Nästa helg är det jul enligt min almanacka. Lite synd att min hjärna inte följer min almanacka bara.

Igår insåg jag, högt och tydligt, att "detta är sista helgen innan jul, vi måste fixa de å deådeådeåde...." och maken suckade och sa "ja, visstja..."

Å idag har vi fixat deåde, så nu är det bara deådeådeådeådeåde kvar! Bra va!

Jag hör till typen som vägrar stressa inför jul. Så jag chillar på, som jag hade sagt om jag var tonåring, eller tar det kallt som jag som mogen kvinna i mina bästa år uttrycker det hela.

Idag har tomtarna fått flytta upp från källaren, imorron ska jag baka och göra köttbullar.  Nästa vecka ska alla julklappar köpas, julgran fixas, julmat inhandlas, övrig matlagning göras och däremellan ska det jobbas av en häck eller två men det är lugnt - jag har övat i flera år.

Har jag berättat om hur släkten planerade att blåsa mig på julklappar? Inte? Ujujuj...

Maken fick en idé om att vi skulle införa dagis på julafton, anonyma julklappar som passar alla och så får alla DRA en julklapp liksom... Sen drog han idén för släkteriet UTAN att först konsultera mig... Men det är inte det värsta - det värsta är att släkten tyckte det var en BRA idé! Ja, ni hör vad jag säger!

Jag fick ställa mig på bromsen, ni förstår vad jag säger? Jag menar, lite måtta får det vara på galenskapen. Jag vill ha julklappar! EGNA julklappar. För jag har gått och varit snäll i ett HELT år - ska det inte betala sig kanske va? 

Nu fick jag väl som jag ville då, ingen säck med anonyma prylar typ "onesizefitsall". Hmpf.

Å nu ska jag laga middag till min lillebror och hans familj. Han ringde igår och frågade om vi var hemma och jag sa att visst, men vi har häcken full så jag lagar ingen middag! Han sa: "nähä... nä vi får väl ta med oss mat då...." så nu har jag lagat middag åt oss allihop och om någon försöker hävda att jag är en curlingsyster som skämmer bort min lillebror så är svaret - japp!
För det är han värd, både han och hans familj.   

Häpp!

Jomen jag försökte faktiskt höra av mig häromdagen, skrev ett låååååångt inlägg om hur det gick till när jag blev en sån där übermodern husmoder och köpte en halv gris men sen dog nätet och inlägget försvann...

Då blev jag trött och orkade inte skriva om.

Men jag gjorde det, köpte en halv gris alltså, på riktigt! På en gård, utav människor som är snälla mot grisarna och som bryr sig om djur. Det kändes bra!

Jag fick ju då be om en lektion om vad som var vad, jag har lite svårt för att skilja kotletter från fläsklägg när det inte står på klisteretiketter på ett plasttråg.

Sen stod jag hela kvällen med förkläde på och packade och frös in och kände mig som bästa husmodern i stan! Coolt. "Nämen du vet, jag måste hem och mala fläskfärs..."

Nu ligger massa påsar märkta "Kotletter", "Karré", "Filé" och "Vet inte men kan nog användas till gryta typ..." i frysboxen i källaren. Och det var ju på tiden att den fick börja jobba lite, frysboxen alltså, för den står oftast med ett par påsar fryst majs och tre brödlimpor i.

Sen fick jag ju massor av massagetid på Carlskrona City Massage av maken i fölsedaspresent och idag var jag där för första gången. När hon var klar skakade hon lite på huvudet och sa att "jo, vi har ju lite att jobba med här" och undrade hur det kom sig att jag inte hade mer ont i ryggen än jag har.

Och jag har inte gått ner i vikt, inte slutat röka, inte börjat motionera och inte blivit en sund, hälsosam människa trots att året snart är slut. Inte heller har jag blivit en bättre mamma, slagit av på arbetstakt eller lärt mig fånga dagar och mindfulness. Faktum är att jag inte är ett skit bättre människa än jag var när  året började och nu känner jag lite stress pocka på här... Jag vet inte vart tiden tog vägen!

Om jag verkligen skyndar mig kanske jag hinner?

Kära ni,

Hur är det bara med er? Tänkte att jag skulle höra av mig med ett par rader och tala om att jag lever. Dessvärre blir det lite långt mellan

raderna

men precis som så många andra lider jag stor brist på tid. Jag hoppas för övrigt att ni såg mitt skojsiga lilla skämt vad gäller radavståndent...?

