Jo, jag läste att det är BETYYYYYDLIGT enklare att gå ner i vikt om man skriver ner allt man äter och all motion man gör. Så jag tänkte att som ytterligare en strävan åt rätt håll ska jag prova den metoden. Alltså inför jag nu då mat- och motionsdagbok, okej?

Det går att göra på alla viktforum som finns, men vem behöver sånt när man har det här liksom! Jag kör här så kan ni alla hänga med, klappa händer och heja på! Nu jäklar kör vi, jag tänker att om jag skriver väldigt energiskt så kanske jag har tappat ett par-tre kilo framåt kvällen?

Så hittills då:

Mat:
2 koppar kaffe

Motion:

Styrka: Vaknat (klivit ur sängen), duschat (fyra höga benlyft över badkarskanten)   

Kondition: 14 spring uppför och nedför trappan (väckning av barn, hämtning av glömda saker, påklädning, väckning av omsomnade barn, återuppväckning av barn), rask promenad mellan bil och jobb 50 meter   
Smidighet och balans: Påklädning av strumpbyxor. (Borde få extrapoäng där va, vi snackar HÖGA benlyft och sånt)       

Dagens fusk: sprang inte upp för trappan gång 15 för att väcka barn, stod nedanför trappan och skrek.   

Shit, å klockan är bara 11!!!

Det här blir kanon det...

Jo, jag fick ju då för en tid sedan en utmaning av www.riesling.bloggplatsen.se  (nu funkade inte länkprylen så jag får lägga hela) om jag nu äntligen lyckats plita ihop! Såhär blev det då:

1. Vad gjorde du för tio år sedan?
   Jösses – jag som är glad om jag minns vad jag gjorde igår… Men med lite rannsakan och uppdateringar av maken så levde jag i ett hus, dolt bakom en Till Salu-skylt på en ö strax utanför Karlskrona och väntade på att någon skulle vilja bo där istället för mig. Vi for runt hela januari och inspekterade bostadsområden, lägenheter och alternativa miljöer för vi visste inte riktigt vart vi ville ta vägen.  Så – jag planerade en eventuell flytt någonstans utan att veta vart, när, hur eller egentligen om. All övrig tid jobbade jag…
   
   
2. Vad gjorde du för ett år sedan?
   Hm… hmhmhm…  Förmodligen samma sak som nu – surfade på nätet och väntade på att diskmaskinen skulle bli klar…? Ärligt talat så minns jag inte… Jojustdet! Sen hade jag slutat blogga. Det höll i två veckor vill jag minnas. Höhö… Karaktär är inte min starka sida!
    
3. Fem snacks du gillar
   Pepparkakor med grönmögelost och honung
   Ostkuber
   Ostbågar och mjölkchoklad, samtidigt
   Parmainlindade melonbitar
   De flesta munsbitar med tandpetare i….
   
   
4. Fem sånger du kan hela texten till:
   Som gammal hopprepssångerska framför spegeln kan jag några stycken. De som först dyker upp i huvudet och som jag kan hela är:
   Det börjar verka kärlek banne mig
   Kliff
   Påtalåten
   Cecilia Lind
   Ingen kommer undan politiken
   (Shit, jag tycks ha ett omedvetet förflutet som gammal proggare…!?)
   
   
5. Fem saker du skulle göra om du var mångmiljonär
   Ringa en arkitekt, en byggfirma och en trädgårdsmästare och dra med familjen på semester och återvända när huset var klart.
   Köpa mig en sprillans ny Toyota Avensis - och kanske en till maken… Kanske.
   Skaffa fler hundar
   Jobba mindre. Inte sluta - men jobba mindre.
   Njuta av livet men förmodligen vara mig ganska lik.
   
