Jo, jag har ju tidigare berättat om att min bil kan prata med mig. Eller prata och prata - den kan förmedla sina behov på ett fyrkantigt, plingande sätt. Eller förmedla och förmedla - den slänger ur sig massa uppmaningar på en liten skärm och förutsätter sedan att jag ska förstå vad den menar.

Igår gjorde den inte det, den sa inte halvsju om att den ville bli startklablad för att komma igång, men okej, ingen är fullkomlig.

När jag fått igång eländet med hjälp av maken igår fick jag lite bryderi. Grejen var att jag behövde åka och tanka, det var väääääldigt lite bensin i den (ja, nu igen, sue me!). Nu blev det lite jobbigt här. Det var så lite bensin i bilen så jag var osäker på om jag skulle ta mig till bensinstationen. Samtidigt var jag tvungen att låta bilen stå på tomgång ett tag för att ladda upp sig. Skulle jag ta makens bil och åka och fylla på dunken? Skulle jag våga chansa på att ta mig till bensinstationen? Och i så fall - skulle batteriet klara sig så jag kom hem igen?

Oooo, dessa beslut...

Med dödsförakt och utrustad med mobiltelefon och varma kläder bestämde jag mig - jag chansar. Jag tar bilen till macken, antingen överlever vi och kommer hem välbehållna eller så... Tja...     

Satte mig i bilen och datorn talade om för mig att jag kunde köra 2,4 mil på bensinen som fanns kvar i tanken. Det är liiiite mindre än avståndet till macken. Men nu började det roliga!

Jag körde - långsamt, på höga växlar och väääääldigt ekonomiskt. När jag startade sa bilen till mig att jag gjorde av med 0,83 liter/milen. Efter en halvmil: TADAAAA!!! sa bilen att jag kunde köra 3,3 mil på soppan som var kvar och att bilen drog 0,64 liter/mil. Efter ytterligare någon mil säger den; du kan köra fem mil på bensinen som är kvar i tanken!

Ser ni grejen här? Ju längre jag körde ju mer bensin fick jag! Mätaren sjönk men milen blev fler och fler! När jag kom till macken kunde jag kört sex mil till och bilen drog 0,55 liter/mil!!!!

Nu har jag minsann räknat ut det hela här. Jag ska sluta tanka dyr bensin, i fortsättningen ska jag bara köra runt lite sakta i bygden när tanken börjar sina. Varför har ingen berättat det här för mig???   

Min bil är fantastisk!

...har ju passerat revy ett antal inlägg (gamla bloggen) so far. Den har skött sig ett tag nu, men känner sig förmodligen aningen åsidosatt eller nåt. En känsla den idag har gjort allt för att råda bot på!

Skulle köra en sväng till affären tänkte jag. Men inte den. Den bara vägrade, skulle man kunna säga! Totally dead. No life. "Glöm det, darling", sa den och sen sa den inte mer.

I mina öron låter ett motorhaveri, trasiga avgasrör eller batterislut ungefär likadant. Det vill säga: jag har ingen aning. Men någonstans har jag läst att bilar KAN sluta funka batterimässigt om det är kallt eller så, så jag bestämde mig helt enkelt för att det var problemet. In och ringa maken!

- Har vi en sån där batteriladdare?

- Till mobilen?

- Nä, till bilen..

- Öh. Ja...

- Var?

- Garaget. Tredje hyllan från vänster. Svart. Sladdar.

- Okej. Kan man starta med en sån?

- Näe, brukar inte funka... Du får ställa det på laddning och försöka senare.

- Hm. Okej.

Ut och grejade som värsta mekanikern, inte klokt vad jag kan när jag vill! Sladdar hit och batterier dit, kontakter och en stor fet katt i motorn... Katten hade inte där att göra så den åkte ner igen, men han fattar lite trögt. Batteriladdare på, sladdar i - lampa lyser röd. In och ringa igen;

- Den lyser rött, den funkar nog inte...

- Den lyser alltid rött, det ska vara så. Bara låt den vara!

- Okej.

Väntade och väntade och efter ett tag sprang jag ut igen och provade.

Bilen: Njöttnjöttnjöttnjöööött...njöööööööötttt... njö-----------

Jag: "#)¤(#//"&/#()¤)%=&(¤%/ skitladdare!!!!

Bilen: -------------------------

In igen, vänta lite till. Ut och prova.

Bilen: Nj----------------

In och ringa;

- Det är nå feeel, den fuuuunkar inte!