Jag kan i alla fall berätta att fredagens födelsedagsfirande gick bra, trots utebliven middag, kall glögg och storm. Strömmen gick precis när jag satt in potatisgratängen i ugnen och den kom inte tillbaka förrän många timmar senare. Den planerade menyn innehållande smördegsknyten med ost och skinka fick ersättas av tunnbrödssnittar med skinka och creme fraiche.

Tappra försök gjordes att värma glögg med hjälp av elaggregat och microvågsugn men aggregatet orkade inte med micron så det gick inte. Värmeljus fick fungera och sent om sider kunde vi dricka den jäkla glöggen utan att få frostskador på tungan i alla fall.

Maken letade lääääänge efter gasolköket som tydligen fått fötter och travat iväg till en bättre och inte så slarvig familj. Antar jag.

Vi hade roligt med goda vänner och skrattade hela kvällen. Sen kom strömmen tillbaka, vi fick riktigt varm glögg och kaffe och då blev vi ännu gladare! Det var dock lite för sent för att ställa sig att baka smördegsknyten så vi hoppade över dem.

Sen blev det lördag och då åkte vi och hälsade på svärfar. Där hittade vi också vårt gasolkök som nu flyttat hem igen och lagts på en säker plats. Vi lär dock glömma vilken plats till nästa strömavbrott...

När vi kom hem jobbade jag lite, sov mig igenom Smurfarna på DVD, vaknade och gick och lade mig igen. Sov ingenting för jag hade ont i ryggen.

Sen vart det söndag och det skulle firas lucia i vår gamla skola och jag gjorde vad jag kunde med huvudvärk i hela ryggen. Det gick bra, var jääääättemycket folk och vi kokade kaffe, sålde lotter och sjöng. Barnen luciade och var söta som socker.

Å nu, nu är det måndag och jag visste att jag skulle klippa mig men jag hittade inte lappen med tiden. Så jag körde jättejättejättefort till stan eftersom det KUNDE vara klockan nio jag skulle vara där, ramlade in på salongen ett par minuter över nio och fick reda på att jag skulle vara där klockan elva. Nu ska jag jobba lite innan jag klipper mig.

Ha det nu så jättebra tills vi hörs igen!

Hälsa alla jag känner.

/L

Jag har väl egentligen inga problem med att bli äldre. Jag har i så fall mer problem med att jag ser dåligt, att det går åt dubbelt så mycket krämer och smink på grund för att fylla ut rynkorna och att det gör ont att plocka hakan fri från skäggstrån varenda morgon... Icke att förglömma: det är lite jobbigt att behöva stiga ur sängen en halvtimme tidigare bara för att få fart på kroppen. Det är ungefär den tid det tar att kunna röra sig hyfsat obehindrat utan att hela kroppen låter som en segelskuta i storm på 1800-talet.

Men annars är det lugnt!

Igår kom jag hem mitt i natten efter en julshow med jobbet. Hela familjen sov som små grisar i sina sängar och huset var fullt med julpysslade saker som Lillfisen gjort i skolan.

Jag tog en stunds "sitta och tänka vid köksbordet alldeles själv" medan vinden tjöt utanför och regnet lät som åska mot fönsterrutorna. Jag tänkte på när man var liten och låg och vred sig i sängen dagen före en födelsedag. Hur omöjligt det var att sova, hur spännande allting var och hur förväntningarna kändes som en virvel i magen.

När försvann den där känslan? Var ligger den där gränsen som säger "bästa dagen på året" och "ja visst ja, jag fyller ju år också". Varför känner man inte likadant nu som förr?

Egentligen har ingenting förändrats. Morgonsång, presenter, gratulationer, överraskningar - precis som förr. Ändå...? Varför är ens egna födelsedagar inte lika viktiga bara för att man blir äldre? Det är ju en rolig dag!

Jag saknar den där känslan. Jag önskar jag kunde få ligga sömnlös av spänd förväntan nu också. 

Men jag gör inte det. Jag är cool. Gammal och cool. Chill. Manjana.

Hade jag inte vetat bättre hade jag förmodligen inbillat mig att jag var vuxen också. Men dit är det lång väg kvar!   

Tog tag i juleriet igårkväll och kokade knäck. Hällde upp i hopplösa formar som välte, spillde lite på handen som jag helt reflexmässigt stoppade i munnen och har nu brännblåsor i tumgreppet, på tungan och i gommen. Nä, jag vet inte heller hur jag tänkte där. Förmodligen inte alls...?

Sen fick jag för mig att jag skulle göra saffransskorpor. Utan större fördjupning i ämnet kan jag nu meddela att jag har ett gäng kladdiga, oformliga gula degklupmpar liggandes hemma på en plåt. Jag lät dem stå kvar i ugnen över natten för att torka men de verkar inte ha läst receptet... Jag ogillar kakor och bullar som inte följer reglerna! Står det att de ska torka - varför GÖR de inte det då???

