1. Telefonen fungerar inte.

2. Nätet fungerar ibland.

3. Vi har inget varmvatten.

4. Somliga av oss försov sig idag. Dock inte jag.

Underbara måndag - var har du varit hela mitt liv??

För idag ska telefonen bli lagad, nätet börja fungera igen, maken komma ihåg att elda och ikväll lägger vi oss i tid så att alla kommer upp när de ska imorgon!

Kan det bli bättre?

Imorgon är det tisdag och då vaknar vi upp till en helt ny värld.

Imorgon kommer vår mackcontainer. Fast bara containern, resten är fortfarande "restnoterat". Men en container är ett stort steg i rätt riktning!

Idag blir en bra måndag, det känner jag på mig!   

I fredags var vi på musikcafe och lyssnade/tittade på körsång, åt säkert 10 sorters kakor och drack kaffe. Sen kom vi hem och jag vet faktiskt inte vad vi gjorde men plötsligt var klockan två på natten och jag ramlade i säng.

Har ju haft lite svårt att somna sista tiden, och när jag väl somnat så har jag vaknat innan jag ens sovit halvfärdigt. Så jag tänkte att nu SKA jag sova imorgon och förbjöd allt vad väckarklockor heter.

Ja, och så vaknade jag ju då på lördagen. Halv elva... Gaaaaah - ångestångestångest!! Av någon anledning känns det så förbjudet att sova så länge! Studsade upp ur sängen - bara för att upptäcka att ingen annan var uppe heller. Så jag tänkte att "äh, vaddårå", gick upp och la mig framför en film för att "vänta på de andra".

Sen vaknade jag igen när maken petade på mig och förkunnade att klockan var halv ett... HALV ETT!!!

Fattar ni? Jag sov HALVA dagen! Som värsta tonåringen! Helt crazy...

Sen gjorde jag typ "ingenting" hela dagen igen, svarade "sen" på alla frågor om när vi skulle äta mat, köpa lördagsgodis och spela schack, bestämde mig för att dammsuga övervåningen men det blev aldrig av, upptäckte att telefonen dött, hjälpte maken att få igen balkongdörrarna för vintern och slängde in en maskin tvätt.

Sen blev det då "sen" så vi åkte och köpte lördagsgodis till barn, make och mig, hyrde två filmer till vilka vi vräkte i oss både middagsmat och godis och in i halva film no två konstaterade Lillfisen glatt överraskad att "mamma måste gilla den här filmen för hon har inte somnat än!"

Och ungefär då kände jag att jag var jäääääättetröööött och när filmen var slut gick vi och la oss.

Och nu vaknade jag halv nio, bra tid en söndag. Betydligt mindre ångestskapande än halv elva och halv ett.

Å idag är det ju som sagt söndag och på söndagar vilar man. Så det är vad jag tänker göra idag!

Någonstans börjar jag fundera över varför jag är så lagd åt alla ytterligheter. Allt eller inget liksom. Hm...

Fick en kommentar på mitt förra inlägg;

Hej Lena!

NN heter jag och arbetar på Telia Kundservice.

Tråkigt att läsa om problemen med dina tjänster. Det är inte heller bra att det ska vara så svårt att komma fram till oss. Vi jobbar för fullt för att komma till rätta med kösituationen. Om du vill att jag undersöker hur det går med ditt ärende så får du mer än gärna kontakta mig via länken nedan.

Trevlig helg!

Med vänlig hälsning
NN Telia Kundservice
 

-------------------------------------------------------------

Hej Telia kundservice!

Det är egentligen klart mot mina principer att föra den här debatten offentligt och jag tror inte det heller var syftet med den vänliga kommentaren. Men eftersom jag skällt ut er offentligt anser jag också att det inte är mer än rätt att både er välvilja och min motivering till kritiken meddelas via samma kanal.

Jag uppskattar det tillmötesgående ni visar genom att erbjuda mig möjligheten att få det hela utrett. Absolut. Men den visar sig bara varje gång jag skriver ett ilsket blogginlägg om saken!

Det tror jag det, att det är tråkigt att läsa om mina problem med era tjänster - då skulle du bara veta hur tråkiga problemen är att HA!

Jag har haft återkommande och ganska stora bekymmer med er. Det går att läsa om några av dem här , här och här  . Det som handlar om att vår telefon ringde upp hundratals abonnenter inom vårt riktnummerområde var en sådan mardröm så jag trodde vi skulle få flytta till okänd ort!