   
6. Fem dåliga vanor
   Blir lätt sittande vid datorn
   Går aldrig och lägger mig
   Kommer inte iordning med mina matvanor
   Slarvig som få
   Somnar på soffan
   
   
7. Fem saker du gillar att göra
   Jobba
   Träffa nya, spännande och trevliga människor
   Läsa
   Skriva
   Måla
   
   
8. Fem saker du aldrig skulle klä dig i, eller köpa
   Dräkter. Sekreterardräkter med kavaj och kjol. Jag har ett gäng, men de är från en svunnen tid och samlar numera damm.
   Byxor som slutar i höfthöjd. Är inte riktigt byggd i ”byxor-som-slutar-i-höfthöjd-form”
   Tröjor som slutar ovanför naveln. Se ovan.
   Hatt.
   Grönt och gult.
   
   
9. Fem favoritleksaker
   Datorn
   Datorn
   Datorn
   Datorn
   Mobilen – men då som MP3-spelare.
   
   
10. Några personer jag vill se göra den här utmaningen
    Ja, nu är vi ju där igen… Jag hinner inte riktigt med att följa så många bloggar så jag gör som så många andra – jag slänger ut utmaningen till den som känner sig manad! Och du som nappar; tala om det för mig så jag kan hälsa på dig!

Har en skrivbordslampa här på jobbet. Skrivbordslampan har varit lite trött ett tag och blinkat och haft sig. Idag bestämde den sig - det var dags att ta farväl, dra ett sista andetag och slockna för gott.

I normala fall och hos normala människor är döda skrivbordslampor ingen stor sak. Men här, hos mig, är det naturligtvis ingenting som är normalt. Nono.

Min tanke: "Ta bort gammal, död lampa, springa bort till lampaffären, köpa ny, frisk lampa, jobba i skenet av flitens lampa hela dagen". Det skulle ni också tänka, eller hur?

Mhm. Kan man tro!

Å se här hur bra det gick...  

Okej - en vanlig lampa då. Inga konstigheter, förutom att den är väldigt död...

Å jag gör ju som man brukar - jag försöker skruva, dra och vrida loss den döda lampan... Alla hänger med so far, visst?

Det visar sig dock att lampan är fastskruvad med två små, små vääääääldigt små skruvar!!! Hm?

Som kontorsarbetande kvinna finner man naturligtvis på råd inom en grisblink - gem! Gem is da shit!! Always and every time!

Åhåååå - lampan var inte en lampa utan lampan satt INNE i lampan! Se här - en ANNAN lampa!

Å så tog jag bort lampan i lampan som satt i en lampa och gick till lampaffären. Jag vill bara informera om att det regnar, stormar och är ett ganska omysigt promenadväder ute...

Å fanns det någon sådan här lampa i lampaffären? Nä! De var slut... Så, nu sitter jag här...

... i ett becksvart mörker och tycker synd om mig själv...

Det FINNS förvisso andra ljuskällor i rummet men hur mysigt är det???

 Nämen precis!

Så nu tänker jag att det kanske är lika bra att åka hem?   

Vissa nätter är jobbigare än dagarna. Som inatt, när jag drömde att Socialnämnden beslutat att dra in brevutbärningen till alla gamla i kommunen och jag skrev en lång artikel om det hela - och när jag var klar kom jag på att jag inte var journalist och därmed inte hade någon tidning att skicka artikeln till... Jag hade intervjuat brevbärare och gamla, fotograferat och haft mig och så hade jag ingenstans att publicera mitt alster! Pinsamt liksom.

Dessutom fick jag tjata på brevbäraren - som sedan visade sig inte vara brevbärare för hon var mattant i skolan - för att få ta ett kort. Hon ansåg nämligen att alla kort i tidningarna blev så mörka.

Alla, inklusive jag själv, trodde verkligen att jag kunde förmedla deras ilska och åsikter i länets största tidningar - och så kunde jag inte det bara för att jag glömt att jag inte jobbade där... Ni kan skönja den stigande ångesten när sanningen gick upp för mig?

Ångesten över att bli avslöjad som en stor bluff liksom. Att Liljeholmens vita ljus plötsligt tänds hos allt och alla och insikten är ett faktum; jag kan ingenting! Jag är en sopa!

Det är lite så jag tänker ibland; herregud, varför tror folk att JAG kan fixa det här - jag kan ju INGENTING! Och så väntar jag bara på att det stora avslöjandet skall komma. Jag är en bluff.

