Jag lever med ständigt dåligt samvete för bristen på intresse av mitt hår... Jag gillar kläder, jag gillar smink, jag gillar krämer och ansiktsmasker men håret - det är en sorglig historia...

Jag är ingen direkt frekvent frisörbesökare. Vet egentligen inte varför... det BLIR liksom inte så! Jag går dit, klipper av hälften eftersom det alltid är totalt utslitet och svintoaktigt, kladdar på nån gegga för att återföras från numera råttfärg till tidigare naturligt blont och går hem och väntar på att det ska växa ut igen. Ungefär så.

Varenda gång jag kommer spärrar frissan upp ögonen och utbrister något "Oj, länge sen va?" och tror inte att jag ser i spegeln hur hon viskar med sina kollegor. Kollegorna i sin tur skakar beklagande på huvudet, klappar frissan på armen och dunkar henne i ryggen. "Lycka till, tur det inte är vår kund"...

Sen diskuteras lite, hur vill jag ha det och vad vill jag göra och jag svarar att jag vill ha det långt, tjockt och volymized, frissan ser lite chockad ut medan hon sliter i mitt hyfsat korta bebishår och inser efter ett tag att jag skojar. "Jag har ingen aning, gör nåt" och frissan kommer med förslag och jag nickar och så grejar hon. För det är alltid en hon.

Ungefär här känner jag oftast att jag vill sjunka in i min tankevärld, fundera lite på mig och mitt och att jag har konverserat klart. Mycket sällan känner frissan likadant. Nästan aldrig faktiskt. För nu ska vi konversera, skvallra, prata barn, snö, vinter och jobb. Nåja, jag bjuder på det. Jag är ju inte precis blyg och bortkommen så det får ju gå...   

Frissan kladdar, målar färg, kommer med tidningar och kaffe och jag springer mellan hårtvättar och stolar och sitter si och lutar så och gör precis som hon säger. Det svider, det bränner, det är varmt och det är kallt. Dessutom ser man alltid ut som en rynkig flodhäst i deras jäkla speglar som de envisas med att hänga upp överallt! Sen fibblar hon med hårfönen, jag försöker desperat memorera hur hon gör, hon frågar om det är bra och jag säger "kanon", betalar fleratusenochfemtio och går hem.

Nä förresten; först frågar hon om jag behöver några produkter. "Nä", svarar jag, "jag har produkter". Men hon ser lite tvivlande ut - jag har förmodligen inte samma produkter som hon tycker jag ska ha. Jag har inte volymizingheatprotectionbalm, återuppbyggande schampoo för färgat hår med vitamininpackningskoncentrat som mitt hår MÅSTE ha eller snabbverkande vitaminaliseringsmask för blont hår. "Man måste ju vara rädd om håret" tycker frissan och pekar på flaskor och burkar för 239 kronor/schamponeringen.

Sen får jag gå hem då, med skammen brännande i kinderna. Skammen över att jag inte tar ansvar för mitt hår, att jag inte anser det värt alla nödvändiga produkter och att jag inte unnar mitt hår lite vitaminer... Jag ser hur frissan tänker att jag är en otacksam kund som inte har för avsikt att faktiskt uppskatta hennes arbete genom att åtminstone FÖRSÖKA bibehålla hennes verk under mer än en eftermiddag.

Redan nu vet hon att hennes slit är totalt meningslöst - om ett halvår kommer jag tillbaka och hon får börja om igen. För att döva samvetet accepterar jag att "vi redan nu bokar en ny tid om sex-till-åtta veckor", det är nämligen med den intervall HON tycker jag borde komma dit. Fast både hon och jag vet att jag kommer boka av den tiden fjorton gånger innan mitt obligatoriska halvår har passerat.

Nästa dag, när jag står därhemma framför spegeln och gör precis likadant som hon gjorde med hårfönen blir resultatet alltid något helt annat... Måste ju beror på att jag inte köpte det där superglazevaxetmedskimmereffektförfinthår eller hur?!

Eller så är jag helt enkelt bara väldigt blåst när det kommer till hårfönar...  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hörrni, jag har flyttat nu.   Ni hittar mig här!   www.sajberlena.blogspot.se   ...

Jo, vi är ju skogsägare då... Jaså, visste ni inte det? Nämen oj, har jag glömt berätta det... Förlåt mig. Jomen vi har ju en skog. Med träd. Och buskar och blåbärsris och en upptrampad stig. Den är inte så stor kanske, men den är hög. Fullt tillräck...

Är ni lika trött på mig som jag är? Jag har flamsat och tramsat och haft mig i flera år nu, först på freewebs.com och sedan här.   Jag funderar allvarligt på att flytta härifrån. Gjorde ett försök för länge sedan, men den nya fungerade inget vida...

Åkte till jobbet. Kom dit innan nio - måste nästan vara OB-tillägg på sånt va? Jag menar, att jobba mitt i nätterna? Sen jobbade jag och jobbade och jobbade ÖVER! Jobbade så länge att de hann tömma postlådorna innan jag hunnit få med mina fakturor......

När jag har en blogg men skiter i att blogga på flera dagar så hamnar jag i läget att det finns så mycket att berätta så man inte vet var jag ska börja, och det blir jättejobbigt att sortera ut så jag hoppar över det en dag till. Och en till. Och en ...