UjujujUJ vad jag är trött! KAN vara för att jag fortfarande släpar på nåt infektionistiskt shit, KAN vara för att jag somnar strax innan jag ska upp, KAN vara för att det är mycket nu - igen. Vet inte - gäääääsp - men trött är jag.

Fast jag piggade upp mig med lite massage och shopping idag! Shoppade tre liter mjölk och två Naturdiet Caffe Latte... Haha, bara skojade; jag köpte en kaffeburk också. Å väggljusstakar. Ett litet vinställ fick följa med när jag ändå skulle hem... Man kan ju inte ha vinställ utan vin, så jag stannade och fixade det också på väg hem. Nu får visserligen ingen dricka vinet för då blir det ju ett tomt hål i vinstället och så kan vi inte ha det! Himla tur att jag köpte mjölk dårå.

Sen har jag sedan länge beslutat mig för att sluta på FB när jag inte längre kan välja Tidslinjen eller inte, och nu börjar det visst dra ihop sig. En god vän tipsade om Google+ istället, så nu försöker jag lära mig hur det funkar. Lite ensamt känns det ju, för jag har typ två vänner där...   Grejen är att jag vill inte HA Tidslinjen - jag gillar inte den! Och i sedvanlig ordning blir jag sur, tvär och grinig när jag inte ges valfrihet och då får det vara.

Så, vill ni mig nåt så hittar ni mig på Google+ i fortsättningen. Ja, eller här. Eller på mailen. Eller i motionsspåret. Hahahaaaaa, bara skojade...!

Nämen sova lite nu då?

Natt me er!

"Kom ska jag berätta nåt" ropar maken och jag skuttar - naturligtvis - dit i ett huj, idel öra.

"Joooo", säger han lite klurigt. "I slutet av mars ska du och jag gå på konsert med Näzarett!!!!" och så väntar han med iver på min reaktion.

Jag är tyst ett tag och utbrister "Yaaaaaeeey...?" Sanningen att säga har jag ingen aning om vilka det är... Till yttermera sanning hör också att vi inte har exakt samma musiksmak, maken och jag.

"Ähum..." säger jag. "Gillar jag... dem?" Maken hävdar att jag gör det. Brabra. Då litar jag på honom. Sen springer jag ut och googlar och får se att de heter Nazareth och har gjort Love hurts. So far so good. Så det blir nog jättekul! Nu har jag ju lite tid på mig att lyssna in mig.

Igår kväll fick jag spunk på vårt hus och eftersom jag är ganska rak av mig så sa jag helt enkelt till maken att "JAG FÅR SPUNK PÅ VÅRT HUUUUUUUS!!".

Vi talade om saken en stund och jag la fram några konkreat förslag på hur att byta alla rum med varandra. Maken var med på noterna och så kom vi överens om att det kunde bli bra - och billigt!

Vi behövde bara köpa ett nytt matsalsmöblemang, en platt-TV och en hörnsoffa, en köksö och så tillhörande mattor, lampor och sånt. Lite tapeter, bänkskivor och en ny diskho och saken skulle vara klar! Ja, och en ny innertrappa också då förstås.

En snabbkoll via nätet på diverse coola inköpsställen och notan landade bara på - i runda slängar - 200 000 kronor! Pis of käjk. Not.

Så vi bestämde oss för att helt enkelt vända befintligt matsalsbord, såga sönder befintligt köksbord till en bardisk och gå och lägga oss. Asbra!

Det är så kul med omväxling!

Snö! Det är SNÖ!

Det var ungefär så jag vaknade idag. En pigg åttaåring som ivrigt ruskar liv i mig med den ofrånkomliga frågan; "Vi ska till pulkabacken med choklad och mackor, ska du följa med?"

Bad parenting har vissa gränser. Jag menar, man KAN inte säga nej hur gärna man än vill va? Framför allt inte när maken slänger förebrående blickar på en (han vet vad jag tycker om utomhusaktiviteter som inte innefattar solsken, hammock och rosevin) som säger; "Ja, JAG ska i alla fall gå ut och underhålla min son och du gör ju som du vill" och sen packar han ryggsäcken full med termosar och burkar med ostmackor...

Så jag bylsade på mig, snörvlande och hostande, och släpade mig upp till pulkabacken. Jag skulle ju aldrig erkänna det högt, men visst var det skönt med frisk luft efter en veckas sjukdom och soffläge, det var det! Och jag skulle ju heller aldrig erkänna att det faktiskt var riktigt härligt att stå i snön och skratta åt makens och sonens vilda utförsrace med snowracern. Inte heller kommer jag att erkänna att den varma chokladen och sonens egenhändigt gjorda ostmackor var godare där än någon annanstans - never.

