Idag fyller Högt Älskad Make massa år.

Tradition och vana trogen väcks hela högen med arvingar upp strax efter sex - det är liksom nödvändigt för att sedvanligt gratulerande på sängkanten skall fungera innan alla måste dra iväg åt olika håll och mot olika utmaningar. Alla stapplar ur sängarna och vet knappt varför...

Maken var så trött så han med nöd och näppe orkade öppna presenterna, vi andra orkade inte notera vad han fick. Blev han glad? Förmodligen, men mellan present tre och fyra fick vi nästan knuffa på honom för att han inte skulle somna.

Födelsedagar är viktigt när man är liten. Men när man uppnått den högaktningsvärda ålder som maken gjort idag bryr man sig inte lika mycket om morgongratulerandet. Fick maken välja skulle han nog hellre sovit en timme till och tagit emot sina presenter på kvällen, pigg och glad.

Födelsedagar är kul. Men nu ska vi, hela familjen, släpa oss igenom den här dagen med grus i ögonen och förmodligen dö framför TV:n ikväll.

Jag tror vi ska byta traditioner...   

Andfådd och med svettpärlor i pannan sitter jag nu på en stol och ser mig omkring i förödelsen runt mig.

Omkullvälta möbler, maken och jag i sönderrivna kläder och med såriga armar och händer. Stora hårtussar i hela köket och mattorna i knöliga högar. Det ser verkligen ut som ett krig har passerat.

Passionerat möte?

Nä.

Vi har klippt klorna på hunden...

Har storslagna planer för Ledig Onsdag!

Städa katternas rum

Tvätta

Klippa klorna på hunden

Putsa fönster

Tänkte köra igång klockan åtta. Men det gick inte för då satt jag i bilen och körde försovande mellanfis till skolan...

När jag kom hem hörde jag att vattenpumpen gick och gick men ändå inget vatten... Hört den förr? Ner och skruva, banka och greja.

Känns inte som en bra start på en planerad bra dag. Tror jag ska göra mig en hotellfrukost och sätta mig framför TV:n.

När jag skulle köra till jobbet krånglade allt och jag hittade inga nycklar, ingen mobil och när jag hittade grejerna hittade jag inte väskan och på väg ut såg jag att jag glömt sätta på mascara. Men det sista sket jag faktiskt i, jag slängde mig iväg ändå; skrämmer man ihjäl nån så gör man! Det kan ju inte klassas som överlagt mord utan mer olyckshändelse i så fall...   

Upp med bildörren och in med dataväska i passagerarsätet. Men vilket kul ljud det blev...? Ahaaa - lillfis hade tryckt ner fönstret i botten igår eftermiddag och det har regnat oavbrutet i trettioelva timmar! Sanningen att säga är jag inte riktigt så noggrann som jag borde när det kommer till att plocka in saker ur bilen så där simmade räkningar, reklamblad och godis i en salig röra. Lillfisen satt kvar i bilen en stund efter hemkomsten igår för han bröt sönder solskyddet i Spykersaaben och försökte frenetiskt sätta tillbaka det igen. Det gick inte alls. Så han roade sig visst med att trycka ner rutan istället då... Företagsam ung man, den där Lillfisen!   

Jo, på jobbet sen då så ringde en dam och skulle polisanmäla mig. Anledningen till detta var aningen oklart, men det bottnade väl i att jag inte visste när chefen skulle komma tillbaka från ett möte. De är lite känsliga en del. Jag är mycket noga med min professionalism när det gäller telefonservice, så när polisanmälansdeklarationen gjordes kvittrade jag glatt att "jaaa, gör det, jag tror det hade varit jättebra för er att ringa dit istället så slipper ni lägga massa negativ energi på lilla mig. Vill ni återkomma och meddela vilken brottsrubricering er anmälan hamnar under skulle jag bli glad - jag är väldigt nyfiken!" men damen la på...   

Ja, jo, och sen skulle jag hem då, jättestressad som vanligt och slängde mig in på ICA-parkeringen på två hjul, rusade igenom affären och slängde ner mjölk och fläskkotletter, missade att springa förbi godishyllan utan att stanna och fram till kassan. Där stod en kund och handlade för flera miljoner och betalade allt med mynt som skulle stoppas i sån där myntistoppningsmaskin och den spottade tillbaka pengarna och hon framför mig i kön ställde inte ner sin kundkorg och fan vad sur jag blir när folk inte ställer ner sina korgar så jag får plats med min på hyllan och kunde börja plocka upp!   

Kom susande som ett jehu på väg till fritids för att hämta lillfisen och hamnade bakom nåt vrålåk i vilken föraren måste varit död eller något för bilen körde i otroliga 20 km/timmen... I flera kilometer på en väg som tillåter allt utom omkörningar.

Svängde upp framför fritids endast 5 minuter sen - ja, jag körde in tiden, inte ens jag visste att Spykersaaben gick så fort - och hämtade hem en osedvanligt tjurig lillfis som var sååååå hungrig och sååååå törstig att han inte trodde sig kunna överleva hela vägen hem! Å inte kom han ihåg hur skoldagen varit, vad de fått för mat eller vilka som var där. Okej, jag släppte det.

