...är mest irriterad och frustrerad tycker jag.

Fick ny dator igår! Säga vad man vill om Dustin, och där finns en del som jag återkommer till, men snabba att leverera är de! VAD de sedan levererar kanske vi inte ska höja till skyarna alla gånger...

Beställde dator i förrgår, fick den igår. Finfint! Startade upp den, den bad mig låta den vara ifred ett tag medan den skulle ägna sig åt lite uppgraderingar och installationer. Inga problem, den fick stå där och tugga lite. Efter ett tag slutade den tugga liksom, och hela skärmen var... blårandig... Snyggt men lite missanpassat på något vis.   

Efter ytterligare 40 minuter gav jag upp och stängde av den. På knappen. Sen smällde jag igång den igen och tuggtuggtugg, den startade och rassel rassel och tadaaa var den igång. Jag hann installera nätverk och skrivare så plopp! svartnade hela skärmen. Skitförbannad slog jag ihop maskinen, pynglade ner den i kartongen och stängde igen och ringde Dustin. Nån sån här måndagsmaskin vill jag inte ha!   

"Tryck ett och fem och sju och tryck hit och dit, välkommen, du är placerad i kö och du har plats 24." Nåja, jag förutsätter att Dustin har väl anpassad kundtjänst så jag väntade. I en timme och tio minuter... För att komma fram till en liten tjej som vänligt ger mig ett telefonnummer till Fujitsus support. Det var nästan så jag grät, så arg var jag. "Jag vill inte HA den här j-la datorn, jag vill skicka tillbaka den och ha en ANNAN". Nä, så funkar det inte, men om jag ville skulle hon ha vänligheten att koppla mig till Fujitsu? Koppelkoppel, nya val; 1 och 2 och sen "om det gäller en sån dator tryck 1, en sån och sån tryck 2..." o s v. Nu fanns inget alternativ till min dator så jag tryckte lite som jag kände för. Ah, nån svarade! "Jag har nu suttit här i telefon i en timme och 20 minuter, nu vill jag inte ha den här datorn och ändå måste jag ringa er, så vad gör vi nu?" Ååhhåå, DET kunde ju inte vederbörande svara på för jag hade ju tryckt 2 och sen 1 mitt dumma pucko! Jag skulle ju trycka 2 och sen 2 för att få hjälp med den sortens dator... "Kan. Du. Koppla. Mig. Till. Nr. 2?" Nä, det gick inte. "Ring detta och detta numret så löser det sig..."

Funderade ett tag och tog det osäkra före det säkra och ringde i alla fall en gång till, tryckte som han sagt och så svarade Tomas! Tomas pratade norrländska och var sååååå trevlig! Han pratade och pratade och jag gjorde preciiiiis som han sa hela tiden, skiva hit och trycka dit och F12 och välja det och det... Tiddelipom - funkade!

Glad i hågen for jag hem, fibblade över allt gammalt jox till en extern hårddisk som svarade med att tala om den minsann var full och hade inte plats för min skit. Okej, fick alltså plocka lite i taget för jag vågade ju inte radera någon av sonens filmer, hemska tanke. Det tog i runda slängar tre timmar. Puh, NU var allt på plats, life is good!! Sista avstängningen för att ändringar skulle börja gälla, påknappen igen och... Ingenting! Det hände typ INGENTING! Bildskärm; svart. Dator: tyst. Tryck tryck tryck men nä. Skärmen var visserligen svart, men jag kunde urskönja en liten ruta i allt det svarta och höll jag datorn under lampan kunde jag läsa; Datorn går inte att starta, Windows felsöker och försöker reparera...

