Jorå så atte... Igår var jag på seans! I en timmerstuga in the middle of nowhere, omgiven av levande ljus och tillsammans med fina svägerskor framträdde den ena energin efter den andra för att hälsa nåt, säga nåt eller bara för att, liksom... Visserligen kom det ingen som "tillhörde" mig, men det fanns andra runt bordet som träffade gamla släktingar och vänner. Min svägerska träffade sin nyligen bortgångna mor! Häftigt...

Genom att hålla i mitt halsband kunde Stallhäxan tala om hur/vem jag var och det var fascinerande - och lite läskigt. Det ÄR läskigt att höra sig själv beskrivas utifrån av någon man aldrig träffat. Starkt på nåt vis.

Har varit med om det en gång förut när jag spådde mig av en kvinna som slängde ut bönor på en duk, kollade på dem och berättade om min bakgrund, uppväxt och miljö.

Som den vanligtvis ganska jordnära människa jag gärna vill tro att jag är kan jag naturligtvis inte låta sådant hända utan att fokusera på detaljerna . Det där som inte passar in på någon annan än mig själv och som ingen annan kan veta.

Tror jag på det? Ärligt talat - jag vet inte om jag tror på det eller inte. Det spelar ingen roll. Jag bara lyssnar, konstaterar rätt eller fel i detaljer och fördjupar mig inte mer i saken. Njuter av stämningen, sällskapet och atmosfären och åker hem med en känsla av en ovanligt trevlig upplevelse. Sen får det vara så. Tror jag på SMHI? Jag vet inte. Det spelar ingen roll. Jag lyssnar, fäster ingen större vikt vid vad som sägs egentligen utan drar upp rullgardinen på morgonen och konstaterar det faktum som presenteras genom solsken eller regndropparna. Jag har känt närvaron av min avlidne far i många, många år och sakligt konstaterat att "han är här". Sen har jag inte gjort någon större business av det heller.

Sen sov jag hos min lillebror och hans familj och luktade lite på brorsonen som visserligen slutat lukta bebis men som ändå luktar hur gott som helst! Han visade stolt upp sina risgryn till framtänder i underkäken genom att bli hysteriskt ledsen när jag kom, men sen fick han leka med min mobil och vi blev goda vänner. För att verkligen markera att det är han som sätter villkoren kräktes han lite på den också, men den ska ändå bytas ut om ett par veckor så det gjorde inget.

Imorse vaknade jag av att lillebror dragit ihop en miljon släktingar och vänner som med bankningar, buller och brak rev ner eternitplattor från husfasaden...

När jag kom hem var det dags för marknad i byn och båda barnen drog på varsitt håll med egna kompisar. Maken och jag såg lite osäkert på varandra och undrade "hur gör man nu" eftersom vi aldrig gått på en marknad utan barn att hålla koll på. Vi strosade runt, åt ett grillspett, fikade på Pingstkyrkans marknadscafé och kom väl underfund med att vi nog kunde ha det rätt trevligt på tu man hand också. Brabra!

Och nu har jag vräkt i mig marknadsgodis så jag mår illa och cyklat en runda med hunden. Klockan är snart tio och jag är ap-trött.

Sammanfattning;

Mina barn är stora nog att gå på marknad själva, jag lockades inte att köpa något mer än godis på marknaden och jag är dödstrött klockan tio - en lördagskväll.

Jag har passerat ungdomsstadiet...