...att dricka champagnen som bjuds idag...

Har jag berättat om vår champagne? Inte? Oj, har jag missat det... Det är lite kul i all sin tragik, för det känns ibland som så väldigt mycket oss. Om man sen ska välja att se det positivt eller negativt är upp till betraktaren.

Nåväl.

Maken har massa utländska kontakter genom jobbet. Han var i Frankrike på ett av sina "möööööten" (ni vet, såna där tillfällen när han inte svarar i telefonen). Med sig hem hade han - förutom parfym till mig då - en otroligt vacker, uppfällbar pappkartong med en ännu vackrare flaska i. Det var en av de flådigaste champagner man kan köpa, tydligen... Karln som hade givit maken flaskan hade noga betonat att den var för "spezial ockasiones" och hur den skulle förvaras, vilken temeratur den skulle ha vid det "speziale ockasionet" och så vidare.

Den stod där, i skafferiet, i väntan på ett special occasion. Jag trodde maken skulle ta fram den när taket var lagt eller när jag fyllde 40 men nä. Ingen skumpa.

Men en dag, en vanlig sketen dag, fick han rycket och skulle bjuda på sin fina dricka. För att uppnå de ställda reglerna för dryckens förtäring stoppade han ner den i frysen ett tag, i sin kartong. Utan att tala om för mig förstås, det skulle ju bli en överraskning.

Flera dagar senare, när jag skulle hämta upp falukorven ur frysboxen, blev jag mycket riktigt väldigt överraskad när jag hittade skumpan! Vackert utfluten i botten på hela frysboxen och uppblandad med miljarders små små glasbitar... Flaskan frös, flaskan exploderade och champagnen was no more. Dessutom hade han lagt ner HELA den uppfällbara kartongen så den var tämligen massakrerad. Pappkartonger kan nog lätt bli det när en flaska champagne exploderar i dem. Tror jag.

Lär av oss som ett typexempel. Skjut inte upp njutningarna i livet i väntan på speziale ockasiones som aldrig kommer. Drick den och gör en vanlig sketen tisdag till en speciell tisdag istället.

...vårt nya rum!

Nu hälsas ni välkomna, släkt och vänner, att övernatta i vårt fiiiiina gästrum. Dock får ni räkna med att dela rum med   

heeela värdfamiljen anno 1997 stirrande ner på er från en vägg... Beklagar, men gilla läget!

Att hänga tavlor är ingen konst för de flesta, men för mig är det uppenbarligen en näst intill omöjlig uppgift. Vi har numera fyra hål i våra nya väggar, trots både tumstock och tapetmönster att följa, vilket borde gjort det lätt...

Jag mätte som värsta proffset med spik i mungipan och ropade till maken; "Hälften av 1,12 är väl... hm... 56 cm va?" Han suckade och svarade att "jaaa..." Jag nickade förnöjt (ha, visste väl att det var 56)  och bank-bank-bankade in spiken - på 65 cm. Hängde upp tavlan och kunde inte fatta varför det såg så snett ut.

Ut med spiken, nya bankbankbank och upp med tavelskrället igen. "Öh, det blev väl lite lågt va...?" sa maken väldigt, VÄLDIGT försiktigt. Slängde ner tavelhelv... igen och BANKBANKBANKade i spiken igen och nu, nu blev det faktiskt bra!

Sen samma procedur igen fast på andra väggen, bank bank, inget bra, banka om, nytt hål...

När jag var klar kom jag på att jag ville nog ha en annan tavla där men maken höll i mig, tog försiktigt ifrån mig hammaren och ansåg att jag nog borde nöjdförklara mig nu. Okej okej, det får va som det är.

Sen var det gardinerna. Jag rotade och letade och bökade men hittade inte en enda gardin som passade in i rummet. Om jag kunde begripa var alla våra fruktansvärt skitfula gardiner kommer ifrån! Jag hittade trasor som jag inte ens skulle använda som fönsterputstrasor och det värsta är att nån gång i livet har jag nog gillat dem. Minns ni de där puffgardinerna alla hade på åttiotalet? Man hängde upp dem och fyllde dem med silkespapper - hemska saker kan jag tycka när jag ser dem i en ihopskrynklad liten hög i nåt skåp numera. Rosa, lila, gröna. Men har jag slängt dem? Nä. Braåha...

