Kvällen den 23 december har för mig alltid varit lite av det magiska slaget. Julafton och resten av julhelgen innebär oftast mer stök och bök och inplanerade aktiviteter och jag får sällan - numera - den där genuina julkänslan då.

Men den 23 december... När allt är klart, när julklapparna ligger på plats under granen och barnen ligger i sina sängar och snurrar... De springer upp och ner, dricker, går på toa, suckar, vänder sig några varv till för att till slut somna av pur utmattning. När maken och jag sätter oss i varsitt soffhörn, pustar ut och kommer på allt vi glömt men samtidigt inser att "äh, de blir jul ändå juh". Maten står i matkällaren, skinkan är avsmakad och julmusten nästan redan slut. På radion spelas julmusik och utanför tjuter vinden runt husnknutarna.

Då, mina vänner, när lugnet lägrat sig och hela tillvaron känns rofylld och harmonisk - då är änglakören inte långt borta!

Dofterna, ljusen, färgerna och all snö - mer jul än såhär blir det inte!

Medan jag njuter av tillvaron passar jag på att önska er alla en God Jul och hoppas ni får det lika mysigt som jag tänker ha det.

http://www.youtube.com/watch?v=VzB8xC_CwH8

Kram på er!

Igår genomfördes familjens "julshopping" i stan med stort K.

Jag vet egentligen inte vem som kom på den smarta idén att HELA familjen skulle åka och handla samtidigt, men det var förmodligen inte jag. Det säger sig ju självt att det inte är rätta modellen för julshopping.

Nu blev det inte hela familjen för mellansonen ville inte följa med, men jag garanterar att det var tufft nog ändå. Själva julklappshandlingen gick ändå ganska bra, det blev några "nu får du blunda", "men kolla inte dårå!" och "neeeej, gå härifråååån" blandat med lillfisens "fnissfniss mamma, fnissfniss jag vet vad du ska fååååå" men vi gjorde så gott vi kunde.

Värre var det med matinköpandet...

Som tidigare rapporterats så är det ju oftast jag som ansvarar för sånt (enligt överenskommelser hit och dit är det maken men det har ju inte gått så bra) och jag har genom åren byggt upp en viss rutin. Den rutinen funkar inte när man släpar på en make som springer runt på Maxi och skjuter övriga kunder med scannern och leker StarWars, en storson som blippar på allt han ser och en lillfis som har ooont i fööötternaaaa och är töööörstig hela tiden.

Jag kom på bästa upplägget - jag hämtade varor, la dem i sitsen där barn ska sitta och så skulle family ansvara för blippandet och nedläggandet i kassarna. Jag vet inte vad som inte uppfattades i dessa enkla regler, kanske var jag aningen otydlig någonstans för det blev som kaos i vagnen.

Sen blev det diskussioner om den där burken rödkålen som maken lyckligt höll upp. "Å vem ska äta den?" frågade jag. "Jag tar en sked!" svarade han och jag suckade och förklarade att det är meningslöst, ingen äter den ju, men i ett obevakat ögonblick blippades den och lades ner i korgen den med.

När vi äntligen var klara och skulle checka ut var alla fullkomligt slut efter flera timmars spring i affären.

Vid utcheckningen drog jag kort efter konstens alla regler och fick upp en stor text med "kalla på personal" i rutan. "Vaddå?" frågade maken och jag förklarade att vi förmodligen skulle få en avstämning och skulle få packa upp och ner allt en gång till.

Jag blev lite orolig ett tag att maken skulle ta vagnen och springa genom utgången, vilt skjutande med scannern och att vi skulle få lösa ut honom på hospitalet under eftermiddagen, men när personalen kom visade det sig att de bara vill kolla så jag var 18 år. Vi hade ju köpt svagdricka... Jag klarade ålderskollen och vi kunde lämna affären utan större skandaler. 

Sen drack vi glögg och åt pepparkakor med goda vänner och idag ska vi steka köttbullar och koka skinka! Och åka och handla lite mat - jag upptäckte att vi inte har NÅNTING att äta i huset utom julmat och det var väl lite dåligt planerat kanske... Man kan ju inte tänka på allt!

Okej - jobbade, körde hem i en hisnande hastighet av 50 km/timmen, mötte en bil som körde ut i kanten och hamnade halvvägs i diket, stannade för att se om han tog sig upp (vilket han gjorde), kom hem klockan 17.00, skulle fylla en kastrull med vatten, torkade hela köket och mig själv eftersom någon placerat gladpack på kranen med gummiband och allt blev nersprutat, satte på pastavatten, sprang ner i källaren och tände på i pannan, sprang upp och satte på stekpannan, sprang ner för att kolla om det tagit sig i pannan (det hade det inte), sprang upp och hällde i köttfärs i stekpannan, sprang ner och tände i pannan igen, gjorde köttfärssås, sprang ner till pannan igen, ringde maken som var på väg hem, gjorde macka till lillfisen, instruerade storsonen om hur att göra för att a) fylla på mer ved i pannan och b) häva en eventuell kokning av pannan, körde iväg till skolans julfest, stannade på vägen och köpte nässpray, anlände skolan 17.50, såg barnen uppträda, fikade, pratade och åkte hem, åt mat, drack glögg och fick huvudvärk.

Vad har ni gjort idag?

... någon mer än jag som har noterat att det råder VINTERväglag på våra gator och skogsvägar måntro?

Jasså, det verkar inte så!

