vill - det var äkta kärlek en gång i tiden...   

Vet ni, jag fick dessutom ett års garanti på min nya bil! ETT ÅR!! Då förstår ni själva - har ni inte köpt bil på Toyota i Emmaboda tidigare så gör det!    

Nu ska jag pimpa den lite. Ni vet - rattmuff, doftgran och rosa fäll till förarstolen.   

Nu är den min!

Jag börjar fundera lite på om jag borde börja fundera på vad jag håller på med...

Igår skulle jag äta lunch med en kompis. Jag stod utanför bestämd restaurang med skallrande tänder och istappar i ögonfransarna både länge och väl för att vänta på kompisen som alrig kom. I sedvanlig ordning hade jag naturligtvis kört ifrån mobiltelefonen hemma också...

Nåväl, jag gav upp och gav mig ut på shoppingtur istället! Köpte en matta (som jag kanske egentligen inte behövde) en matta till (som jag verkligen inte behövde men som var snygg), en bok (som jag inte behövde men som var fin) trots att jag egentligen behövde en köksduk och ett överdrag till soffan.

Återvände till jobbet, skickade mail till kompis om mina istappar och min eviga väntan. Faktum är att det var inte förrän hon svarade framåt kvällen som även jag insåg att jag stått utanför restaurangen en dag för tidigt...

Det är ju en sak att ta fel på dag, men när man inte ens kommer på det uppenbara förrän man får det ingnuggat i fejjan börjar oron sprida sig.

Till saken hör att jag under ett telefonsamtal med maken igår eftermiddag konstaterade högt och tydligt att "ja, det är ju ONSDAG" - inte ens då ramlade poletten ner.

Det var väl under det samtalet jag också kom underfund med att jag på kvällen skulle vara värdinna för en hel samtalsgrupp om åtta personer i mitt hem, något jag också totalt glömt bort...

Jag ska inte uppta er dyrbara tid med att rabbla upp de övriga miljoner omständigheter som får mig att slås av tanken att jag faktiskt är ganska illa däran, men något är i total obalans i tillvaron just nu.

Tror jag ska gå ut och krama ett träd medan jag funderar på vad det kan vara... Bäst jag skyndar mig innan jag glömmer bort vad jag skulle göra!