Jag handlar väldigt sällan på Konsum. Inte för att jag egentligen har något emot Konsum utan helt enkelt bara för att jag trivs bättre på ICA.

Men ibland vill jag vara lite wild´n crazy, som idag.

Stannade på Konsum i Rödeby på väg hem från jobbet. Kön var ungefär hur lång som helst och lite till, men alla stod där de stod med gott mod.

Bakom mig i kön satt en dam i rullstol. Hon skrattade hela tiden, hojtade och ropade; "OjojOJ så mycket FOLK det va idag" hojtade hon. Hennes ledsagare skrattade och höll med.

Istället för en stressad kassörska som försökte skynda på så mycket som möjligt satt där en så makalöst trevlig, glad och glädjespridande tjej! Hon pratade med kunderna, skrattade och spred allmän trivsel, bara sådär!

När det var min tur och hon blippade på med mina varor hördes plötsligt damen i rullstolen hojta ett glatt "HEEEEJ" till kassörskan. "Heej, är du här och handlar idag" svarade tjejen i kassan glatt och blippade på. "Jaaa" svardade damen i rullstol och berättade att hon köpt godis minsann... "Titta på mina fina vantar" hojtade damen lyckligt och visade upp sina färgglada tumvantar för kassörskan. "Men OJ vilka fina vantar! Det där godiset där måste väl vara till mig" skojade hon tillbaka. Damen i rullstol skrattade så hon hoppade i stolen och själv kunde kände jag hur hela jag sprack upp i ett glatt leende.

Damen i rullstol var så söt, kassörskan var så urtrevlig och självklar, alla köande kunder blev glada och tja - vissa människor är liksom bara naturliga glädjespridare!

Och då tänker jag att egentligen borde jag också vara mer så istället för att gnälla, tjura och vara grinig så ofta. Jag borde också göra människor glada, skratta och vara trevlig jämt!

Meeeen... Tanken försvann lika fort som den kom, för på väg hem kom en svart hund och sprang ut rakt framför min bil så jag nästan körde på den och sen var jag sur i säkert en kvart. Tänk om den hade sabbat min nya, fina bil!!!   

Lika bra att tjura som vanligt, har det inte hänt nåt skit så kommer det väl att hända...   

Har precis vaknat, andra dagen i rad jag vaknar på soffan... Tredje gången, möjligen fjärde, på en vecka.

Är vansinnigt trött på det här nu!

Nä, jag är varken utstängd från sovrummet, osams med maken eller av andra intressanta orsaker hänvisad till denna obekväma nattlogi. Problemet är bara att jag börjat titta på TV.

Inte ofta jag gör det annars. Men jag har mellan raderna läst kritiken som nära och kära riktat mot mitt datoranvändande och min brist på deltagande i andra aktiviteter än just datorn och - som den lyhörda och omtänksamma person jag nu är - försökt tillmötesgå outtalade önskningar.

Därför har jag på sista tiden försökt ägna mig åt "samvaro framför TV:n" som tycks vara det alternativ som erbjuds. Ja, om jag inte vill vika tvätt, damma eller utöva andra hushållssysslor alltså. Och det vill jag ju inte... Jag ser inte att det är sysselsättning som leder till fördjupat umgänge med övriga familjen, alltså hoppar jag över den biten.

Detta har då vissa biverkningar. Exempelvis den att jag efter 10 minuter in i ett tv-program när jag måste blinka råkar blunda aningen, aningen längre än gången innan. Till slut har blinkningarna en tendens att övergå till att ögonlocken sluts längre än de är öppna - för att till sist inte öppnas alls. Det går inte! De är tunga som brunnslock!

Ni hajar.

Maken brukar ha vett och förnuft nog att gå upp och lägga sig, samtalar med mig innan och jag svarar, piggt och vaket. "Jaja, jag kommer" säger jag och han går upp. Sen somnar han också, fast i sängen då. Eftersom jag ändå ska upp så släcker ju inte han lamporna. Det gör jag. Runt klockan fem-sex på morgonen, då jag vaknar frusen och ledbruten...

Ibland tänker jag att det är tur man bor som man gör... Det är inte precis E4 som går utanför huset och förhoppningsvis är det inte alltför många som kör förbi klockan tre på mornarna och behöver ägna tid åt att fundera över "det där konstiga huset där lamporna är tända dygnet runt jämt".

Fast för ett tag sedan mötte jag en pappa till sonens kompis i affären. En sån där härlig människa som säger vad som faller honom in. "Hejhej" hojtade pappan. "Vad är det egentligen med er och ert nattsudd - förklara för mig varför är det tänt hos er mitt i natten?"

Måhända sitter vi hela nätterna och betalar elräkningar...?