Satt och kollade på en bild med massa KitchenAid igår. Maken slängde ett öga över axeln på mig och såg också bilden. "NEJ Lena!" sa han sådär aggressivt liksom.

"Jamen herreguuuuuud jag tittar på en BILD" sa jag. "Å jag gillar och delar den här bilden för då kan man VINNA en sån! Fick jag vinna en sån eller????"

Jag behöver ingen KitchenAid, jag har en jättebra köksmaskin som används i begränsad omfattning. Begränsningen ligger i att jag ju inte är känd för att baka ihjäl mig precis. Den jag har är dessutom bättre utrustad än en KitchenAid; den har större bunkar, två stycken till och med!

Maken sitter och kollar på plattTV-apparater. Jag slänger ett öga över hans axel och säger "NEJ!!". Vi behöver ingen plattTV, vi har en mycket väl fungerande tjockast-i-hela-världen-TV.

"Jamen herreguuuuuud, tänk vad mycket plats vi skulle få i vardagsrummet" säger maken och bläddrar vidare bland bluräjspelare och sörraondsystem och andra grejer som jag inte vet vad det är.

Nu vaknar en tanke här. Har jag helt fel eller kan det inte skönjas ett gott förhandlingsläge här? Båda suktar vi efter något som den andre inte vill ha och som ingen av oss behöver.

Möjligen sjunker mina möjligheter genom att maken har resten av famljen med sig, men å andra sidan kan jag väl förhandla med löftet om tätare bullbak? I krig och kärlek är alla medel tillåtna! Och någon nytta ska jag väl ha av tre söner vars lördagsgodis jag köpt under alla år?

Maken är i Danmark. Han kommer hem imorron. Jag kan ostört ägna hela kvällen åt lobbyism! *moahahhaaaaaaaa*

Ni vet vad det är för dag idag? Dagen då alla bakar våfflor, vispar grädde och häller upp sylt i skålar. Precis. Glad att ni alla hänger med och unisont svarar: Jungfru Maria Bebådelsedag. Brabra.

Nä, jag vet inte heller vad det innebär egentligen, mer än att man käkar våfflor. Maria kanske gillade våfflor?

Oavsett vilket så har vi käkat våfflor i församlingshemmet efter att ha lyssnat på en av de bästa versionerna av Ave Maria jag hört på myyyyycket länge. Det var så hänförande vackert att jag nästan fick gråta en skvätt och de enda som kan framföra en sådan berörande version är naturligtvis Gullabo Kyrkokör. Mhm, ni hörde vad jag sa! Tror ni mig inte så kom och lyssna själva, de ska sjunga i påsk och även vid valborgsmässofirandet i Gullabo.

Jaaa... sen har jag fikat hos svägerskan och sen har jag lekt trana. Det innebär att jag köpte godis i affären, gick in och förkunnade att "tranan har nog varit här och lagt godis på trappan".

Tranedan... En för oss tidigare okänd tradition som vi inte riktigt vet hur att fira mer än att barnen ska ha godis och tydligen ska den där gapiga fågeln leverera godiset. Eftersom det aldrig kommer någon jäkla fågel med godis så har jag fått åka och köpa det själv vartenda år, men uppenbarligen gör jag fel någonstans för lillfisen blir liksom inte riktigt glad. Jag försöker förklara för honom att man dessvärre inte får en bruksanvisning när man flyttar till orter med "tranedanstraditioner" men att jag gör så gott jag kan.

Sen har vi flyttat fram alla klockor och svurit över det och nu springer vi runt och undrar vilka klockor som går rätt. Ingen minns vilka som ändrats och vilka som eventuellt ändrats två gånger. Samma sak varje år.

Nu är det typ tre månader kvar till Beach 2012 och jag har VERKLIGEN massor att göra till dess. Powerwalks, situps och nyttig mat.

Hur ska det gå, hur ska det bara gååååååå....???

Så sitter man då här, same procedure as every year...

Rosa axlar, sveda i nyllet och ont i hela kroppen.

Jahapp. Jag visste väl det! Våren innefattar inte bara att alla äckliga kryp vaknar till liv, det följer också med massa slit och släp i trädgård och eländes elände....

Räfsa fram blåsor i händerna, sticka sig på vassa pinnar, leta upp under lövhögar försvunna sekatörer och tugga grus. Bara för att nämna några av de överreklamerade uppgifter som alla vår-fans aldrig pratar om!

Visst visst - det är varmt och skönt. Solen skiner, fåglarna kvittrar, yadayadablahablaha.

Undrar vilken nytta jag har av det imorgon när jag inte kan stiga upp ur sängen för att a) klockan plötsligt är mitt på dagen fast den är mitt i natten och b) jag har ont i hela kroppen och kan inte röra mig. Nä, precis. Ingen alls!