Svarstider och köandet är ett problem ni har - bristen på mänsklig kommunikation är ett annat. Vi har felanmält vår telefon via nätet i söndags kväll, fick besked om att det skulle åtgärdas om tre arbetsdagar, ingen ringde och ingenting hände. Alltså fick vi ringa och felanmäla en gång till! Nu vart det tre dagars åtgärdstid igen, dessutom kom en helg emellan; summa åtta dagar... Och den elektroniska mottagaren av min felanmälan skiter i mina frågor och mina tankar om det hela!! När jag ringer och felanmäler vill jag kommunicera med en MÄNNISKA, inte med en maskin! Jag vill kunna berätta om mina problem, jag vill kunna få direkta besked om läget och jag vill ha feed-back på vad jag säger.

Varför måste en felanmälan ske via en datoriserad telefonsvarare - varför kan jag inte få tala med en PERSON som hör mig och som kan svara mig??

Idag blev jag uppringd av en tjej som ville veta mer om vårt problem. Och peppar peppar - banne mig tror jag det är åtgärdat nu i eftermiddag! Telefonen har slutat spraka och nätet verkar hålla sig stabilt.

Jag frågade tjejen som ringde varför jag var tvungen att anmäla det hela två gånger? Enligt henne berodde det på att ni sökt oss utan att få svar och då annuleras anmälan efter 24 timmar?? Ingen av oss har missade samtal på våra mobiler och ingen av oss har några intalade meddelanden från er...  Vi hade inte en aning om att ni sökt oss!

Efter min andra felanmälan i onsdags blev jag uppringd av ett stockholmsnummer som - med datoriserad röst - angav att hon ville göra en kundundersökning om hur nöjd jag var... Jag ombads trycka 1 eller 2 på min telefon. Jag tryckte på 1 till tummen var blå och fick meddelande om att "någon knapptryckning inte kunde uppfattas"... (nä, det var ju fel på vår telefon...) Stor idé med den kundundersökningen. Vill ni ha en kundundersökning gjord så anställ folk som går att PRATA med!! Den kundundersökningen hade kunnat ge er ganska bra feedback på vad jag tycker och tänker, men nu slutade den med att jag lade på luren.

När allt funkar är ni bäst. Därför har vi valt att behålla er som leverantör, utöka vårt bredband och knyta upp oss på ytterligare massor av år. Trots att ni inte erbjuder täckning där vi bor så har vi ändå valt att mobilringa med er.

Jag vill inte fylla i er blankett. Jag vill inte ringa er mera. Jag vill bara kunna ringa mina nära och kära, vänner och bekanta, vara åtkomlig för den som behöver och jag vill kunna surfa med min dator via er nätuppkoppling. Om något krånglar vill jag kunna ringa en människa, få förklara mitt problem och få besked om när det är okej igen. Om min telefon roar sig med att via växelskåpet ute på gatan ringa upp hela kommunens telefonabonnemang vill jag ha problemet avhjälpt fort. Jag vill inte ringa en dator, få besked att det tar tre dagar och sedan få besked om att inget fel hittas. Gång på gång. Jag VET ju att det är ett major fel. Men jag får inte möjlighet att berätta om det förrän jag hysteriskt ringer en kundtjänst och kräver omedelbar uppsägning av mitt abonnemang...

Så, Telia - kan jag vara tydligare än så här?

Nu har jag försökt motivera min agression. Jag har förklarat varför jag väljer att göra det här. Jag tycker ni kan lägga det här svaret till den uteblivna kundundersökningen som inte gick att göra på grund av fel på min telefon.

Jag önskar dig också en trevlig helg!

/Lena

Uppdatering; felet var inte åtgärdat. Det fungerade bara tillfälligt...

Många undrar hur det går med mitt nya liv. Det går bra! Jag äter både LCHF, Viktväktardiet och Naturdiet samtidigt – helt ny grej. Utom på helgerna. Då äter jag godisdieten.

Andra revolutionerande förändringar är mitt sovande! Tidigare sov jag minst fem timmar varje natt. Nu sover jag fyra! Istället för att bara tillbringa kvällarna vid datorn lägger jag nu BÅDE kvällar och mornar vid denna magiska makapär. Varför? För att tajma in de få minuter som internetet funkar och kunna använda tiden till att skicka arga mail.

Mailen skickar jag till kortläsarföretaget Teller eftersom de nu sett till att vi fått skjuta fram vår bensinmacksleverans. De har nämligen inte fixat vårt avtal och dessutom vägrar de svara på mina mail och mina telefonsamtal. Deras kundtjänst svarar och säger att de ska ”puscha på” den avdelning som handlägger saken.  Sen händer – ingenting. Vi har skickat en ansökan, vi har ombetts komplettera den med miljoner handlingar, har efterkommit deras krav och sedan… nada!

