Det bor ett vildsvin bakom min vedhög. Han springer över gräsmattan på kvällarna och skriker och lever om och han är bland det fulaste jag sett.

Jag vet inte hur jag ska bli av med eländet. Än har han inte bökat upp trädgården (mer än ett litet hörn på baksidan) men det är bara en tidsfråga.

Hunden har jagat iväg honom ett par gånger men hon gillar inte heller svinpälsar så hon vill knappt gå ut när han varit här.

Mina misstankar lutar åt att han inte mår bra på nåt vis för han skriker och grymtar även i dagsljus; vildsvin ska väl vara skygga, tysta och nästan omöjliga att se och höra dagtid???

Möjligen är det inget vildsvin. Möjligen är det en flodhäst. Formen påminner lite om det.

Maken har fått till uppgift att införskaffa elstängsel. Nu bygger vi Fort Knox här. Jag, som envist vägrat sätta upp staket och förespråkar öppenheten, ska leva bakom elektrifierade murar...

Flodhästsvinet förstör mig.

Från det ena till det andra hörde jag precis från en välinformerad son att IKEA ska börja ge sig in i mediabranschen. TV.-apparater och sånt. Undrar vad de ska döpa dem till? Förmodligen kända, svenska TV-legender...

Hoppas de skickar med utförliga monteringsanvisningar. Jag är inte så bra på att montera elektriska apparater...

"Varför brann ert hus ner?"

"Äh vaffan, jag vände på elektrodskortssladden när jag monterade ihop min Lennart Hyland..."

"Aha, ja, den är klurig. Jag köpte en Televinken, den var enkel att sätta ihop. Det fattades en sladdkortselektrod men jag ringde så de skickade den på ett par dagar..."

"Där ser man - ja, jag hörde att man numera kan köpa Stina Dabrowski med blommig bildruta! Assnygg!!"

"Ja, och den kan man matcha med surroundsystemet Kent, kanonkvalitet"

"Ja, det tror jag säkert! Nämen hörru, nu ska jag åka och köpa mig ett nytt hus. Vi ses"

Mhm. Nu ska jag åka och köpa två Galant förvaringsskåp i ljus björk med skjutdörrar. Och en sladd.

Toodelooo.

Det här med bloggande är ju vansinnigt roligt - om man har något att blogga om...

Jag är ledsen, men jag har inte det just för nu! Allt kul har tagit slut! Det händer ingen-TING värt att ens skriva en notering om...

Hör här:

Jag gick upp fast jag var jättetrött.    

Åkte till jobbet.   

Svor, skällde och fräste över trasig dator.   

Försökte jobba ändå.    

Det gick inget bra.   

Tog fram min bärbara reservdator.   

Laddade ner alla så duktigt gjorda backuperna.   

Installerade om alla program.

Upptäckte det omöjliga i att integrera dem i varandra eftersom licenserna bara gäller en dator.

Blev sur.   

Gjorde semesterårsavslut MANUELLT!!!!   

Gjorde löner MANUELLT!!!   

Insåg att allt jobb jag gjorde idag måste göras om när datorn är fixad... Ägnade en stund åt att tycka synd om mig själv och mitt öde.

Körde ut lönerna.

Kom på att alla lönerna är fel eftersom den nya löneförhöjningen inte kom med i backupen.   

Sorterade papper.

Handlade.   

Åkte till ett föräldramöte.   

Åkte hem.         

Såg en älg.   (Sorry, fanns inga älgar i galleriet...)

Packade upp varorna.

Ringde en vän.   

Insåg att mitt liv är ebarmligt trist...     

Ni hör ju själva - det kan ju inte en människa blogga om!

Lika bra jag går och lägger mig.

Förresten! Igårkväll såg jag ett vildsvin på min tomt. Hunden jagade iväg det. Häpp.   

Har ni varit med om att komma till jobbet, ha skrivbordet överbelamrat med to-do-papper, känna att "det här blir en jäkla tuff dag asså", trycka igång datorn och höra ljudet; brrrzzzzzzzzzz, klickklick, BRRRRÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖL och mötas av en blå skärm med konstiga ord och sen ba; tyst och svart??

Har ni det?

Om inte så kan jag lugn berätta att det är ingen höjdare. Jag kan också berätta att det är just i sådana lägen som man skrattar högt av lycka när man minns att man kvällen innan, precis före hemgången, gjorde en komplett back up på hela datorn och skickade ut i sajberrymden! Det är då man dunkar sig själv i ryggen, utbrister ett "Halleluja" och ägnar förmiddagen åt att sortera in gamla dammiga papper i pärmar. Sånt som inte hunnits med tidigare.

