Efter idogt letande på Blocket efter cykel till Lillfisen kan vi nu lägga ner projektet - cykeln är återfunnen!

Den har varit på vintersemester hos kompisar och sen kom snön och snöade in både minne och allt annat och på den vägen är det - men den är återfunnen, välbehållen och vid liv!

Jag är bara evigt tacksam att inte barnet lämnades tillsammans med cykeln. Det hade varit så trist att missa ett halvår av hans uppväxt, trots allt händer det ganska mycket med åttaåringar på den tiden. De tappar tänder, får längre hår och stora fötter och sånt, man vill ju vara med liksom...

Känner att jag måste börja skriva lappar till mig själv om det mesta. Lika bra att börja redan nu så jag vet vad som händer imorgon;

- Kör till jobbet vid åtta. Ta den röda Toyotan!!

- Jobba till fyra.

- Kör hem. Röd Toyota!

- Åk på föräldramöte!!

- Kör hem när det är slut.

- Gå och lägg dig! 

Ni får gärna påminna mig... Framför allt om den röda Toyotan - jag står fortfarande totalt förvirrad på trappan varje dag och letar efter en Spykersaab!

Vård av sjuka barn. Igen. Jag har inte ens hunnit skicka in intyget till Försäkringskassan sedan förra rundan!

Det blir alltid så besvärligt när ens arvingar blir sjuka.

Vad som är ännu mer besvärligt när ens arvingar blir sjuka är allt man måste fixa...

Ringa skolan, ringa fritids, ringa jobbet, anmäla till försäkringskassan (om man inte kan jobba hemifrån då som jag oftast kan) hämta nässprayer, dela ut Alvedon, hämta dricka, byta kanal på TV:n, känna på pannan, lyssna på hosta och gnäll. Allt ackompanjerat av Byggare Bob och hans vänner i bakgrunden.

För att inte tala om att sätta sig över ångesten som kommer som ett brev på posten (fast där kommer ju sällan några brev numera), flyttar in i magtrakten utan att ens be om lov! Så mycket annat som borde göras istället för allt det där... Byggare Bob är inte till någon vidare hjälp där måste jag säga, han jobbar och jobbar och spär bara på ångesten!

Lillfisen tycker egentligen att han är för stor för Byggare Bob. Det är mer ett led i mitt tappra försök att få honom frisk fort som gör att det är vad han får se. Här ska inte kollas några favvoprogram som möjligen kan få några Lillfisar att tro att de är hemma på semester inte! Trist och tråkigt ska det vara, så att han t o m kanske längtar tillbaka till skolan och blir frisk av rena tristessen.

Själv håller jag på att bli sjuk! Förmodligen av rena tristessen...