Det har hänt ”ingenting” sedan i augusti. Jag tycker det är ett ganska konstigt förfarande gentemot sina kunder. Inte minst det faktum att de konsekvent vägrar besvara mina desperata mail…

Eftersom det varit tyst ifrån deras sida sedan vi skickade våra sista kompletteringar har vi naturligtvis förutsatt att saken är okej. Det är den tydligen inte. Koderna som kortläsarleverantören behöver har inte kommit.

Fler frågor om varför jag inte sover fyra timmar per natt? När man beställt en transport med en hel bensinmack på flaket, en tankbil med 15 kb bensin och vet att det kommer människor från när och fjärran för att vara med vid leveransen blir man lätt nervös när idiotiska företag som Teller inte ens kan ge en status på ärendet. Jag vet faktiskt inte ens om de läst mina mail!

Nåväl. Det är inte mycket mer jag kan göra åt saken.

Jo, sen var det ju det där med handfatet. Upptäckte plötsligt att jag blev väldigt blöt om fötterna varje gång jag tvättade händerna. Skum grej, tänkte jag, undrar varför det blir så? Det berodde på att hela röret lossnat från handfatsventilen ner till golvet och allt vatten rann liksom rakt igenom handfatet ut på golvet och hoppade över själva rörtransporten.

Nu har maken satt dit ett nytt rör.

Nu ska jag städa badrummet.

Jag brukar hålla mig för god för att uttala rubricerade ord, men nu skiter jag i det - Telia kan fara åt -----------.

Vår telefon låter som en jordbävning, det är ingen idé att ringa hit; ingen här hör vad du säger i alla fall...

Vårt internet funkar i tio-minutersintervaller och är sedan dött i 20.

Maken felanmälde det hela i söndags under en tio-minutersfunkning och fick där besked att "felet ska avhjälpas inom tre arbetsdagar". Idag är det onsdag. Felet är inte avhjälpt.

Jag ringer till Telia på vår jordbävningstelefon. Fick stänga in mig i ett ljudisolerat rum för att ha en chans att höra idiottelefonsvararens instruktioner. Fick besked att "felet ska avhjälpas senast den 17 oktober" d v s om FEM dagar.

Dessutom får jag inget besked om vårt kortläsaravtal till vår bensinmack som kommer på fredag! Det är inte helt okej eftersom macken kommer på fredag och det går i så fall inte att tanka. De svarar inte på mina mail och när jag ringer så ska de "undersöka saken" men återkommer inte. När jag ringer igen går det fram en signal och sedan kopplas jag bort!

Jag är så less idag.

Så f******g less!!!

Japp, japp!

Efter fyra internetnedkopplingar, lika många uppstart och två timmars tryckande och klickande är nu registreringen av vår ekonomiska förening skickad!!

Tjoho – nu ska vi bara se så att vi får en mack också. Lite oklarheter som gjort entré såhär fem i tolv, men imorgon vet vi klara besked.

Från det ena till det andra;

För ganska länge sedan köpte jag en matta till vardagsrummet. En grön matta. Skitbra! Bara det att den var lite för liten. Mattor som är för små framför soffor ser jättedumt ut upptäckte jag. Stackars jag fick ut och börja leta efter en större matta… Men jag ville ha samma färg och det fanns ju naturligtvis inte.

Så jag har tjurat ett tag nu, glott snett på den lilla näsduken till matta och vägrat använda vardagsrummet.

Hur som helst – jag hittade nu då en matta som var lagom stor, fast en annan färg. Lila. Inte kan jag väl med aldrig så mycket tillkämpad entusiasm påstå att lila är någon favvofärg dårå, men ibland måste man ju tänka i nya banor. Gå outside the box. Se möjligheter man inte visste fanns. Leka wild´n crazy. Förändra sig. Ja, ni hör – jag har jobbat hårt på att övertyga mig själv.

Lila matta fick det bli och det blev bara så perfekt! Visserligen vart jag ju tvungen att justera även små detaljer såsom soffkuddar, gardiner och köpa nya ljuslyktor och lila blockljus också, men det är ju smällar man får ta.

Idag fixade jag till det och beskådade mitt verk. Bestämde mig för att faktiskt använda soffan en stund ikväll (efter matlagningen, städandet bakom garaget och allt annat som skulle göras först) och grotta ner mig i mina fina kuddar, tända de nya ljusen och slappa lite.

