Har bevistat och medarrangerat en Knutsfest under eftermiddagen.

Ni vet, massor av barn som dansar Små grodorna runt en julgran som sedan slängs ut?

Jag är inte så mycket för Små grodorna. Eller Karusellen. Inte Skära havre eller att går runt enebrässnår heller om jag ska vara helt ärlig. Därför tycker jag att det är väldigt skönt när barnen börjar bli äldre och fixar det där dansandet själva...

I femton år har jag hoppat fram som en Koackackackande groda kring julgranar och midsommarstänger. Jag har slunkit hit och dit och ner i diken och viljat veta och förstått fler gånger än jag kan räkna. Men nu är det over and out på den punkten!

Nu är lilleman snart sju år. Han kan sjunga Skrattolles visa alldeles själv!

Jag har aldrig gillat ringlekar och ringdanser. Never. Men jag har ändå gjort vad som förväntas av mig som förälder - jag har puschat, uppmuntrat och visat. Jag har klämt in mig mellan två totalt okända personer i inre eller yttre ringen, hållit svettiga händer och flåsat runt skuttande och hoppande. Krockat med folk som inte vet vilket håll de ska studsa runt och förstört ett antal byxor och kjolar med gräsfläckar i dikesfarandet. Allt för barnen, allt för att instruera och inpränta i dem våra djupt rotade traditioner. Har barnen tyckt det varit roligt? Näe. Oftast inte. Men de har fått grundkunskapen för att förmedla den till sina egna barn och därmed har jag bidragit till traditionens överlevnad. Gott så! Traditioner är viktiga har jag läst - utan dem står vi oss slätt när vi kommer till våra livs- och identitetskriser. Förmodligen ska de ge oss ett "jag vet inte vem jag är eller vart jag ska eller vad jag vill men jag är en jävel på att skära havre på midsommarafton och hitta sju sorters blommor".

Jag. Behöver. Inte. Mer.

Mina plikter som förälder avseende detta påfund är över! Klart. Done. Ingen liten palt i barnvagn som väntar på inskolning i frågan. Konstigt? Ja. Skönt? Jaaaaaa.

Oooo, life is good!

Okej, susade iväg i ottan till tätorten för att införskaffa förnödenheter; present till sons kompis fölsedaskalas, vin och tulpaner.

Visserligen bad jag maken köpa presenten med hem från jobbet igår, vilket han gjorde, men han kom hem med nån pryl som jag ratade på studs - göra och göra om med andra ord. Nu bidde det en ljudbok istället, inte för att jag tror att kompisen kanske kommer jubla av glädje utan mer för att det var bättre än skitpistolen maken kom hem med och att utbudet av presenter i vår tätort inte är överväldigande. Lite beroende på vilka affärer man väljer att besöka och INTE besöka kanske...   

Nåväl.

Efter införskaffad ljudbok uppmärksammade jag att presenter tarvar omslagspapper, tejp och snöre också. Sonen var med och skulle dumpas på kalaset på väg hem, så nöden hade ingen lag - en runda till in i affären, inslagsprocedur i bilen och tadaaaa! Present klar!

Visserligen kom sonen en kvart sent till kalajset, men fint folk kommer ju alltid sist, eller hur?

Igår hade maken inte bara med sig en värdelös barnpresent med hem, han hade också ett antal kassar med skumma prylar som han lastade av sig innanför dörren. Jag fattade inte vad det var, utan såg väl allmänt misstänksam ut.

Det visade sig vara ett surroundsystem... Jippi... En i min värld totalt onödig och intetsägande uppfinning.

Efter idogt kopplande och sladdar över hela rummet skulle underverket provas och visst visst... Ljudet är helt okej. Men hade jag kunnat leva utan det? Japp.

Dessutom är högtalarna übermoderna, vilket stör min bild av mitt hem...

Meeeeeen... ljudet är bra, det är det...   