Det var ju kul att se de två älgarna som kutade fram genom skogen med en skällande hund efter sig, och det var skönt att se att min egen hund inte skadade sig när maken och sonen körde över henne med snowracern. De körde inte direkt över henne faktiskt, det var mer hon som sprang och lade sig under medarna på snowracern. Mitt i backen. Hon är inte så smart som hon ser ut, om man säger så...

Faktum är att det var riktigt mysigt! Men det erkänner jag aldrig. Naturligtvis inte. För jag gillar inte utomhusaktiviteter som innebär fysisk ansträngning...  

"Jag är sugen på en semla" sa jag.

"Jaaaa, DET hade varit kanon" sa maken.

"Men jag vill inte ha bara en" viskade jag. "Jag gillar flera semlor. Såna där som grannfrun gör. Hemmagjorda liksom"

Nu började maken se lite tveksam ut.

"Men alltså... å du som precis varit sjuk... och det blir ju jobbigt"

"Åh inte då! Jag kan väl göra semlor själv, vad tror du om mig???" sa jag och åkte till affären och köpte mjöl, mandelnötter och tvättmedel.

Minns ni TV-shopreklamen för några år sedan? Den där med Magic Bullit? Den där magiska grejen som skulle ge dig ett nytt liv genom att den hackade, malde, vispade och smoothade helt av sig själv, typ. Jag såg reklamen. Jag gick på den. Men jag var snål, så jag köpte den på en nätauktion för en billig peng. Tur var väl det - värsta skitprylen!

Men den har dugt åt en sak; mala nötter. Om man vill ha dem finmalda och som egenhändig mandelmassa alltså, för den gör allt till en smetig massa liksom.

Så jag gjorde deg till semlebullar. När jag måttade socker så gick dl-måttet i två delar. Tiddelipom - tur man har flera! Sen hällde jag nötter i Magic Bullit och Magic Bullitade dem. Maskinen, som låter som ett reaplan, lät en stund och precis när glasen skulle ramla ur skåpen av ljudvibrationerna övergick den från ÖÖÖÖÖÖÖÖÖNÖÖÖÖÖÖNNNÖÖÖÖÖÖÖÖNMAAAAAAAALAAAAAAAÖÖÖÖÖ
ÖÖNÖÖÖÖÖN till ett BRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRR????!!!

Jag pockade isär den och kollade. Nä, såg normalt ut, bortsett från att mandlarna fortfarande var hela... Satte ihop eländet och började om. BRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRR. Men vaffan liksom....

Öppnade igen bara för att upptäcka att den lilla gummilisten mellan knivarna och själva byttan saknades. Hm...? Jodå. Den låg där, snyggt styckad i milimeterbitar - i mandelhacket...

Idel svordomar och förbannelser. Maken gjorde en insats. Han matade ut nöthack och dissikerade högarna, plockade ut bit efter bit av gummilist och visslade under tiden. Fortfarande bestod nöthacket av 25% hela mandlar. Nytt försök utan gummilist.

NNNNNNNNNNNÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖNNNNNNNNNNNNN sa maskinen och vägrade snurra ett enda sketet varv.

Jag bet ihop och släpade fram matberedaren. Hällde över kladdigt nöthacksklet i den och satte igång. Den vevade och snurrade precis som den skulle, men kletet var så kladdigt så det satt mest bara fast på ena kanten i bunken och flinade åt knivarna.

Nu slängde jag kletet i soporna, smällde igen dörren och deppade.

"Nästa gång jag säger att jag ska göra själv så säger du: gör inte det!, okej?" sa jag till maken.

"Mhm, lovar" sa han. "Men du verkade så entusiastisk så jag ville inte säga nåt. Entusiasmen gick över" konstaterade han.

Nu har jag 14 semlebullar men ingen fyllning.

Tips någon?

Hur vet man att man återhämtat sig från ett brutalt angrepp av virusbaskelusker?

Jo, man går ut på toaletten och får ett anfall av "måste städa, måste städa MÅSTE STÄDA!" och så gör man det. Städar och städar och gör pauser endast för att snyta sig. Sen förbannar man sig själv för sin idioti och ramlar halvdöd ner på en soffa igen, men nu i en ren och fräsch miljö.

Dessutom ligger man bara en liten stund - energin kommer tillbaka i vågor liksom. Den räcker precis till att stoppa in en maskin tvätt och plocka ur en diskmaskin, sen soffläge. Dammsugning av övervåning - soffläge.

Skillnaden mellan att vara sjuk och nästan frisk är samvetet. När känslan av "jag borde nog..." sätter in så är man på bättringsvägen! Är man sjuk på riktigt finns inte den känslan.

