Jag är, i vissa frågor, känd som en ganska gammalmodig, bakåtsträvande, konventionell, mossig och hopplöst ute människa. Bland annat är jag starkt misstänksam mot all form av "intelligent tänkande hushållsmaskiner". Jag var nog en av de sista som gick över från Dos till Windows, ni känner till mitt motstånd mot platt-TVapparaten i vardagsrummet, jag körde med Sony Walkman KASETTbandspelare långt efter densamma i CD-format kom och jag förstår inte vitsen med att byta fungerande grejer bara för att det kommer nytt? Mobiltelefonen använder jag fortfarande bara till att lyssna på böcker i, jag har fortfarande inte riktigt fattat vitsen eller övrigt behov av den...

Hur det än är så kommer vi alla ibland till det läget att något gammalt faktist MÅSTE bytas ut för att det går sönder. Typ tvättmaskinen.

För andra gången i mitt liv har jag alltså köpt en NY tvättmaskin. Tidigare har det antingen funnits dit jag flyttat och vid två tillfällen har jag övertagit någon annans begagnade. Gamla, hederliga prylar med stora vred och tydlig text: 60 grader, 40 grader, förtvätt och sköljning/centrifugering. Därtill en stor knapp "PÅ/AV". Det är ungefär där mitt behov legat.

Men som sagt, allting har en ände, så även tvättmaskiner.

Efter en halvdags googlande, jämförande, goda råd och rekommendationer rasslade vi iväg för att "titta" på en ny. För att göra en lång historia kort står det nu en ny tvättmaskin i tvättstugan och den kan tänka själv. Den blinkar, piper, är full med både knappar, vred och lampor och spelar en melodi när den har tvättat klart.

Allt jag behöver göra är att tala om för den VAD den ska tänka på, trycktrycktryck och vrid, tryck igen och sen kan jag ligga på soffan och äta praliner ända tills den spelar en låt och då är den klar. Vill jag att den ska tänka på lakan så gör den det, vill jag att den ska tänka på jeans så gör den det och vill jag att den tänker på babykläder så gör den det! Fast det sista är inte så himla aktuellt kanske... Jag kan t o m få den att tänka på idrottskläder och - som det står i bruksanvisningen - bergsklättrarkläder! De är nämligen besprutade på nåt vis och då tänker den på det... Sen kan jag beställa att jag vill ha tvätten klar klockan 18.00 när jag kommer hem - då fixar den det!

Dessutom, och detta är pure magic, så tvättar den med egenhändigt producerade bubblor! Inte tvättmedel utan bubblor! Den bubblar och har sig och bubblorna fördelar tvättmedlet, tar sig igenom kläderna och gör att de börjar bli rena med en gång fast vattnet är kallt... Ja, jag vette fanken hur det funkar men det gör det tydligen.

"Är du nöjd med den?" frågade maken.

Låt mig säga såhär - jorå, det är jag nog det lilla jag hunnit prova. Nöjd än så länge alltså. Men är vi vänner? Känner jag tillit? Tror jag på en lång, stabil relation? Nej, inte än.

Jag har svårt att lita på tänkande maskiner. Mitt misstroende mot deras förmåga att göra saker som JAG vill är djupt. Dessutom ställer det krav på mig som jag inte vet hur att förhålla mig till; jag har t ex alltid tvättat badlakan, handdukar och lakan i samma tvätt. Hur blir det nu, när jag ska välja "Lakan" på tvättmaskinen?? Vad händer om jag stoppar in ett badlakan då? Och hur ska jag göra med mina handdukar, något sådant program finns ju inte!

Nä, det tar nog ett tag innan vi hittat formen för vår gemensamma framtid, tvättmaskinen och jag. Men vi tar det lugnt, går varsamt fram och känner av varandra. Vi får se helt enkelt.

1987 bodde jag i en andrahandslägenhet i Karlskrona. Där fanns en tvättstuga med en tvättmaskin, en centrifug och ett snöre i taket.

När man skulle tvätta tog man tvätten med sig under ena armen och en bok, en kopp kaffe och en radio i den andra. Sen gick man ner, stoppade i tvätten, vred på en kran, kollade i luckan när det var lagom med vatten och stängde av kranen igen. Sen tryckte man på maskinen, satte sig tillrätta och lät den snurra på ett tag medan man fikade och läste sin bok. När man tyckte det var lagom vred man till tömning, fyllde på med sköljvatten ett par gånger, plockade ur tvätten och stoppade den i centrifugen. Sen höll man för öronen ett tag, stannade maskinen, tog sin tvätt och hängde den på snöret i taket.

Den maskinen, mina vänner, den var en av mina bästa vänner! Stunderna i tvättstugan när man faktiskt inte kunde göra annat än läsa en bok, dricka kaffe och hålla ett öga på tvättmaskinen är nog de som räddat mig från bestående stressmagsår.

Nu spelas en låt i tvättstugan hör jag, bäst jag går och kollar om "Vardagstvätt á 60 grader" är klar!