Kan inte hjälpa det - jag är omåttligt fascinerad av att jag kan följa flygturer från Malawi till Köpenhamn på nätet, i mobilen och via mail! Varje gång Storsonen lyfter och landar får jag SMS, mail och uppdateringar. Eller, för att ta det på flygplansspråk; varje gång det sker en flight departure får jag ett mess med schedule updates och expected arrivals. Shit, jag är snart mogen att sätta mig i flygledartornet och dirigera!

Men kanske är det inte bara bra. För när man får ett meddelande där det står att The status of the flight has changed men det står inte vilka changes som har blivit uppstår förvirring. Vid en sökning på flygplatsernas egna sidor står det kryptiskt "En-Route". Jaha? Men... har planet lyft? Landat? Flyger det i rote? En-Route - betyder det att det flyger runt på måfå? Var fan ligger En-Route???

Nytt deckarjobb och tydligen, om jag tolkat det hela rätt, så har man a) samkört två plan eller b) betyder det helt enkelt att det är på väg...

Nu hoppas jag bara att det är på rätt väg också, så att det landar där det ska och ingen annanstans.

För övrigt ska jag också åka utomlands idag! Jag ska till Köpenhamn och möta min Afrikason när han kliver ur sitt En-Routeplan!

Så det är väl bäst jag börjar packa...

Det känns lite tråkigt att ha en blogg när man inte har ett smack att blogga om...

Det HÄNDER liksom ingenting! Jag flyttade en pappershög, matade in en annan, gjorde en momsdeklaration, skrev ut kontrolluppgifter... Tänkte redovisa löneuppgifter till Fora men de öppnade inte sin redovisning förrän på måndag...

Jag menar, hur spännande kan det va liksom?

Mer och mer känner jag att livet blir mindre och mindre spännande och ALLT är Toyotans fel! Det är ingen sport längre! Ingen utmaning! Den bara startar och går, startar och går... Det mest spännande med den bilen är hur skitig den kan bli innan man tvättar den! Ja, och sen brukar laddningslampan blinka ibland när den är kall, men varje gång det spritter till i mig av adrenalin så slocknar den och rullar på...

Den skulle varit på service för läääääänge sedan men jag har inte hunnit. DET är lite sport - hur länge klarar den sig utan service?

Sen är barnen hemma och jätteförkylda, jag bytte från en bärbar dator till en annan igårkväll och det var ju... kul men ospännande...

Vädret är inte så spännande det heller, det ska komma snöstormar och klimatkatastrofer men tydligen inte där jag bor.

På fredag kommer Afrikasonen hem - DET ska ju bli vansinnigt roligt! Men för övrigt så... nä.

Det KAN finnas en risk att jag har fått p-böter idag för första gången på två år nu! Det är nog det mest spännande som händer idag. Jag såg nämligen en p-vakt skymta förbi förut...

Annars inget att rapportera.

...på det nya året då, allihop!

Jag vet inte vad som gick snett men inte vaknade jag på varken söndags- eller måndagsmorgonen som en smal, hurtig och vänlig människa inte...?! Inte upplevde jag mig ha någon större energi att ta tag i saken heller om jag ska vara helt ärlig. Så det fick va!

Nyårsafton tillbringades med liten bror och hans familj och vi spelade spel, åt godis och mat. Fast i omvänd ordning då. Det var precis sådär som en nyårsafton skall vara med andra ord. När de på söndagen packat ihop sitt hus a la Musse Pigg på julafton, lastat det på dragkroken och åkte hem slängde jag mig i soffan med datorn på magen och låg där i 10 timmar. Jag gick igenom vartenda avsnitt av Sommarpratarna på SVT Play, därefter Stjärnorna på Slottet och sedan några avsnitt av Frasier. Emellanåt sov jag en stund - med datorn på magen - och ibland gick jag upp och hämtade mig lite mat. Sen, när jag inte orkade ligga på soffan längre gick jag upp och la mig i sängen och somnade som en bedövad elefant. Jag vill härtill bestämt tala om att jag på nyårsafton drack två öl och ett och ett halvt glas vin och därför inte kunde skylla min dävenhet ens på alkoholen...

Så mycket för mitt nya liv som Good parent. Vad arvingarna gjorde hela dagen är mig totalt främmande. Men det var nog inget farligt för maken hade ett vakande öga över dem. Tror jag. Vad jag dock vet är att båda små liven är kraftigt genomförkylda, deras nysningar hördes genom mina hörlurar. Ett tag tänkte jag be dem nysa tystare men jag orkade inte.

Bestämt tror jag att jag är aningen, aningen utarbetad? Möjligen bara slö, men även slöhet har ju sina gränser. Några gränser fanns inte igår. Jag orkade helt enkelt bara inte!