- Men du kan ju inte prova redan, det tar ju ett bra tag!!!

Suck.

Bort med alla sladdar, in med skiten på tredje hyllan igen, ner med kattfan ur motorrummet för artonde gången. Sen blev det ryggläge i soffan till maken kom hem och kablade igång mig... Min väldigt intressanta resa till tätortens bensinstation ska jag berätta om nästa gång - nu måste jag ut och kolla så den fortfarande startar!

Minnesanteckningar från brainstormingmöte inför projektet "Nytt år - nu jäklar!"

Närvarande: "Mitt bättre, förståndigare jag"

                   "Mitt sämre, loja, likgiltiga och vem-fan-orkar-bry-sig jag"

                   "Mitt totalt hopplösa det-är-säkert-någon-annans-fel jag"

                   "Mitt onda jag"

Frånvarande: "Mitt goda jag" (var kallad till mötet men dök inte upp. Efter längre tids letande konstateras att vederbörande inte står att finna någonstans...)

På dagordningen:

• Rökingen (totalt återfall har konstaterats, hur går vi vidare? Problematikägare; "Mitt totalt hopplösa jag")
• Vikten (en direkt koppling till rökningen finns, dock har "Mitt sämre jag" ett visst inflytande i frågan)
• Passiviteten (gipsskivorna på väggarna skalla; spackel åt alla, dock utan gehör. "Mitt totala hopplösa jag" är ansvarig för frågan, lägesrapport)
• Datoranvändandet (indikationer från den s k Omgivningen visar på att det uppfattas som överdrivet, inkräktar på viktigare saker och bör begränsas. Hur hantera saken? Ansvarig; "Mitt onda jag tillsammans" med "Mitt sämre, loja, likgiltiga jag".)
• Prioriteringar. Se föregående punkt.
• Övriga frågor.

Mötet öppnades och punkten Rökning diskuterades. Frågan släpptes fri och "Mitt totalt hopplösa jag" beklagar verkligen den uppkomna situationen. Intentionen var mycket god och man var på väg att redovisa ett mycket gott resultat, men dessvärre snavade man över problematiken i punkt 2; vikten. Det problemet upplevdes så jobbigt att projektet bordlades på obestämd framtid. "Mitt bättre förståndigare jag" föreslog att man skulle återuppta det aktiva arbetet med frågan och genom att kombinera lämplig intagning av föda och motion i samband med arbetet kanske se om det gick att hitta en lämplig balans.

Beslöts: att prioritera Viktfrågan i första hand och avlägsna de tungt vägande kilon som fick projektet att stupa, och därefter med större förberedelse återuppta arbetet med Rökningen. "Mitt bättre förståndigare jag" påtalade i sammanhanget det orimliga i att vräka i sig som en Mammut gravid med trillingar när situationen ser ut som den gör, ett påtalande som samtliga mötesdeltagare höll med om!

Beträffande Passiviteten framkom under mötet att "Mitt totalt hopplösa jag" ingått pakt med "Mitt sämre, loja, likgiltiga jag" och därigenom lyckats förtränga de stora behov som finns. Misstanke finns att "Mitt goda jag" har lämnat skutan beroende på att ingenting blir gjort, varför det finns stora chanser att vederbörande återvänder om t ex rummet ovanför trappan blir klart.  Beslöts: att omedelbart koppla in och begära hjälp av "Mitt kloka, förståndiga jag" och ta tag i saken! Fönster skall renoveras, väggar spacklas och golv läggas. Samtliga deltagare hoppas att "Mitt goda jag" därigenom skall återvända och vilja stanna kvar när resultatet börjar synas.

Den tid som läggs på Datoranvändandet har uppenbarligen stört Omgivningen lite, och vissa indikationer på irritation (nästan på gränsen till aggressivitet i vissa lägen) har kunnat skönjas. Detta är inte bra, och naturligtvis bör detta förändras. Beslöts: att "Mitt onda jag" tillsammans med "Mitt sämre, loja, likgiltiga jag" skall ta hjälp av "Mitt bättre och förståndigare jag" och upparbeta en lagom nivå på saken i fortsättningen. Bloggande och FB-användande får göras, dock inte i den omfattning som tidigare.