Det blev inte så. Det var nån jäkla idrottsgrej på TV och sofforna, kuddarna, ljusen och vardagsrummet var upptaget.

Nåja.

Jag fick iväg en firmaregistrering istället. Inget ont som inte har nåt gott med sig!

...för det verkar så himla enkelt!

Gå in på verksamt.se och klicka in ditt företag och saken är klar. Typ.

Sedan utspelar sig följande, tysta dialog mellan min hjärna och min dator;

Men... Okej, du har klickat i att du vill starta en ekonomisk förening? Ah, men då måste vi ha med stadgarna och styrelseprotokollet också. Det kan du ladda ner via länken bolagsverket.se. Gå in där och hämta mallar, spara som PDF och skicka med!

Vaddå, vill du ändra i mallen för stadgar? Passar den inte riktigt? Nä, men gå in på den här länken och läs hur man gör! Nemas problemas. Vad? Undrar du hur stor den lagstadgad fondavsättning är? Jamen det hittar du på skatteverket.se. Vaddå, behöver du verkligen VETA vad som sägs i Lagen om ekonimisk förening bara för att starta en? Suck... Jaja, men googla dårå!

Nä, vi vägrar informera om huruvida en ekonomisk medlemsavgift är tvingad via lagen eller inte. Du får helt enkelt chansa! Eller... ring nån? Typ Skatteverket, Bolagsverket eller nåt... Nänä, naturligtvis kan du inte ringa klockan elva på kvällen, det fattar du väl själv! Du får helt enkelt vänta. Det är ju bara idioter som får för sig att registrera företag mitt i nätterna. Planta.

NATURLIGTVIS måste du ha personnummer på samtliga som ska ingå i styrelsen. Självklart. Hur tänker du egentligen? Trodde du att du skulle komma undan det mest elementära i hela Sverige? Vaddå "får inte tag på vederbörande för att få informationen?" Du verkar inte riktigt lämpad för att starta en kaffebryggare ens, än mindre ett företag alltså...

Nu har du förvisso registrerat företaget till hälften, men vi är snälla, vi sparar dina uppgifter till nästa gång du loggar in. Så du slipper börja från början liksom. VAR vi sparar dem? Hahaha, talar vi väl inte om för dig! Du får väl LETA lite!

Vad menar du med att du tycker det är dåligt att inte all information är samlad på ett ställe? GILLAR du inte att ha fjorton flikar öppna och läsa lite här och lite där? Hörrdudu - du ska vara jääävligt glad att vi ens lagt in länkar på våra sidor så du lätt kommer dit du vill. Duger inte det så skaffa papper och penna!

Japp! Skickar du registreringen i pappersformat kostar det dig 300 spänn extra att få ditt sketna bolag registrerat, men du tror väl inte Bolagsverket kan sitta och läsa dina kråkfötter GRATIS?

Moahahahahaaa - ger du upp nu? Går och lägger dig? Fast klockan bara är lite över midnatt? Shit - och du tror du ska driva en bensinmack... Ja, vaddå "lagt fyra timmar för en enkel registrering?"

Du - du har inte ens börjat! Vänta bara till Skatteverket börjar skicka dig massa papper - då kan vi snacka slöseri med tid.

Går du nu? Hallåååå - vänta! Du har inte stängt av mig!! Ska jag stå här hela natten? Nej, stäng inte locket bara sådär!! STÄNG INTE LOCKET!! Stäng inte locket... Shit vilken smäll... Undrar om hon är på dåligt humör eller nåt...

Det händer inte så mycket i livet just nu. Eller händer och händer - det händer MASSOR, hela tiden! Men det är sådär totalt ointressanta happenings typ; köpte mjölk, tvättade, dammsög, sorterade papper...

Inte mycket blogginspirerande händelser med andra ord!

Dessutom har jag gjort en omedveten notering - mitt liv går i cykler som hela tiden upprepar sig.

Exempelvis är vår telefon och vårt internet är totalt kass - igen... Jag är lika trött på att skriva om våra duster med Telia som jag är på att skriva om tvätt och dammsugning.

Shit, mitt liv är bara såååå ospännande. Det rusar fram som ett jetplan och ändå händer liksom ingenting kul?!

Det känns som om jag bara går och väntar på något men jag vet inte vad. Ska det bli varga-vinter? Ska jag bli miljonär vilken dag som helst? Ska jag gå ner något hekto i vikt eller... nä.

Ni fattar va?

Och det är nu, i sådana här lägen, som jag känner att jag måste påverka mitt liv lite i en mer spännande riktning... Det är nu, i sådana här lägen som jag känner att jag måste... shoppa!