Allt var väldigt puffigt och fluffigt på åttiotalet när jag tänker efter, kläderna, frisyrerna... Nåja, det var en parentes. Tillbaks till vårt nya rum.

Hittade några gamla spetssaker, hemska saker det också, men de får hänga till imorron. Men jag är lite nervös för att behöva tala om för maken att vi ska ta ner och byta de som hänger där nu, han var med och försökte arrangera upphängningen och egentligen är det väl ett under att vi fortfarande är gifta. Specialupphängningar av specialgardiner på specialstänger kan få det mest stabila äktenskap att krascha.

Nåväl - jag funderar på att sova i vårt nya rum inatt, bortsett från gardinerna tror jag faktiskt att jag gillar det!   

...då skulle jag göra om och göra rätt. Min lilla kommun skulle jag utveckla och göra till en attraktiv inflyttningskommun där människor vill satsa för framtiden.

I min värld är allt egentligen väldigt enkelt: man ger sin kommun självförtroende. Spaltar man ner helheten i små enheter så fungerar det mesta faktiskt likadant - självförtroende sänder ut positiva signaler och öppnar ögonen på människor. Ett kommunalråd måste inte bara kunna fungera som ledare, ett kommunalråd måste tillsammans med sin stab kunna entusiasmera, peppa och arbeta aktivit med klara målsättningar.

Alltså - "mina" kommuninnevånare tror på oss själva, vi vet att kommunen har potential och vi kan erbjuda en unik valfrihet i form av billiga hus, närheten till havet, skogen, tätort och landsbygd. Det är bara att välja. Dessutom hamnar man på ett vettigt pendlingsavstånd till städer som Karlskrona och Kalmar oavsett var man väljer att slå sig ner i kommunen. Det är ju lysande förutsättningar!

Jobb och sysselsättning. Vi behöver det. Ordet "Gnosjöanda" låter positivit i de flestas öron, eller hur? Då ska man veta att Torsås kommun beräknat på antalet invånare har fler småföretag än Gnosjö! Varför finns det då ingen "Torsåsanda" man talar om?

Man måste undersöka vad som krävs av kommunen för att få fler företag att etablera sig här hos oss. Hur kan man hjälpa till? Hur marknadsför man det geografiskt ypperliga läget?

Skola och barnomsorg. BRA skola och BRA barnomsorg. Inte skola och barnomsorg som hela tiden bantas på resurser för att "barnen kommer ändå ta slut". Fel mentalitet!!

Jag vill tänka "vi är en liten kommun men vi har ändå en ny idrottshall, en otroligt bra ungdomsverksamhet och närproducerad, ekologisk mat till skolor och äldreomsorgen. Övervägande delen av befolkningen bor på landsbygden, men med vårt miljötänk har vi ändå satsat på en väl utvecklad kollektivtrafik - även när skolan är stängd och med turer utöver skolbussarna. Vi arrangerar ungdomsaktiviteter på helgerna och har naturligtvis nattbussar till orter som Söderåkra, Bergkvara och Gullabo. Vi har förenat våra olika orter genom gemensamma aktiviteter mellan skolbarnen i ytterområdena så de känner till varandra och har etablerat en form av gemenskap när de strålar samman i högstadiet. På så vis arbetar vi aktivt för att överbrygga den konkurrens som hela tiden råder mellan områdena.
Vi satsar på etableringsstöd till nya företag, vi erbjuder hyresrabatterade lokaler och en medflyttandeservice i form av introduktionspaket till kommunens nya invånare.
Vår årliga "Torsåstoppen-dagar" är välbesökta - vem vill inte komma och hälsa på en kommun som är så otroligt framåt som Torsås?"

Vad är det för fel på att utveckla något positivt som föder ringar på vattnet istället för att slå sig till ro och förvalta ett sjunkande skepp?

Jag är en drömmare. Men drömmar går alltid att förverkliga!

Om jag vore kommunalråd, då jäklar...   

Som alltid när det kommer till magi så är det något lurt!   