Nu är jag randig av damm, svett och tårar, luktar armsvett och har jordiga fingeravtryck överallt. Var är "vårkänslan" i det? Inte minsta lilla spritt i min sargade lekamen, det kan jag garantera!

Den här perioden är hopplös! Det är för tidigt för att njuta vackra blommor, det är för kallt att sitta ute på kvällarna och det är tvära kast mellan sommarvärme och iskyla. Man får värmeslag på dagarna och köldskador på kvällarna.

Gjorde dessutom en häpnadsväckande upptäckt när jag kom ut i köket idag - där hänger en gardin med jultomtar på! Jag vet inte säkert men jag hoppas VERKLIGEN att den bara hängt sedan julen 2011 så den inte hänger kvar sedan ytterligare några jular tillbaka. Lite osäker där...

Fast å andra sidan ska väl julen vara till påska och DIT har vi ju inte hunnit än, så det är nog lugnt va?

Jag fräste lite om saken till maken idag och undrade varför han inte bytt köksgardin. "Vaddårå, vi har ju fortfarande adventslampor i vardagsrummet" sa han, syftandes på mina fina fönsterlampor jag köpte lagom till advent.

Måhända borde jag kanske börja vårstäda mig själv och försöka komma i fas med årstiderna åtminstone. Eventuellt kan jag få lättare att acceptera våren om jag inte lever kvar i advent när den kommer?

Jag skäller på mina barn varenda morgon. "Men VARFÖR har ni inte förberett skoldagen redan igårkväll?? VARFÖR ligger inte gympakläderna nedpackade, skolkläder framplockade och busskorten på byrån? VARFÖR lär ni er aldrig att PLANERA? Jag HAR ju sagt att ni ska stänga av datorer i tid för att hinna fixa iordning sånthär!!!"

Sen flänger jag runt och letar busskort, plockar ner gympakläder, letar upp strumpor och hämtar tröjor ur torktumlaren. Alltmedan jag muttrar och skäller och förmanar och barnen säger "jajajaaaa" och blir sura.

När barnen är iväg börjar "min" morgon. Eller fortsätter deras skulle väl vara mer rättvist att säga.

För då börjar flängskift nummer två; vad ska jag ha på mig, var ligger den tröjan, var är mina papper, datorn, sladden, mobilen, headset, nycklarna, plånboken - var la jag den?, oj-jag-glömde-hänga-upp-tvätten-igår-igen-bäst-att-göra-nu, men-jösses-vad-här-ser-uuuuuut-vem-har-inte-plockat-undan, ut i bilen som en packåsna, in igen för jag glömde det och det och det och puuuuuuuh - på väg till jobbet.

Sen beklagar jag mig för maken som menar att vi måste "föregå med gott exempel" och jag fattar inte vad han snackar om?! Så jag svarar det enda rätta: JAG föregår redan med gott exempel, DU kanske ska börja tänka lite då va".

Varför ska JAG göra allting, han kan väl också föregå med "gott exempel"!

Nä, det kan han inte, för när kaoset inträder är han nämligen redan halvvägs till jobbet. Bara för att HAN är väl förberedd och bara har att hoppa i framlagda kläder, ta sin väska och gå på mornarna liksom, och bara för att HAN alltid kommer i tid till jobbet! Det är inte så lätt för mig att stå ensam med ansvaret varje morgon!

Alltså... nu känner jag plötsligt att det finns något i det här som inte stämmer... ska klura lite på vad det är... hm...

Det här med vår och vackert väder är ju ett sabla gissel!

För idag har jag suttit hemma, inomhus, hela dagen och jobbat. Framåt en klockan tre var jag klar och tanken på att gå ut i solen och "göra nåt" slog mig sådär i förbifarten. Fåglar som kvittrar, sol som värmer, vinterstökig altan - det är inte okej att sitta inne då.

Men sen är det just det där... just det där att det är "inte okej" som får mitt ångestcentrum, precis nedanför revbenen men ovanför första bilringen på magen, att vakna till liv.

För jag orkar inte gå ut och vara vårligt engagerad! Jag har inte tillstymmelse till energi, så enkelt är det!

Alltså lägger jag mig i soffan med datorn balanserande på bilring ett och två och ser en jäääääääkla bra film (The Reader med bl a Kate Winslet) medan jag försöker ignorera ångesten över mitt tilltag.

Sen är klockan plötsligt kvällen och solen går ner och värmen försvinner och jag vaknar abrupt upp till en verklighet som innebär att en hel, härlig vårdag gått till spillo och ångestcentrat skriker och gapar som  värsta marskatten och jag blir nästan gråtfärdig över min bortslösade dag som gått och aldrig kommer åter!

