Oavsett hur många gånger jag startar ett nytt liv så finns det vissa saker som inte hänger med i förändringarna. Jag tänker då på vattenförsörjningen till dysfunktionella familjen. Är det NÅGOT som skulle behöva starta ett nytt liv så är det just vårt vattensystem.

Jag har egentligen svårt att förstå problemet; vi har en brunn, vi har en ledning, vi har en pump, vi har en vattenreningsanläggning a la litet kärnkraftverk och vi har kranar. Vad kan gå fel liksom? Allt. Allt kan gå fel. Fast på olika sätt.

Det kan bli stopp i brunnen. Ledningen kan gå av. Pumpen kan gå sönder. Reningsanläggningen bli igensatt. Kranarna kan strejka. Vad som helst kan hända och här lever vi med den ständiga vetskapen; det är inte frågan OM det händer utan NÄR.

Nu hände det igen. Jag skulle blaska av nyllet och vred på kranen och noll vatten. Inte en droppe. Blott ett väsande ljud och sen - kompakt tystnad.

I flera år var vattenanläggningen utlagd under mitt ansvarsområde. Jag har numera delegerat saken till maken. Han fick helt enkelt fixa problemet med en vattenpump som gick och gick men bara drog upp luft. Under tiden stod jag vid sidan om och ylade om hur jag blev galen. Till slut bad han mig vänligt men väääääldigt bestämt att gå nån annanstans och yla för jag "hjälpte inte precis till liksom" så jag gick. Istället valde jag att fortsätta yla via telefon till utvalda vänner som fick ta del av mitt liv i misären. Att vara vän med mig innebär förmodligen ett behov av livslång terapi för att ta sig ur depressioner som ingen förstår varifrån de kommer...

Hursomhelst, maken lyckades få igång eländet, vet inte hur, och insåg att det finns en lös grej i pumpen som inte bör vara lös och som antagligen är upphovet till problemet. Den lösa grejen kommer nog ge oss fler problem i framtiden så nu står det en ny, fin, spygrön pump här som väntar på att bli inkopplad på fallet.

Sen var det det där med duschblandaren... Den lever sitt eget liv och när vi har vatten så vägrar den rätta in sig i energibesparandets era. Den pytsar ut 60-gradigt vatten hela tiden. Vi har överlevt genom att det tar ett bra tag innan varmvattnet kommer dit, så vi börjar duscha i iskallt vatten och om vi gör det snabbt så hinner vi precis lagom tills skållningstemperaturen hunnit fram till duschmunstycket. Eftersom jag brukar duscha sist så brukar det bli jag som få skölja ur sista schamporesterna med kökskranen.
Att bada har inneburit problem av annan typ: trycket har varit så dåligt att när badkaret väl är fyllt har vattnet hunnit bli kallt.

Nu sitter där en ny, glänsande blandare på väggen även där! Lillfisen blev så lyrisk att han duschade både igårkväll och badade idag på morgonen. Våra barn har inte så stora krav för att bli lyckliga - lite vatten i kranarna och en dusch som inte tar livet av dem och de blir som barn på julafton!