Jo, det var ju långhelg och vi hade faktiskt inte bestämt att göra någonting! Bara vara, vila och hämta lite energi typ.

Tidigare i veckan hade maken (!) sin bil på verkstad eftersom han klantat till det på nåt sätt och avgassystemet gått av. Det innebar att vi samåkte till och från jobbet. En o-er-hört påfrestande upplevelse kan jag meddela!!

Alla har vi ju våra rutiner på mornar och eftermiddagar, så även jag. I mina ingår att mornarna ska vara tysta, lugna och harmoniska. Jag talar helst inte alls förrän framåt nio-tiden och då endast om jag fått mycket kaffe. Mina bilresor företas i fullkomlig harmoni mellan mig, min bil, träden utmed vägen och P1. Är P1 ointressant är det ljudbok eller bara mina egna tankar som får märkas.

Så tänker inte min man!

Min man tänker att vi har kvalitetstid där i bilen och tillfälle att PRATA! Det hela resulterar i att han pratar och pratar och jag svarar att "mm", "mhm", "asså" och tänker att han inser väl det meningslösa förr eller senare. Men nä, han pratar om väder, träd, kurvor, hus, brevlådor, semestrar, middagsmat - han pratar om ALLT!! Och till slut säger jag att "Vet du? Jag tror inte det här med samåkning är min grej" och han säger att "Va? Det är ju JÄTTETREVLIGT" och jag inser att det är bara att ge upp.

Så hur det var där i bilen då så började vi väl språka om att det hade kanske varit trevligt med ett trädäck bredvid huset istället för det där lilla, uppmurkna som vi ändå inte använder.

Ja, och sen kom då långhelg och vi - som bestämt att göra ingenting - sa att "jamen vi sätter väl fart då" och tja... Så gjorde vi det!

Så vi rev och grejade, grävde och vägde i våg... eller vad det nu heter...

Sen blev vi trötta och vilade oss!

Och nu ska det beställas makadam och hyras paddor och köpas virke och spikas och sågas...

Men det tar vi en annan dag.

Vi vilar lite till och njuter av våren först!