Jag förbannar alla vackra carpe diem, lev i nuet och ta vara på stunden för de ger mig ÅNGEST!!! 

När maken kommer hem och undrar hur dagen varit rinner orden som en störtflod; "jag har jobbat och sen har jag inte gjort nånting för jag orkar inte och solen skiner och jag blir galen på sol som skiner och varför orkar jag inte och jag tror jag behöver semester och jag som skulle göra det å det men nu blev det kväll och jag hann inte" och han säger: "men det är väl lugnt! Du behöver inte gå ut bara för att solen skiner!" och så känns allt lite bättre.

"Vet du, jag tror jag behöver VILA ett par veckor" säger jag. "När allt jobb lugnat ner sig lite så behöver jag bara få vara..."

Och han säger att vi bara gör färdigt kontoret på övervåningen och att "resten av husrenovering och sånt skiter vi i till nästa år och så bara lever utan massa måsten ett år" och jag tänker att det var ju en vansinnig tur att jag gifte mig med just honom!   

Å nu är det mörkt ute så nu kan jag ligga på soffan utan dåligt samvete. I helgen ska jag göra klart det sista bokslutet (ligger bara typ sex veckor efter) och sen - sen börjar jag bli klar...!

Ångesten börjar ge sig...   

Jag har haft en guru på besök idag, en riktigt bra sådan. Han heter Warren och är rörmokare!  

Det talas om fyra element; jord, vatten, luft och eld.

Hos oss har vi flera element varav ett läcker en massa vatten. Det torde vara vattenelement då va? Det är i alla fall ett hål i elementet och under står en tom glassburk som vi tömmer med jämna mellanrum. Det är tydligen inte så bra, så han ska komma tillbaka och ta bort det elementet. En annan dag.

Sen har vi luft. Luft i systemet då alltså. Men nu är det lite mindre luft än innan och det är ju bra. Det var tydligen lite mindre luft än det skulle i vår röda grej som ska hålla trycket uppe, så han tänkte fylla på lite. "Har du en kompressor" frågade han och jag svarade glatt att nä, men vi har en högtryckstvätt, funkar det? Då skrattade han jättelänge och jättehögt och jag hoppas verkligen inte han tänker ta betalt för hela den skrattstunden! Hur det nu var så hade vi inte en sån som han behövde så han hämtade en cykelpump... Ujujujuuuuuj va han jobbade! Bra rörmokare!

Vi pratade väl inte så där jättemycket om eld, det var väl mer ett konstaterande att eldar gör man i pannan och tja... Det visste jag ju redan.

Vatten återkom vi till flera gånger - det rinner lite här och där och det ska det ju inte göra meeeeeen det är nog inte så farligt och det kan vara tills vi ska byta ut det och det och ändå ta bort den och den kranen och aaaaahhh, det är väl lugnt liksom.

Jord nämnde han inte alls. Det kommer väl den dagen vi blir så gamla att vi inte orkar lyfta upp vedklamparna i pannan och får börja fundera på jordvärme eller nåt.

Den dan den sorgen!

Idag har jag i alla fall lärt mig att vatten, luft och eld är bra grejer när de håller sig där de ska. När de försöker pysa utanför här och där eller gömma sig där de inte ska är de inte bra alls. Nu handlar det bara om att lära upp systemet också.

Som lastgammal, astråkig och torr klimakterihäxa lyssnar jag praktiskt taget bara på P1. Ah, jag veeeet... Men numera är det ingen som reagerar, det var värre för 10 år sedan. På den tiden när jag tvingade övriga kontorsråttor i min närhet lyssna på samma kanal och gjorde deras dagar till en enda lång plåga. De vred sig av frustration och ångest och jag låssades inte se. "Jag vara tjefen! JAG bestämma radiokanal" ni vet. Höhöhö... De va tider de!

Nu är jag så gammal att det nästan förutsätts att jag blir galen på Rixpladder och låtar som spelas i arton takter mer än vad som egentligen finns utrymme för i hela låten. Det är sånt som ingen behöver klara av när de fyllt 45!   

Nåväl.

På denna eminenta kanal pratades det idag om att det skall kosta 150 spänn att betala en räkning på banken. Vill du överföra pengar, ta ut pengar, komma åt dina pengar kostar det 50 spänn. Om hur den elektroniska världen mer och mer utesluter en ganska stor del av våra medmänniskor som faktiskt inte HAR tillgång till datorer, internet eller mobiltelefoner. 

Jag har som bekant kritiska åsikter om detta - är det inte för jeeeefligt???