Denna fråga kan enkelt vävas ihop med Prioriteringsfrågan, och helt klart kan konstateras att samtliga prioriteringar bör ses över. Saker som i fortsättningen skall stå överst på Priolistan är:

Familjen

Familjen

Familjen

Socialt nätverkande

Fritidsintressen (dock ej dator eller TV)

Föreningsåtaganden

Shopping (här reserverade sig  "Mitt totalt hopplösa jag" med motiveringen att övriga listan skulle bli roligare om shopping kom högre upp vilket röstades ner av "Mitt bättre förståndigare jag").

Övrigt: Sammantaget kan sägas att framtiden ter sig ganska ljus, men att det kräver en del uppoffringar och hårt arbete. Vidare finns ingen anledning att skjuta upp dessa frågor utan bör de istället tas tag i omgående.

Då det är söndagskväll beslöts att samtliga deltagare fr o m imorgon måndag skall göra sitt yttersta för att uppnå uppsatta mål. "Mitt onda jag" kommer förhoppningsvis få mindre och mindre inflytande i gruppen efterhand arbetet fortskrider, och återvänder kanske som sagt "Mitt goda jag" så småning om.

Kallelse till uppföljningsmöte kommer att ske i god tid innan mötet.

Mötet avslutades. "Mitt bättre jag" tackade nej till den bit Fransk Nougat som bjöds men då arbetet inte börjar förrän imorgon tackade övriga deltagare unisont ja. Fransk nougat är nu uppäten.   

Under en ganska lång tid har jag sett fram emot nyår, dels för att det är en ganska trevlig helg och dels för att det skulle innebära en längre tids ledighet för mig. Nu har det varit nyårsafton, nyårsdag och idag är det lördag - och jag är uttråkad... Helt uttråkad!

Maken föreslog att jag skulle ge mig i kast med det där halvfärdiga fönstret som behöver målas och kittas, varför jag genast satte mig och kollade på film. Jag menar, uttråkad i all ära men nån måtta får det vara! Det är ungefär lika kul som när man var liten och gick till mamma och sa "jag har ingenting att göööraaa" och hennes standardsvar var "städa ditt rum...".

Att man är uttråkad och rastlös behöver inte alls betyda att man vill göra tråkiga och nödvändiga saker! Man har bara inget KUL att göra.

Skulle kunna lägga mig på sängen och läsa en bra bok, men då somnar jag bara. Skulle kunna gå en runda med hunden men det är så kallt och mörkt och det är inte den inspirationen jag har. Heller. Jag vill göra nåt kul!! Jag vill... Hm. Jag vill... Nä. Kommer inte på nånting!

Hela family är totalt off idag. En ligger på sängen och spelar spel, ett par glor på TV och nån äter godis. Kort sagt - vi går på lågenergi hela högen.

Tar väl och pluggar in en bra bok i öronen och manglar lite lakan. Nä, det är inte speciellt kul men inte så betungande heller. Dessutom får det mig att se upptagen ut så jag slipper massa idiotiska förslag om att renovera fönster!

Nu börjar det där jobbiga igen, att sluta skriva alla datum med 09 och ändra till 10... Det är alltid samma besvärliga övergångsperiod för en annan som skriver datum ett antal gånger per dag, det sitter ju i fingrarna liksom.

Gårdagen var en najs tillställning med kombinationen svärfars 80-årsdag och nyårsafton. Dagen är lite mindre najs beträffande energi och livskraft, men jag känner hur den sakta återvänder. Det är väl det den är till för, nyårsdagen, att återhämta sig och ladda om för 12 långa måndare innan det är dags igen? Väl?

Nu inväntas släkten för en middag i alla enkelhet, jag kollade ner i grytan när jag höll på att uppfinna en helt ny kyckling/bacon/äppelgryta och sa lite bekymrat till maken att "fan, jag tycker det ser lite ut, hoppas det räcker...".

När svägerskan ringer och meddelar att de är på väg ropar maken med svägerskan i luren "Hur var det nu, räckte maten eller ska de äta innan...?" Suck.

"Tänk dig för lite" säger jag, "man bjuder väl inte hit folk på mat om man inte har så det räcker?"

"Vad vet jag, vad vet jag" svarar han obekymrat. Ingen feeling alls.

Jag fick hela inspelade TV-serien Morden av sonen i julklapp och tänkte lägga resten av helgen i ryggläge framför TV:n faktiskt. Inte ofta det händer, men ska man nu glo på TV kan man lika gärna göra det ordentligt. Varför inte åtta timmar i sträck så man har lite tillgodo?

Men först middag! På återhörande, och god fortsättning!