Ikväll planerade jag för lussekatter - det enda bakverk som garanterat bakas en gång om året i mitt kök och som brukar funka.

Nu har de där jäkla skorporna slagit ner mitt självförtroende i källaren så jag får se hur det blir. Det är väl lika bra att köpa både färdigkokt skinka, Mamma Scans köttbullar och Jansson i plastförpackning i år...

...jag är döpt i kristi namn...

Så sjöng inte världens finaste Minifisen i lördags, han sjöng faktiskt ingenting. Inte minsta metal-ljud kom ur hans söta mun, bara leenden och roliga grimaser.

Ja, jag tror det i alla fall, för jag hade fullt upp med att böla psalmboken blöt i sedvanlig ordning, så jag såg inte så mycket.

Sen var det lite party med Minifisens båda familjer och deras vänner och det var en myyyycket trevlig tillställning. Ja, jag hade roligt i alla fall och min vana trogen ägnade jag kvällen åt att övertyga alla andra hur vansinnigt kul vi hade tillsammans och jag adopterade väl hela andra familjen utan deras direkta godkännande. Så kan man väl sammanfatta det hela. Sen sjöng jag en snutt för min förtjusande bror som fyllde år och sen gick vi hem och sov hos min nyadopterade mormor. Dagen efter bjöd hon på världens hotellfrukost och var bara sådär underbart snäll och gullig som en mormor kan vara. Tror jag, jag har ju aldrig haft någon.

Nu är det måndag igen och lite ångest pockar på uppmärksamhet; man kanske inte ska tvinga på andra sin gränslösa kärlek bara för att de är så himla trevliga... Men det är ju så svårt att låta bli!

Måndag ja... Fullt röj veckan som kommer.

Lika bra att lägga ångesten åt sidan och hugga i då...

Jag har berört ämnet tidigare - make up-djungeln.

Detta makalösa utbud av make up som omringar mig har fått mig att hyperventilera ibland. Alla dessa val som ska göras när det gäller foundation exempelvis; torr hy? rynkor? transparent eller täckande? färgval? mineraler? mousse? flytande? kräm? gnistrande? matt?

Efter många års testande, provande och omprovande fastnade jag då för Nivea foundation i små pumpflaskor, Ivory beige. Eftersom det tog ett tag så hann jag utveckla ett behov av modellen Beauty Lift med "lifting effect". Nyllet hade liksom börjat ramla ner. Typ...

Nu har jag haft den i flera år. Vi har blivit kompisar, vi känner varandra. Mängdavvägning, applicering, tidsperspektiv för morgonbestyr - allt är gammalt, invant och rutin.

För ett tag sedan blev jag lite wild´n crazy och tänkte prova något annat. Big nono. Jag såg ut som ett naturligt inslag i ett Halloweenfirande hela dagen. Ett kladdigt, naturligt inslag dessutom.

Igår märkte jag att min Nivea-foundation med inbyggd ansiktslyftning började ta slut så jag drog en snabbvända till Kicks för att fylla på förrådet.

Nivea. Make. Up. Sortiment. Har. Utgått. Ur. Sverige.

Mhm, ni hörde mig!

Idag är ingen bra dag. Idag är en mycket dålig dag.

Idag ser jag ut som en spökbulldog... En mycket gammal spökbulldog med plitor.

Julkalender idag då. Den verkar bra! Inte ofta jag brukar tycka det, men i år undrar jag om det inte kan "bli" något av den här...

Kanske för att jag har en viss förkärlek för Charles Dickens, gamla tider och trånga gränder, inte vet jag.

Sista gången jag verkligen gillade en julkalender var 1979. Då var det Trolltider och den håller än!

I det här huset blandades dock julkalendern upp med sedvanliga, standardiserade morgonkonversationer;

"Vad gör du hemma?"
"Missade bussen"
"Nu igen..."
"Var är min bok?"
"Skynda dig nu förfaaaaan..."

"Har du ätit?"
"Har du borstat tänderna?"
"Var är ditt busskort? Aha, förhoppningsvis på bussen - nu igen..."
"Var är dina vantar? Mössa? Väska?"

"Var är min bilnyckel"
"I min jackficka"

"Vilken jackficka?"

"Min vanliga jackficka...."

"Hejdå"

"Ses sen"

"Ha en bra dag"

Fullt röj väntar Dysfunktionella familjen de kommande tre dagarna. Möte ikväll, barnkalas, julfest, övernattning och vänumgänge på fredag, julmarknad, dop och fölseda på lördag.
De e mycke nu...