...likt Fågel Fenix ur min askhög, skakar lite på mig, går in till maken och säger; Nu jeflar!!

Nu har jag ägnat några veckor åt att deppa, vara trött, förslappa mig och vara grinig, otrevlig och jobbig. Nu börjar det bli tråkigt.

Inaff is inaff!

Imorgon åker jag till gymmet, skaffar mig en tagg, börjar äta frukost och bete mig som folk! Hear hear!

Jag har kommit på vad felet är nämligen. Det är måndagarna som är felet. Jupp. Jag börjar alltid ett nytt liv på måndagar (utom sista veckorna då alltså, när jag inte börjat något liv alls), och det är fel dag. Onsdagar tror jag på. Onsdagar is da shit.

Jag har slutat på mitt andra jobb. Plötsligt jobbar jag inte kvällar och nätter längre och jag har inte märkt förrän nu hur otroligt jobbigt det har varit egentligen. Inte förrän det jobbiga plötsligt slog mig i huvudet och fick mig ner för räkning ba sådär. Nu inser jag att jag faktiskt bara har ett jobb och att jag, när jag hunnit ifatt mig, kommer att hinna med det på arbetstid! Förstår ni vad det innebär? Lediga helger, kvällar och åtta timmars sömn! Till MIG!! *Stryker en tår av rörelse ur ögonvrån*

Det föreligger en liten, liten risk att denna plötsliga energi och entusiasm är tillfällig och kommer gå över om tio minuter, men jag förutsätter att ni hojtar lite "go-go-go" och dunkar mig i ryggen i så fall, okej?

Oj, åtta timmar var det ja... Bäst jag går och knyter mig - måste hinna upp och äta frukost!