Jag välkomna frustrationen och det dåliga samvetet. Jag är snart frisk på riktigt!

Avskärmad från verkligheten likt ett sedan 100 år sovande, mossbevuxet bergatroll återförs jag sakta, sakta till det pågående livet utanför min dvala. Något, möjligen ångesten, påkallar uppmärksamhet. Det är dags nu.

Egentligen vill jag inte. Jag vill fortsätta vistas i den värld som varit min alldeles egen i tre dagar. Den där sovstunder varvats med pillernedskölningar och slötittande på TV varit allt som behövts. Men som sagt - det är dags nu. Någonting har bestämt så.

Det tar flera minuter att trassla sig ur filtar, kuddar, datorsladdar, mobilhörlurar och uppnå sittande ställning. Ryggen värker, huvudet snurrar och näsan rinner. Blir sittande ett tag, samlar mig som för en idrottsbedrift och räknar: Ett. Två. Å. TREEEE. Jag står upp! Wow.

Hasar medelst stappling ut i badrummet, slänger ett ögonkast i badrumsspegeln. Holy crap! Vem fan är det DÄR? En främling med tre dagars otvättat hår, grisögon och en näsa som hade gjort vilket parkfyllo som helst grön av avund i övriga fejan stirrar tillbaka. Var är JAG? Aha! Under hårspretet, bakom ögonen och stopplyset! Uj. Uj. UUUJ!!

I köket fanns en gång en diskbänk vilken nu är väl gömd under skitig disk, post och halvätna mackor. Jösses - har det varit krig?

Någonstans i röran hittar jag en kaffebryggare! Brabra! En kopp kaffe - funkar det att svälja? Jorå, det går om man tar i lite. Vaffan, har man fött tre barn så har man!

Nu tänker jag att jag borde duscha, klä på mig och försöka bli som folk. Men på något konstigt vis är det bara min hjärna som återfått funktionell status, resten av kroppen hänger inte med. Benen går åt ett helt annat håll än tankarna. "Sluta" skriker hjärnan när benen styr tillbaka mot soffan. "Det är inte dit ni ska, ni ska in i duschen!" Men benen skiter i hjärnan. De är två, hjärnan är bara en, den får vackert hänga med. "Meeeeen dååååh" suckar hjärnan. "Vi kan inte ligga här mer nu, vi måste TA TAG i saker!"

"HAHAHAAAA" skrattar benen när de viker i sig i knähöjd, låter resten av kroppen följa med och slänger sedan upp sig i soffan igen. "Vi vann!"

Flera tappra försök görs, att likt en Fågel Fenix vackert resa sig från en hög aska, men det är tvärkört.

Så. Det är bara att ligga kvar. Med hjärnan fokuserad på allt som borde göras, jobb som inte blir gjort och pappershögar som växer och benen lojt vilande på soffkuddar under rosa filt. Ångesten blir tydligen aldrig sjuk?

Men skam den som ger sig. Snart gör jag ett nytt försök! Om inte som en elegant Fågel Fenix så i alla fall som en skadskjuten gråsparv. Snytpappret börjar nämligen ta slut och jag måste hämta nytt.

Å imorron - imorron tänker jag ta min hjärna, mina ben och som en fräsch nyponros åka till jobbet!   

Ligger för döden i soffan och undrar vad det är för konstiga ljud som hörs i huset - det smäller, knäpper och låter som om någon gör inbrott i källaren. Hade jag inte haft så vansinnigt ont i halsen så hade jag gått och sett efter men orka... Hunden skäller och lever också, nåt  konstigt är det!

Istället stannar jag kvar här med datorn på magen och surfar runt bland alla sajter som jag tycker borde kunna hjälpa mig att ta tag i mitt liv! Igår kände jag mig bättre än idag och hade stora planer; på måndag är jag garanterat till fullo återställd och kan börja mitt nya liv - igen. Ni vet; viktnedgång, rökstopp, motionsstart, blodsockernivåer...
Blir lika nedslagen för varje sida jag hittar: överallt menas det att JAG måste göra en massa! JAG måste planera in motion, JAG måste ha koll på vad jag äter, JAG måste fimpa och kämpa... Vaffan, jag vill ju hitta något som säger "Vi fixar detta åt dig!"

Där ligger eventuellt mitt stora problem. JAG orkar inte. JAG har redan försökt och gång på gång bevisat att jag inte kan själv.

Överallt måste jag också BETALA för att få veta hur jag ska bli äldre än 48, och jag vägrar betala för saker jag inte ens vet om de hjälper. "Bli guldmedlem, få ditt personliga mat- och träningsprogram". Personliga, kiss my ass... Jag vet inte hur många medlemsavgifter på den ena sajten efter den andra jag redan har betalat och sagt upp, inte fan är jag varken smalare eller mer vältränad för det! Berikad med teoretiska kunskaper möjligen, men uppenbarligen hjälper inte det.