Ikväll vankas pizza i skogen minsann! Hemmagjord. Jupp jupp, jag har gjort deg, rört tomatsås och öppnat burkar med både tonfisk och ananas. Finfina grejer... Dessutom har jag skurit massa skinka, lök och grejer. Nu är väl inte detta något som väcker större uppmärksamhet hos andra dödliga människor, men för MIG är det lite sensationellt - matlagning från scratch är inte min grej kan man säga. Men idag känner jag mig som Mat-Lena och undrar om jag inte borde få ett eget TV-program!

Imorgon blir det kultur på högsta nivå, då ska det revyas i tätorten! Premiärrevy i den här tätorten för mig, ser verkligen fram emot det.  Därutöver vankas barnkalas, ridning och Knutsfest - sen är det visst måndag igen... Suck. 

Det är väl lika bra att deppa över måndagsmorgonen med en gång, helgerna är så korta så de knappt märks... Aa, ska börja deppa imorgon.

Nu ska jag ta ett glas vin!   

Trevlig helg!

Ooo, har börjat fredagen med att skicka mina tänder på SPA!   

Dessvärre är de inte så gamla så jag kunde skicka dem själva, jag fick snällt följa med. SPA´t heter La Folktandvårdia, ett utmärkt ställe att lägga en fredagsmorgon.

Först fick man gå in i ett rum med en otroligt skön stol - den går att vinkla åt alla håll! Min snälla värdinna körde ner den i totalt liggläge efter att hon svidat på mig en liten servett med silverkedja runt nacken. Ah, där ligger man så och kopplar av medan värdinnan grejar med datorn, frågar om man är frisk, om personnummer och diverse andra små detaljer. Sen pular hon och prasslar och grejar innan hon placerar en liten bricka med massor av intressanta skönhetsattiraljer på i höjd med ens haka. En lampa i fejan och sen gapar man. Hon hade rosa gummihandskar, värdinnan, det var lite gulligt!   

På lampan har de placerat en liten spegel numera så man SER allt de gör med ens tänder, det var ett jättebra initiativ. Jag har alltid såna problem med vart jag ska titta annars, känns så fåningt att stirra värdinnan rätt i ögonen...

Sen följde en kvarts gnisslande, skrapande, slurpande, isande, pillande, petande, blodrinningar, joxande och just DEN biten är inte så himla kul kanske.   Jag är ganska glad att det inte var jag utan mina tänder som utsattes för behandlingen!

Allt avslutades med en liten blå flourdrink i ett plastglas, den smakade bra men skulle spottas ut efter några varv i munnen.

Sen var det tack och hej, ses om ett år!

Måste säga att jag kände mig lite som en ny människa i bilen till jobbet! Tänderna är sådär härligt fräscha, rena och vita mindre gula. Är man född med gula hästtänder så är man!   

Tar en snabblunch med "vuxenvälling" och slösurfar lite medan jag frenetiskt insuper lunchen med smalt sugrör.

Läser aftonbladets miljoner tips och mer eller mindre vetenskapligt underbygda artiklar om hur man ska rädda sitt äktenskap, vårda sina relationer och återfå gnistan i sexlivet. Sammanfattar man allt man läser så går det hela ut på att man ska ha massor av sex! Det är så man ska återkomma till det läget man var i när man var nyförälskade... Hm. Läser vidare och inser med förvåning att relationer med samma längd som min är konstaterat slentrianmässiga, tråkiga och urvattnade och kräver krafttag för att bli roliga. Hmhm. Hade ingen aning om detta! Jisses, här sitter jag och inbillar mig att jag har ett jättebra äktenskap, hur blåst får man bli!   

Enligt alla tips och råd bör jag, efter 22 års förhållande, börja se om mitt utseende, koka kvällens spagetti och köttfärssås i neglige och lura ut maken i tvättstugan medan barnen ser på TV och spelar dator. Men inte för att tvätta...

Å jag som trodde att en bra relation byggde på respekt för varandra, förmåga att låta varandra utvecklas som individer, inte ta varandra för givet och att ge varandra utrymme att växa. Att man genom det kan bibehålla även passionen!