Det hela slutade med att den fick starta om från sista fungerade tidpunkt, ville jag det? Jo, vad hade jag att välja på... Det innebär att de program jag laddat ner från nätet, installerat och uppdaterat sista två timmarna plötsligt var poff - borta. Även de backupfiler jag plockat över och installerat i respektive program från gamla datorn. Japp, sånt är livet! "Gör om det igen" sa du? Ha. Hahaha. Visst serru. Men jag är kvinna, jag gör två saker samtidigt! Så när allt var överflyttat slängde jag elegant i en bootskiva i den gamla datorn och bootade om hela skiten! Såååååå - gamla filer is no more!

Grattis till mig!   

Men jag ska aldrig mer köpa en ny dator - den här ska få hänga med till jag lägger mig ner och inte vaknar förrän i Nangijala! Så det så!

Man tror ju i sin enfald att 13-åringar börjar bli lite mognare, mer ansvarsfulla och därmed att man kan kräva mer av dem än tidigare. Man har väldigt fel...

Jag har upptäckt att 13-åringar har förmåga att lyssna och lyssna och lyssna men ändå inte höra ett jota! De nickar, håller med, instämmer och "jaaadå, fixar jag" och sen visar det sig att de har inte en susning om att man ens har talat till dem.

Sonen hade med ett intyg från dietisten i måndags som skulle lämnas till skolbespisningen. Han ska gå på helt mjölkfri kost. Han fick med intyget i tisdags men glömde lämna det... . Han tog med det i onsdags men då var inte läraren där (!). "Vilken lärare?? Du skulle lämna det i skolbespisningen!" Jahaaa... Men pappa sa...

Jo, pappa hade sagt "till läraren". Man kan ju konstatera att felaktiga fadersinstruktioner inte underlättar en trägen mors arbete heller.

Han fick med sig lappen igår, torsdag. "Nä, kunde inte lämna den för jag hittar den inte..."! Vaddå "hittar den inte"???? Nä, den är helt försvunnen, finns ingenstans!

Jag får total hybris på sånt. En så otroligt enkel sak; lämna lappen i matsalen dit du går och äter varje dag! Nä, helt kört.

Mailade dietisten och bad ödmjukt om ett nytt intyg, men hon var på kurs och är åter måndag sa autosvaret. Okej, alltså kan vi lämna intyg i matsalen i mitten på nästa vecka i bästa fall då.

Ringde skolmatsalen i alla fall och förklarade hur det var och det är inga problem - han får mjölkfri kost och så tar vi intyget när det kommer. Bra bra. Ringa sonen och berätta att han ska gå ut i köket och hämta sin mat istället.

Synd bara att han lämnade mobiltelefonen hemma. Och plånboken. Med busskortet. Undrar om han ens kom ihåg att det var skolan han skulle till?

Ujujuj... Svårt det där med tapeter alltså...

Rum i gammal lantstil, inredd med gungstol, romantisk dagbädd och som skall fungera som gästrum/allrum. Klurigt, finns så mycket att välja på juh!

Men jag tror jag vill ha en sånhär;

http://www.rusta.se/zoom-bild_20401306.html

Fast den här var ju lite rolig också:

http://www.rusta.se/zoom-bild_20301903.html

Funkar jättebra:

http://www.rusta.se/zoom-bild_20401301.html

Äh, vet inte. Får fördjupa mig i saken senare.

Nu har jag kommit underfund med exakt VAD det är med renovering jag inte gillar.   

Det är de där förb... gipsskivorna. De där stoooora, otympliga, tunga, ovilliga och besvärliga megaskivorna som alltid måste till.

Vi har ändå satsat på den tunna sorten, renoveringsgips, eftersom vi bara behöver nya ytskikt och inte nya väggar.

Men om man bor på landet är det lite process att få hem eländet. Båda måste vara med, släp måste hyras och hämtas, skivorna skall lastas in, köras hem, lastas ur och bäras in. När de väl är inne ska de upp en trappa också... Orkar inte!!!

Jag överväger t o m att skippa vidare renovering och låta saker vara som de är. Vi har ju flyttat all inredning från ett rum till ett annat och där skapat en liten fin gång för att ta oss igenom rummet - det funkar! Vi kan ha det så! Vem behöver mer än en gång, ärligt talat?