Idag skulle då den hemmaarbetande maken åkt till tandläkare med Lillfisen men plötsligt hade allt kastats om och maken skulle inte alls vara hemmaarbetande utan åka till jobbet. Så jag fick släpa med mig min lilla snuviga son till tandläkaren och sedan med till jobbet. För att kompensera mitt dåliga samvete fick han både en Fransk Hotdog med curryketchup, en Pucko och en liten portion strips med grillkrydda. Sen fick han spela hur mycket dator han ville! Good parent!.... eller.... nåt....

Nu är vi i alla fall hemma och maken är i antågande med både nässprayer, hostmedusiner och övriga nyttoföremål; toapapper och bröd.

Livet är allt bra spännande!

Känner mig otroligt frustrerad över den bloggtidsbrist som råder - ni aaanar inte vad mycket jag skulle vilja skriva om egentligen! Grejen är bara att jag hinner inte just nu...

Men imorron är det årets sista dag, om det nu händelsevis undgått någon. Och i sedvanlig ordning är jag just nu i full färd med att lägga upp strategierna för Mitt nya liv som - även det i sedvanlig ordning - börjar på söndag. Eller måndag kanske, måndag blir nog bättre. Jorå, jag vet att jag har sagt det förut men DEN HÄR gången är det på riktigt! DEN HÄR gången kommer jag att lyckas! DEN HÄR kommande första måndagen på det nya året börjar mitt nya liv! Igen!

Det kommer bli såååå braaaa! Jag kommer bli snäll, vänlig, tolerant, glad, smal, hurtig, rökfri, få normala sockervärden och bli den BÄSTA mamman ever! Mitt hem kommer bli som nytt för jag kommer att hålla iordning, mina barn kommer aldrig mer behöva gå till skolan i gårdagens strumpor för att jag glömt tömma tvättmaskinen och min bil kommer vara i perfect shape!

Ni fattar? År 2012 kommer bli DA YEAR alla kategorier!!

Eller hur?  

I alla fall önskar jag er alla ett riktigt GOTT NYTT ÅR och så hörs vi nästa år igen!

Jahapp! Så var julen över, matfrosseriet klart och en abrupt återgång till det vanliga, hemtama och trygga livet gjordes klockan 06.00 igår morse när klockan ringde.

De va de!

Det har varit en himla trevlig julhelg på alla sätt, även om den i mitt tycke var lite kort... Men man kan väl inte få allt. Men jag fick ett trådlöst tangentbord och dito mus, hörlurar, målargrejer, almanacka, fönsterlampa, fotgrejer - jag säger ju att jag varit snäll som ett lamm!

Julgranen har vält tre gånger och börjar anta formen av en nakengran - dels ramlar alla barren av och fastnar i min långhåriga ryamatta och dels orkar jag inte hänga tillbaka alla kulorna hela tiden... Nu ligger de i en snygg hög under granen istället och jag inser mer och mer att det faktiskt kan vara en ny julinredningstrend som börjar ta form - glöm bara inte var ni hörde det först! Tredje vältet gjorde den rätt över en barnvagn och det var ju bra att det inte låg något litet barn i den, för då hade det lilla barnet förmodligen blivit lite lesset.

Jobbet stod kvar och nu har jag kört ett tolv- och ett trettontimmarspass - det verkar som om jag är den enda som firat jul? Alla andra har tydligen arbetat ihärdigt och lagt allt som producerats på mitt skrivbord? Visserligen är det årsskifte och inte den lugnaste perioden i mitt yrke men ändå...

Till alla som säger att det är varmt och skönt ute - det kan synas så. Men om man blir utelåst på en trappa utanför jobbet i bara skjortan och får stå där en kvart är det inte ett varmt klimat som är det största bekymret. Då är det helt andra saker man funderar på för att inte frysa ihjäl; var man kan stå för att det skall blåsa minst exempelvis. Uppenbarligen har fastighetsägaren varit förutseende nog att förstå att många är lediga och för säkerhets skull sett till att porten går i lås under mellandagarna. Bra tänkt! Typ... Synd att jag inte tänkte på det när jag tog en liten rökpaus, då hade jag kanske tagit nycklar med mig ut.

Av en ren tillfällighet hade jag mobilen med mig, något som sällan händer annars. Chefen fick göra en nödutryckning. Det var ju en himla tur att han inte var på semester i Thailand!

Å nu ska jag sova lite för imorron är det en ny arbetsdag!

Från mig alla till er alla;

En Riktigt God Jul!

Sen hörs och syns vi när jag har hunnit öppna alla mina PERSONLIGA julklappar som inköpts, bara till mig, med tanke på mig och på hur snäll jag varit hela året! Det torde bli några stycken, så det tar väl sin lilla tid tänker jag...?!   