Magiska jeans är jättesköna, de gör som de säger; trycker in och trycker upp. Nu återstår alltså bara att komma underfund med VAR man ska göra av allt upp- och intryckta... Jag syftar då på främst på den simring som bildas ovanför byxlinningen av upptyckta valkar. Men jag avvaktar väl, för jag förutsätter att man snart presenterar en in- och upptryckande tröja som tar hand om avfallet?

Dessutom upptäckte jag när jag tog av mig byxorna igen att allt överflöd ramlade ner och ut precis som innan, vi snackar tydligen återvinning.

Idag är det tandläkardags med liten son igen, plastning av den oplastade sidan av garnityret och för övrigt en ganska behaglig dag tror jag. Pula och fixa, se om jag kan hitta några lämpliga, oläckande stövlar till sonen i tätorten.

Men jag funderar på om jag inte ska försöka jobba undan lite så jag hinner upp till hästelihästen också... Japp, tror jag ska satsa på det!   

Hejrå!

Slank in på KappAhl på vägen mellan mina olika skrivbord och kom ut med en liten kasse "magiska jeans".

De ska tydligen vara så magiska så man inte vill kliva ur dem när de väl är på, säger reklamen... Hm.

Tydligen skall de hålla in och hålla upp och med tanke på mina duster med vågen låter det som om det vore preciiiiiis vad jag behöver.  Min vana trogen provade jag ju inte i affären - orka... Jag provar hemma! Har jag tur så lurar jag vågen att tro att jag är så slank så den inte ens ger utslag, mooahhahhaaaa!!!

Får väl se om de är så magiska att man vågar lägga ut ett foto från provsessionen... Någonstans tvivlar jag på det.

Återkommer med rapport!

Satt och lyssnade på nyheterna medan jag försiktigt halkade mig iväg till jobbet idag. Svenska grisar äter genmanipulerad soya. Ska omedelbart erkänna; jag kan inte ett smack om odling, tomater eller grisuppfödning! Jag hör till kategorin som bara handlar i affären och äter.Ordet ”genmanipulerad” har en väldigt negativ klang i mina öron. Bara ordet ”manipulerad” låter obehagligt. Men ”genmanipulerad mat” låter rent äckligt.

Det ÄR nog inte äckligt – att genmodifiera mat är inte detsamma som att försämra smak och kvalitet. Tvärtom, vitsen är ju att få bättre, mer hållbara och näringsrik mat. Men den är manipulerad. Den är inte äkta! Genmodifierad mat låter som ”låssasmat”.   

Samtidigt – om jag står och ska köpa grönsaker så vill jag inte ha tomater som är fläckiga, halvmjuka och skrynkliga. Jag vill ha klarröda, lagom hårda tomater som ser goda ut! Alltså väljer jag ut dem. Hade jag gjort det om det stått ”Genmodifierade tomater” på skylten? Hm. På något vis låter det inte lika gott…

Men jag är ju svensk konsument, jag är kräsen och jag vill ha valuta för mina pengar. Jag vill ha felfri, vacker mat, annars blir jag gnällig. Att den är lika felfri och vacker efter en månad i kylen är anmärkningsvärt men ekonomiskt!   

”Välkommen hem till oss på middag. Vi bjuder på skinkstek från grisar uppfödda på genmodifierat foder och manipulerad potatis!” Undrar varför ingen kommer…

Nä, allvarligt talat – det handlar återigen om rätten att få välja och inte minst välja bort. Som ätande konsument vill jag få möjlighet att göra egna val, jag måste få informeras om vad jag äter och stoppar i mig.

Manipulera på ni som kan, men gör det med försiktighet. Och ge mig möjlighet att få välja om jag vill ha den!    

Detta är fullkomligt makalöst! Hur tänker våra största klädjättar egentligen? Tänker de alls?

Har ägnat en timme åt att springa runt på KappAhl, Lindex, HM och slutligen Åhlens för att hitta ett fleecevadderat regnställ åt mitt frusna och blöta lilla barn. Jag vill ha ett "dagisställ", ni småbarnsföräldrar vet vad jag menar va?

Såg att det fanns på Rusta i Kalmar i lördags. RUSTA säljer regnställ med fleecefoder till barn, hör ni det alla eminenta, mångmniljonvinstdrivande klädjättar? De har förstått grejen, ni bord lära av dem!