Kör upp för grusvägen hemma och ser hur vårt megastora parasoll ligger och rullar lite tjusigt 50 meter från parasollfoten och hur trädgårdsmöblerna antagit positioner som inte alls är bra för trädgårdsmöbler. Om det varit en tromb, en Gudrun eller en orkan kan jag inte svara på men av resultatet att döma kan det varit vilket som.

Middag, läggning, telefonprat och mailande och nu ska jag sätta på kaffe och äta upp alla fyra bullarna som jag köpte alldeles själv! Så det så!     

Rutiner, ordning och reda har återvänt och slagit ut slapphet, likgiltighet och dekadens! Kaoset efter hemmavarande barn, hemmajobbande morsa och ständiga överraskningar är till ända. Bråkiga barn, tjafs om ingenting, långtråkighet och tristess är ett minne blott.

Barnen börjar skolan!!

Mooahhahaha - en hel, lång hösttermin ligger framför dem. Upp mitt i nätterna, ut i kylan, vänta på bussar, långa tråkiga skoldagar med tjatiga lärare och tonvis med läxor väntar. *Vink vink med vita näsduken; Ha en bra dag älsklingar!*   

Där fick de små liven - så går det när man inte vill städa sina rum! Ha!   

Kanske de har vett att uppskatta hemmets trygga vrå och mammas ganska enkla regler om ett par dagar... Hmpf.

Fast ärligt talat. De såg inte helt missnöjda ut när de travade iväg i morse... Hm. Faktum är att de var liksom lite... uppspelta nästan.

Som fångar som äntligen får lämna sin bur på något vis...     

Äh, jag såg nog fel...

Varje gång något skall förändra, återupptas eller man gå in i en ny fas i något sammanhang har jag ett starkt behov av att "städa ut det gamla och ge plats för det nya" på något sätt.

Som nu.

Imorgon börjar skolan. Sommarlovet är slut, barnen skall tillbaka i gängse rutiner och en ljuvlig höst är i antågande. Alltså skall barnens rum röjas, lakan bytas, kläder strykas, väskor förberedas och det nya skall välkomnas från grunden.

Det går sisådär kan jag rapportera.

Jag kommer hem, full av energi, mular in tvätt i maskinerna och hojtar ut order till barn och ungdomar; städa rummen! Ta ut lakanen! Bädda nytt! Ner med tvätten! Sortera strumporna!

Mina barn hatar mig. De blänger på mig under lugg, stampar i golvet när de går och fräser som lejon.

Energin rinner av mig, jag blir sur och förbannad, kånkar mina tvättkorgar och gnisslar tänder.

"Bytte ju lakan förra veckan" muttrar mellanfis.

"Duschade ju igår" fräser lillfis.

"Det är ju för ER skull, för att ni ska känna att det känns nytt och fräscht liksom" försöker jag.

Någonstans hör jag en viskande röst långt inne som säger att jag är totalt galen om jag tror att mina barn automatiskt och utan gnäll skall anamma mina restart-manier. Det är ju mina ideer, inte deras. Men jag vägrar lyssna på den rösten.

Det är jag som är mamma, jag vet bäst och GÖR SOM JAG SÄGER FÖR ATT JAG SÄGER SÅ!!!   

Undrar varför mina barn inte tycker första skoldagen är den ballaste dagen på året...?

Ooouuuuuhhhh - kräftor... Dessa jävulens påfund som kräver så oerhört mycket jobb för så lite mat och som får en att må jättekonstigt dagen efter intaget.

Men kul var det!    Då. Lite mindre kul idag.

Har ni märkt vilka skumma mygg som förpestar tillvaron numera då? Jättesmå, aggressiva och galna. De flyger liksom med "stickaren" först och landar, inte på fötterna som vanliga mygg, utan med full kraft rätt i skinnet på en! Helt sjukt!

Och ont gör det. Och många är de. Men faktum är att vi igår kväll satt inne och åt och sen, när mygg och getingar gått och lagt sig kunde sitta under bar himmel i ett fullkomligt underbart väder.

Att kunna sitta ute mitt i natten i augusti, i kortärmat och med levande ljus på borden som inte ens fladdrar för det är helt vindstilla är som lite magiskt på något vis. Underbart!

Nä, får nog vila lite nu. Som sagt - trött idag...

Min bror ringde idag. Han skrattade så man knappt kunde höra vad han sa.

Han jobbar som elektriker och berättade att han skulle lämna en byggnad för att äntra en annan. På väg ut kom en lastmaskin, föraren hoppar ur och ropar till lillebror: "Ä de dina prylar som ligger i hissen?" Bror svarar på sina utpräglade småländska med en touch av byhåla att "Naejj naejj naejj...". Frågande lastmaskinsförare ser brydd ut, kliar sig i huvudet och bräker på svenskaste engelska "Iss itt jor sings in dö eleväjtor, dö eleväjtor mast go upp!"
Brorsan blev kanske lite förvånad men konstaterade - på svenska - att "ja, skicka den vart fan du vill..." och fortsatte sin promenad.

Jag dööööör av skratt!!!!   

Tror jag och mina bröder har sjukare humor än vad som är sunt...