Lillfisen fyller år i början av april. Åtta år. Blir en stor-lillfis!

Hur som helst, vi gick igenom lite önskemål inför hans stora dag.  Presenter, mat och firandets genomförande.

Så nu behöver jag lite undervisning här; var hittar man en Bakugauntlet, Brawlers gampeack och Maxus Dragonoid??? Och hittar man händelsevis Bakusphere på samma ställe?

Själv försökte jag påminna honom om saker han BORDE önska sig såsom en ny skolväska, vårskor och en ny kepa. Han bemötte detta med ett ”jaja, visstvisst, men mest av allt behöver jag ha en ny TV och en ny bänk som den ska stå på”.

Behöver? TV? Åttaåring? Hahahaaa, var FÅR de allt ifrån?!

”Det enda du behöver är kärlek, mat och kläder gubben” sa jag.

”Jag vet, men man får faktiskt ÖNSKA sig” svarade Stora lillfisen näbbigt. ”Dessutom behöver jag ju mat och jag BEHÖVER Tacos när jag fyller år. Sådeså!”

Suck.

Oftast brukar jag tycka att jag ”kan” lite om det mesta. Jag ”kan” sy – lite grann, jag ”kan” tapetsera – lite grann, jag ”kan” klippa barnens hår – lite grann.

Däremot kan jag absolut inte laga mat! Jag kan förvisso läsa ett recept, men fattas det någon liten ingrediens i skåpet så är jag körd. Det händer allt som oftast – i mina skåp hittar vi peppar, salt och… och… grekisk salladskrydda. Samt nån oöppnad burk med konstiga kryddor som jag i ett infall av ”vi måste börja laga annan mat för jösse namn” har köpt. Förmodligen gick datumstämpeln ut 2005 eller nåt. Vågar inte titta efter.

Sen kan jag läsa ett bullrecept också, men det står aldrig i receptet att ”den här mängden mjöl är för mycket, bullarna kommer bli torra och hårda” vilket gör att jag alltid får torra och hårda bullar – trots att jag gör precis som det står i receptet!

Men nu!! Nu jäklar…

Jag har marinerat mig själv i Masterchef under några dagar, en hel säsong från USA, en hel säsong från Australien och även kollat hittills visade avsnitt av den svenska versionen.

Jag blir sååååå inspirerad! Wow, vilka chefs! Plötslig vill jag också laga mat, massor av mat, hitta på och höfta lite. Domarna pratar alltid om smaker, hur de kommer i en ordning ”first you feel the taste of yadayada and then, in the end, you can sense a twist of yadayada”. Ni hör själva hur makalöst gott det låter när man säger så!

Så igår var jag och handlade; vitlökar, chilisåser, dijonsenap, balsamvinäger i olika färger, cayennepeppar, chili – massor av grejer som jag knappt ens visste fanns.

Sen började jag Masterchefa; jag hackade, stekte, rörde, kryddade, blandade och skar! När jag var klar betraktade jag mitt verk:  en köttfärspaj med vitlök och chilisås, till denna en creme fraichesås med honung och dijonsenap och en burk fullkomligt gudomlig tomatsalsa!!!   

Jag KÄNDE mig verkligen som en masterchef – jag var koncentrerad, smakade och smakade, kollade på klockan, tog fram nya skedar och smakade lite till… Föreställde mig hur Per Moberg kom förbi och frågade vad jag skulle göra, nicka instämmande till mitt svar och säga ”Spännande” innan han gick vidare.

La upp maten på tallrik, hällde över lite sås och la upp tomatsalsan lite snyggt vid sidan om. Lite råhugget, ingen överdriven komposition byggd på höjd eller längd utan lika enkelt som maträtten faktiskt var.

Det. Blev. Så. Jävla. Gott!

Nu är problemet bara att jag inte minns hur jag gjorde…