Nåväl, nu är det uppburet och ligger på plats på golvet. Jag är trött, maken är trött och hunden jättelessen eftersom vi bara skriker på henne hela tiden när hon är i vägen. Storsonen blev dissad i telefonen när han ringde mellan skiva 3 och 4 eftersom maken stod och stampade och ville bära mera. Alltså har i princip hela familjen gått i spillror, alla är irriterade och ingen är glad.

Allt är gipsskivornas fel!   

Jag har börjat vänja mig vid detta, tycker t o m det börjar kännas vackert! Vad tycker ni?

Bara för att man har två olika tapeter i ett rum behöver man väl inte
renovera hela rummet???   

Här har ju varit en vägg - ska man behöva trolla bort alla såna spår, det ger
ju bara själ och historia åt rummet!

Ah, härligt, eget och unikt...

Här är ju en jättebra gång mellan all bråte - inga problem att ta sig fram här inte!

Jaha, så var det onsdag igen! Den där dagen i veckan som jag är leeeedig. Minsann, minsann...

Definition av lediga onsdagar; gör allt du inte hinner när du tillbringar dagarna på jobbet!

På schemat; uppdatera C hemsida, inventera färg och slippapper, MÅLA DET DÄR FÖRB... FÖNSTRET, köra till stan, handla, möta maken på hans lunch, hämta släp på OK, hämta miljarder gipsskivor, byta bil med maken, köra hem, packa upp inhandlade förnödenheter, tvätta.

Sen kan ju alla själva föreställa sig när miljarder gipsskivor skall bäras in i huset runt klockan sex när maken kommer hem...

Jag drömmer mig lite tillbaka till en lugn och behaglig dag och laddar på så vis batterierna en aning inför dagens vedermödor!

Lite skvaller:

Lite kul det var när jag handlade på CityGross sist och mötte en av Maxi´s personalnunor där! Jag menar, man har rätt att handla var man vill men nog hajar jag till när personalen väljer största konkurrenten till sin egen arbetsgivare för att köpa ägg och potatis... Jag är en känslig typ!    

Nåväl.

Nu har konstaterats att mellansonens alla år av magbekymmer troligen beror på mjölkallergi. Inte lactos utan "hela" mjölken.

Sonen och maken kom hem från lasarettets dietist igår, fullpackade med broschyrer, listor och intyg till skolbespisning.

Själv botaniserade jag på ICA en sväng idag och hittade diverse produkter benämnda med rismjölk, havremjölk och soyamjölk. Det ena låter värre än det andra, stackars barn... Hittade sån där pssscchhhpssschhh-grädde på burk också - mjölkfri! Vi får väl prova oss fram helt enkelt och se vad som är ätbart och inte.

Nu väntar storplanering på hög nivå i fortsättningen vad gäller matlistor. Ujujuj, och det som var marigt redan innan!

Lilleman fick sin storhetstid i somras när han bröt nyckelbenet. Den första i familjen som brutit nåt.

Nu är det mellanmannens tur - den första i familjen med matallergi! Wow.   

- Mamma, jag vill gå på fotbollsträning, jag VILL det, snälla, jag vill, ALLA andra får, jag vill också, snälla!

- Määääh... Du HAR ju gått på fotbollsträning och du VILLE inte fortsätta, det var så trååååkigt!

- Jag vill nu mamma, jag ska det, det är jätteroligt och man får saft och kakor på avslutningen, snälla, jag vill gå på fotbollsträning.

- Suck. Okej... Jag tillbringar väl min annars totalt ofyllda fritid med att sitta och glo på dig när du gör hoppsasteg och piruetter på fotbollsplanen medan alla andra barn springer efter bollen då, självklart älskade unge, självklart...   

