Får ibland lite kritik över min vägran att ansluta mig till fanatisk feminism och min höga acceptansnivå för bejakandet av kvinnlig och manligt. Eftersom jag inte är emot jämställdhet i generella termer - vilket nån kanske får för sig annars - kände jag att jag ville göra någonting för att visa att jag inte är en nedtystad, förtryckt och på kälken efterlämnad kvinna i dagens moderna samhälle.

”Jag behöver en ny väggalmanacka, sa jag till chefen.” Eftersom ni karlar i flera århundraden har haft nakna kvinnor på väggarna medan vi kvinnor fått gå hemma vid fäbon och väntat på lika lön för lika arbete så vill jag ha en med karlar. Helst brandmän. Halvnakna. Inte för att jag behöver en men för att ni ska få känna hur det är att förnedras och bara betraktas som ett sexobjekt!”

Ha! Right back at ya! Jag kände verkligen hur feministen i mig växte och fick liv! Eller vaddenuva.

”Öh, jaha…” sa chefen.” Va de nåt mer?”

”Nä, bra så! Spring och köp en nu. Seså! Eller Chippendale. Chippendale funkar också” ropade jag när han försvann ut genom dörren.

Chefen försvann och kom tillbaka några dagar senare.

Med den här…

Nu är jag lite upprörd! Hade mina manliga kollegor behandlats på samma sätt? Hade de fått almanackor med bilder på små röda stugor, påminnande om städning och fönsterputs om DE hade beställt en med racerbilar??? Skulle inte tro det!

Jämo! Komsi komsi – solklart vinnande case här!

Jag ska ut och leta upp en protestalmanacka alldeles själv. MED brandmän! Eller katter. Katter funkar också…