Jag är helt färdig nu och skulle behöva sova några timmar till. Om detta är dagen då det avslöjas att hela mitt liv är uppbyggt på luft hade jag behövt vara pigg. Tror jag.

Det är skönt med lite djupsinniga diskussioner ibland tycker jag. Samtal där man verkligen får vända ut och in på sig själv, tänka, känna och komma till insikt om livets väsentligheter.

Vi har ganska många sådana här hos oss.

Som den som utspelade sig vid middagen;

- Hahahahaaaaa, har ni sett den där på jutjub, säger Lillfisen och vrider sig av skratt. "Den där hahahahah med päähhääronet hahahaaaHAHAHHAH å å å å baaahaaaaaajskoooohooorven?"

Vi andra tittar på varandra, suckar lite och säger att Nä, den har vi inte sett... Lillfisen skrattar så tårarna sprutar över middagstallriken och försöker berätta något om en baaahahahhajskohorv som möter ett päron som skjuter nåt. Oklart vem eller vad, det gick inte att utläsa mellan de hysteriska skrattsalvorna.

Maken berättade den sjuka historien om 39 graders feber varefter ingen skrattade utan alla låssades som de inte hört förutom Lillfisen som deklarerade att "vaddå, jag fattar inte" och vi med gemensamma krafter fick försöka förklara medan vi slängde trötta blickar på Maken.

Storsonen berättar om ett TV-program om en man som bara ätit chips och pizza i hela sitt liv och var smal som ett streck, varvid maken menar att det skulle han också kunna göra och ändå vara lika smal. Jag ville mena att jag förmodligen också skulle kunna göra det utan att gå upp i vikt men det var det ingen som trodde på...?!

Sen berättade Mellansonen om två Creme Fraiche-burkar som skulle gå över en väg varvid den ena blev överkörd och den andra sa "jag tycker du verkar lite ofraiche" och sen hade vi ätit klart.

Och som så många gånger förut kände jag, medan alla försvann på varsitt håll och jag satt kvar och såg ut över disk, matrester och ett inferno-kök, att jag måste vara en av de rikaste människor som finns!       

Den där lappen med service och besiktning gällde kanske inte bilen, den gällde kanske sonen som landat från Afrikas nejder när jag tänker efter.

Hursomhelst så behöver han ha en läkarbesiktning, bara för att kolla så att han är frisk alltså. Men han fick inte komma till läkarmottagningen eftersom han kunde vara sjuk... "Har du varit i Afrika? Nä, då kan vi inte ta emot dig, du kan ha resistenta bakterier. Först får du hämta ett provset, ta proverna hemma, lämna in dem här så vi ser att du är frisk - då kan du komma!" typ.

Jag fattar, det är inte det. Säkerhetsåtgärder. Men det låter ganska kul! "Du får bara komma hit om du är frisk"

Blev lite krångligt bara eftersom han flyttar till Lund på lördag. Är han sjuk så får han helt enkelt vara det tills på måndag alltså, då han får kontakta sin nya vårdcentral. Jag ogillar det. Jag gillar vår vårdcentral bättre än nya som vi inte känner och vill att mina barn ska komma till vårdcentraler jag gillar.

Sen undrar jag - nu när han bott hos oss en vecka med kanske-bakterier som vi inte vet nåt om och så kanske vi också blir sjuka med Afrikanska bakterier då - vart ska vi ringa? Eller ska vi vira in huset i gula band och leva i karantän?

Jag vet att han träffade elefanter. Jag tror han har släpat hem elefantsjuka. Åtminstone ser jag ut och känner mig som en elefant... Måhända borde jag ringa veterinären?

Det brukar skojas om våra handväskor. Hur mycket de rymmer, innehåller och att det skulle gå att bygga en rymdfarkost av alla grejer om man gick under namnet McGyver.

Min handväska är förmodligen inget undantag, men den är inte fylld med så praktiska grejer. Den är mestadels fylld med lappar. To Do - lappar.