Två veckor senare:

- Kom nu, fotbollsträning!

- Meeeeen jag viiiill inte, det är tråkigt, jag får aldrig bollen, alla är dumma, jag har ont i benen, jag ooooorkar inte, jag viiiiilll inte!

En vecka senare:

- Mamma, jag vill gå på skytte, jag VILL det, snälla, jag vill, ALLA andra får, jag vill också, snälla!

- Suck. Okej... Jag lägger väl fyra timmar i veckan av min outsinliga källa av tid och sätter mig i skyttehallen två gånger i veckan då... Självklart. Jag älskar dig ju.   

En vecka senare:

- Kom nu, skytte!

- Meeeen jag viiiiill inte, det är tråkigt, man får vänta så länge, alla är dumma, jag har ont i fingret, jag oooooorkar inte, jag viiilll inte!

Ytterligare en vecka senare, på rutinbesök för alla förstaklassare hos skolläkaren; (läkaren vänder sig mot sonen):

- Och vad gör du på fritiden då lille vän, hittar du på något kul då?

Sonen tittar med uppgivna, stora, runda blå ögon på läkaren:

- Nä, jag är bara hemma, jag ville spela fotboll men jag fick inte för mamma sen ville jag gå på skytte men det får jag inte nu... Mamma, varför får jag inte spela fotboll och gå på skytte? Varför får jag inte det mamma, du sa att jag skulle få men nu får jag inte, varför?

(Förduärenhemskutomjordningochjagväntarbarapåattmo
derskeppetskallkomma ochhämtahemdigigenochgetillbakaminunderbaravarmago
aknubbigabebissomingen

vetvarthanär?)

Har grottat ner mig i min dator och via SVT Play nu uppdaterat mig beträffande årets upplaga av Stjärnor på slottet. Wow, snacka om helkväll jag fick! Vilken för mig suverän godispåse!!

Jag är och har alltid varit ett stort fan av Kjell Bergqvist. Han står för allt jag önskar jag vågade men inte törs. Kaxig typ - men totalt orädd. Därtill en i mina ögon fullkomligt lysande skådespelare. (Å sen är han lite snygg också!) Han vågar säga vad han tycker, kosta vad det kosta vill. Klassad som en bråkstake men ändå värd all respekt. Idol!

Björn Ranelid är en människa som jag upptäckte först när jag hörde ett sommarprogram med honom faktiskt. Jo, jag hade läst en eller ett par av hans böcker, men där fastnade jag aldrig. Men böckerna har fått ett helt annat skimmer om sig när jag numera har bättre kontroll på människa bakom raderna. Ibland krävs det för att böckerna skall "tala till mig". Visst upplevs han ofta onödigt mångordig kanske, men vem bestämmer vad som är lagom? Det är ju han, är det inte individualism vi alla eftersträvar? Jag tycker han är härlig.

Tommy Körberg. Tommy Körberg är... en fullkomligt fantastisk sångare. Som person har han väl aldrig egentligen gjort något större intryck på mig vad jag vet, han bara "är". Divalater och pompös kanske, men har han inte rätt till det då? Jag känner flera som har den läggningen men som bakom den negativa fasaden har hjärta av guld. Undrar om han inte är en sådan...? Återstår att se, hans program har visste inte visats än tror jag.

Meg Westergren - en fullkomligt förtjusande, härligt vimsig och rolig person. Hon har väl egentligen alltid fått den typen av roller också, som förstärker det intrycket. Jag får hela tiden intrycket av att hon är lite på sniskan, fnittrig och flamsig. Men hon ÄR nog bara sån.

Siw Malmqvist. Jag blir bara glad, varm och upplyft när jag ser och hör henne. Vilken humor, vilken gnista! Fräck som få med otaliga glimtar i ögonen och vansinnigt rolig. Men så jordnära, okonstlad och "normal". Underbart att se.

Två helkvällar i rad för undertecknad alltså!