Vilken eländig skitvecka... Alla har varit sjuka, hela familjen har infiltrerats av influensavirus och lever nu i efterskalvet av dess influens. Själv somnade jag och vaknade i princip två dygn senare, gick upp, städade, tvättade och skurade golv och sen tittade vi på film.

Det gick till så att vi hyrde film direkt via boxen, en förnämlig metod. Först skulle vi ha en film som alla kunde se. Det blev en parodi på Twilightfilmerna, skitfilm från början till slut. Men resten av familjen tyckte den var rolig, förmodligen för att hela filmen gick ut på att alla fes så mycket som möjligt. Alla - utom jag - skrattade så de skrek. Skrattade de inte åt filmen så skrattade de åt Lillfisen som sällan sett något så roligt. Jag tog mig ett litet sov medan jag väntade på att eländet skulle ta slut.

Hunden, som låg på golvet, hörde väl hur alla skrattade och ville ha uppmärksamhet så hon gjorde små pysare varpå vi fick pausa filmen och utrymma vardagsrummet två gånger medan fönstren ställdes på vid gavel... Hon hade fått nåt tugg-grejs av oxkött och tja...

Sen skulle då mamma få välja en mamma-film och medan jag letade i listorna lyckades family på något vis hitta 2000-talets förmodligen sämsta film - nåt om pirajor som flög ur vattnet och sprängde hus. De ville se den med motiveringen att det var roligt att se en så dålig film. De hade fel. Det var inte speciellt kul. Tyckte jag. När eländet väl tog slut var det så ÄNTLIGEN min tur.

Alla hade lovat att stanna kvar och se på min film också nu när de fått välja två. Jag valde med omsorg och för att inte framkalla ångest och magsår innan den ens börjat berättade jag inte ens att den nominerats till tolv Oscars och vunnit fyra... Ni förstår säkert att jag valde The Kings Speech.

När den var slut tittade HELA familjen (utom Lillfisen som gick och la sig) på den en gång till... Nästa gång jag hör någon sucka om "mamma-filmer" ska jag påminna dem om detta. För alla var rörande överens om att det var en sjuuukt bra film och jag tror att "mamma-filmer" helt plötsligt fått en ny status!

"Ja" sa jag. "Det är såna här bra filmer jag sitter och tittar på, utestängd och ensam med min dator i knät..."

Plöstligt vändes detta till att det var därför de aldrig fick se såhär bra filmer, för jag alltid gjorde det själv och inte lät dem titta?! Intressant... I min värld brukar det låta såhär;

Jag: Ska vi kolla på film?

Familj: Har du valt den?

Jag; Ja?

Familj: Nä, vi måste skura toagolvet med tandborste för det är mycket roligare än dina filmer!

Jag: Okej, jag tittar väl själv då...

Familj: Ja, men vi ska ha TV:n!

Jag: Jaja, jag sätter mig väl här, ensam med min dator och kollar själv då...

Tänk - jag får kanske t o m använda TV:n nästa gång jag ska se på film! Influensa med indirekt goda influenser alltså.  Amen!