Sen ringer man chefen och berättar den tragiska historien, åker och klipper sig och sen kör man hem för ett eftermiddagspass hemifrån.

Det är ganska bra med en datorfri förmiddag på jobbet. Massor av saker som blir undanplockade och instuvade på lämpig plats.

Mindre bra att löner ska ut och fakturor skrivas förvisso, men man kan ju inte få allt! Och underlagen kan nu enkelt laddas tillbaka från rymdstationen och återföras i en bättre fungerande maskin.

Vikten av back up-funktioner.

Glöm aldrig den!   

Jag vet inte vad som händer med min fasad...

Den... typ rämnar liksom.

Ta bara en sån sak som att måla ögonen. Det var ju en baggis tills för bara nåt år sedan! Blunda med ett öga, måla på, tjofftjoff klart.

Numera är det ett helt företag! Nu räcker det inte längre med att blunda med ett öga, nu måste man hjälpa till och lyfta upp hela ögat för att få en slät yta att måla på... Dra hela ögonbrynet ner till nacken ungefär. Att lägga en linje vid fransraden med en kajalpenna var förr som att rita ett streck på en kartongbit. Numera är det mer som att försöka göra det på en skrynklig servett... Håller man inte emot så följer hela servetten med och allt som blir är en svart prick och ögonlocket får hämtas vid örat och knuffas tillbaka.

Å då ska vi inte bara tala om grundarbetet! Jisses... Förr: nån kräm av nåt slag för fet hy, lite puder och - klart.

Nu; kräm mot rynkor, en annan kräm mot torr hy, en fästprajmer som spacklar igen rynkorna och en annan som spacklar ögonen, fåndäjsjon för "old, wrinkley skin" och inget, absolut inget, puder! Det lägger sig nämligen som en spackelremsa i alla rynkorna och gör att nyllet ser värre ut än det gjorde innan jag började. Spelar ingen roll vilken sort, modell eller struktur, puder är absolut värdelöst!

Samtidigt måste målningsupplägget förändras i samma takt som fasaden förfaller. Det går inte längre att göra samma skuggningar som förr, släppa taget och låta ögonlocken ramla på plats - de ramlar liksom ner över skuggningarna igen. Halva resultatet försvinner in under massa ögonlock som inte funnits tidigare. Sen är man förvånad hela dagen över att alla påstår att man ser lite vissen ut och frågar om man inte mår bra...

För begynnande tonåringar finns massor av färgglada broschyrer och foldrar som talar om vad de har att vänta sig. "Finnar". "Gänglighet". "Humörssvängningar". "Köp Clearasil och tvätta dig i fejan". "Undvik choklad".

För begynnande medelåldern finns inga sådana. Jag hade behövt en sån. "Rynkor". "Valkar där du inte ens visste att valkar kunde finnas". "Nya, friska, massproducerande hårsäckar på hakorna. Har du varit ljushårig i hela ditt liv så glöm det - de nya, sticksiga hårstråna som växer ut här och där kommer bli svarta". "För korta armar i förhållande till behovet av läsavstånd". "Humörssvängningar". "Undvik inte choklad, det är den enda tröst du har i vissa lägen".

Jag skulle verkligen behöva en chokladbit...

Ajajojojujujuj...

Idag plockades det sten vi bensinmacken - det skall göras fint och blommigt såhär på våren minsann! Utrustade med krattor och skottkärror plockades smålandssten efter smålandssten bort och för vare sten som kördes iväg hittades två nya. Sen ska det ut med lite jord och sen kommer kommunen och planterar blommor!

Småland är ett stenrikt landskap. Därav alla underbara stenmurar...

Jag hyser starkast möjliga medkänsla med våra tidigare generationers smålänningar som fick plantera sina grödor mellan stenarna eftersom det var hart när omöjligt att få bort allihop. Sen blev det ändå missväxt och utvandring till Amerikat, men jeflar vad de fick slita ont innan de kom iväg!

Annars händer inget speciellt, har bråkat på lite försäljare och sånt... "Hej, det är Yadayada och Googleyada 118yadayada, jag vill bara kolla upp så att era uppgifter stämmer här hos oss"

"Behövs inte, jag kan direkt säga att bara det faktum att ni ens HAR några uppgifter är big fail redan där så har ni det så ta bort dem..."
"Öh, okej, men  vad är det som gör att ni säger så, är det priset eller har effekten varit för dålig?"
"Närå, det är det faktum att ni ringer och stör mig när jag jobbar för att snacka om att kolla våra aldrig beställda uppgifter som vi inte vill ha. Av den enkla anledningen kan jag naturligtvis inte uttala mig om priset heller eftersom vi aldrig köpt någon tjänst av er. Annars har vi inga problem."
"Öh... ööööhhh... men ni är ju med sedan innan..."