Vidare ska vi tydligen bli mer "spännande". Fast ärligt talat tror jag min make upplever mig som ganska spännande redan - han har alltid haft problem med mina hastiga kast från det ena till det andra projektet oavsett vad det gäller. Han skulle nog bli ganska glad om jag blev lite mindre spännande...   

Nåväl, högmod går före fall. Att gå omkring och inbilla sig att man har en bra relation efter många år var uppenbarligen osedvanligt korkat av mig. Det är tydligen bara att lägga ytterligare ett projekt på "to-do"listan!

Eller helt enkelt sluta läsa alla idiotiska artiklar?

Tycker det tenderar lite till att bli som med unga flickor och skönhetsoperationer. Man hjärntvättas att tro att man inte duger som man är och därför måste förändra saker - ofta helt i onödan.

Oooo vad jag ska vara effektiv idag!

När jag går hem ska man kunna skönja en skrivbordsskiva under högarna. Japp!

Det blir min dag...

Käre Onsdag,

Det har nu förflutit ett antal timmar av vårt umgänge och jag tyckte jag var ganska tydlig med mina förväntningar...?

Märkligt att du aldrig kan bistå mina önskemål på minsta lilla vis. Beklagligt. Jag bad väl inte som så himla mycket? Några timmar fördelade på den och den aktiviteten, vad är problemet?   

Visst visst, jag är tacksam över att ha hunnit med städningen och tvätten, hundpromenaden var helt okej. Lång och behaglig. Men nu är klockan över ett, hur ska jag hinna både fönster och ridning innan barnhämtning hade du tänkt dig?

Nä, precis. Ingen respekt alls! Kan tala om för dig att vår relation kommer inte fungera om du inte kan hjälpa till lite grann och bistå mig med den tid jag behöver!   

Jag bara varnar dig.

Hej Onsdag,

Hur mår du? Jag mår bra. Har saknat dig!  Idag är det ju din och min dag, så jag ville bara kolla så vi är överens om upplägget här, okej?

Först tandläkaren med Lillfis. Inga konstigheter där, vi åker dit och sen åker vi hem och droppar honom i skolan på väg hem.

Sen tänkte jag att vi skulle dra en städtromb genom huset om det är okej för dig? Alla miljoner granbarr som jag dammsugit upp två gånger sedan granen åkte ut har återvänt till brottsplatsen, fråga mig inte varifrån eller varför... De trivs här tydligen, hela golvet är fullt. Lite lakansbyten i sängarna kanske, känns som en bra idé när vi ändå ska tvätta en massa.

Jo, tvätten då, vi kan väl köra det lite parallellt så sparar vi lite tid? Springa lite fram och tillbaka och ha koll på maskiner och sånt, hänga lite däruppe på ställningen när vi ändå bäddar - ja du vet.

Sen var det ju fönstret också, det är grundat och kittat men måste målas två gånger med "riktig" färg, tror du att du kan bidra lite där och ge mig en timme av din tid till det? Ah, snäll du är.

Då bör du väl ligga runt klockan 12 när vi är klara, men eftersom Lillfisen ska fika i Torsås i eftermiddag får vi ju hela fyra timmar kvar innan han ska hämtas! Vad tror du om en skogspromenad av längre modell och så tar vi med oss hunden? Hon är lite understimulerad verkar det som, dina övriga sex veckokompisar är lite snåla när det gäller att dela med sig av sin tid dessvärre... Sen avslutar vi hela härliga "bara-vi-eftermiddagen" med en ridtur! Behöver inte vara så lång, men en liten sväng i alla fall!   

Vi hämtar upp sonen på väg hem, panerar fisken och fixar den, käkar och sen är det fritid fram till 18.20 Då tar vi ett möte med nomineringsgruppen i Torsås och sen - sen åker vi hem och lägger oss!

Meningen är också att du ska se till att underhålla mig så pass att jag inte har tid att tänka på alla högar på mitt skrivbord på jobbet och det faktum att jag SKULLE kunnat lägga hela vårt umgänge där istället... Bort med ångesten och fram med qualitytime - bara du och jag! Är vi överens om det?

Jag tror vi kommer få en kanondag, vad tror du?