Jag är snart tillbaka och har massor av reflektioner om både julklappar, julkort, hur att iträda sig en egen gloria och om att köpa varandra en krater på månen.

Så, med denna otroliga cliffhanger - stor kram till er!   

Sådärja! Nu har sista arbetsdagen innan jul avverkats och det jag inte gör imorron och på fredag får jag göra på tisdag istället. Så pratar vi inte mer om det...

Nu är inköpslistan färdig, julgranen är klädd och saker börjar ta form här. Imorron blir det storshopping i stan och imorgonkväll blir det matlagning heeeeela kvällen! Yay... eller nåt. Ni hör ju - allt är kvar utom julgranen...

Julgranen ja.

Vi bor i skogen, omgiven av miljoner granar. Det är inte våra granar, men vi delar vardag med varandra kan man säga. När vi bodde i stan hade vi plastgran. Det var enklast så. Som vi bor idag vågar jag knappt säga det högt...

Som bortkomna stadsbor på landet åkte vi och köpte gran första åren vi bodde här. Fast riktig gran då alltså. När grannarna som äger granarna vi bor bland insåg detta blev de milt chockade och undrade nog om vi var som vi skulle. "Hela skogen är ju full! Det är bara att ta en!" Vi tackade och bockade och blev jätteglada, naturligtvis.

Så vi gjorde det. En gång.

Året efter var det snö ända upp till grantopparna så då kunde vi inte hämta någon. Det fick bli köpegran. I år ringde vi och frågade om vi fick ta en, och det "fick vi naturligtvis".

Maken tog Lillfisen med sig ut i skogen och kom hem. Utan gran. "Nä, vi hittade ingen" sa de. Jag kände mig lite tveksam till detta. Jag hittar granar så fort jag öppnar dörren...

Möjligen berodde granbristen på dåligt väder, blöta marker och skymning, jag vet inte. Hur som helst - någon mer tid till granletning fanns inte att uppbringa så nu har vi köpt en gran i år igen. En JÄTTEstor silvergran.

Jag frågade barnen om de ville vara med och klä den. Här kör vi vartannat år "mammagran" och vartannat år "övriga familjen och Disneygran". I år var det min tur. Nä, ingen ville vara med. Alla tycker det är trist att bara få hänga röda och guldfärgade kulor i granen. Så jag klädde den själv när barnen lagt sig. När jag var nästan klar så välte den och nästan allt ramlade av. Göra och göra om.

Morgonen efter tände jag granen lagom till Lillfisen kom ner för att se på julkalendern. Han bröt ihop för att den var klädd utan hans medverkan... Jag fick dåligt samvete och lovade både det ena och det andra som kompensation över mitt tilltag att inte fråga en gång till, så jag åkte på att steka pannkakor ikväll. För DET hade jag ju massor av tid till - not.

Men nu är den klädd som sagt, luktar gott gör den och nu ska jag bara klura ut hur vi ska få plats med 14 personer i det hörn som återstår av vardagsrummet och som inte är upptaget av grankvistar med röda och guldfärgade kulor...!

Snart är det julafton!

Fattar inte alltid hur jag tänker egentligen...

Drabbas som av nån storhetsvansinneshybris ibland och agerar utan eftertanke! Som det här med köttbullarna...

Nu råkade jag ju då ha både älgfärs och fläskfärs (egenhändigt mald, naturligtvis!) i frysen och planerade ju för köttbullsstekning. Jag plockade upp några påsar av varje ur frysboxen och la fram för upptining. Idag när jag skulle sätta fart så vägde jag hur mycket jag hade tagit upp. Sex kilo. SEX KILO! Tre av varje sort.

Jag menar, jag hade inte ens en bunke stor nog att blanda smeten i!

Och eftersom allt var upptinat och klart så fanns det ju ingen återvändo - eländet måste stekas!

Jag släpade fram skinkgrytan och började klafsa ihop smet av drygt hälften och sen rullade jag och rullade och rullade och stekte i ugnen. Köttbullarna blev större och större, smart sätt att skynda på arbetet! När jag äntligen var färdig så hade jag ju då lika mycket färs kvar.

Det fick bli köttfärslimpa. Orka liksom...

Så nu får vi äta köttfärslimpa hela veckan ända fram till jul, sen får vi äta köttbullar av storleksmodell tennisbollar ända fram till nyår.

Å nu sitter jag och kan inte bestämma mig om jag ska göra saffranspannkaka, lussekatter eller helt enkelt bara lägga mig och se på film en stund.

Ikväll skall en körsjungande make belyssnas i kyrkan. Det är bra. Jag behöver komma i lite julstämning, den fattas mig!