"Jaha, vem har sagt att vi ska vara det då?"
"Mja, det vet ju inte jag för jag har inte jobbat här så länge..."
"Nähä. Å jag har jobbat här i flera år och kan lugnt informera dig om att vi aldrig någonsin beställt, bekräftat eller önskat något införande via era sökmotorer och vi ska inte göra det nu heller!"
"Nähä..."

Jag blir galen på dessa i mina ögon totalt misslyckade blufföretag. Mest galen blir jag på att de hela tiden förolämpar mitt förstånd. Det tror på fullt allvar att jag ska gå på deras skitsnack! De tror, i sin enfald, att bara för att de hävdar att de vill "kolla våra uppgifter" så ska jag gå i fällan. Ha! Jag tar mig fram med en skarp machete i bluffdjungeln. Idioter.   

Jo, men idag var det besiktning av min, av maken påtvingade, bil då. Besiktningstid 9.20 Min vana trogen tänkte jag att det nog skulle vara till fördel om jag tvättade bilen först, så jag var i stan i god tid. God tid betyder att när bilen var tvättad, blänkande och klar som en liten diamant var det nästan en timme kvar tills det var dags. Eftersom jag inte ville köra runt och smutsa ner den igen så gjorde jag det enda raka - körde till besiktningshallen. Tänkte att jag kan väl lika gärna sitta där och lyssna på rättegången i Norge medan jag väntar...

Incheckad och klar fem i nio. Satte på radion, lutade mig tillbaka och såg fram emot en stunds meditiation där på parkeringen. Innan jag hunnit tänka tanken färdigt blinkade mitt regnummer på skylten och port nr 5 öppnades. Som yrvaken och nyväckt såg jag mig förvirrat omkring. Redan???  Och då blir det ju sådär ni vet; "va, är det redan jag, herreguuuud, hur sättar man igång bilen, var är växelspaken, ska jag köra in i DEN porten, gaaaaah va SMAL den är, hur långt fram ska jag köra, tänk om jag kör på gubben..." och tja, ni vet.

Men jag körde in och klev ur och sa att "jamen så bra att jag fick komma in så fort" och farbror besiktningsman hummade nåt.

Sen sprang jag runt och i vägen för andra bilar, besiktningsgubbar, apparater och maskiner och det spelade ingen som helst roll var jag ställde mig - hela tiden var det något eller någon som skulle fram precis just där.

Å besiktningsfarbrorn hummade vidare och klämde och skakade och jag tänkte att jaja, VAR det inget fel på bilen så blir det väl som han håller på, och sen sa han att "det är ju en riktig pärla du har här, jag hittar inga fel alls" och jag blev alldeles stum och tårfylld. "Är det säkert? Inte minsta lilla lilla fel? Inte nåt???" och han sa att det var en "priiiiima bil".

"Jamen jag vill ju ha en NY bil" sa jag. "Hur ska jag kunna motivera det för min man när du säger så??" och han sa att han inte kunde begripa varför jag ville ha en NY bil när jag hade en så bra bil redan nu?

Sen fick jag ett tomt papper i handen som sa att "du kan se dit i stjärnorna efter en ny bil lilla gumman" typ och körde bedrövat därifrån.

Jag la upp en ny strategi innan jag ringde maken. "Du! Bilen är kanon, inte en anmärkning. Å nu har jag ju bevisat att jag KAN ta hand om bilen så nu måste jag ju kunna köpa en ny, eller hur? Å eftersom den här är så fin så får jag ju en del i inbyte så..." Å då sa han att det var ju bra och vilken tur för då skulle den minsann hålla ett år till och jag tjurade och la på.

Jag vill ha en Toyota Auris. En ny. Diesel. Ljust bäbisblå. Japp!

Maken har varit lite tjatig ett tag.

"Vill ha plattTV"

"Nej"

"Vill ha plattTV"

"Nej"

"Vill ha plattTV"

"Nej"

Ah, ni fattar jargongen.

Han bytte taktik.

"Barnen vill ha plattTV"

"Barnen vill ha ALLT, det är inte bra att skämma bort barn. Nej"

"Barnen och jag vill ha plattTV"

"Vi HAR en fullt fungerande tjockTV, plattTV - över min döda kropp"

Sen var jag lite orolig ett tag, sov med ett öppet öga och så. Jag menar, vad vet man om sitt värde i förhållande till heta önskningar om plattTV egentligen? En väl tilltagen livförsäkring hade ju t o m kunnat vara en fördel om kapitalvaror skall köpas in...

Å sen kom det. Det där som inte gav mig någon chans.