Det är frisören, massören, hundtrimmaren, tandläkaren. Sen är det egenhändigt nedskrivna Kom Ihåg!-notiser om årsmöten, lämna det till den och den, hämta det hos dem, handla sånt å sånt och glöm inte beställa tid för service och besiktning. Dessvärre har jag utelämnat VAD som skall ha service och besiktning... Möjligen bilen, men det är osäkert.

Så jag häller ut detta berg av lappar, visitkort och tidbokningskort och undrar hur det kommer sig att jag inte missar mer än jag faktiskt gör! För det är ju inte precis så att jag har direkt koll på vilka lappar som ligger där och skräpar. Jag behöver något lämpligt forum för sammanställning av alla dessa lappar.

I julklapp fick jag en jättebra almanacka av svärfar. En röd, stor med gott om utrymme att nedteckna viktiga happenings i. Därtill köpte jag för ett tag sedan en stor handväska i vilken almanackan ryms och det finns ingenting att skylla på!

Det är nu jag blir kluven... Ska jag skriva även sådant som gäller övriga familjen i almanackan eller använda den bara till det som rör mig? Ska jag notera att "Maken: jobbmöte med lyxmat, goda viner och spännande människor. Barnen: Kompisar, kalas. Jag: Tvätta" eller bara mina egna viktiga åtaganden? Jag känner att det kan väcka vissa negativa, bittra känslor hos mig när jag läser hur kul alla har det utom jag... Den borde liksom bara vara min.

Vi har en familjekalender i köket. I den noteras allas förehavanden i den mån "någon" kommer ihåg att notera. Ska jag verkligen behöva skriva allt dubbla gånger? Dessutom har vi en whiteboardgrej som rör innevarande vecka. Visserligen är det aldrig någon som noterar någonting på den förutom konstnärliga talanger med ett "måste göra streckgubbar och rita fåniga prylar", men den finns! Ska den användas så blir det tre gånger allt ska skrivas!

Ett beslut måste fattas. Jag gör en notering på baksidan av ett kuvert; BÖRJA ANVÄNDA ALMANACKAN SÅ FORT DU BESTÄMT HUR! och lägger i min handväska.

Aha - där låg en lapp jag glömt bort. ÅKA OCH JOBBA står det på den.

Ooops....

...törkidinner är avklarad, likaså årets första "liggapåsoffanheladan", årets första intesovapåhelanattenjävlarygg, årets första fanvaddetkörihopsig-jobbardag, första herregudvadskavihatillmiddag och ikväll är det årets första Mästarkock på TV!

Det där med middagsmaten är ju inte ett nytt bekymmer även om jag är förvånad - jag köpte ju en halv gris innan jul! Med en halv gris borde inte middagsbekymmer existera i min värld. Grejen är bara - upptäckte jag hastigt och lustigt - att en halv gris i frysboxen kräver det där hemska, jobbiga ordet: planering... Det är liksom inte bara att bjuda familjen till bords och ge dem varsitt djupfryst fläsklägg att knapra på inte! Nä, det ska plockas upp i tid för att tina och helst ska det vara något mer till - typ potatis, sås, grönsaker, whatever. De är inte bara bortskämda i den här familjen, de är kräsna också!

Men som ett led i mitt nya liv har jag nu - för vilken gång i ordningen? - gjort matlista för hela veckan. Bra va! Sen vet jag ju redan nu att framåt imorgon kväll så är jag varken sugen på att äta eller tillaga det jag så vackert präntade ner, men tanken är ju god.

Har ni sett Den girige på SVT play förresten? Inte? Jösses - bästa versionen av den pjäsen ever om jag får säga vad jag tycker! Kolla den! Johan Rabeus som Harpagon, helt suveränt bra! Jag är på bra humör idag så jag lägger en länk till er för säkerhets skull: http://svtplay.se/v/2659165/veckans_forestallning/den_girige

Men passa på, den ligger bara kvar till den 23 januari!

Nu ska jag fila vidare på utmaningen jag fick av Riesling för ett par dagar sedan. Den kräver lite tankeverksamhet och årets första tänkande verkar dröja lite...