Nu var jag inte i närheten av Rusta idag, jag var mitt i stan. I min värld är det nämligen i klädaffärer i stan man borde hitta regnkläder med fleecefoder till barn. Får bara konstatera - för vilken gång i ordningen vet jag inte - att jag måtte vara otroligt korkad.

På KappAhl fanns inte ens ytterkläder. Om man inte ville ha midjekort skinnjacka a la 70-tal då alltså, men nånstans finner jag det opraktiskt på en markrullande sexåring. Nu ska jag inte vara orättvis - det fanns nån överbliven täckjacka i rosa med vita blommor på också, men nåt säger mig att det inte hade gått hem hos sonen...

LIndex hade "överdragsbyxor" i prassligt, plastliknande material. Kändes tunna, kändes "okvalitet" och kändes helt fel.

HM hade - ingenting. Jag skämtade faktiskt i mitt förra inlägg, men på HM hängde både kortärmade skjortor och uppkavlade, tunna sommarbyxor i sexårings storlek men nä. Vill inte ha. Nu i alla fall. Men det är klart, när jag kommer i juli och ska köpa sommarkläder lär mina ungar få gå i vinteroverall för det är förmodligen vad som hänger på ställningarna då!

Åhlens hade nästan vad jag sökte. Gummiliknande jacka och byxor, förvisso utan fleecefoder men med något annat tunt foder som gjorde att stället kändes aningen mer värmande. Det kändes inte som ofodrad pressenning i alla fall...

Det fick bli Åhlens. Inte guld, inte silver men brons dårå. Ibland får man bara ge upp och gilla läget.

Sonen vart nöjd i alla fall, man får liksom passa sig lite så man inte köper "småbarnskläder" för då är det tvärkört. Sen är det frågan om i vems ögon det betraktas som småbarnskläder, hans eller mina, vi delar inte alltid samma uppfattning i frågan. Termobyxor i storlek 128 med hängslen är t ex inte småbarnskläder i mina ögon, dock i hans. Sen får det inte vara grönt heller för han har klart deklarerat att "jag tycker inte jag är snygg med grönt". Nähä.

Tur det var midjebyxor och i blått man hade på Åhlens!

Öppnade dörren och släppte ut hunden imorse och i mitt halvvakna tillstånd kände jag en kraftig irritation över något utan att komma på vad det var. Efter ett tag upptäckte jag att jag blev irriterad på något ljud, det var inte tyst som det brukar så tidigt på mornarna. Det visade sig vara en jäkla massa fågelkvitter som störde min ro, sabla liv överallt. Först efter flera minuter kom jag underfund med att det faktiskt är vår i luften, tro´t om man vill, och att visslandet och drillandet var något positivt. Fick nästan be lite mumlande om ursäkt över tankarna på nygrillad rykande kyckling på en tallrik och skämmas lite...   

En annan skum känsla - kunde köra till jobbet utan snö under hjulen idag, första gången på flera månader! Man kunde t o m gasa upp lite lite grann, slippa krypköra. Fantastiskt!

Första måndagen efter sportlovet; vi pratar trötta barn... Inte mellanfisen så farligt, han skulle stå i cafeterian idag och var vid gott mod, men lillfisen var seg att få igång.

Nu funkar inte termobyxor längre, nu måste det till varma galonisar konstaterade vi. Lovade att införskaffa sådana under dagen, ska ut och botanisera lite på lunchen. Om trenden i affärerna hållt i sig så säljs det väl inga såna nu utan istället bara kortbyxor och linnen, men jag ska åtminstone undersöka saken. Men har man inga termobyxor och jackor att sälja när det är 20 grader kallt och en meter snö lär man väl inte ha regnkläder när hela världen blir en gyttjepöl heller...   

Gårdagens energi verkar hänga med än så länge, om än i lite mindre omfattning. Har sammanstrålat med min gamla chef, numera kund, och sytt ihop ett system för att sköta bokföring och redovisning i hans nya företag. Alltid roligt att påbörja nya projekt. Eller alltid och alltid - det är roligare i mars än i mitten av januari, men i alla fall.

Nu ska jag göra mig av med lite av min energi på mina pappershögar!