"Om man köper en plattTV så får man en cykel på köpet. Jag har ingen cykel..."

När jag nu länge sagt att "du borde verkligen köpa dig en ny cykel" så hade jag plötsligt inga underbygda argument såsom "nej" eller "aldrig" kvar. Jag kände hur hela mitt jag raserades som ett korthus i höststorm, hur hela min person rann ut som en sandstod i Sahara... 

Nu står en plattTV i vardagsrummet. Och en cykel i cykelstället. Hela kvällen igår ägnades åt ommöblering, omstrukturering och omdisponering under stånk, stön och svettdroppar. 

Det frestar på att köpa plattTV. Ingenting blir som det varit. Plötsligt är hela rummet fyllt av action, ljud och långa textremsor. Ishockeyspelare och romantiska filmkyssar sker inte längre på TV:n, allt händer i rummet där jag är.

Plötsligt insåg jag att alla miljoner filmer som ligger på en extern hårddisk går att USB-koppla direkt till TV;n och kan beskådas i sin helhet och med knivskarp kvalitet... Den mest obehagliga överraskning inköpet förde med sig var insikten om att mina problem att hålla isär olika sport- och idrottsevenemang helt enkelt berott på att bildåtergivningen på vår gamla TV varit så undermålig att det inte gått att urskilja vilken sport som utövats... 

Jag gillar inte obehagliga överraskningar. Jag gillar inte insikter om att jag kanske, eventuellt KAN haft lite fel. Å jag erkänner aldrig!

Jag gillar inte plattTVapparater. Åtminstone inte högt. Jag tänker ALDRIG titta på den! Inte när någon annan ser mig i alla fall... Därför klev jag upp innan solen imorse för att smygkolla lite innan någon annan vaknade. TV:n är värdelös, naturligtvis. Däremot var det en Brontë-serie i två delar på den. Andra delen sänds ikväll. Eventuellt baxar jag upp min 80-kilosTV till sovrummet till dess och kollar där. Om jag nu inte orkar det så får jag väl offra mig framför den nya TV:n. Men det blir enda gången! Ja, om det inte kommer några andra, bra program alltså...   

Det finns vissa, elementärt grundläggande saker i ens vardag som helt enkelt bara måste fungera. Jag tänker då på vatten, värme och avlopp till exempel.

När sådana anordningar lägger av blir det en mental hälsofara. Ja, jag VET att det är ett I-landsproblem - jag råkar nu bo i ett I-land och kan därför inte HA några U-landsproblem, det faller på sin egen orimlighet! Jag VET att barn - och vuxna - svälter och dör i andra delar av världen, men det förändrar inte att jag upplever mina problem här, hemma hos mig, som gigantiska och på gränsen till oöverstigliga. Även om det bara gäller luft i värmesystemet. 

Hur som helst.

Nu har vi då bytt panna efter över ett års trubbel med den gamla, läckande, luftsugande och hopplösa. I min värld skulle mina problem försvinna över en natt. Att behöva lufta av systemet en gång i timmen, att aldrig kunna åka hemifrån för att "vi måste passa pannan så den inte kokar" och att anpassa hela livet kring eldningen har varit jobbigt! Framför allt med tanke på att det är den enda källa till varmvatten och värme vi har... 

Vi bytte inte bara panna, vi bytte från ett öppet till ett slutet system och allt skulle bli så bra så bra... Ha!

Det blev inte bra. Det blev LIKADANT!! Det kom luft och luft, det rann vatten från ett rör som det inte skulle rinna vatten ifrån, pannan blev varm och kokade nästan och vi ba "åååååååhhhhhh, orka!" Ett element i vardagsrummet fick ett stort hål i sig och det rann ut två liter vatten om dagen och ibland glömde vi tömma bunken och det rann överallt och jag låg i en hög på golvet och blev apatisk. Eller nä, det blev jag väl inte, men jag KUNDE blivit!

Sen kom de, Guds gåva till vedeldare på landet och till mig; rörmokarna.

Och nu har vi fått ett nytt liv! De grejade, tog bort elementet, flyttade en grej och satte dit en ny pump och nu - nu bara eldar vi... Ingen luft. Inga bunkar. Inget vatten. Golvet i pannrummet är torrt. Vi får värme. Varmvatten. Vi är lyckliga!

Vi går runt och myser, tittar på varandra och nickar, "mhm, fatta va BRAAAA vi har det..." och lyssnar till det knappt hörbara brummandet från källaren när pannan jobbar, näst intill ljudlöst och utan skval, flosch och splasch.

Livskvalitet, mina vänner. Fungerande värmekälla, vatten i kranarna och avlopp är livskvalitet.