...sådär jobbigt hysteriskt så jag hamnar i dvala...

När allting hopar sig så blir jag sån att jag får INGENTING ur händerna istället! Jag är som en jäkla struts; oooohhh, nu kommer mastodontuppgifter - jag lägger mig i ett hörn och låssas att jag inte finns!

Istället la jag mig på soffan när jag kom hem igår, åt semlor och maränger (nä, funkar inte med LCHF), gick upp fem kilo och tyckte synd om mig själv. Sen kollade jag på hela säsong 1 av Masterchef USA (äääälskar det programmet) i flera timmar, somnade och vaknade till precis samma mängd "massor att göra" som jag hade när jag la mig på soffan. Jag fixar liksom inte veta hur mycket jag borde göra, skulle ha gjort och därför måste ta tag i...

Nu har jag andnöd av all ångest som trängs i andnings-, hjärt- och magtrakten och vet inte var jag ska börja.

Så blir det när man hela tiden försöker jobba liiiite mindre än vad arbetet kräver och sen måste vara hemma med sjuka barn eller nåt sånt... Det finns liksom inga marginaler.

Nu kommer jag avsäga mig alla sociala, alla privata och alla idrottsliga uppdrag för ett par veckor och bara försöka bli av med allt som jag inte gjort fast jag borde. Tror jag ska börja med alla privata grejer som ligger och möglar för att bli av med dem och sedan fokusera på jobbet.

Otroligt hur pressande det är att inte leva, göra och vara den man vill för att man på egen hand - kan ju knappast skylla på någon annan - målat in sig i ett hörn och inte kommer därifrån.

Vad gör man åt eländet? Ska jag börja jobba heltid? Men då hinner jag inte med nånting av det jag gör på fritiden idag...

Nä, måste uppenbarligen fundera lite på mina prioriteringar här... Ska göra det så fort jag fått näsan ovanför vattenytan igen.