Vet ni, alla blindgalna bilister som tror ni kör ensamma på någon sommarautostrada nånstans - jag är också ute och kör. Och även om ni - och för all del även jag - skiter i om ni kör ihjäl er så innebär inte det att jag vill bli offer för er framfart!

När nu snövallarna råkar ta upp halva vägen så innebär det att utrymmet mellan vallarna är aningen begränsat. Alltså - på väg där endast en bil får plats får man helt enkelt visa varandra hänsyn, köra väääääldigt långsamt och eventuellt
t o m STANNA för att genom ögonkast och gester låta varandra passera utan plåtskador.

Jag VET att vissa tycker det är vansinnigt kul att köra vinterrally på våra igensnöade, krokiga och ganska spännande skogsvägar. Men jag VET också att ingen av er vill ha min Spykersaab i er front, än mindre mina 80 kilo i er vindruta!

Förvisso hör jag inte till de mest långsamkörande förare som står att finna men jag var med på den körlektion där man fick lära sig att a) anpassa farten efter väglaget och b) försöka tänka längre fram än till ratt och gaspedal. Vart var ni, var ni sjuka den dagen eller??

SÅ TA OCH LÄTTA LITE PÅ GASEN VA OCH INSE ATT BAKOM NÄSTA KRÖN ELLER EFTER NÄSTA KURVA KOMMER JAG KÖRANDE MED MINA BARN I BILEN OCH HÅLL UNDAN FÖR I HELVETE!!!!   

Melodi: den där mössen sjunger i Askungen på julafton... Framföres skrålande, falskt och forcerat.

Jag fejar å jag grejar å jag byker å jag stryker

Inför stora julakvällen, å sen för nyårssmällen

Över snödrivor jag hoppar när jag är ut och shoppar

Å jag rastar väl mitt kort å saldot sjunker ganska fort

Å julklappspappret har tatt slut och tejpen meeeeee!

Å paket jag skulle skicka upp till landets norra ände

Men när jag skulle köra, vet ni vad som hände?

Jo plötsligt kom jag på, att paketen var för få

Ett låg kvar hemma på bordet och jag mumla fula ordet

Vände Spykersaaben om och körde heeeeeeem!

Hugga gran det kan vi glömma, den i snötäcket sig gömma

Och uti mörka smålandsskogen, dit hittar inte plogen

Så från skogen får vi fara för att julefriden klara

Hela vägen in till stan och pröjsa massor för en gran

Den logiken är ju skum och väldigt duuuuuuum!

De e massor kvar att göra, några resor till att köra

Innan julefriden vinner – jag undrar om vi hinner?

Men inget ska få hindra, söners ögon från att tindra

Dygnet har så lite timmar och här sitter jag och rimmar

Kanske borde jag istället koka knäääääääck?

Äh. Jag lever redan mina drömmar!

Möjligen drömmer jag om ett färdigrenoverat hus, men det är mest för att jag vill slippa jobbet det innebär. Jag dagdrömmer lite ibland när jag kör bil. Att jag plötsligt blir ekonomiskt oberoende, lyfter en telefonlur och ringer en bra firma som kommer hit och fixar allt medan vi är på solsemester.

Annars drömmer jag nog inte om något…

Eller vänta, är det kanske här jag måste trycka in fred på jorden, avsluta svälten och avveckla alla sjukdomar också?

För i så fall drömmer jag naturligtvis om det...   

Maken och jag hade lite konversation och nu ser han lite trött ut.

Efter att ha skruvat och grejat och bytt lamp-pinne-grejen i min bil och fått den att funka lika bra som den vore ny, la han sig i soffan och suckade;

- Jag till och med drömde om din jävla bil inatt...

- Mmm, jag vet - jag säger ju att det är en drömbil!

Tror inte han håller med mig riktigt.

Men nu funkar den. Japp! Nu FUNKAR den!!!   

Julgodis. Sånt man gör tillsammans med sina barn. Mysigt, pilligt och gemytlig samvaro. Good parenting!

- Ska vi göra julgodis då?

- Okej, men mamma, får jag smaka innan jul?

- Jo, en liten bit kan du väl få smaka kanske...

- Får jag smaka på den här smeten?

- Ja, liiiite. Bara lite!

- Oh, gott, får jag slicka på den här skeden?

- Nä, den ska vi ju använda!

- Får jag stoppa er fingret i den här röran?

- Ja, lite grann...

- Den här skålen är nästan tom, får jag skrapa den?   

- Suck, jaaaa, skrapa den då...

- Får jag ta det lilla som är kvar här i den här bunken mamma, får jag det?

- Jaaaaa, GÖR det då och sluta tjata sen! Det blir ju inget kvar om du äter upp allting!

- Stelnar de aldrig mamma, de här, jag vill ju smaka en... En sånhär chokladbit, får jag smaka en sån?

- NEJ, det ska vi ha och doppa de här grejerna i sen...

- Ööööörk, mandelmassa, jag gillar inte mandelmassa...   

- Men du kan väl vara med och rulla såna här bollar liksom?

- Blöööööh, jag klarar inte lukten, det luktar illa mamma, jag vill inte va me när det luktar mandelmassa. Men jag kan smaka en sån där, de har stelnat nu!

- Nä. Låt bli!  Och nu ska vi BARA använda mandelmassa hela tiden, och allt godis vi gör ska bara vara mandelmassa!

- Jag går och kollar på TV...

- Gör det!