Vad inbillar sig den moderna människan? Att landets befolkning består uteslutande av datoriserade människor under 50? Att alla gamla, självgående och fortfarande icke omyndigförklarade människor har dött ut som några svansförande dinosaurier?? 

Det gafflas så vackert om jämställdhet hit och dit. Kvotering blablabla, hälften hälften yadayada, alla har lika värde kyssmigihäcken och tjafs och tjat. 

Hur vore det om vi började med att sluta diskriminera rasen "icke datoriserade människor som under en lång livstid både manglat lakan och bäddat åt bankchefer som lyfter årslöner om 50 mille utan att blinka"?

I min värld är datorer och mobiler ett hjälpmedel som ska underlätta min existens. I bankvärlden - och flera andra världar också för all del - är datorer och mobiler en FÖRUTSÄTTNING för min existens.

Istället för att diskutera hur bra det är med internet och kort för att slippa kontanthantering och rån kanske vi ska vända den lite och prata mer om hur vanligt det är att våra konton utsätts för bedrägeriförsök? Men det tycker inte bankerna är lika kul att prata om - det är nämligen vanligare än vi anar. Det som berättas är bara ett skrap på ytan. 

Vi kanske skulle prata lite mer öppet om hur utsatta vi är i dagens elektroniska livsföring. Vi skriker som stuckna grisar när det kommer till diskussioner om kameraövervakning, om utlämnande av IP-adresser och om allt som vi tycker känns "integritetskränkande". Medan vi skriker med  knappar vi in bankkoder, kortnummer, vänder ut och in på oss själva med våra ICA- och Coopkort och laddar ner bankappar.

Och alternativen lyser med sin frånvaro... Vi betalar med massor av årsavgifter för våra kort, våra internettjänster och för att vi på nåder får ha våra pengar på ett bankkonto. Vi betalar massor av räntor för att vi med mössan i hand fått ett nådigt Ja på vår låneansökan. Sedan hånskrattar bankcheferna åt oss när vi försynt undrar varför vi inte får någon ränta på våra lönekonton... Medan de skrattar låser de bankdörren från insidan så att kunderna inte ska komma in på tider de är lediga. Då har nämligen banken stängt, antagligen för att vi inte ska komma in och smutsa ner de välpolerade golven med våra smutsiga skor. "Använd internet" ropar bankcheferna genom de tjocka glasrutorna, tänder en cigarr och häller upp en Single Malt som de gömt i skrivbordslådan. 

OM nu någon stackars kund råkar förirra sig till banken på tid de har öppet så är inträdet minst 50 spänn. Ska du dessutom få ut några av dina stackars pengar kostar det 50 spänn till. Betala räkningar? 150 spänn styck. Varsågod, här har du 3,50, det är vad som blev över. "Ha en trevlig dag. Men inte här!"

När ska vi dödliga varelser sätta ner foten och ringa polisen? Vi är nämligen utsatta för rån. Bankrån.

Jag har faktiskt haft en riktig helg, den första på så länge jag minns. En helg där jag konsekvent vägrat jobba! Jag har förvisso gått förbi jobbhögarna och blängt lite på dem, tänkt tanken "...men jag borde..." och sen vänt på klacken och sagt, högt och tydligt till mig själv: "Nope".

Ledig. Det är vad jag har varit. Helgledig.

Å det har varit så skönt!!

Jag har; lagat mat, somnat på soffan, kört om en dator, ägnat flera timmar åt att leta drivrutiner på nätet, hittat drivrutiner, hälsat på en bror, fått bästa middagen, sovit till middag, bakat typ hålkakor eller nåt, stickat lite på min tröja och konstaterat att den nog blir aningen för liten, planerat en avmagringskur för att komma i min tröja när den väl blir klar, kollat på film och vilat mig.

Nu har jag lite svårt att möta måndagen utan ångest över min lättja. Och jag blir så förbannad på mig själv - varför skulle inte jag klara att vara ledig en helg utan att ha dåligt samvete? Varför ska jag behöva ha ångest på morgonen för att jag inte jobbat hela helgen? Varför funkar inte min hjärna som den ska? Vad är det för FEL på mig???

I fortsättningen kommer jag faktiskt vara ledig alla helger. Jag tänker inte jobba fler helger och nätter. Det här vansinnesracet måste ta slut. Jag ska lära mig vara ledig!

Så det så! 

Annars har jag hämtat ut min bil från servicen och fått reda på att det är dåligt att köra med 1 kg luft i däcket. Varför har ingen berättat DET? 

För övrigt mådde den nog förhållandevis bra med tanke på att jag kört dubbelt så långt som jag skulle utan service. Toyota. Bra bil. Ospännande - men bra!