Hur som helst gjorde jag ett "hälsotest" på någon sajt. Kryssade i miljoner frågor om mitt fysiska, mentala och galna tillstånd. (Summan av hälsotestet blev naturligtvis att jag skulle betala 300:- så skulle de få mig i shape, men jag bara vägrar). Resultatet sa i alla fall att jag var en stressad, harmonisk, nöjd, otränad, målmedveten människa som censurerade mina egna behov... De kunde väl lika gärna skrivit "med en kraftigt utvecklad personlighetsklyvning" också. Jag menar, kan så många motsägelsefulla personligheter rymmas i de här 163 centimetrarna så är det inte konstigt att den sväller lite här och där!

När det kommer till mig själv och min fysik så är jag allt utom målmedveten! Jag är möjligen behovsmedveten, men där stannar all medvetenhet. Möjligen är jag målmedveten ifrågan om hur mycket jag VILL väga, men när det gäller att ta sig dit lyser målskotten med sin frånvaro.

Varför ska det vara så fruktansvärt jobbigt att ta tag i ett komplett förfall och bygga om? Det finns någon form av mental megatröskel a la Kinesiska muren planterad i min hjärna som vägrar låta sig flyttas en milimeter! Jag tar mig inte över den helt enkelt!

Det är så mycket skönare att sjunka ner framför TV:n med fika och godis än att dra på sig gympaskor och lubba runt i skogen med pannlampa på kvällarna. Det är så mycket godare med en påse lösgodis än med gurkstavar och med en semla istället för ett äpple!

För närvarande kan jag inte äta alls för min hals är full av taggtråd. Men när jag blir bra ska jag nog fira med en semla! Eller en gurkstav... Den som lever får se!

Jerringpriset gick till landets bästa ryttare. Med en förkrossande seger, enligt Johan Orrenius, Expressen.

Å så börjar det...

Tjafset om ridsporten. Å jag blir så trött...

"Det är ju hästen som är duktig". "Ridning är ingen sport". "Vem fan är Rolf-Göran Bengtsson???".

Tja. Uppenbarligen visste 44,6% av svenska folket som ringde in och röstade vem han var. 44,6%. Det är några stycken...

Jag är totalt ointresserad av sport. Jag vet knappast vem Zlatan är. Men jag vet att övervägande delen av svenska folket vet. Jag respekterar det. Bara för att jag inte förstår fotboll ger det mig inte rätt att håna varken sporten eller spelarna. Skulle heller aldrig drömma om att göra det! För jag inser ju att det är något stort att heta Marcus Hellner även om JAG inte ens har en susning om vem det är eller vilken sport han utövar. Annars hade han väl inte stått med på Jerringprislistan?

Vad vore en fotbollsspelare utan boll? En rallyförare utan bil? En skidåkare utan skidor? Detsamma som en ryttare utan häst - ingenting! Hur ofta får bilarna, bollarna, skidorna, golfklubborna, hockeyklubborna priset vid sådana här tillfällen? Nämen vad säger ni? Aldrig?? Det är ju för jävligt!! Jomen det måste det ju vara eftersom det är ett sabla liv för att det är ryttaren och inte hästen som fått gårdagens Jerringpris! Om det ska vara hästen som ska vinna priserna och inte ryttaren så är det också mekanikerna, serviceteamen och fotbollstillverkarna som ska ha priserna när andra idrottsgrenar vinner! Det är ju de som ger idrottsutövarna förutsättningarna!

Skillnaden, kan jag tycka, är att fotbollar, rallybilar och skidor går dit du säger att de ska gå om du tränat som du ska. Det handlar om din egen skicklighet att framföra döda ting.

För att få 600 kilo muskler med eget huvud och egen vilja att göra som du vill krävs det lite mer. Det handlar inte bara om att träna upp en egen förmåga och skicklighet utan att även träna upp de här 600 kilonas förmåga och skicklighet. För att inte tala om samspelet, förtroendet och teamworket. Annars har du inte en chans.

Hela resonemanget blir så barnsligt så det tog emot att sänka sig till en nivå där jag bara kunde ta upp det!

Så lägg ner skitsnacket nu och gläds åt att en otroligt duktig EM-guldmedaljör vunnit Jerringpris. Sluta gnäll för att det är inom en sport du inte gillar, kan och vet något om! Ta det hela som en hint om att det kanske finns något du borde lära dig mer om istället... 

För övrigt är jag sjuk idag med halsflussindikationer. Det är väldigt synd om mig...